Mirel

Insvept i ständiga bankar av kallvåt dimma ligger mirellernas rike, mellan nordhavets stormar och Mefamirs grumliga abyss. Landet höjer sig i daggfuktiga åsryggar intäckta i mörk mossa och tagelhårt gräs, med karga toppar av vulkanisk svartsten. Det är ett vargarnas och dimbestarnas land, där mänskan får ta vad som blir över, och bita sig fast med yxa och envishet.

Makten i Mirel innehas av klaner med uråldriga anor, resliga ättlingar till de mytiska varbjörnar som slog ner sina bopålar i landet redan under Bronsets Tid. Än i dag finns det hamnskiftare bland klanmännen, stormän, yxkämpar och mystiker som kan inta björnskepnad, men de är få och blir allt färre.

Klanerna bor i runda stenborgar med grästäckta spjuttorn och pålverk av svart ceder. Mindre mäktiga klaner och ätter bor i befästa storgårdar och nedgrävda jordhallar. De livnär sig på vallning av ullkritter och långhåriga myskfår, och lever ett halvnomadiskt liv enligt betestillgång och rådande omständigheter. Ur de vindpinade högåsarna utvinner de ypperlig bergsolja från vilken alkemisterna i Ninshiburs gille framställer en vida åtrådd och fruktad vildeld.

Mirellerna dyrkar sina förfäder och ättemödrar i en uråldrig björnkult. Mödrar tar björnungar som fostersyskon till sina egna barn, och ammar dem tillsammans för styrka och mod åt barnen. Vita björnar offras till klanfädernas ära och väldiga stridsbjörnar tränas till slagfälten för att där slåss sida vid sida med yxkastande ramhirdar och vildsinta eldkastare.

Tidigare styrdes Mirel av en klanutsedd konung med säte i Am-Korum, en stad som numera ligger i ruiner och i händerna på jättar och raggiga bergabestar. I och med Am-Korums fall gick också kungastyret under och klanerna ligger nu i en förödande och invecklad inbördes fejd. Det enda som ännu håller samman klanerna och därmed hela landet är Orakelrådet i Vangvattna Häll, en samling av präster och teosofer från när och fjärran som samlats för att tyda de profetior och visdomstyngda viskningar som de Tre Systrarna frambringar. De Tre Systrarna är fragila och mytiska varelser av okänt ursprung, nedsjunkna i de vita källorna där mirellernas urfäder sägs ha fått välsignelse att bosätta sig i landet. Systrarnas kryptiska viskningar och sianden, och Orakerådets politiskt färgade tolkningar håller nödtorftigt klanerna från att slita varandra i stycken.

Vid Mefamirs utlopp till havet och de algsjuka Karlockerträsken ligger staden Mirhamn, en liten och rörig håla av sjudande nybyggarliv och spirande handel. Staden har efter kungasätets fall blossat upp till rikets centrum, men här håller en ny maktfaktor på att bildas, en som står utanför klanernas direkta kontroll, uppbyggd på guld, lönnmord och kontakter.

Mirel
Karta
Invånarantal	-
Befolkning	- främst mirelliska klanmän och joriska lågländare, också en hel del nargurer, enstaka halvlängdsmän
Styrelseform	- konfliktartat klanstyre
Exportvaror	- vildeld, ylle, hampa
Importvaror	- slavar, järn, tobak, vete
Armé	- ingen gemensam, endast klanernas egna hirdar
Religion	- fädernekult, de golwyndiska gudarna
Övrigt	-

Historia

Mirel Historia

Geografi

Mirel Geografi

Städer

Berendiens Städer