Riket Berendia

Riket Berendia existerade i perioden 149-51 f.O. och var det nuvarande kungariket Berendiens föregångare på norra Tolan.

Efter den Tredje Konfluxen var Mörkertiden rådande i stora delar av Ereb. I resterna av det forna Kejsardömet Jorpagna fanns få ljuspunkter av frid och samhällelig ordning. Sen hände något i östra Kopparhavet. På Tolanhalvöns norra del lyckades ett antal stamhövdingar ena sig i motstånd mot de svartfolk som härjade landet. En allians bildades även med alverna i Landoris skogar. I det ödesdigra Slaget vid Sankmas Klint förgjordes svartfolken och nordtolanerna grundade riket Berendia i ett nu fritt land. En krona skänktes de nya berendianerna av alverna och det visa skogsfolket sade att den skulle ges till hövdingen som flest ville se som sin ledare. Alverna lovade också att vara Berendias vänner i tider av krig och i tider av fred. Den förste att bära alvakronan var en mäktig hövding från den gamla joriska staden Entichon (dagens Entika) vid namn Tebarkhuz. Efter honom följde en rad av dugliga och ädla hövdingar på Berendias tron, alla valda och alla med riket och folkets välstånd som högsta mål. Vid sin sida hade kungarna också stödet från de mäktigaste gudarna och deras olika prästerskap. I hundra år var Riket Berendia ett stort land.

Sammandrag av Berättelsen om Riket Berendia, kungariket Berendiens nationalepos. Alstrat vid Lyceet i Pendon 609 e.O. av Borkman Känga.

Riket Berendias kungar

• 149-129 f.O. Tebarkhuz av Entichon
• 129-124 f.O. Kusteruz av Atremium
• 124-117 f.O. Bermond Gamle
• 117-116 f.O. Berik Blåmann
• 116-109 fO Ilmond Alvvigde
• 109-67 fO Bermond Gamle (Bermond var av okänd anledning för dagens lärde kung två gånger)
• 67-51 fO Brumund av Krom