Dödsdans: Skillnad mellan sidversioner
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Kategori:Krigskonst]] | [[Kategori:Krigskonst]] | ||
Utdrag ur Falfonir av | Utdrag ur [[Falfonir av Kaphalt]]s blandade skrifter: | ||
{{citat|Kärt barn har många namn. Men kärt namn har likaledes många barn... | {{citat|Kärt barn har många namn. Men kärt namn har likaledes många barn... | ||
'''Dödsdansen''' är ett av dem. | '''Dödsdansen''' är ett av dem. |
Nuvarande version från 18 augusti 2021 kl. 07.26
Utdrag ur Falfonir av Kaphalts blandade skrifter:
Kärt barn har många namn. Men kärt namn har likaledes många barn...
Dödsdansen är ett av dem.
Dödsdansen är ett uttryck som används om en mängd olika företeelser Ereb över. Här listas några av de mest kända.
- Alvisk stridskonst.
- En krigarklass bland skogsalverna kallas populärt för dödsdansare eller stridsdansare, då deras kampteknik, böljandes fram och tillbaka i snabba, graciösa rörelser kan liknas vid en dans.
- Benrörelserna vid avrättning medelst hängning
- Populärt kallas bensprattlet under hängningar för "dödsdansen", alternativt även "hängespark" eller "död mans jig". Det är inte ovanligt att vadslagning sker om hur länge "dansen" pågår.
- Ranska formationsstrider
- En poetisk omskrivning av kriget och formationerna som är populära i nordiska versmått. Förvisso rör sig även ranernas krigare i takt till musik, men få skulle kalla det dans i vardagligt tal.
- Konstnärlig religiös framställning
- En konstnärlig framställning som visar folkets likheter inför Döden, Etin och Angarion. Ofta bestående av en serie bilder föreställandes döden eller Angarion, dansandes med folk av olika yrkestillhörigheter och samhällsklasser. Särskilt populär i västra Ereb. Särskilt välkända är den kardiske målarmästaren Parnohks bildsviter från 506-516 e.O.
- De dödas marsch
- Kanske inspirerat av de ovan nämnda målningarna, kanske kan de odödas ryckiga gång liknas vid dans. Oavsett vilket används ibland termen om de odödas framryckningar. Besvärjaren Farengadd van Helsing skall vidare ha framforskat en nekrotopisk besvärjelse som skulle öka hans hantlangares rörlighet. De hastigare ryckigare rörelserna ansåg han tydligen var dansanta, för enligt utsago skall han ha kallat sin formel för "Van Helsings makabra döderdans"