Slavhandel

Slaveriet är vida utbrett på Altor. I Ereb är det sannolikt ett arv ifrån det Kejsardömet Jorpagna som under Solkejsarens tid hade en befolkning som till 30 % bestod av slavar. Men även flera av de olika narguriska folken har av tradition slavar, vanligtvis tagna som krigsfångar. Kring Mefamirs sjö har det länge förekommit slavhandel. Även i Soluna dominerar kulturer med mycket lång slaverihistoria, vissa av dem har till och med haft kungadynastier med slavbakgrund eller grundats av förrymda slavar.

Den i Kopparhavet dominerande Lysande Vägens religion förbjöd tidigt användandet av slavar och dessa länder är därför inga köpare av slavar utan har ofta feodala system som i stället utnyttjar livegna bönder eller betalda tjänare för motsvarande arbetsuppgifter. De flesta andra av Erebs länder tillåter dock slavar även om det varierar hur vanligt förekommande det är. Vissa andra religioner talar dock istället öppet om slaveriets naturliga del i världen.

Med sådan efterfråga finner man slavar sålda från Marjura i norr till Porto Horyni i söder, från Pandarealia i väster till Krun i öster. Slavhandlarna tar slavar i Morëlvidyn, Morginnerskogen, Krystalerna, Efaro, Thelgul, från Solunas djungler, i Ormsjöns länder, kring Mefamirs sjö och från Nargurs skogar. Man handlar både i kvantitet och i kvalitet. När slavägare talar om att de exempelvis har en ”Morëlvidynsk slav” är det alltså mycket sällan slaven är en morëlvidyner, men hans slavhandlare var det. Slavar är inte heller ovanligt som plundergods bland Kopparhavets sjörövare som på detta sätt kan få in lite silver i närmaste slavhamn. Darition och Ankorath är stora hamnar för slavhandel, så även stadsstaten Kasyr.

Karta över viktiga städer kring Kopparhavet knutna till handel: [1]

Slavhandel i Morëlvidyn

[2]