Æsír: Skillnad mellan sidversioner

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
(Tömde sidan)
 
(13 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
En polyteistisk religon med en mycket stor gudafamilj. Dyrkas av majoriteten av de västnarguriska folken exempelvis i [[Ransard]] och [[Jorduashur]]. Æsírreligon bygger egentligen på tron om två gudomliga familjer; '''Æsír''' som anses som goda och deras svurna fiender '''Vænir'''.


Det hålles som sannolikt att religonen har sitt ursprung i nargurernas tro på ''gudinnan''.
==Skapelsen==
''I begynnelsen fanns urkällan omgiven av kaos, mörker, kyla och eld i ständig strid och förändring. Ur källan steg ordning, ljus och visdom. Den tog formen av en kvinna och kallades Nærikyrha. Runt henne skapades världen. Bergskedjor reste sig, skogarna bredde ut sig och slätterna täcktes av gräs. Ur urkällan steg floder, hav och sjöar. Nærikyrha gladdes. Hon dansade i skogarna, lekte i bergen och viskade med vindarna. Så födde hon en son. Hon lät honom ta del av urkällans visdom och gav honom namnet Wòdur. Hon var nu Wòdurs moder. Hon tog sig sedan skepnaden av Inaishra och låg hos honom. Hon var nu hans älskarinna. Hon lät sig sedan födas som Narja. Hon var nu hans syster, hans dotter och hans maka. Hon är begynnelsen, nuet och morgondagen. Hon är modern, älskarinnan och systern. Hon är alltings ursprung''
==Æsír==
De kändaste och i sammanhanget viktigaste æsir är:
===Wòdur===
Gudarnas hövding. Visdomen och i viss mån magins gud. Narjas Make.
===Elokìr===
Havens gud
===Thôrm===
Stridens gud. Far till Sthôrm och Bjarowulf
===Frajìr===
Fruktbarhetens gudinna
===Grabìr===
De sköna konsternas gud.
===Narja===
Hemmets, härdens och släktens gudinna. Både släktband, kärlek och blodshämnd. Hon är Wòdurs maka. Hennes prästinnor, Naralerna, är en sorts beskyddarprästinnor försvurna till en särskild ätt.
===Sthôrm===
Ovädren, vindens och åskans æsir. Med sitt stormhorn och stridstrummor låter han ovädren drabba Altor. När hans far Thôrm och andra æsir drar i strid är det han som står för stridsmusiken. Stridstrumman är spänd med huden från fallna vaenir och urtidens titaner. Som trumpinnar använder han två stridshammare. I upphetsade trummsolon kan det slå gnistor om hammarna.
===Norna===
Spådommens, ödets och völspornas gudinna.
===Bjarowulf===
Bärsärkarnas æsir och Thôrms avkomma, även känd som Tveserk.*
==Vænir==
De kändaste och viktigaste vænir är:<
===Gerild===
Dödgsguden, underjordens härskare. I Ransard och runt [[Palinor]] kallas han ofta Gastguden, eller Dödgångarnas Konung.
Alternativa stavning är Ghaerîl eller Ghærîl.
===Mol===
Den ensamme guden, dårskapens gud. Mol står för det som finns utanför samhället: mord och galenskap och gudomlig inspiration.
===Lœge===
Lögnen och svekets vænir. Även Giftet och reptilernas gud. ''"Lœge sår giftiga lögner med sin kluvna tunga bland Æsir, dverger, älfer, bosjotnar och mänsker."''
===Therk, Hashk den lilla och Babbher===
Fredliga men listiga små vænir kända från ransardiska legender om svärdet [[Acemiel]].
===Ykk===
I Ransard anses detta vara den vænir som "är skuld till" skapelsen av "de perverterade halvfolken" såsom halvlängdsmän, ankor och svartfolk.
===Outar===
Tjurguden, vildmarkens, raseriets och yxans gudom. Son till Norna och Mol.
===Bjargae, Varn och Tveserk===
Bärsärkarnas förfäder, Tveserk även känd som aesirn Bjarowulf.*
==Lokala skillnader==
===Jorduashur===
===Ransard===
===Triska===
==Religösa cermonier==
===Högtider===
Midvinter och Midsommar är de viktigaste högtiderna.
===Offer===
Blotoffer sker vid högtidliga och viktiga tillfällen såsom vid begynnandet av en lång resa, vid grundsättningen av ett nytt hus, vid tillsättandet av en ny regent eller inför krig. Dessutom blotas under vedertagna högtider.
Som offer blotas vanligen boskap och/eller krigsbyte. Människo offer är extremt ovanligt och idag snarast en historisk företeelse.
===Efterlivet===
Æsírdyrkarna tror att kämpar som faller i strid återförenas med varandra i ''Æsgar'', Æsírs hemvist. Detta gör att troende kämpar huserar en total avsaknad av dödsfruktan, vilket har gett dem ett rykte som goda krigsmän.
Begravningsritualerna skiljer sig något åt mellan dom olika nationerna. I Jorduashur höglägges de döda vanligtvis. Det förekommer även att stora kämpar brännes samman med sina skepp. I Ransard blir de största kämparna "föda åt griparna". Med detta menas att kämparnas kroppar placeras i särskilda tempelbyggnader där de svarta heliga griparna förtär deras kroppar.
==Legender och myter==
===Om hur Thôrm danades och om hur Vænir stal elden===
''Wòdur föddes med elden i sin kropp för att kunna motstå nordens kyla och kunna försvara sig mot isherrar och Jotnar.
Gång efter annan anfaller jättarna, som ogillar Æsgars närvaro, och gång efter annan driver Wòdur bort dem. Han inser dock att han inte för evigt kan hålla dem borta.
Narja tar då en del av hans eld och föder honom en bror. Thôrm föds som en väldig krigare i full härdräkt. Med yxa, spjut och svärd möter han jättarna i kamp.
Vænir är splittrade. Många har lidit under isherrarnas ok. Andra har levt i lönn och fördolnad för att slippa isherrarnas bojor. Æsirs närvaro öppnar nya möjligheter och Vænir iaktar dem nyfiket. Aldrig tidigare har någon satt sig upp mot nordens härskare. Aldrig heller vågat möta dem i öppen strid, och aldrig utgått med seger. Æsirbröderna är i sanning mäktiga.
Många är de Vænir som nu sätter sitt hopp till Æsir i det att de skall bryta isherrarnas frostiga terrorvälde.
De modigaste och de mest utmärglade sluter upp i Æsgar och erbjuder sig bistå Æsir i deras kamp.
Bland dessa Vænir finns Ykk och Lœge. De har lidit svårt under sin tid i gömsle undan urfrostens härskare. Utmärglade svär dom tro och loven till Æsir och tar vapen mot deras fiende. Inledningsvis vördar de sina nya herrar som ger dem värme och föda, men långsamt övergår vördnan till avundsjuka. Wòdurs låga har ingjutit liv i Thôrm. Med lågan skulle Lœge kunna härska norden. Han skulle inte bara freda sin gård utan skulle kunna skapa sig en egen här och krossa isherrarna. Lœges åtrå över elden går inte att förtränga. Han måste äga den. Med lismande och lögner lurar Lœge till sig elden från Wòdur och flyr ut i vildmarken. Med i flykten tar han sin lojala kamrat Ykk. Ykk har dock ånjutit Æsirs gästfihet i överflöd och kan inte längre gömma sig under stockar och stenar. Lœge placerar istället Ykk hos människorna. Människorna lämpar sig väl som tjänare till Vænir är tanken.
-Detta är Ykk, en Vænir, säger Lœge till dem.
-Dyrka honom och blota till honom, så skall ni skänkas rikedom och styrka och skydd mot isherrarna.
Ykk misstycker inte människornas vördnad. Frossande förtär han glupskt allt som blotas inför honom.
-Blota era finaste svin till Vænir, säger Lœge.
Människorna blotar sina svin. Ykk förtär dem alla och glupar tills han kräks. Närheten till den stulna elden skapar liv och ur Ykks uppkastningar reser sig svinmännen. De härjar och plundrar människorna. Desperat bönar de inför Vænir att frälsa dem.
-Blota uroxen, säger Lœge.
Ykk frossar på uroxen tills han kräks. Ur hans uppkastningar reser sig nästa best, Bosjotnarna. Oxmännen.
De bekämpar svinmännen och förtär dem. Men dom har nu fått smak för kött. De börjar härja människorna och äta dem.
Lœge inser att hans planer gått snett. För att vinna tid säger han till människorna;
-Blota era söner.
Ykk förtär dem girigt tills han kräks och ur sörjan reser sig V´tur. V´tur avlar sin avkomma talrikt och raskt. De strider mot bosjotnarna , men även mot människorna och varandra.
Det kaos av varelser i strid, kött och blodspillan som nu rasar norden blir Lœge övermäktigt och han ser nu ingen annan utväg än att be Æsir om hjälp.
Thôrm är rasande över Lœges svek.
-Din tunga är giftigare än världssvalgets etter och vassare än min nyslipade klinga. Mer skada skall den icke tillfoga Æsir eller människor. Jag ska klippa den mitt itu med min yxa.
-Din önskan är rimlig, mäktiga Thôrm, svarar Lœge.
-Jag låter så ske om du först frälser människan från Bosjotnar och V´tur. Han återlämnar så skamset den stulna elden till Thôrm. En liten del av elden har han dock gömt undan och svalt för att gömma den från Æsir och nyttja den. Så stark var Lœges begär efter att äga elden.
Thôrm tar då en del av elden och placerar i människans bröst. Människan har nu modet att möta sina fiender i strid och smida sitt eget öde.
Wodur tar en del av elden och placerar den i Æsgars mitt, så att de män som dör i strid kan återförenas med elden där, bespisas och bistå Æsir i kamp mot den eviga fienden.
Æsir är därmed nöjda och Thôrm förbereder sig på att ta Lœges tunga.
-Gott har jag nu gjort. Människan är räddad. Tack vare mig kommer han vörda er. Och i efterlivet strider han samman med er. Ändå ämnar du straffa mig?
-Även nu sår du etter. Du har därtill själv givit ditt medgivande och jag håller ditt ord för bindande.
-Klipp då min tunga som jag lovat, men klipp den på längden. Tillstånd till halvering har jag givit, men på vilken ledd så sker är inte avtalat och därför mitt beslut.
Rasande tvingas Thôrm klyva istället för att kapa Lœges tunga. Ur den klyvna tungan rann etter och blod. Men den eld Lœgge svalt fick blod och etter att ta form och ringlandes, slingrades och krälandes skapas nu ormar och ödlor, snabbt undanflyendes till tillflyktsorter under stock och sten. Liksom deras anfader tidigare gjort, gömmer de sig från världen i mörka skrymsler och vrår. Och än idag ser vi deras förkastliga ursprung i det tecken de delar med sin herre Lœge; den tvedelade tungan.''
===Legenden om bärsärkarnas födelse===
''Under en av Thôrms jakter i den Eviga Isens nord, under Rimfrostens tid, kom en outhärdlig köld från Isens jätteherrar. Thôrm var visserligen i den vargform han nyttjade vid dessa nordliga jakter, men kölden var så svår att till och med Thôrm fick söka skydd. Han fann en grotta, men i grottan fanns en enorm björnhona i ide och Thôrm trodde sig tvungen till strid. Björnhonan var dock gästfri och inbjöd Thôrm att dela hennes värme under hennes mäktiga ram. En tid senare födde björnhonan tre ungar, en björn med varghuvud, en varg med björnhuvud och en man med Thôrms hamnskiftarförmåga (han kan ta formen som björn eller varg). Hon gav dem namnen Bjargae, Varn och Tveserk. Dessa tre anses vara bärsärkarnas förfäder och Tvesaerk, mer känd som Bjarowulf, räknas till aesirs skara. Berättelsena om deras äventyr, då främst Bjarowulfs, är många och populära även utanför Kards gränser.''
[[Category:Æsír]]
[[Category:Religion]]

Nuvarande version från 16 januari 2014 kl. 05.34

Hämtad från "https://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Æsír&oldid=15583"