Acemiel

Legenden om svärdet Acemiel

Ranerna vandrade in över Kard på 600-talet f.O. De var en grupp krigare som kämpat i Kejsardömet Jorpagnas legioner och hade en överlägsen stridsteknik gentemot de västnargurier som redan fanns på halvön. Under sin ledare Ferndihn lade de snabbt sarderna under sig och började även hota andra folk. Ferndihn bar ett mäktigt svärd, Acemiel, som sades ha varit en gåva från Kejsaren själv. Efter det sken klingan lyste med hade han givits tillnamnet "Den Gyllene". Sanningen var dock att detta svärd hade givits Ferndihn av den joriske demonologen Marios Telkumel för att denne skulle få kraft av det blod som Acemiel sög till sig.

Det fanns dock ett folk som ranerna inte kunnat betvinga, även om de med stort manfall hade drivits bort från kusten. Detta folk var av jordernas stam, som nu förskansat sig i en fästning i en flodmynning som effektivt spärrade vägen för ranernas vidare erövring mot norr. Ranerna samlade sig vid flodstranden och med sina underlydande sarder var det en mäktig här som stod inför jorderna. Dessa hade dock hunnit sända bud till övriga jordiska klaner och långa drakskepp var på väg till undsättning. När ranerna nu avvaktade den fullmåne som Telkumel sade skulle ge Acemiel extra kraft, och jordernas drakar närmade sig vid horisonten, hände något oväntat.

Av Kardhalvöns många smågudar fanns tre vænír, Therk, Hashk den lilla och Babbher. Dessa hade inte mycket makt, men bestämde sig ändå för att försöka avvärja det kommande blodbadet. Utan att bli lagda märke till av de mäktiga æsír som nu samlade sig för att beskåda spektaklet människorna ställt till med, begav sig Therk och Babbher ut till jordernas drakskepp medan Haskh den lille smög sig in i demonologens tält i det ranska lägret. Resultatet var över all förväntan: de jordiska drakjarlarna började misstro varandras avsikter och endast ett fåtal seglade upp för den befästa floden, och Ferndihns magiska svärd försvann.

Ranerna kände sig nu inte längre starka nog att inta fästningen och jorderna var för fåtaliga för att bege sig utanför sina försvarsverk. De tre vænír hade lyckats med sin list.

Acemiel gömdes i underjorden där det bands med mäktiga besvärjelser och Ferndihn den Gyllene återsåg aldrig sitt svärd. När nu Acemiel inte kontrollerades av Telkumel började dock dess egna demoniska vilja verka. Det började suga kraft ur de tre vænír och även om de kunde upprätthålla magin som band svärdet, började deras krafter sina. Andra vænír kom till deras undsättning men Acemiels krafter var starka. Svärdets skapare Telkumel började också försvagas och insåg att något måste göras innan det var för sent...