Acemiel

Legenden om svärdet Acemiel

Ranerna vandrade in över Kard på 700-talet fO. De var en grupp krigare som kämpat i Kejsardömet Jorpagnas legioner och hade en överlägsen stridsteknik gentemot övriga västnargurier som fanns på halvön. Under sin ledare Ferndihn lade de snabbt sarderna ute vid kusten under sig och började även hota andra folk. Ferndihn bar ett mäktigt svärd, Acemiel, som sades ha varit en gåva från Kejsaren själv, och efter det sken klingan lyste med hade han tillnamnet "den Gyllene". Sanningen var dock att detta svärd hade givits Ferndihn av den joriske demonologen Marios Telkumel för att denna skulle få kraft av det blod som Acemiel sög till sig.

Ett folk hade inte ranerna kunnat betvinga även om de med stort mannfall hade drivits bort från kusten. Dessa folk var av jordernas stam och hade nu förskansat sig i en befästning byggd ute i en flodmynning som effektivt spärrade vägen för ranernas vidare erövring mot norr. Ranerna samlade sig vid flodstranden och med sina underlydande sarder var det en mäktig här som stod inför jorderna. Dessa hade dock hunnit sända bud till övriga jordiska klaner och långa drakskepp var på väg till undsättning. När ranerna nu endast avvaktade den fullmåne som Telkumel sade skulle ge Acemiel extra kraft, och jordernas drakar närmade sig i horisonten, hände något oväntat.

Av Kard halvöns många smågudar fanns tre vaenirer, Therk, Hashk den lilla och Babbher. Dessa hade inte mycket makt men bestämde sig ändå för att försöka avvärja det kommande blodbadet. Utan att ens bli lagt märke till av de mäktiga aesirerna som nu samlade sig för att beskåda spektaklet människorna ställt till med, begav sig Therk och Babbher ut till jordernas drakskepp medans Haskh den lille smög sig in i demonologens tält i det ranska lägret. Resultatet var över all förväntan; de jordiska drakjarlarna började misstro varandras avsikter och endast ett fåtal seglade upp för den befästa floden, och Ferndihns magiska svärd försvann.

Ranerna kände sig nu inte starka nog att inta befästningen och jorderna var för fåtaliga till att bege sig utanför sina försvarsverk. De tre vaenirerna hade lyckats med sin list.

Acemiel gömdes i underjorden där det bands med mäktiga besvärjelser och Ferndihn den Gyllene återsåg alldrig sitt svärd. När nu Acemiel inte kontrollerades av Telkumel började dock dets egna demoniska vilja verka. Det började suga kraft ur de tre vaenirerna och även om de kunde upprätthålla magin som band svärdet började deras krafter sina. Andra vaenirer kom till deras undsättning men Acemiels krafter var starka. Svärdets skapare Telkumel började också tappa sina krafter och han insåg att något måste göras innan det var för sent...