Æsìr

En polyteistisk religon med en mycket stor gudafamilj. Dyrkas av majoriteten av de västnarguriska folken exempelvis i Ransard och Jorduashur. Æsírreligon bygger egentligen på tron om två gudomliga familjer; Æsír som anses som goda och deras svurna fiender Vænir.

De kändaste och i sammanhanget viktigaste æsir är:

Wòdur: Gudarnas hövding. Visdomen och i viss mån magins gud
Elokìr: Havens gud
Thôrm: Stridens gud
Frajìr: Fruktabarhetens gudinna
Grabìr: De sköna konsternas gud.
Narja: Hemmets, härdens och släktens gudinna. Både släktband, kärlek och blodshämnd. Hennes prästinnor, Naralerna, är en sorts beskyddarprästinnor försvurna till en särskild ätt.
Sthôrm: Ovädren, vindens och åskans aesir. Med sitt stormhorn och stridstrummor låter han ovädren drabba Altor. När hans far Thôrm och andra aesir drar i strid är det han som står för stridsmusiken. Stridstrumman är spänd med huden från fallna vaenir och urtidens titaner. Som trumpinnar använder han två stridshammare. I upphetsade trummsolon kan det slå gnistor om hammarna.

De kändaste och viktigaste Vænir är:

Gerild: Dödgsguden, underjordens härskare. I Ransard och runt Palinor kallas han ofta Gastguden, eller Dödgångarnas Konung.
Mol: Den ensamme guden, dårskapens gud. Mol står för det som finns utanför samhället: mord och galenskap och gudomlig inspiration.
Lœge: Lögnen och svekets vaenir. Även Giftet och reptilernas gud. "Lœge sår giftiga lögner med sin kluvna tunga bland Aesir, dverger, älfer, bosjotnar och mänsker.".

Högtider:Midvinter och Midsommar är de viktigaste högtiderna.

Offer:Blotoffer sker vid högtidliga och viktiga tillfällen såsom vid begynnandet av en lång resa, vid grundsättningen av ett nytt hus, vid tillsättandet av en ny regent eller inför krig. Dessutom blotas under vedertagna högtider. Som offer blotas vanligen boskap och/eller krigsbyte. Det finns inga kända fall av människooffer.

Efterlivet: Æsírdyrkarna tror att kämpar som faller i strid återförenas med varandra i Æsgar, Æsírs hemvist. Detta gör att troende kämpar huserar en total avsaknad av dödsfruktan, vilket har gett dem ett rykte som goda krigsmän. Begravningsritualerna skiljer sig något åt mellan dom olika nationerna. I Jorduashur höglägges de döda vanligtvis. Det förekommer även att stora kämpar brännes samman med sina skepp. I Ransard blir de största kämparna "föda åt griparna". Med detta menas att kämparnas kroppar placeras i särskilda tempelbyggnader där de svarta heliga griparna förtär deras kroppar.