Klomelliska dialoger

En samling texter rörande Klomellien utförda i form av samtal mellan olika personer. Huruvida det rör sig om en eller flera författare är okänt, likaså vem som sammanställd textsamlingen. Graden av verklighet i innehållet är blandad men läses ändå oftast med stort nöje.

Dialog från Mercanas rådhus

Nibs, rådhusskrivare: ”Punkt 17, en skrivelse från medborgaren Baldyr Brummare. Han föreslår att stadsledningen skall börja ta Remuntra på allvar.”

Otte Cusmar, stadsmästare: ”Ta dem på allvar? Men de är ju så skrattretande?”

Haliban Nusemang, också stadsmästare: ”Aldrig hört talas om karln! Nästa ärende!”

Nibs: ”Han menar att Remuntra är ett hot mot staden, och…”

Otte: ”Oahaha! Ha! Ha! Ha!”

Haliban: ”Skall du inte rensa bland ärendena, din lata odåga?”

Nibs: ”Han skriver på uppdrag av rådsmedlemmen herr Gust Gombastur, vars systerson har anslutit sig till Remuntra.”

Otte: ”oahahaha…Vad tusan! Då måste vi ta saken på allvar. Vilken systerson skulle det vara fråga om?”

Nibs: ”Unge herr Turgel.”

Otte: ”Turgel, Turgel, det var han som pratade både svartiska och kardiska. En förlust, en förlust i sanning. Smart pojk…”

Haliban: ”Men inte en av VÅRA pojkar. Slapp uppfostran är vad det är, säger jag. Gust kan inte uppfostra sina barn…”

Otte: ”Sina?”

Haliban: ”Eller sin systers! Vad vill han att vi skall göra? Jag vägrar att ta av stadens pengar för att bekosta en massa dumma svavelkurer och sju dagars andeutdrivningar. Sånt får familjerna stå för själva.”

Nibs: ”Han tycker att Remuntra får för mycket uppmärksamhet, och borde förpassas från Olems Tempel.”

Otte: ”Omöjligt! De är en turistattraktion! Olems överstepräst Bop skulle aldrig gå med på det!”

Haliban: ”Vänta lite. Bop gör som vi säger åt honom. Det stämmer faktiskt att trakorierna inte går i närheten av templet eftersom de är så rädda för fånarna…”

Otte: ”Vad gör det för skillnad? Det är ju inget inträde vid templet!”

Haliban: ”Nej, just det. Vet du vad min krögare sade? Han sade att han brukar gå och titta på muntrisarna varje dag, och att det gör honom på bättre humör än en offentlig avrättning.”

Otte: ”Men vi kan inte ta inträde vid templet. Olem skulle låta himlen falla ner över våra huvuden.”

Haliban: ”Vi kan flytta på muntrisarna. Då får Gust som han vill, och vi kan ta inträde.”

Otte: ”Det låter riskabelt. Bop skulle bli sur, och om det skulle bli något trassel, och de där typerna faktiskt skulle vara farliga på något sätt skulle folk kunna börja skylla på oss.”

Haliban: ”Äh, Bop kan få låna dem några dar i veckan. Det blir en större attraktion om de inte är där hela tiden. Den som klär av sig snabbt får inga guldmynt, som min gamla mamma brukade säga. Och vem har sagt att VI skall stå för det?”

Otte: ”En stadsentreprenad! Perfekt! Jag vet precis vem som förtjänar att hålla i sörjan!”

Haliban: ”Om du tänker på den oplockade gåsen Buacka, som bara vill ha mer och mer…”

Otte: ”Nej, nej. Han är för smart för att gå på det. Men det där slemmiga krypet Alastor Nunk har krälat omkring här i rådhuset och tiggt om att få en ny chans…”

Haliban: ”Efter att ha försökt blåsa oss alla på pengar? Hellre dricker jag Marcias piss!”

Otte: ”Så varför inte pracka på honom det här riskprojektet? Jag tror jag vet hur vi skall göra. Nunk kan hyra några svartisar i fattigkvarteren, de har aldrig drabbats. De talar inte jori, muntrisarna talar inte svartiska. Bra vakter. Han kan gräva en grop utanför östra porten…”

Haliban: ”…där din taverna ligger…”

Otte: ”…och ta inträde från de som inte kan få nog av apkonsterna. Vet du, eftersom jag har tänkt ut alltsammans är det inte mer än rätt att Alastor Nunk betalar procent till mig.”

Haliban: ”Oss.”

Otte: ”Oss. Låt säga tio procent till mig, tio procent till dig och tio procent till staden.”

Nibs: ”Ursäkta, men är inte stadsentreprenader förbundna med fasta avgifter till stadens kassa?”

Haliban: ”Det ena utesluter väl inte det andra? Nästa ärende, bläckslickare!”

Otte: ”Och se till att påminna Bop om att spika upp några Olemöron och Olemögon på pålar ovanför gropen, så bli Olem nöjd. Höga pelare, så de inte får något träck kastat på sig.”

Haliban: ”Och vill Bop ha en staty till, så kan du be honom att dra dit coffan växer…”

Otte: ”…så kan du be honom att fråga Alastor Nunk!”

Haliban: ”He! He!”

Otte: ”Höhöhöhö!”

Nibs: ”Punkt 18. Herr Buacka ansöker om rätt att fortsätta bedriva handel med renat salt på Hisskov.”

Haliban: ”Fräcka fjäderfä! Det är mitt monopol! När började han…?”

Otte: ”Lugn, lugn!”

[1]

Dialog mellan svartfolk

Tugg Tugg: Korkade Grushack, har din husse Hurduck dödat draken än?

Grushack: Det har han, du fete!

Tugg Tugg: Så var är drakdödaren, din loppa?

Grushack: Jag stack Hurduck i ryggen med min stridsgaffel, så nu är JAG en drakdödare! Drakdödaren Grushack!

Tugg Tugg: Kom hit så att jag får äta upp dig...

Ta över andras trofeer, vad är det för sätt...

En mullig mö OCH ett hydrahuvud. Bäst att hålla Nusemang hemma. Tyvärr hålls ju mötena i Mercana...

[2]