Caracalla II (Severios d.y.): Skillnad mellan sidversioner
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 14: | Rad 14: | ||
Caracalla II tog makten genom att mörda sin kusin kejsare [[Domionios]] tillsammans med dennes mor. Severios blev hyllad för sina hårda tyglar mot [[Befriarna]], men bespottad för sitt otroliga slöseri med kejsardömets finanser. | Caracalla II tog makten genom att mörda sin kusin kejsare [[Domionios]] tillsammans med dennes mor. Severios blev hyllad för sina hårda tyglar mot [[Befriarna]], men bespottad för sitt otroliga slöseri med kejsardömets finanser. | ||
;Från Historien: | |||
;625 f.O. / 497 PV | |||
:Kejsar Domionios mördas tillsammans med sin mor detta år av sin kusin Severios Caracalla (Caracalla II). Domionios korta tid vid makten beskrivs av historien som full av Befriarnas vulgariteter, laster, och kejsaren beskrivs som ett fruktat litet vidunder. Severios d.y. kastar ut Befriarna med stöd från flera provinsarméer. Befriarna tingas bo i sin stad och ingen mission tillåts. Severios är hyllad för sina hårda tyglar mot Befriarna, men bespottad för sitt otroliga slöseri med imperiets finanser. | |||
;622 f.O. / 500 PV | |||
:En uppsjö av nya legioner sätts samman av nyrekryterade soldater och skickas till norr för att stärka upp gränserna. Erfarna legioner sänds i stridsfartyg till Efaro. | |||
;621-620 f.O. / 501-502 PV | |||
:Drylo och Kolonisering av Klomellien. Kejsaren är nu mogen för att prova sina legioner. I norr tar man terräng som tappades i samband med kejsar Domions död och i söder låter han legionerna härja fritt och föra ett besinningslöst krig mot Efaros upprorsmakare. Motståndet kuvas. Klomellien utforskas och joriska kolonister vågar sig genom de svartfolksrika bergen kring Klomellien i Drylo och grundar några små kolonier där. De mindre bosättningar av jorer som fanns kring staden Yolev är sedan länge assimilerade med barbarerna i området, men en del hundraårig arkitektur stod kvar i staden. | |||
;619-610 f.O. / 503-512 PV | |||
:Kolonisering av Västerhavet. Med undantag av Krunska kolonier innan Imperiet, var upprättandet av kolonierna detta år de första på öarna i Västerhavet. Koloniseringen av Lasemos och Laabne på västra Palamux var väl planerade, med tusentals kolonister och en hel legion för land och till sjöss. Meningen var att kolonisationen skulle övergå i erövring, men då konfluxen drabbar Imperiet stod jorerna övergivna i det framtida Trakorien. De första jorpagniska kolonisatörerna slog sig ner på Fokalerslätten på Palamux i Trakorien. Urinvånarna huelerna,”väktarna” på barbarernas egna språk, var ett jägarfolk som redan bebodde Fokalerslätten. Huelernas religion säger att stormguden Simei (Marduk på jori) besegrade ett demoniskt rike genom att slunga ett eldklot som sedermera skapade fokalerslätten. Huelerna sattes på slätten av Simei för att se till att ingen ondska någonsin igen satte sin fot där. | |||
;618 f.O. / 504 PV | |||
:Efaro. Kejsaren har drivit Imperiet nästan i konkurs, och under ett misslyckat fälttåg i det upproriska Efaro slår Caracalla IIs egna livvakter ihjäl honom. Myteriets ledare Trakion utropas till kejsare… i fem veckor innan även han slås ihjäl. Som efterträdare väljs till kejsare i Grivela Xerxer d.y., son till gamle kejsaren Xerxer. Xerxer är åldring och tillsätter sin sonson Palerik som medkejsare. Efaro blir i praktiken självständigt. | |||
Versionen från 4 november 2020 kl. 05.06
- Huvudartikel:Kejsardömet Jorpagnas regentlängd
Historisk kejsare av Jorpagna
- Födelse: ? f.O.
- Trontillträde: 625 f.O.
- Död: 618 f.O.
Caracalla II tog makten genom att mörda sin kusin kejsare Domionios tillsammans med dennes mor. Severios blev hyllad för sina hårda tyglar mot Befriarna, men bespottad för sitt otroliga slöseri med kejsardömets finanser.
- Från Historien
- 625 f.O. / 497 PV
- Kejsar Domionios mördas tillsammans med sin mor detta år av sin kusin Severios Caracalla (Caracalla II). Domionios korta tid vid makten beskrivs av historien som full av Befriarnas vulgariteter, laster, och kejsaren beskrivs som ett fruktat litet vidunder. Severios d.y. kastar ut Befriarna med stöd från flera provinsarméer. Befriarna tingas bo i sin stad och ingen mission tillåts. Severios är hyllad för sina hårda tyglar mot Befriarna, men bespottad för sitt otroliga slöseri med imperiets finanser.
- 622 f.O. / 500 PV
- En uppsjö av nya legioner sätts samman av nyrekryterade soldater och skickas till norr för att stärka upp gränserna. Erfarna legioner sänds i stridsfartyg till Efaro.
- 621-620 f.O. / 501-502 PV
- Drylo och Kolonisering av Klomellien. Kejsaren är nu mogen för att prova sina legioner. I norr tar man terräng som tappades i samband med kejsar Domions död och i söder låter han legionerna härja fritt och föra ett besinningslöst krig mot Efaros upprorsmakare. Motståndet kuvas. Klomellien utforskas och joriska kolonister vågar sig genom de svartfolksrika bergen kring Klomellien i Drylo och grundar några små kolonier där. De mindre bosättningar av jorer som fanns kring staden Yolev är sedan länge assimilerade med barbarerna i området, men en del hundraårig arkitektur stod kvar i staden.
- 619-610 f.O. / 503-512 PV
- Kolonisering av Västerhavet. Med undantag av Krunska kolonier innan Imperiet, var upprättandet av kolonierna detta år de första på öarna i Västerhavet. Koloniseringen av Lasemos och Laabne på västra Palamux var väl planerade, med tusentals kolonister och en hel legion för land och till sjöss. Meningen var att kolonisationen skulle övergå i erövring, men då konfluxen drabbar Imperiet stod jorerna övergivna i det framtida Trakorien. De första jorpagniska kolonisatörerna slog sig ner på Fokalerslätten på Palamux i Trakorien. Urinvånarna huelerna,”väktarna” på barbarernas egna språk, var ett jägarfolk som redan bebodde Fokalerslätten. Huelernas religion säger att stormguden Simei (Marduk på jori) besegrade ett demoniskt rike genom att slunga ett eldklot som sedermera skapade fokalerslätten. Huelerna sattes på slätten av Simei för att se till att ingen ondska någonsin igen satte sin fot där.
- 618 f.O. / 504 PV
- Efaro. Kejsaren har drivit Imperiet nästan i konkurs, och under ett misslyckat fälttåg i det upproriska Efaro slår Caracalla IIs egna livvakter ihjäl honom. Myteriets ledare Trakion utropas till kejsare… i fem veckor innan även han slås ihjäl. Som efterträdare väljs till kejsare i Grivela Xerxer d.y., son till gamle kejsaren Xerxer. Xerxer är åldring och tillsätter sin sonson Palerik som medkejsare. Efaro blir i praktiken självständigt.