Elikon

Huvudartikel:Felicien

En av kungariket Feliciens tre största städer.

Översikt

Elikon den pärlskimrande ligger invid Koalintviken på norra Pelenos och är Feliciens tredje största stad med 22 000 invånare. Staden grundades av Helikana som var Garumnos sista drottning och hustru till den store kung Kiolomon. Hon lämnade sin man och sitt älskade hemland för att som mor skydda sin son Kalameikos på resan mot väster. Helikana var av Kaliopasernas stam och i Elikon kom därför deras stamsäte att ligga. Kalameikos smeknamn var Porelikon, vilket betyder ”min pärla” på kîmzonska, och Helikana gav detta namn till den nya staden. På feliciska har detta blivit till Elikon den Pärlskimrande. Porelos är den kîmzonska beteckningen på ädelstenar i allmänhet och Elikon har även blivit ett centrum för handel med ädelstenar och hantverk knutna till ytterligare förädling av alltifrån diamanter och rubiner till oposer och smalugger, samt pärlor – den vackraste av alla ädelstenar enligt felicierna.

Karta

Stadsdelar

Meh Tolani

Meh-Tolani (Tolaninernas stad) är en stadsdel där ursprungligen livegna tolaniner har bosatt sig och sedan skapat sig ett fritt stadsliv borta från sina tidigare tolanska herrar. Meh-Tolani är ingen fattigstad även om befolkningen sorterar längst ner på Elikons samhällsstege. Tolaninerna har byggt upp en livskraftig stadsdel präglad av hårt arbetande dagverkare, små affärer och ett förvånansvärt lugn befolkningens storlek tagit i betraktning. En tredjedel av Elikons befolkning bor i Meh-Tolani men då räknas även geroner och frigivna slavar in. Lugnet och frånvaron av någon större kriminalitet beror på Tolaninergardet, en vaktstyrka som stadsdelens tolanska rådstyre själva tillåts organisera. Gardet leds av tolaninen Berindrok som i sin ungdom tjänade i det mäktiga Huset Kolesis livvakt och där vann sig ett rykte som obrottsligt lojal den kimzonska överheten. I Meh-Tolanis södra delar, eller snarare under, ligger Katakomberna. När Elikon grundades fanns ingen tolansk befolkning på platsen men under Kejsardömet Jorpagnas tid låg här en betydelsfull gruvstad där en sorts mycket fin kalksten bröts långt nere i berget. De tomma gruvorna låg länge okända för kimzonerna men när Meh-Tolani växte upptäcktes det underjordiska systemet. Tolaninerna började då använda gångarna som begravningsplats och de har därför börjat kallas för katakomber trots att gravarna endast upptar de övre nivåerna. De lägre nivåerna är till stora delar outforskade och är därför avspärrade. Vad som döljer sig i djupet vet endast de som tar sig förbi de låsta järngrindarna.

Lakynda

Den bergiga ön som ligger utanför Meh Tolani tillhör ingen stadsdel utan räknas som kungen i Tyros egendom. Detta är en tradition som går tillbaka till den sombatziska invasionen av Felicien 499 e.O. och det påföljande Sombatzinska kriget. Huvudstaden Tyros lades i belägring och då staden var nära att falla lyckades kungafamiljen mirakulöst fly söderut. Kaliopaserna hade lyckats hålla sombatzinernas efariska legosoldater stången ute på havet och även slagit ner slavarna revolt inne i sin hemstad. Kungafamiljen räddades av Kaliopasernas stamfurste, huset Lakyndas överhuvud Pelmos DiLakynda, personligen och han lovade de flyende en fristad i Elikon. Under hela det påföljande kriget bodde kungafamiljen i stamfurstens palats och kung Karmos som närmast konstant låg ute i örlog tillät sig även han några lediga stunder här. Pelmos DiLakynda stupade i kriget och Furstens skeppsråd hedrade sin stamfurste genom att göra hans frikostiga löfte till en permanent gåva. Fursteön bytte nu namn till Lakyndas ö, eller bara Lakynda, och blev en plats där kungen eller någon i hans familj kan bo när helst de önskar. Det händer inte så ofta men ibland när någon politisk orolighet eller smittsam sjuka plågar huvudstaden flyttar de kungliga in i palatset på Lakynda. Under Brödrakriget 574-578 e.O. bodde hela kungafamiljen i Elikon, eller åtminstode den delen som stödde brodern Hamilon som slutligen blev den som segrade i kriget. Palatset på Lakynda är byggd i blå marmor och de otaliga pelarkolonnerna anses vara bland de mest magnifika i hela Felicien. Stora mosaiker visar scener ur Kaliopaserstammens ärofyllda historia och utanför palatsporten står en stor staty till minne om Kaliopasernas gåva till kungafamiljen. Pelmos DiLakynda iklädd full stridsutrustning stående på knä med sitt hus och sin stams nycklar utsträckta till kung Karmos drottning Alashara iklädd högtraditionell barbröstat kimzonerdräkt.

Meh Merolo

Brostaden...

Meh Kaliopas

Kaliopasernas stad...

Meh Porelo

Pärlstaden, eller hantverkarnas stad...

_________________

Från Felicien-Politik:

Arkidamos DiLochos stod iklädd full stridsmundering på Elikons hamnplaza och viftade med sin hillebard. Harnesket av kopparhavsblå sjöormslamell blänkte ovanför den knälånga ringbrynjan och spaulderna av blåmålad stål med försilvrade kanter gjorde honom mera bredaxlad än Paridon hade skapat honom. Vid sin sida hängde hans argaldiska långsvärd i en hajskinnsklädd skida som idag var fredslindat med blåa band. Hjaltet var skyddat av parerstång och ringbygel i den nya stilen som blivit alltmer populär i Felicien efter sammanstötningar med erebosiska och dalkiska knektar i Enios sund.

Runt om Arkidamos stod andra rustade män med spjut eller åra i handen samt ett antal kvinnor som deltog i skeppsrådet då deras söner var minderåriga eller deras män i örlog. De kimzonska kvinnorna bar också spjut eller åra men deras rustning var av ett helt annat slag än männens: skeppsrådet till ära bar de den färgstarka kimzonska högtidsklänningen som lämnar brösten bara. Närmast Arkidamos stod de spjutbärande medlemmarna i hans marzonor, hans brödragillen från den första sjöormsjakten till tolvmannagruppen i Havskåren, i rustning och tittade spänt på honom. Deras hopp om ära hängde nu på Arkidamos vältalighet, respekt och kontakter i skeppsrådet.

Anledningen var att Asdriel DiMattan, av skeppsrådet utsedd domare för det 637:e året efter ankomsten till Koalint, en minut tidigare hade höjt sin ämbetstav av snidat elfenben och ropat ut en uppmaning till alla fria män och kvinnor i skeppsrådet att gå samman och rusta skepp och väpna män och kvinnor till strid mot de erebosier och dalker som vägrar att stryka flagg för Hans Majestät Konungens skepp i Enios sund. Detta sund som med all rätt var ett feliciskt sund där ingen åra skall gripa vatten eller segel fånga vind utan tillbörlig respekt mot Paridons smorde.

Domare Asdriel pekade nu på Arkidamos och ropade: "Här står en kimzon av kimzan född med spjut i hand! Vill Ni höra honom?". Hans fråga möttes av skeppsrådets unisona: "Ja!". Alla blickar vändes nu mot Arkidamos. Han tog nu av sig sin blåmålade barbut med dess vita strutsplym, tecknet att han var en Sagar i Havets Söner, och talade...

...vid sidan av hamnplazan stod de köpmannen Iorvand, son av Kiorlik, och Shahalon Dansaren och betraktade skeppsrådet. Den förste en kort, ljus tolan med bruna ögon och ett sinne för affärer och den andre en lång och kraftig geron, son av en efarisk mor och en nargurisk far. För sina trogna tjänsters skull hade de frisläppts i samma testamente som hade gjort Arkidamos till Huset Lochos manliga överhuvud.

- "Kommer de att bifalla hans förslag att upplåta ett brigandonskrov från reserven?", undrade Iorvand.

- "Oroa er icke, Herr Iorvand. Arkidamos mor och Domare Asdriels hustru är systrar i Felisophorernas procession. Deras systramarzanos möttes igår till Felis ära. Havet är stillat." replikerade Shahalon.

- "Då hoppas jag vid Sharrapis eld på att min andel av bytet skall täcka min investering i rigg, utrustning och proviant."

- "Loa Agive, Havsängeln, Snäckornas furste, kom till mig i dansen igår. Jag såg en skrattande Arkidamos i den blodbestänkta fören på en brigandon. Skeppskatten satt på hans axel. Dess ögon lyste och såg allt liksom skeppets. Inget byte skall undkomma. Sådan är Felis vilja."