Kasyr

Kasyr
Karta
Invånarantal	ca 8 500
Befolkning	Människor 94%, ankor 6%
Huvudstad	Kasyr (8 100)
Styrelseform	Plutokrati
Exportvaror	Slavar, fisk, hantverk
Importvaror	Slavar, timmer, spannmål, lyxartiklar
Armé	Ett stort antal legosoldater samt en liten flotta.
Religion	Mångreligiöst, med stor tolerans för personligt utövande av sin religion.
Övrigt	Kasyr styrs av ett råd bestående av 4 köpmannafamiljer från handelshus som är pemanent etablerade med sina huvudkontor i staden

Befolkning

Befolkningen på Kasyr kallar sig kasyreter och tillhör huvudsakligen det joriska folkslaget erebosier.

Militärmakt

Stadsmilisen

Stadsstyrelsen införde efter det khunitiska anfallet år 590 eO något man kallar för milisplikt. Mot khuniterna hade många av invånarna självmant gripit till vapen för att freda staden. Tanken på en organiserad stadsmilis uppkom därmed efter anfallet. Förslaget till en stadsmilis med en tvingande plikt var dock inte alls populärt bland en stor del av befolkningen, men klubbades ändå igenom av stadstyrelsen tack vare starkt stöd av handelshusen.

Lagen om allmän milisplikt innebär att alla hushåll som har minst en vapenför man i åldern 16-50 är ålagda att ställa en man till stadens försvar i stadsmilisen. Milismannen utrustas helt av hushållet och utrustningen blir därför vad hushållet har råd med. I de flesta fall består rustningen av tyg eller läder och beväpningen av pilbågar, spjut och svärd. Antalet milismän staden förfogar över varierar, men ligger vanligtvis omkring 600-700 man vid full mobilisering.

Milisen tränas vid ett par tillfällen varje år, men har knappast någon större militär förmåga trots det. Eftersom det står inskrivet i lagen om milisplikt att milisen endast får användas för stadens direkta försvar och inte får användas till andra uppgifter, är det endast vid ofredstider eller för träning som milisen inkallas. Milisen saknar i stort sett stridserfarenhet och dess låga moral gör att den endast är användbar för att försvara stadens murar. Den fyller dock en uppgift när den kan fördelas ut tillsammans med de erfarnare legosoldaterna för att därigenom öka antalet försvarare på delar av muren, alternativt helt ta över en lugnare del av försvaret för att legosoldaterna ska kunna koncentreras till punkter där hårdare strider råder. Milisen strider sällan i egna enheter och tränas heller inte som enskilda förband, till skillnad mot legosoldaterna. Milisens befäl utgörs av personer som under träningen befunnits lämpliga, och har ingen extra utbildning utöver de andra milismännens. Hela denna organisation av milisen har gett upphov till en stark individualism, som motverkar något effektivt gemensamt handlande, vilket också är en av orsakerna till att dess stridsvärde får anses lågt. Trots detta finns en sorts gemenskap grundad på deras "kollektiva olycka" att uttas som milismän, som ger sammahållning.

Milisen bokförs regelbundet och noggrant av "Det kasyriska försvarskontoret" och undflyr ett hushåll sin plikt kan det bli dryga böter. Kan man inte betala böterna får man arbeta av dem på stadsmuren genom tvångsarbete. Många av de rikare hushållen använder sig av sina drängar eller husslavar för denna bland stadens befolkning ytterst impopulära uppgift.

Ett resultat av milisplikten är "dubbleringen" och "den dubbla dubbleringen". En borgarfamilj med medelinkomst är rik nog att betala för att någon annan utför milistjänsten i deras ställe, vilket är fullt tillåtet. Detta kallas i folkmun för dubblering, det finns två milismän, men bara en av dem gör tjänst. Den egentliga milismannen är den som står i försvarskontorets rullor och måste vara borgaren själv, en son till denne eller någon annan i hushållet. Dublettmilismannen står inte i några rullor, men har ett skrivet kontrakt med hushållet, där det framgår att denne ska göra tjänst åt hushållet. Vidimerad kopia av kontraktet inlämnas av hushållet när ett sådant kontrakt slutits. Ofta löper kontrakten årsvis och betalningen för tjänsten sker oftast i reda pengar. Den dubbla dubbleringen sker när den som skrivit kontrakt om att tjänstgöra i sin tur köper tjänsten till ett lägre pris av ytterligare en annan person. Denna tredje milisman är då den som faktiskt utför tjänsten, medan mellanmannen bara håvar in en andel av pengarna från den ursprungliga uppdragsgivaren. Denna typ av handel med milistjänstgöringen har ofta trissat upp priserna på tjänsterna för det ursprungliga hushållet. Vid för höga priser slutar hushållen nyttja tjänsterna och priserna sjunker vid detta tillfälle ofta kraftigt över hela marknaden, för att under de efterföljande åren stadigt och lite i taget åter vandra uppåt igen. Handeln med milistjänster har stundtals lett till att driftiga män blivit rika och absurda situationer som där det ursprungliga hushållet vid sämre ekonomiska tider tvingats åta sig en dubbel dubbleringstjänst för att ha råd att betala sin egen ordinarie dubblering.

Spelledarpersoner

Pedoros av Karnald

Kasyrs militäre kommendant - Kondottiär Pedoros av Karnald

Pedoros är en trakorisk legosoldat från Paratorna och fiskestaden Karnald. Pedoros är en kraftig och brunbränd man med ett vindpinat skarpt utskuret ansikte. Han har långt utslaget mörkbrunt hår och ett grovt skägg ned till bröstet. Han har blå genomträngande ögon och en bister uppsyn. Han är dock humoristiskt lagd och klyver ofta sitt ansikte med ett brett leende. Han ser lätt roat på världen runt omkring sig, en enastående egenskap för en legosoldat, och är aldrig onödigt grym. Han kan snarare visa sig vara den barmhärtige samariten ibland och hans goda hjärta står i bjärt kontrast till hans yrke. Hans män avgudar honom och ingen av dem skulle ens komma på tanken att svika Pedoros. I gengäld för sina mäns lojalitet skyddar och bevakar Pedoros sina män som en mor vakar över sina barn. Tvärt mot vad man kan tro är Pedoros också en mycket beläst herre och besitter stora kunskaper i språk och geografi, efter studier vid läroanstalt i Tricilve. Pedoros tar sig bara an uppdrag han tror på, och sällar sig ofta till vad han uppfattar som ”den goda” sidan i en konflikt. Pedoros är lojal mot sin uppdragsgivare, men gör inga självmordsuppdrag och riskerar inte sina mäns liv i onödan. Proffessionellt sett är han en mycket kapabel soldat och taktiker. Trots att Pedoros till synes är godmodig och barmhärtig vidtar han de åtgärder han bedömer nödvändiga för att besegra en fiende, och nyttjar gärna tjuvknep och list om det kan gynna utgången av en strid. För honom finns det ingen metod som är för låg. Han har inte någon stark hederskodex gentemot fiender, vilket tillåter honom och hans män att slåss på ett sätt som ädlare män skulle uppfatta som ”ojuste”, vilket mången ädel riddare fått erfara. Hans förband består av både infanteri och bågskyttar och kan beroende på uppdrag utrustas lätt eller tungt. Manskapet är främst lokalt rekryterat från kopparhavsområdet med många olika nationaliteter. Kommandospråket i förbandet är kardiska, vilket Pedoros behärskar flytande och som dessutom är mer begripligt för det lokalt rekryterade manskapet. Eftersom det finns en nordkardisk dialekt som mer påminner om trakoriska och man i delar av trakorien talar västjorisk dialekt, så faller det sig naturligt för Pedoros. Det underlättar också eventuella behov av ny språkinlärning för de nya rekryterna. Pedoros har stora krav på underättelsetjänst innan han agerar med sin styrka och har egenhändigt tränade lättrörliga spanare för att försäkra sig om denna information.

Pedoros anställdes ursprungligen av stadsstyrelsen för vakttjänst för en kortare period om ett par månader, men då både han, hans män, stadens befolkning och stadsstyrelsen trivdes med arrangemanget och med sina uppgifter, så förlängdes kontraktet. Pedoros har nu ett treårigt kontrakt och trivs som militär kommendant över staden och militär rådgivare till stadsstyrelsen.