Kasyr

Militärmakt

Stadsmilisen

Stadsstyrelsen införde efter det khunitiska anfallet år 590 eO något man kallar för milisplikt. Mot khuniterna hade många av invånarna självmant gripit till vapen för att freda staden. Tanken på en organiserad stadsmilis uppkom därmed efter anfallet. Förslaget till en stadsmilis med en tvingande plikt var dock inte alls populärt bland en stor del av befolkningen, men klubbades ändå igenom av stadstyrelsen tack vare starkt stöd av handelshusen.

Lagen om allmän milisplikt innebär att alla hushåll som har minst en vapenför man i åldern 16-50 är ålagda att ställa en man till stadens försvar i stadsmilisen. Milismannen utrustas helt av hushållet och utrustningen blir därför vad hushållet har råd med. I de flesta fall består rustningen av tyg eller läder och beväpningen av pilbågar, spjut och svärd. Antalet milismän staden förfogar över varierar, men ligger vanligtvis omkring 600-700 man vid full mobilisering.

Milisen tränas vid ett par tillfällen varje år, men har knappast någon större militär förmåga trots det. Eftersom det står inskrivet i lagen om milisplikt att milisen endast får användas för stadens direkta försvar och inte får användas till andra uppgifter, är det endast vid ofredstider eller för träning som milisen inkallas. Milisen saknar i stort sett stridserfarenhet och dess låga moral gör att den endast är användbar för att försvara stadens murar. Den fyller dock en uppgift när den kan fördelas ut tillsammans med de erfarnare legosoldaterna för att därigenom öka antalet försvarare på delar av muren, alternativt helt ta över en lugnare del av försvaret för att legosoldaterna ska kunna koncentreras till punkter där hårdare strider råder. Milisen strider sällan i egna enheter och tränas heller inte som enskilda förband, till skillnad mot legosoldaterna. Milisens befäl utgörs av personer som under träningen befunnits lämpliga, och har ingen extra utbildning utöver de andra milismännens. Hela denna organisation av milisen har gett upphov till en stark individualism, som motverkar något effektivt gemensamt handlande, vilket också är en av orsakerna till att dess stridsvärde får anses lågt. Trots detta finns en sorts gemenskap grundad på deras "kollektiva olycka" att uttas som milismän, som ger sammahållning.

Milisen bokförs regelbundet och noggrant av "Det kasyriska försvarskontoret" och undflyr ett hushåll sin plikt kan det bli dryga böter. Kan man inte betala böterna får man arbeta av dem på stadsmuren genom tvångsarbete. Många av de rikare hushållen använder sig av sina drängar eller husslavar för denna bland stadens befolkning ytterst impopulära uppgift.

Ett resultat av milisplikten är "dubbleringen" och "den dubbla dubbleringen". En borgarfamilj med medelinkomst är rik nog att betala för att någon annan utför milistjänsten i deras ställe, vilket är fullt tillåtet. Detta kallas i folkmun för dubblering, det finns två milismän, men bara en av dem gör tjänst. Den egentliga milismannen är den som står i försvarskontorets rullor och måste vara borgaren själv, en son till denne eller någon annan i hushållet. Dublettmilismannen står inte i några rullor, men har ett skrivet kontrakt med hushållet, där det framgår att denne ska göra tjänst åt hushållet. Vidimerad kopia av kontraktet inlämnas av hushållet när ett sådant kontrakt slutits. Ofta löper kontrakten årsvis och betalningen för tjänsten sker oftast i reda pengar. Den dubbla dubbleringen sker när den som skrivit kontrakt om att tjänstgöra i sin tur köper tjänsten till ett lägre pris av ytterligare en annan person. Denna tredje milisman är då den som faktiskt utför tjänsten, medan mellanmannen bara håvar in en andel av pengarna från den ursprungliga uppdragsgivaren. Denna typ av handel med milistjänstgöringen har ofta trissat upp priserna på tjänsterna för det ursprungliga hushållet. Vid för höga priser slutar hushållen nyttja tjänsterna och priserna sjunker vid detta tillfälle ofta kraftigt över hela marknaden, för att under de efterföljande åren stadigt och lite i taget åter vandra uppåt igen. Handeln med milistjänster har stundtals lett till att driftiga män blivit rika och absurda situationer som där det ursprungliga hushållet vid sämre ekonomiska tider tvingats åta sig en dubbel dubbleringstjänst för att ha råd att betala sin egen ordinarie dubblering.