Melorgh

Stadsstat i Klomellien.

Historia

Melorgh var ursprungligen en by grundad av en mindre ker-bosh-stam som för länge sedan tagit sig sjövägen norrut, och helt skilts från sitt folk. Man skapade med tiden ett något mer utvecklat samhälle än sina släktingar på Antivins udde, baserat på fiske, jakt och allt mer omfattande jordbruk. Den mycket starka och tämligen hotfullt formulerade religionen höll folket sammansvetsat och man hade vid tiden då jorerna började kolonisera Klomellien en liten men ganska väl fungerande stadsstat.

Man skulle kunna säga att Melorgh påverkades både mycket och lite av jorernas intåg i Klomellien. Å ena sidan bosatte sig allt fler jorer i staden, och med dem kom nya kulturella influenser och framförallt tekniska framsteg. Å andra sidan var Melorghernas religion förvånansvärt ihärdig, och även om man lade till jorernas gudar behöll religionen sin karaktär. Snarare var det kolonisatörernas syn på sina egna gudar som sakta påverkades av kulturens mörka sinnelag.

Geografi

Melorgh ligger på en skarpt uppskjutande bergsplatå, sliten från urberget av någon vredgad gud i forntiden (så tror i alla fall Melorghborna själva). Stadens läge gör den mycket lätt att försvara, så även om melorghierna själva hävdar att deras förfäder bosatte sig på en helig plats så torde möjligheten att släppa ner mycket stora klippblock på anstormade barbarer ha spelat in när de valde boplats. Åtminstone var detta sant en gång i tiden, när Melorgh var mindre, och fick plats på klippans platta topp. Idag har staden svällt ut över kanten och ringlar sig ner för bergssidan och har börjar breda ut sig över den omgivande slätten.

Samhälle

Folkslag

Melorgherna är överlag något kortare och har märkbart ljusare hy än folken i Mercana och Addiaska, och de har nästan alltid ljusblont hår. Man lever i en slags storfamiljer som ibland kan bebo hela kvarter. Inom familjen, som inte nödvändigtvis alltid är sammanfogad genom släktskap, gör man sitt bästa för att hjälpa varandra. (Om man inte är hjälpsam kan gudarna bli vreda.)

Styre

Stadsstaten styrs officiellt av ett råd av vise lett av två "Främste" (ursprungligen ledarna för de ursprungliga invånarna och kolonisatörerna.) I själva verket leder dock den enorma gudafruktan och vidskepligheten till att den egentliga makten ligger hos prästerskapet, och en överstepräst kan utan större omsvep sägas ha mer makt än rådsmedlemmarna - till och med de Främste.

Övriga Vise

• Grimvite

Ställning i Klomellien

Melorgh har hållit sig på sin kant i Klomelliens utveckling. Man ser inte grannstaterna som ett hot, eftersom prästerna intygar att så länge man lever fromt kommer staten att bestå. Man har råkat i krig några gånger, och klarat detta mycket på grund av att folkets gudafruktan ger dem en skrämmande oräddhet i strid. Istället för löftet om frälsning vid död i strid drivs Melorgherna av rädsla för att stridsguden Kråka skall bli vred och tortera deras andar när de dött. Denna isolering har dock lett till att man varken är lika tekniskt eller socialt utvecklade som sina grannstater. Det religiösa fruktansväldet leder till en stark traditionalism och de intryck som tas utifrån blir nästan alltid inkorporerade i de gamla strukturerna.

Militärmakt

Försvar mot ransardiska pirater och räder från Magilre.

Melorgh är en svår stad att försvara från plundrare. Otaliga skydd och tunnlar har huggits ut i berget, vilka i händelse av en invasion kan användas för att söka skydd, men skulle också kunna föra en dristig erövrare direkt upp i stadens hjärta. Stenar som slängs ner skulle oundvikligen krossa de egna husen, något som har hänt då stadens aristokrater sökte stoppa den senaste ransardiska invasionen och ansåg att arbetarnas hus var ett acceptabelt offer. Med undantag för paradgatorna på platåns topp så finns det inga raka eller breda gator. Det är omöjligt att göra sig någon överblick över staden, det finns alltid något prång man har missat där en religiös fanatiker eller rebell kan gömma sig.

Armé

Infanteribaserad.

Grimvites Hird

Ett rovpack på en handfull vargmän krigare från svartsnöstruparnas Kushu-flock.

Religion

Melorghs otaliga religioner är uppdelade i "kulter" tillägnade massor av olika gudar. Det finns en central kärna av gamla gudar som har bestått, med små förändringar, sedan byadagarna, och melorgherna släpper dem inte, men tar nu in nästan vilken religion som helst. De resulterande kulterna strider med varandra och försöker dra till sig anhängare från varandra hela tiden, men brukar ena sig för att stöta ut utbölingar. Ett fåtal melorgher ägnar sig helt åt en gudom. Resten av befolkningen helgar så många de kan, för de ser alla gudar som verkliga och närvarande. Melorgherna vill hålla sig väl med dem alla eller åtminstone med deras präster. Å andra sidan kan man be en gud om skydd från en annan gud. Melorgher letar alltid efter tecken från gudarna, och de oroar sig för att reta upp någon gud, men försöker samtidigt få fördelar från desamma. De bär på tursamma föremål och skyddsamuletter. All denna vidskepelse och religiösa övertro kan lätt utnyttjas av skrupelfria människor eller rollpersoner...

Lysande Vägen

Idag betraktas Melorgh både som omvänt till Den Lysande Vägen och som föremål för mission. Den Lysande Vägens kyrka stöter bort folk genom att inte bara kräva att man tjänar en gud, ty detta krav ställer de alla, utan också på ett sällsynt nitiskt sätt kontrollera att budet efterlevs. Ozymandias vet inte vilket elände hans bud ställer till för hans missionärer.

Kråka

Stridsgud

Olem

Olem dyrkas nästan uteslutande i Mercana. Det sägs att mercanerna från början hittade Olem i Melorgh, där han dyrkades som en sträng och ceremoniälskande gudom. Samtidigt som denna tidiga Olemdyrkan långsamt försvann i Melorgh, uppdaterades och populariserades tron i Mercana. På senare år har dock en ny Mercana-influerad Olem-kult fått fäste i Melorgh och lyckats dra till sig ett märkbart antal dyrkande.

Smågudar

I Melorgh dyrkas det så många gudar och andeväsen att ingen kan hålla räkningen. Många av dessa har väldigt begränsade intresseområden; andra dyrkas bara under vissa tider av året. En del är egentligen inte gudar alls, men om melorgherna inte är säkra tycker de alltid det är bäst att utföra åtminstone en liten ceremoni eller läsa en liten bön.

Melorgh var lite av ett testområde under den magiska högkulturen. De mäktiga magikerna ansåg befolkningen irrelevant och eftersom det fanns flera mindre maginoder i området så var det inte ovanligt att man genomförde experiment vars bieffekter hade grava konsekvenser för melorgherna. Runtomkring staden och i grottsystemen finns gamla, halvt förfallna altare och ritualplatser, där spillmagi förvrängt omgivningen - både flora och fauna.

De flesta magiska varelser tycker om att dyrkas och blir ofta så pass vana vid offer och trohetsbevis att de verkligen blir arga när sådana uteblir. Nedan är endast tre exempel på vanligt tillbedda varelser.

Sluggen

En mycket lågrankande demon som krälar fram i Melorghs kloaker. Sluggen sticker ut nosen genom gallret och försöker bita folk i fötterna. Melorgher ser dessa oförklarliga fotskador som ett gudomligt straff för att Sluggen inte ärats genom att man ceremoniellt hoppar över alla kloakgaller. Många propsar på att hoppet måste vara på ett ben och baklänges. Brända brödkanter skall också kastas ned i kloaker femton hjärtslag efter solnedgång.

Dunderugglan & Beskyddaren av de Fallande

En jätteuggla, resultatet av en forntida magikers experimenterande, som lever i en grotta nere på slätten. Dunderugglan flyger ut på natten för att fånga folk som faller ner för kanten på Melorghs centralt belägna högplatå (något som händer oftare än man skulle kunna tro), men inte för att, som tillbedjarna tror, rädda dem, utan för att äta upp dem. För ett tag sedan kom någon undan, och en ny religion predikar nu om Beskyddaren av de Fallande. Det sägs att om man hoar som en uggla och kastar en katt (död eller levande) över kanten nattetid, kommer ens barn få vackra sångröster. Resultatet blir mat för Dunderugglan, men också att katter då och då faller från skyarna i nedre Melorgh. Detta förklaras förstås som ett gudomligt tecken av en helt annan lokal kult.

Den Outgrundliga Schackvarelsen, Väktare av Balansen

Vilken grävling som helst. Hur grävlingar har fått denna status är oklart, men vissa melorgher skulle gå så långt att säga att all magi samt kärleken kontrolleras och genereras av den Outgrundliga Schackvarelsen. Detta har lett till problem för besökare från Nargur, där grävling ses som en delikatess...

Mörka kulter

Konkurrensen mellan kulter har ibland lett till skrämseltaktik om allmänhetens intresse, vilket i sin tur har gjort att vissa gudar dyrkas i Melorgh som är synnerligen grymmare och mer krävande varianter på sina ursprung. De är fruktade och därför mäktiga, mer så än de officiella religionerna. Bosza och Lysande Vägen är mycket fientligt inställda till de här kultisterna, och skickar ut hemliga expeditioner för att ta kål på särskilt farliga kulter. Vissa har tempel som alla undviker eller som ingen talar om eller så är de helt enkelt bokstavligen nergrävda i underjorden. Vissa, som Narkathothkulten, tillber verkliga utomvärldsliga monster. Det ryktas dessutom om underjordiska sällskap som hyllar dödsgudinnan Ereshkigal och Pazuzu, sydanvindens demon. Det har i grannstaterna förekommit rykten om att sådana melorghiska kulter ibland idkar människooffer.

Även melorgher som inte gillar dessa mörka kulter inser att de är där för att stanna och att det därför inte är vist att reta upp dem. De kan ofta därför välja att ta deras sida mot utlänningar som lägger sina näsor i blöt.

Övrigt

Persongalleri

Grimvite

Vargmannen Grimvite är en gammal drott från Kushu-flocken, troligtvis infångad en gång i tiden, men han sitter nu i rådet i Melorgh, iklädd björnpäls och grottsvinsbetar. Det Klomelliska rådet använder honom som ambassadör i handhavanden med landets vargmänstammar. I svartsnöstruparnas stam är Grimvite en kuriositet och kallas Hezzrah-Assalak ( = Någon som är lite virrig och sitter på rumpan så att svansen blir krokig). Vargmän från andra stammar vet knappt vem han är, och inte ens i sin egen flock har han någon makt då de sedan länge utsett en ny drott. Han respekteras dock ännu i sin flock och de håller alltid ett rovpack på en handfull krigare i Melorgh som hans hird.