Melorgh

Historia

Melorgh var ursprungligen en by grundad av en mindre ker-bosh-stam som för länge sedan tagit sig sjövägen norrut, och helt skilts från sitt folk. Man skapade med tiden ett något mer utvecklat samhälle än sina släktingar på Antivins udde, baserat på fiske, jakt och allt mer omfattande jordbruk. Den mycket starka och tämligen hotfullt formulerade religionen höll folket sammansvetsat och man hade vid tiden då jorerna började kolonisera Klomellien en liten men ganska väl fungerande stadsstat.

Man skulle kunna säga att Melorgh påverkades både mycket och lite av jorernas intåg i Klomellien. Å ena sidan bosatte sig allt fler jorer i staden, och med dem kom nya kulturella influenser och framförallt tekniska framsteg. Å andra sidan var Melorghernas religion förvånansvärt ihärdig, och även om man lade till jorernas gudar behöll religionen sin karaktär. Snarare var det kolonisatörernas syn på sina egna gudar som sakta påverkades av kulturens mörka sinnelag.

Geografi

Melorgh ligger på en skarpt uppskjutande bergsplatå, sliten från urberget av någon vredgad gud i forntiden (så tror i alla fall Melorghborna själva). Stadens läge gör den mycket lätt att försvara, så även om melorghierna själva hävdar att deras förfäder bosatte sig på en helig plats så torde möjligheten att släppa ner mycket stora klippblock på anstormade barbarer ha spelat in när de valde boplats. Åtminstone var detta sant en gång i tiden, när Melorgh var mindre, och fick plats på klippans platta topp. Idag har staden svällt ut över kanten och ringlar sig ner för bergssidan och har börjar breda ut sig över den omgivande slätten. Melorgh är nu svårare att försvara. Otaliga skydd och tunnlar har huggits ut i berget, vilka i händelse av en invasion kan användas för att söka skydd, men skulle också kunna föra en dristig erövrare direkt upp i stadens hjärta. Stenar som slängs ner skulle oundvikligen krossa de egna husen, något som har hänt då stadens aristokrater sökte stoppa den senaste ransardiska invasionen och ansåg att arbetarnas hus var ett acceptabelt offer. Samtidigt är staden nästintill omöjlig att erövra. Med undantag för paradgatorna på platåns topp så finns det inga raka eller breda gator. Det är omöjligt att göra sig någon överblick över staden, det finns alltid något prång man har missat där en religiös fanatiker eller rebell kan gömma sig.

Samhälle

Folkslag

Melorgherna är överlag något kortare och har märkbart ljusare hy än folken i Mercana och Addiaska, och de har nästan alltid ljusblont hår. Man lever i en slags storfamiljer som ibland kan bebo hela kvarter. Inom familjen, som inte nödvändigtvis alltid är sammanfogad genom släktskap, gör man sitt bästa för att hjälpa varandra. (Om man inte är hjälpsam kan gudarna bli vreda.)

Styre

Stadsstaten styrs officiellt av ett råd av vise lett av två "Främste" (ursprungligen ledarna för de ursprungliga invånarna och kolonisatörerna.) I själva verket leder dock den enorma gudafruktan och vidskepligheten till att den egentliga makten ligger hos prästerskapet, och en överstepräst kan utan större omsvep sägas ha mer makt än rådsmedlemmarna - till och med de Främste.

Övriga Vise

• Grimvite

Ställning i Klomellien

Melorgh har hållit sig på sin kant i Klomelliens utveckling. Man ser inte grannstaterna som ett hot, eftersom prästerna intygar att så länge man lever fromt kommer staten att bestå. Man har råkat i krig några gånger, och klarat detta mycket på grund av att folkets gudafruktan ger dem en skrämmande oräddhet i strid. Istället för löftet om frälsning vid död i strid drivs Melorgherna av rädsla för att stridsguden Kråka skall bli vred och tortera deras andar när de dött. Denna isolering har dock lett till att man varken är lika tekniskt eller socialt utvecklade som sina grannstater. Det religiösa fruktansväldet leder till en stark traditionalism och de intryck som tas utifrån blir nästan alltid inkorporerade i de gamla strukturerna.

Militärmakt

Försvar mot ransardiska pirater.

Grimvites Hird

Ett rovpack på en handfull vargmän krigare från svartsnöstruparnas Kushu-flock.

Religion

Melorghs religion är numera uppdelad i "kulter" tillägnade de olika gudarna. Dessa strider med varandra, men brukar ena sig för att stöta ut utbölingar. Det är dock ett fåtal som upptas i dessa och ägnar sig helt åt en gudom. Resten av befolkningen helgar så många de kan, för de ser alla gudar som verkliga och närvarande. Melorghierna vill hålla sig väl med dem alla eller åtminstone med deras präster. Å andra sidan kan man be en gud att skydda en från en annan gud. Man kan se orsakerna till ett skeende, erkänna dessa orsakers giltighet, och ändå tillskriva detta skeende någon obskyr gudom. All denna vidskepelse och religiösa övertro kan lätt utnyttjas av skrupelfria människor eller rollpersoner...

Lysande Vägen

Idag betraktas Melorgh både som omvänt till Den Lysande Vägen och som föremål för mission. Den Lysande Vägens kyrka stöter bort folk genom att inte bara kräva att man tjänar en gud, ty detta krav ställer de alla, utan också på ett sällsynt nitiskt sätt kontrollera att budet efterlevs. Ozymandias vet inte vilket elände hans bud ställer till för hans missionärer.

Kråka

Stridsgud

Olem

På senare år har en Olem-kult fått fäste i Melorgh och lyckats dra till sig ett märkbart antal dyrkande.

Mörka kulter

Konkurrensen mellan alla kulter har ibland lett till skrämseltaktik om allmänhetens intresse, vilket i sin tur har gjort att gudar dyrkas i Melorgh som är synnerligen grymmare och mer krävande varianter på sina ursprung. Det ryktas dessutom om underjordiska sällskap som hyllar dödsgudinnan Ereshkigal och Pazuzu, sydanvindens demon. Det har i grannstaterna förekommit rykten om att sådana melorghiska kulter ibland idkar människooffer.

Övrigt

Persongalleri

Grimvite

Vargmannen Grimvite är en gammal drott från Kushu-flocken, troligtvis infångad en gång i tiden, men han sitter nu i rådet i Melorgh, iklädd björnpäls och grottsvinsbetar. Det Klomelliska rådet använder honom som ambassadör i handhavanden med landets vargmänstammar. I svartsnöstruparnas stam är Grimvite en kuriositet och kallas Hezzrah-Assalak ( = Någon som är lite virrig och sitter på rumpan så att svansen blir krokig). Vargmän från andra stammar vet knappt vem han är, och inte ens i sin egen flock har han någon makt då de sedan länge utsett en ny drott. Han respekteras dock ännu i sin flock och de håller alltid ett rovpack på en handfull krigare i Melorgh som hans hird.