Första Soltåget 196-199 e.O.: Skillnad mellan sidversioner

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
(Omdirigerar till Första soltåget 196-199 e.O)
 
(2 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
 
#OMDIRIGERING[[Första soltåget 196-199 e.O]]
 
=Upptakten=
 
Mot slutet av 100-talet e.O. härskade det frid i Aidne och på Caddo. Den kardiska och zorakiska riddarklassen var undersysselsatt, Caddo var enat och den Lysande Vägen stod på höjden av sin makt. Möjligheten till territoriell expansion såg sig given och efter att Zorakin hade grundat sin första koloni 174 e.O. på ögruppen [[Hakkai]] föll ögonen snart på Kejsardömet Jorpagnas forna provinser i Efaro. Kardiernas självkänsla hade nyligen fått sig en liten brist efter att de inte förmått kasta ut trakorierna ur deras erövring [[Torilia]], och ledda av echtiska stormän stödde de villigt upp om zorakiernas planer för att visa vad de egentligen gick för. Den åldrande Ovar II Enarme i Kardien ville också gå ut i ett riktigt krig en sista gång innan han slöt sig till sina fäder. I Zorakin trädde 183 e.O. kung Valien II upp på tronen och han bar inte bara den store riksbyggarens namn utan också den envetenhet som hans kraftfulla farfar Karolu XI ägde. Exark Zegedorn I i Arno som egentligen inte ville annat än gott lät sig rivas med i den krigerska planen och gav sin välsignelse - ett nytt rike under Etins värma ljus i Efaro är målet. Caddos riksråd stödde också företaget tillsammans med handelshusen på ön.
 
=Soltåget=
 
Exarken har på [[Etinsdag]]en 196 e.O. gjort en uttalelse där alla som vill ansluta sig till ett ''[[Soltåg]]'' skal samla sig i den zorakiska koloni Hakkai dit han själv skal komma och välsigna ''[[solfarare]]'' inför resan mot Efaro. Hösten samma år avseglar Zegedorn I från Skapen i Kardien tillsammans med echternas jarl Aldar Ståndaktig och hans trupper från Echterike på Divra. Kung Ovar II seglar samtidigt ut från Faltrax med de kungliga riddarna. På Hakkai väntar Zorakins kung Valien III med sina styrkor och Caddos utsända soldater. Kontingenter från flera länder dit Lysande Vägen spridit sig ansluter också här, speciellt från Jorpagna kommer många riddare. En stor ceremoni hålls av exarken som i egenskap Lysande Vägens ledare ger sin välsignelse till solfararna. Det sägs att Zegedorn II redan dagen efter ångrade sitt beslut men då hade den enorma flottan seglat iväg och han var tvungen att hålla god min för att inte förstöra sitt och kyrkans anseende. Det första målet för soltåget blir den efariska staden Abn Haza dit solfararna anländer precis samtidigt som ett av de otaliga rådslagen Efaros åtta stammar är ökända för skal hållas (huruvida detta var en tillfällighet eller inte har ej sedan kunnat klargöras). Fullständigt kaos utbryter bland de samlade efarierna och när solfararna får syn på de fredsgåvor som traditionellt medbringas vid dessa rådssamlingar är tankarna på fast men fredlig mission borta och det blir ett blodbad. Heliga gudapräster och krigerska pirathövdingar huggs ner sida vid sida om den civila stadsbefolkningen, ingen nåd ges och snart står staden i lågor. Krigsbytet blir enormt. Dessa skeenden kommer att prägla hela det fortsatta soltåget och Efaro kommer att erövras med Etins ljus speglad i blod. Från Abn Haza fortsätter soltåget längs kusten österut, piratborg efter piratborg erövras, stad efter stad faller och det är inte före det stora handelscentrumet Kahr Vosekhe (Kwoske) nås som efarierna lyckas hejda solfararna. En långvarig belägring ingås men slutligen under sommaren 199 e.O. erövras även denna nyckelpunkt och solfararna har nu kontroll över hela norra Efaro. De aidniska kungarna återvänder nu till hemlanden (båda dör senare på året i likhet med exarken, och det har sedan spekulerats på om det rört sig om någon efarisk förbannelse) och lämnar den kardiske hertogd Ekir av Nordmark att fortsätta kamperna. Den echtiske jarlen stannar också, nitisk i sin iver efter att omvända hedningar till Etins ljus. 204 e.O. har efarierna lyckats samla en flotta av stålklädda kanoter och hotar att skära av solfararnas förrådslinjer men fastnar i den malström som helt plötsligt uppstår mellan Soluna och Samkarna. Händelsen ses som Etins vilja av solfararna och Efaros sjömakt är nu bruten. 210 e.O. brinner Bylos, en stad som alla efarierna oavsett stamtillhörighet anser som sin kulturs heligaste. Det sista slaget står Soldagen 212 e.O där en stor men villrådig efarisk arme förgörs av solfararna i [[Slaget vid Hittin]]. Efaro har falt.
 
=Efterspel=
 
*Efter Slaget vid Hittin utropas [[Solfararorden]] som en världslig riddarorden och hertogd Ekir av Nordmark blir dens Stormästare. Alla krigare som kämpat i Efaro erbjuds att gå in i orden och många av de som nu som länge stridit under Nordmarks banér gör detta. Orden godkänns av utsända från den Lysande Vägens exark Arcival, den echtiske jarlen på vägnar av Kardiens kung Kleodrik II och av den zorakiske kung Arviden III som för tillfället deltar i soltåget.
 
*En nyutnämnt kres-bontisâl för Efaro med säte i Kwoske (som nu Kahr Vosekhe kommer att kallas) avslutar officiellt soltåget och förklarar att [[Solstaten]] är etablerad och att den skal administreras av den nyupprättade Solfararorden.
 
*Solkloster etableras i Efaro och hela handelssamhällen växer så småningom upp kring dessa. Av efarierna kallas de [[apidaler]] efter en förvrängning av det dalkiska ordet för "apidiol" (kloster) och här kommer en blandkultur att utvecklas som Solfararorden och dalkiska handlare under hela Solstatens existens kommer att samarbeta väl om att säkra.
 
*Många erebiska lärde utbyter tankar med de religiösa/filosofiska bergsrikerna i Efaros inland, även magiker hittar ny kunskap hos denna urgamla kultur som här har överlevt.
 
*Jorpagniska solfarare försöker på 220-talet e.O. bilda en andlig riddarorden men exarken vill inte erkänna den då han redan har egna planer (Solorden). Först på 263 e.O. tas [[Den Helige Odos Orden]] som riddarna kallar sig upp som officiell andlig riddarorden tillhörande Lysande Vägen. Högmästare blir [[Calmuz Ecato Lugulband]] som var först över muren vid Kwoskes fall 64 år tidigare.
 
*Feliciska legosoldater utskickade av sin kung [[Kleriomon II]] till hjälp för solfararna etablerar en koloni kring staden Bylos. Denne behåller sin självständighet gentemot den upprättade Solstaten och börjar trots protester från Lysande Vägen handla med slavar från östra Efaro.
 
*Caddo börjar handla med norra Soluna, främst med fredliga efariter kring klostren men även kontakter med Sombatze och Thelgul etableras.
 
=Personer=
 
'''Zorakins kungar'''
 
153-183-199 e.O. [[Valien III]]
 
179-199-227 e.O. [[Arviden III]]
 
'''Kardiens kungar'''
 
140-162-199 e.O. [[Ovar II|Ovar II Enarme]]
 
162-199-222 e.O. [[Kleodrik II]]
 
'''Echternas jarl'''
 
165-186-228 e.O. [[Aldar Ståndaktig]]
 
'''Exarker'''
 
?-195-199 e.O. [[Zegedorn I|Zegedorn I den Villrådige]]
 
?-200-218 e.O. [[Arcival I|Arcival I den Lärde]]
 
'''Övriga'''
 
170-212-236 e.O. [[Johan Ekir av Nordmark]], kardisk hertogd, soltågets härförara och sedemera stormästare av [[Solfararnas Orden]].
 
?-263-? e.O. [[Calmuz Ecato Lugulband]], jorpagnisk solfarare som även detltog i [[Det furgiska äventyret]] och sedemera blev Högmastare av [[Den Helige Odos Orden]].

Nuvarande version från 1 april 2021 kl. 07.21

Omdirigering till:

Hämtad från "https://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Första_Soltåget_196-199_e.O.&oldid=10642"