Ankor
Visst kan ankor av olika färg ha allehanda yrken, men deras uppfostran inom sin färgs särskilda sociala kultur gör dem mer lämpade för vissa sysselsättningar... så här har jag funderat tidigare.
Kultur och Livsstil: Ankor är i allmänhet ett fredligt folkslag, (om man undantar de svarta) om än med något kort stubin. De är driftiga och har ett expansivt sinne och finns därför på alla Altors kontinenter. Fyra femtedelar återfinns dock i Ereb och Samkarna. De ingår oftast som naturlig del i människosamhällena de bor i. De vita och bruna ankorna är renligare och prydligare än människor, vilket märks i deras egna hus och städer. Man kan beskriva ankornas livsstil som högst modern ”småborgerlig”. När ankorna sysslar med jordbruk är det främst högeffektivt trädgårdsarbete.
Vita ankor är förtjusta i spel och gyckel. Allehanda brädspel, kortspel, tärning och vadslagning är dagliga vanor för dem. Bland gycklen lockar dockteatrarna särskilt mycket, speciellt historier om ankhjälten Kvalbak. Det är också främst de vita ankorna som lyckats bli aktade medborgare i människosamhällena de bebor, tack vare sin slipade förhandlingsteknik och sinne för affärer.
De bruna ankorna är modiga, ärbara och kraftigare än sina släktingar och är därför oftast krigare. De bruna har skapat den speciella kampformen ”Quack-fu”. Ibland kan de bruna krigarna vara nästan dumdristigt modiga.
De svarta piratankorna har infört den grymma bestraffningen ”näbbning”, och är som sagt de som fortfarande hårdast håller fast vid klansystemet.
Karaktärsdrag: Fridsamma med hett temperament och kort stubin. De vita har anlag för handel, diplomati och i viss mån magi. De bruna blir goda krigare och lojala livvakter. De svarta har en het aggressivitet och är orädda pirater och sjörövare.
Klanerna: Ankorna har sedan antiken delat in sig i olika klaner. I ”modern tid” har de vita och bruna i viss mån lämnat detta system bakom sig, även om det gärna tas fram vid känsliga dispyter och maktkamper. De svarta är dock med sin våldsamma och hierarkiska samhällsstruktur fortfarande traditionsbundna, och klansystemet lever kvar mycket starkt. Klanerna rangordnas och delar Kopparhavet mellan sig. Oftast allierar sig flera klaner för skydd och större makt. De två främsta organisationerna är den multinationella Sextetten, och den mindre, men likväl imponerande, Havets Vargar (se Kopparhavets Kapare).
Familj: De svarta har splittrade familjer som sällan ser sina fäder, men producerar många barn. De vita har en trygg kärnfamilj och satsar stort på utbildning för sina ca sex barn. De bruna får sällan mer än tre barn under sin livstid, och uppfostrar dem till starka individer i en farlig värld. Typiskt för alla tre ankraserna är dock att föräldrarna ytterst sällan uppfostrar sina egna ungar, utan de uppfostras av andra släktingar av samma generation.
Kultur och Livsstil: Ankor är i allmänhet ett fredligt folkslag, (om man undantar de svarta) om än med något kort stubin. De är driftiga och har ett expansivt sinne och finns därför på alla Altors kontinenter. Fyra femtedelar återfinns dock i Ereb och Samkarna. De ingår oftast som naturlig del i människosamhällena de bor i. De vita och bruna ankorna är renligare och prydligare än människor, vilket märks i deras egna hus och städer. Man kan beskriva ankornas livsstil som högst modern ”småborgerlig”. När ankorna sysslar med jordbruk är det främst högeffektivt trädgårdsarbete.
Vita ankor är förtjusta i spel och gyckel. Allehanda brädspel, kortspel, tärning och vadslagning är dagliga vanor för dem. Bland gycklen lockar dockteatrarna särskilt mycket, speciellt historier om ankhjälten Kvalbak. Det är också främst de vita ankorna som lyckats bli aktade medborgare i människosamhällena de bebor, tack vare sin slipade förhandlingsteknik och sinne för affärer.
De bruna ankorna är modiga, ärbara och kraftigare än sina släktingar och är därför oftast krigare. De bruna har skapat den speciella kampformen ”Quack-fu”. Ibland kan de bruna krigarna vara nästan dumdristigt modiga.
De svarta piratankorna har infört den grymma bestraffningen ”näbbning”, och är som sagt de som fortfarande hårdast håller fast vid klansystemet.
Karaktärsdrag: Fridsamma med hett temperament och kort stubin. De vita har anlag för handel, diplomati och i viss mån magi. De bruna blir goda krigare och lojala livvakter. De svarta har en het aggressivitet och är orädda pirater och sjörövare.
Klanerna: Ankorna har sedan antiken delat in sig i olika klaner. I ”modern tid” har de vita och bruna i viss mån lämnat detta system bakom sig, även om det gärna tas fram vid känsliga dispyter och maktkamper. De svarta är dock med sin våldsamma och hierarkiska samhällsstruktur fortfarande traditionsbundna, och klansystemet lever kvar mycket starkt. Klanerna rangordnas och delar Kopparhavet mellan sig. Oftast allierar sig flera klaner för skydd och större makt. De två främsta organisationerna är den multinationella Sextetten, och den mindre, men likväl imponerande, Havets Vargar (se Kopparhavets Kapare).
Familj: De svarta har splittrade familjer som sällan ser sina fäder, men producerar många barn. De vita har en trygg kärnfamilj och satsar stort på utbildning för sina ca sex barn. De bruna får sällan mer än tre barn under sin livstid, och uppfostrar dem till starka individer i en farlig värld. Typiskt för alla tre ankraserna är dock att föräldrarna ytterst sällan uppfostrar sina egna ungar, utan de uppfostras av andra släktingar av samma generation.
Senast redigerad av Mikael den 2011-11-12 19:38, redigerad totalt 1 gånger.
Jag tycker att detta är närmast klockrent. Dom olika ankslagen har enligt gammal vana hållit sig till vissa yrkesgrenar. Deras sinne präglas av deras uppfostran och kultur vilket gör att dom hamnar på vissa platser i samhället.
Dom vita har anrika handelshus som barnen involveras i eftersom. Dom bruna är trogna och fortsätter att skydda sina arbetsgivare i generationer. Dom svarta har en hård klankänsla och stridigheterna präglar deras liv, vilket leder in dom på hårdare banor av sjöröveri o.s.v.
Ungefär...
Dom vita har anrika handelshus som barnen involveras i eftersom. Dom bruna är trogna och fortsätter att skydda sina arbetsgivare i generationer. Dom svarta har en hård klankänsla och stridigheterna präglar deras liv, vilket leder in dom på hårdare banor av sjöröveri o.s.v.
Ungefär...
- Otvin Käkslite
- Ransardisk Gripryttare
- Inlägg: 205
- Blev medlem: 2007-03-03 22:34
- Ort: Stockholm
Men seriöst... heter kampstilen verkligen quack-fu??
Jag trodde kalle anka-stämpeln skulle bort... =P
Imho så måste vi hitta på ett bättre namn till den om nu våra bruna ankor ska ha utvecklat en egen kampstil.
Hoppas jag inte trampar nån på tårna nu som tycker att quack-fu är ett jättebra namn, för det vill jag inte.
//M
Jag trodde kalle anka-stämpeln skulle bort... =P
Imho så måste vi hitta på ett bättre namn till den om nu våra bruna ankor ska ha utvecklat en egen kampstil.
Hoppas jag inte trampar nån på tårna nu som tycker att quack-fu är ett jättebra namn, för det vill jag inte.
//M
"Do not meddle in the affairs of dragons, for you are crunchy and good with ketchup..."
- Lady Tiera
- Trakorisk Svavelskeppare
- Inlägg: 11
- Blev medlem: 2007-04-03 02:31
Trist att du tar det som ett skämt, att göra ankorna mer etablerade och seriösa är något jag ser som positivt, inte minst för att få in nya rollspelare i spelet. Ankorna i Ereb är inte Kalle Ankas flummiga halvkusiner, de är djärva pirater, sjömän, handelsmän och krigare.Gunther skrev:Jag tycker quack-fu är ett ganska kul namn. Tycker det gott kan vara kvar. Speciellt eftersom det är så etablerat. Såklart det är ett skämt, men det är ju Ereb också.
Jag har inga problem med att trampa folk på tårna, tvärtom tror jag att en öppen dialog utan att man dansar runt folks fötter är uppfriskande och sunt för att föra debatten framåt, så Quack-fu är inte bara språkligt fel (vi pratar om svenska rollspel här eller hur? och ankorna i ereb säger Kvack vad jag förstår) utan även skitfult och totalt oseriöst.
Jag tycker termen bruna ankor är lite missvisande. Änder och ankor kan ju ha de mest varierande fjäderdräkter, granna och pampiga, gröna och blå. Det skulle vara roligt om fjäderdräkt och teckning skulle komma fram mera. Se bara på helt vanliga änder från Norden:
tex bläsanden: http://www.bioresurs.uu.se/myller/sjo/blasand.htm
eller skedanden: http://www.biopix.dk/Photo.asp?Language ... -clypeata)
(Tänk er honom i algsilkesväst, silverinfattad promenadkäpp och broderade pluffbyxor )
eller praktejdern: http://sv.wikipedia.org/wiki/Praktejder
Att dra dessa över en kam och kalla dem bruna är ju lite trist. Fast en bra beskrivning råder ju nog bot på dethela.
Honor är ju sen ofta bruna, men då också spräckliga och tecknade.
(Och Quack-fu kunde nog må bra av lite bearbetning i mitt tycke...)
tex bläsanden: http://www.bioresurs.uu.se/myller/sjo/blasand.htm
eller skedanden: http://www.biopix.dk/Photo.asp?Language ... -clypeata)
(Tänk er honom i algsilkesväst, silverinfattad promenadkäpp och broderade pluffbyxor )
eller praktejdern: http://sv.wikipedia.org/wiki/Praktejder
Att dra dessa över en kam och kalla dem bruna är ju lite trist. Fast en bra beskrivning råder ju nog bot på dethela.
Honor är ju sen ofta bruna, men då också spräckliga och tecknade.
(Och Quack-fu kunde nog må bra av lite bearbetning i mitt tycke...)
Äh, nu ska vi inte göra för mycket för seriöst... Ereb är inte den tunga seriösa värld som t.ex. Tolkiens Midgård är... I Ereb har det alltid varit dåliga ordskämt och tramsiga referenser som krydda som har gällt. Det är en av de få saker som verkligen ger enhetlig stämning och stil i Ereb.
Ska vi döpa om Nohstril också...? Eller Tando Galiheri (författaren till en bok om helvetet)...?
Mitt eget senaste försök till bidrag är "Limak'z Phyrama" - om ziploditer var skapade av någon så var det nog han... Namnet är en blandning av grekiska och latin med exotisk stavning och betyder ordagrant "snigelsmet"...
Ska vi döpa om Nohstril också...? Eller Tando Galiheri (författaren till en bok om helvetet)...?
Mitt eget senaste försök till bidrag är "Limak'z Phyrama" - om ziploditer var skapade av någon så var det nog han... Namnet är en blandning av grekiska och latin med exotisk stavning och betyder ordagrant "snigelsmet"...
Att spinna vidare på trams är helt klart rätt väg att gå... Ereb får absolut inte bli av med sin trams-humor!Jo det är säkert en bra väg att gå.
Det kunde också vara väldigt fågligt. Tex att under vansinnigt skränande och flaxande försöka picka ut ögonen på motståndaren.
Eller så tar man inspiration av tjäderspel - kombattanterna burrar upp sig och rusar mot varandra under kackel och tjut.
För mig har Quack-Fu eller guden Wal(t) med sina tre brorsöner varit något som jag alltid ignorerat (även om det är kul att skämta om det). Att utveckla det känns som stycken som åtminstone jag inte kan använda. Ankornas höga bärsärksvärde har jag dock alltid gillat (även om det möjligtvis är en referens till Carl Barks ankor som har kort stubin eller Kalle rent allmänt).
Å andra sidan beror det på vad man vill göra det till. Religionen kan man utöka till att Wal är huvudguden och det är tre olika brödraskap som har var sin syn på val, där vardera brödraskap ser sig som Wals söner. Quack Fu behöver man kanske inte nämna som namn, men kan nämna att klanerna lär ut egna stridskonster och att den går ut på att luras och vara allmänt snikig.
Precis som ankornas bilder så är namnet på företeelsen rätt störande. I korthet är det väl vad andra har sagt redan: förändring bra - vidareutveckling dåligt.
Å andra sidan beror det på vad man vill göra det till. Religionen kan man utöka till att Wal är huvudguden och det är tre olika brödraskap som har var sin syn på val, där vardera brödraskap ser sig som Wals söner. Quack Fu behöver man kanske inte nämna som namn, men kan nämna att klanerna lär ut egna stridskonster och att den går ut på att luras och vara allmänt snikig.
Precis som ankornas bilder så är namnet på företeelsen rätt störande. I korthet är det väl vad andra har sagt redan: förändring bra - vidareutveckling dåligt.
Adragoor du slåss verkligen med näbbar och klor för din erebhumor.
Humor och referenser kan vara kul, men när de slår fel som med t.ex. Quack-Fu är det bara tråkigt och stämningsförstörande, åtminstone för mig. Jag ser hellre att Quack-Fu omarbetas. Ankorna själva kanske kallar sina stridskonster (knep) något annat och Quack-Fu kan vara en nedsättande namn som människorna gett ankornas stridkonst. Då ser jag ju iofs hellst att Quack-Fu döps om till Kvack-? (? = något bättre ord än Fu ). Kvack, då något beroende på om erebs ankor värkligen låter så enligt människorna.
Humor och referenser kan vara kul, men när de slår fel som med t.ex. Quack-Fu är det bara tråkigt och stämningsförstörande, åtminstone för mig. Jag ser hellre att Quack-Fu omarbetas. Ankorna själva kanske kallar sina stridskonster (knep) något annat och Quack-Fu kan vara en nedsättande namn som människorna gett ankornas stridkonst. Då ser jag ju iofs hellst att Quack-Fu döps om till Kvack-? (? = något bättre ord än Fu ). Kvack, då något beroende på om erebs ankor värkligen låter så enligt människorna.
Senast redigerad av Bergdahl den 2007-04-03 11:55, redigerad totalt 1 gånger.
Jag kan köpa Quack-fu som ett tramsigt skämt så länge det inte är en ninjainspirerad kampsport utan snarare en brutal överlevnadskonst bland hamnsjapp och piratgränder, neddränkt i fula trick, skrän och tuggad fradga.
Däremot blir Wal och hans brorsöner ett kliv över fel tröskel för mig. (Visste inte ens att det fanns..)
Däremot blir Wal och hans brorsöner ett kliv över fel tröskel för mig. (Visste inte ens att det fanns..)