Kattmän

[vije]

Har alltid stört mig lite på kattmännen som på något sätt känns lite löst påklistrade i världen och jag tycker att det inte riktigt passar att beskriva dem som tex vargmännen med egna etablerade samhällen osv. Jag har helt enkelt aldrig riktigt fått någon rätsida på dem.

(Det handlar alltså om egna/unika koncept igen ... )

Här iaf ett förslag på hur kattmännen kunde bli lite mera "egna", en eventuellt lite annorlunda vinkling. Tål säketrt att utvecklas osv, men som en tanke:

Tänker mig att kattmän kunde fungera som ett lite bredare begrepp för mänskor som på ett eller annat sätt är kopplade till katter och kattdjur och kanske rentav vilda rovdjur överlag. Lite som (den lösa) tanken som kort bollades kring vargmännen här på forumet, att de är förvrängda av naturkrafter och vilda och obändbara urviljor. Fast här med kanske lite mera betoning på mystik och civilisation (Katten är egentligen en ganska cool blandning av mänsklig civilisation och domesticitet, och vildhet och egensinne)
Man kanske beter sig lite kattlikt och kanske man plötsligt vaknar en dag och inser att man är kattman, och att man alltid varit det. Att alla andra inte vet vad gårdskatten tänker och att det inte var en slump att man klarade sig oskadd när man föll från stallstaket som barn.
Kanske man är hamnskiftare, eller kanske man har päls och svans och sakteligen blir en fullfjädrad kattman. Eller så får man bara några små drag som tex gula rovdjursögon eller vassa huggtänder eller utfällbara klor. Eller så ser man helt ut som en mänska, men till sinnet är man ett smygande nattrovdjur. Alla är lika mycket kattmän.

Tänker mig att kattmän är begåvade med enastående instinkter, nästan telepatisk förmåga, på gränsen till sjätte sinne. De söker sig ofta till gemensamma områden, kanske tempel, där de kan leva tillsammans och i sträng disciplin utveckla sina förmågor.
Till skillnad från tex vargmännen (som inte ser vargen som särskilt speciell) håller kattmännen katten som något närmast heligt, det högsta väsendet, den ideala livsformen. Att uppnå kattens "kattighet" är kattmannamunkarnas högsta mål.
Om en kattman inte söker sig till tempel el.dyl blir de troligen utstötta, enstöriga och egensinniga individer i de mänskliga samhällenas skuggskikt.

[Mikael]

Bra tankar, kattmän är en typ av hamnskiftare. Det kan jag tycka låter bra (har också haft svårt att finna plats för dem till skillnad från vargmännen). Men vad sägs om att det "i skogarna" finns små kattflockar av kattmän som blivit så mycket katt att de glömt hur man skiftar tillbaks och därför tvingats lämna staden/byn. Deras mänskliga bakgrund gör dock att de har vissa civiliserade idéer om flocken och med lite hjälp kan minnas sitt människorspråk.

Kattmän skall vara mycket ovanligare än Vargmän tycker jag.

[Spelknepe]

Tycker också att hamnskiftargrejjen låter bra...

[Adragoor]

Har alltid stört mig lite på kattmännen som på något sätt känns lite löst påklistrade i världen och jag tycker att det inte riktigt passar att beskriva dem som tex vargmännen med egna etablerade samhällen osv. Jag har helt enkelt aldrig riktigt fått någon rätsida på dem.

(Det handlar alltså om egna/unika koncept igen ... )

Iofs har de ju ett koncept redan... (Inte för att hamnskiftargrejen är kass.)
Vad är det för fel på ensamma intelligenta katter som lever här och där i vildmarken?
Jag skulle hellre kontra med förslaget att kattmännen skapades som de gjorde från början. Ngn gud skapade dem i forntiden som sina tjänare, men med tiden spred de sig långsamt ut över världen. En del kattmän är fortfarande intelligenta, går på två ben och kan tala, medan en del andra har regregerat till ett mer vilt tillstånd. Kattmännen har av naturliga orsaker (de är inga flockdjur och alldeles för egensinniga) aldrig kunnat bygga upp någon civilisation. De som lever ute i vildmarken har av samma anledning sällan någon bra språk. De kan säga en del rudimentära saker på sitt eget tungomål... De kattmän som bor nära människosamhällen har dock lärt sig en del människospråk.
Detta går ju utmärkt att kombinera med vijes idé om hamnskiftare också... På vissa ställen har det varit vanligt med varkatter som ibland har fastnat i katthamn och flytt till skogs. (På dessa platser är katten ofta ett fruktat djur... Den får ju människor att förvandlas till mindre civiliserade bestar) Men att detta skulle förklara existensen av alla kattmän är jag inte med på...

[rust]

Jag skulle gärna se att kattmän kopplades samman med människor och deras kulter och låta vildmarken vara andra varelsers domän. Jag tänker mig dem som knytna till särskilda kulter (Den feliciska Feliskulten och de trakoriska felikerna kan vara bra kandidater) och tempel. De får så att säga en domesticerad prägel, vilket redan har tagits upp, och kan agera som gudomens ombud, orakel etc. Självklart skulle det röra sig om en liten grupp men det har jag inga problem, jag har på samma sätt som andra haft lite svårt med kattmän. Några kattmän kanske har flytt ut i andra miljöer men jag tänker mig alltid katter som rätt bekväma varelser, vad kan mer bekvämt än att leva i ett luxuöst tempel, serveras vin, mat på givna tider, så det skulle röra sig om undantag.

Feliskulten har alltid upplevts lite andefattig och med tanke på att det är gudinnan Felis som givit namnet åt felicierna så borde den göras lite mer kryddstark. Så vitt jag kommer ihåg så var hon mystikens och mörkrets gudinna vilket passar bra med kattmän. Det här var bara lite lösa tankar men kanske kan det ge lite mer "sammanhang" åt kattmännen...

[Mikael]

Jag föreställer mig kattmän av både siamesvariant och lokattvariant.
En domesticerad och en vild sträng.

[Adragoor]

Jag föreställer mig kattmän av både siamesvariant och lokattvariant.
En domesticerad och en vild sträng.

Det låter rätt bra... Kanske är det så att vissa kattmän har sökt sig till människornas katt-kulter, där de betraktas som heliga varelser och kan leva som kungar...

[rust]

Att ha en "domesticerad" och "vild" variant låter intressant och spelmässigt intressant. Lokattmannen känns helt rätt för norra Ereb (finns det förresten inte en grym bild i Jorges bestarium på en sådan?) men skulle man kunna tänka sig en "vild" variant på andra platser, södra breddgrader? Eller är det denna population som blivit tempelkatter?

[birkebeineren]

Både hamnskiftaridéerna och att det finns en vildkatt och en gårdskatt låter intressanta.

Bilden i Jorges Bestarium gillade också jag!

När det gäller felicierna och katten har jag också försökt utveckla detta, några lösa idéer kring kattgudinnan och kvinnas starka ställning i Felicien. Funderat på att göra alla (?) feliciska magiker till kvinnor och att katten är den självklara spiritus familarus.

Att anknyta kattmännen till Felicien är kanske en ide? Inte enbart men att ge dem en speciell ställning där?

[Didra]

Glöm inte artikeln i Sinkadus #15 som beskriver kattmännen. Ifall vi nu ska försöka ta tillvara på så mycket som möjligt av det som redan finns skrivet så har vi där en skaplig beskrivning av kissemissarnas livsstil, karaktärsdrag, religion mm.

För övrigt anser jag att den bild som Nisse gjorde i MB1 är den enda bild av en kattman jag någonsin gillat.

[Aeodyr]

Rust skrev: Feliskulten har alltid upplevts lite andefattig och med tanke på att det är gudinnan Felis som givit namnet åt felicierna så borde den göras lite mer kryddstark. Så vitt jag kommer ihåg så var hon mystikens och mörkrets gudinna vilket passar bra med kattmän. Det här var bara lite lösa tankar men kanske kan det ge lite mer "sammanhang" åt kattmännen...

Jag har för mig att det i EA-boxen sägs att felicierna ser ner på djuriska halvfolk, men är inte säker. (Det kan vara SL´s tolkning.) Just nu kan jag inte kolla i boken, men om det stämmer kanske kattmännens koppling till Felis blir svår.
Tycker annars att idén med bara kvinnliga magiker i Felicien känns helt rätt.
/A

[Alendor]

För övrigt anser jag att den bild som Nisse gjorde i MB1 är den enda bild av en kattman jag någonsin gillat.

Gillar också den bilden bäst.
Gillar iofs nästan alla bilder i MB'erna =)

Ja tycker inte dom ska va någon "förvildad" mäniskoras utan kanske någor mer besläktad med alvfolket, en av Moder Jords beskyddare.

Kanske tom ett större hat mot svartfolk och dom individer som vill skövla maturen enbart för vinning.
Kan tänka mig dom och dvärgar inte kommer bra överens.

Kanske för en evighets sen en yngre guds önskan att få sina egna följeslagare och efter som Hon tyckte om katter gjorde hon dom interligenta och "upprätta"
Om dom sendan dyrkar henner eller ens vet om hennes existens låter ja va osagt.
Men dom ska vara eremitiska och sällan dra sig till större städer. Men dock inte helt omöjligt att ett fåtal individer gör det.

( ja gillar kattmen =) )

[Didra]

Feliskulten har alltid upplevts lite andefattig och med tanke på att det är gudinnan Felis som givit namnet åt felicierna så borde den göras lite mer kryddstark. Så vitt jag kommer ihåg så var hon mystikens och mörkrets gudinna vilket passar bra med kattmän. Det här var bara lite lösa tankar men kanske kan det ge lite mer "sammanhang" åt kattmännen...

Det passar faktiskt mycket bra då Felis dessutom är dotter till en honkatt (EA-boxen, spelledarboken, sid 37)

Jag har för mig att det i EA-boxen sägs att felicierna ser ner på djuriska halvfolk, men är inte säker.

Det stämmer oxå. (även här EA-boxen, spelledarboken, sid 37)


Hmmm... således lite mixade budskap. Jag tycker dock man kan köra på att just kattmän har en särklass i Felicien medan övriga icke-människor anses som lägre stående.

[Aeodyr]

Didra skrev:

Jag tycker dock man kan köra på att just kattmän har en särklass i Felicien medan övriga icke-människor anses som lägre stående.

Vad tycker kattmännen om felicierna? Hur går deras väldigt olika kulturer ihop? Kattmän som utpräglade individualister och felicier som ett diciplinerat militärsamhälle. Det känns som bäddat för kulturkrockar.
Fast vad vore Ereb utan kulturkrockar?

[Excellentium]

Didra skrev:

Hmmm... således lite mixade budskap. Jag tycker dock man kan köra på att just kattmän har en särklass i Felicien medan övriga icke-människor anses som lägre stående.

Jag kommer bara spåna på lite nu eftersom det var ett tag sedan det skrevs i tråden (och dessutom är det mitt första riktiga inlägg som kan leda till något konkret). Varför inte låta folket i Felicien se ner på djurfolk just därför att kattmännen har en hög status i samhället. Kattmän kan vara något av en ogillad "adel". De kan ha samma funktion i Felicien som heliga kor i Indien med den stora skillnaden att kattmän är civiliserade varelser. Kanske känner sig det feliciska fotfolket kränkta av att behöva underkasta sig ett djursläkte? Det kan leda till en hel del intressanta kampanjer med motståndsrörelser och rebellaktioner...

Personligen var kattmännen i "mitt" Altor en exotisk ras som levde i de mer tropiska områdena, alltså inte alls i Ereb. Jag hade t o m skapat ett helt land som styrdes av en prins av kattfolket. Kattmännen jag valde att ha hade inslag från de asiatiska, sydamerikanska och afrikanska kattdjuren även om det också fanns "enklare" huskattstyper. Den här typen av samhälle har jag låtit leva vidare i de texter jag idag använder för eget bruk, där kattmän är ett kejsarfolk från en långt gången civilisation, i ett väldigt avlägset land i det mystiska Soluna.