Monturerna
Monturernas läge i Västerhavet (efter diskussion: viewtopic.php?f=12&t=686)
Öarna i Västerhavet
Monturerna
Monturerna
Monturerna
Monturernas läge i Västerhavet (efter diskussion: viewtopic.php?f=12&t=686)
Öarna i Västerhavet
Senast redigerad av Spelknepe den 2007-11-03 16:58, redigerad totalt 2 gång.
Jag upptäckte att ingen skrivit något om Monturerna, så jag tog mig friheten att sammanställa den information jag kunde hitta om ögruppen. Merparten är hämtat ur häftet Monturerna, kompletterat med information hämtad ur Sinkadus nr. 22 (armén) och Sinkadus nr. 30 (myntsorter). Texten blev ganska lång så jag tänkte dela upp den i ett par poster här nedan för att göra den lättare att överblicka. Sist postar jag några punkter som jag tycker kunde vara intressanta att diskutera vidare, utifrån den tillgängliga informationen om riket.
MONTURERNA
Geografi:
Monturerna är en ögrupp belägen 800 km nordväst om Melukhas norra udde. Huvudöarna Gogero och Elmor hängde en gång samman, men ett kraftigt jordskalv troligen orsakat av den tredje Konfluxen skilde dem åt. Gogero, den norra ön, är karg och utgörs till största delen av klipplandskap med ett tiotal bergstoppar som sträcker sig upp till drygt 3500 meter över havet. Ön har mängder av gejsrar och heta källor. Elmor, den sydliga ön, skiljer sig markant genom att vara bördig och livfull. Norra delen av Elmor präglas av bergstrakter med ett flertal rika silvergruvor. Söder om bergen växer tät skog, rik på villebråd, medan kuststräckorna upptas av bördig, uppodlad åkermark. Både Gogero och Elmor har ett flertal floder och vattendrag, men de som återfinns på Gogero är livlösa då vattnet är svavelhaltigt.
Monturerna har ett subtropiskt öklimat med varma somrar och milda men nederbördsrika vintrar. Fördelaktiga havsströmmar och vindar underlättar för seglatser från fastlandet, men under hösten kan förrädiska stormvindar snabbt blåsa upp utan förvarning.
På det näringsfattiga och bergiga Gogero växer främst knotgran (sällsynt barkträd) samt munkrygg (en meterhög grässort). Djurlivet inskränker sig till olika fåglar och smågnagare. Sydligt belägna Elmor erbjuder en mer livfull natur med mängder av fåglar i lövskogarna och vid vattendragen. På Elmor återfinns även brunbjörn, räv, vildhund och vildsvin, samt hjort, rådjur och gnagare.
Städer och byar:
Monturernas huvudstad Timar har drygt 5000 invånare och är belägen på Elmors östkust, vid floden Trangors utlopp. Här är hertigens slott beläget, och ett flertal andra viktiga institutioner som rådhuset, akademin, skatteverket, en stor teater, en militärförläggning, diverse handelshus med mera.
Zukos är en lantby vid östra Trangor. Här tillverkas den berömda trangorianska kryddosten.
Sharfal och Dudhil är två byar belägna i närheten av varandra, vid Sangosjön. Byborna livnär sig i huvudsak på inlandsfiske. Stor fiendskap råder mellan byarna sedan drygt ett sekel tillbaka.
Zoduda är en fiskeby belägen på Elmors sydkust. Byborna livnär sig på fiske, pärlfiske och purpursnäckor. Byn har ungefär 500 invånare.
Andûdax ligger öster om Misevaflodens nedersta vattenfall, omgiven av skog. Byn präglas av kollektivism och den lokala handelsboden är kooperativ.
Bychow är en otillgänglig fiskeby på Elmors västkust, där invånarna utgörs av hajmän.
Nakab, Hiradu och Owitudu är namnen på de tre största gruvbyarna. Samtliga ligger i närheten av floden Trangor.
Geografi:
Monturerna är en ögrupp belägen 800 km nordväst om Melukhas norra udde. Huvudöarna Gogero och Elmor hängde en gång samman, men ett kraftigt jordskalv troligen orsakat av den tredje Konfluxen skilde dem åt. Gogero, den norra ön, är karg och utgörs till största delen av klipplandskap med ett tiotal bergstoppar som sträcker sig upp till drygt 3500 meter över havet. Ön har mängder av gejsrar och heta källor. Elmor, den sydliga ön, skiljer sig markant genom att vara bördig och livfull. Norra delen av Elmor präglas av bergstrakter med ett flertal rika silvergruvor. Söder om bergen växer tät skog, rik på villebråd, medan kuststräckorna upptas av bördig, uppodlad åkermark. Både Gogero och Elmor har ett flertal floder och vattendrag, men de som återfinns på Gogero är livlösa då vattnet är svavelhaltigt.
Monturerna har ett subtropiskt öklimat med varma somrar och milda men nederbördsrika vintrar. Fördelaktiga havsströmmar och vindar underlättar för seglatser från fastlandet, men under hösten kan förrädiska stormvindar snabbt blåsa upp utan förvarning.
På det näringsfattiga och bergiga Gogero växer främst knotgran (sällsynt barkträd) samt munkrygg (en meterhög grässort). Djurlivet inskränker sig till olika fåglar och smågnagare. Sydligt belägna Elmor erbjuder en mer livfull natur med mängder av fåglar i lövskogarna och vid vattendragen. På Elmor återfinns även brunbjörn, räv, vildhund och vildsvin, samt hjort, rådjur och gnagare.
Städer och byar:
Monturernas huvudstad Timar har drygt 5000 invånare och är belägen på Elmors östkust, vid floden Trangors utlopp. Här är hertigens slott beläget, och ett flertal andra viktiga institutioner som rådhuset, akademin, skatteverket, en stor teater, en militärförläggning, diverse handelshus med mera.
Zukos är en lantby vid östra Trangor. Här tillverkas den berömda trangorianska kryddosten.
Sharfal och Dudhil är två byar belägna i närheten av varandra, vid Sangosjön. Byborna livnär sig i huvudsak på inlandsfiske. Stor fiendskap råder mellan byarna sedan drygt ett sekel tillbaka.
Zoduda är en fiskeby belägen på Elmors sydkust. Byborna livnär sig på fiske, pärlfiske och purpursnäckor. Byn har ungefär 500 invånare.
Andûdax ligger öster om Misevaflodens nedersta vattenfall, omgiven av skog. Byn präglas av kollektivism och den lokala handelsboden är kooperativ.
Bychow är en otillgänglig fiskeby på Elmors västkust, där invånarna utgörs av hajmän.
Nakab, Hiradu och Owitudu är namnen på de tre största gruvbyarna. Samtliga ligger i närheten av floden Trangor.
Senast redigerad av Delanoir den 2007-09-17 22:14, redigerad totalt 2 gång.
Historisk översikt:
Ca. 1300 f.O.
Ögruppen upptäcks av krunska sjöfarare. Några år senare koloniserades ön och stora silverfyndigheter i bergen ledde till ekonomisk framgång. Handel bedrevs med omvärlden och kolonin blev allt rikare och mäktigare.
1117 f.O.
Monturerna bryter sig loss från Krun.
1022 f.O.
Monturernas drottning, Karaleia VII, får en vision om en halvgudinna som satt fängslad bland de monturiska bergen. Drottningen blev i visionen lovad makt och rikedom om hon befriade gudinnan, vars namn var Imária. Karaleia accepterade erbjudandet och efter två månaders sökande kunde Imária befrias. Imária visade sig dock vara de odödas och alla plågors gudinna, och förvandlade Karaleia till sitt viljelösa redskap. Drottningen omvandlades till vampyr, och hon hjälpte sedan sin gudinna att förvandla öarnas befolkning till gengångare. En underjordisk stad uppfördes bland bergen. Omvärlden förblev dock ovetande om vad som inträffat.
1018 f.O.
All handel och kommunikation med omvärlden upphör helt. Monturernas befolkning var vid detta lag helt omvandlade.
996 f.O.
Gråalver framför en teori om att en farsot drabbat Monturerna och raderat ut befolkningen. Omvärlden börjar undvika ögruppen och olika rykten sprids om den.
599 f.O.
Tredje Konfluxen drabbar Monturerna. Köttbitarna halverar den odöda befolkningen (kallade imarioter) och de resterande invånarna tar sin tillflykt till den underjordiska staden.
598 f.O.
Ett kraftigt jordskalv delar huvudön i en sydlig och en nordlig del. Större delen av den underjordiska staden raseras, men Karaleia lyckas fly till en krypta där hon sedan dess varit instängd. Efter dessa händelser förblev Monturerna obebodda i många år, endast omgärdade av rykten om spökskepp.
370 e.O.
Den kardiske adelsmannen Mauritz Bergenswäärd blir fråntagen sin titel efter att hans far varit inblandad i politiska konspirationer. Mauritz säljer sin egendom och beger sig ut till havs för att börja om sitt liv på nytt på annan plats.
373 e.O.
Mauritz upptäcker Monturerna, där han bosätter sig med drygt 500 följeslagare från Kardien (främst oilktänkande minoriteter). En befäst stad, Timar, uppförs på Elmors östkust. Mauritz återtar sin forna hertigtitel och utropar sig till härskare över Monturerna. Befolkningen börjar bruka jorden och man upptäcker silverfyndigheterna bland bergen.
377 e.O
Mauritz äktar en soldatdotter, som året därpå föder en tronarvinge.
380 e.O.
Mauritz mördas av en fanatisk anarkist vid namn Gideon Barktunga. Som straff kastas denne nedför den klyfta som skiljer Elmor från Gogero. Klyftan får efter denna händelse namnet Gideonklyftan. Efter Mauritz’ död instiftas Rådet, som hädanefter skulle komma att tjäna som rådgivare åt kommande hertigar.
394 e.O.
Adinovan I, son till Mauritz, tillträder Monturernas tron.
430 e.O.
Morgan, yngste son till Adinovan I, avlider i en olyckshändelse, och Adinovan själv dör av en hjärtattack. Hertigens äldste son, Benoval, tillträder tronen men delar styret med sin syster, Abina.
434 e.O.
Benoval I och hans syster Abina grundar Sbintorkyrkan. Sbintor förklaras vara en solgud som kräver dyra offergåvor. Egentligen är guden helt och hållet uppdiktad av det styrande syskonparet, i syfte att inbringa pengar åt staten och stärka folkets enighet. Gudens sanna natur är endast känd av rådsmännen samt de högsta prästerna.
441 e.O.
Både Benoval I och Abina dör ogifta när en del av fästningen brinner upp efter ett blixtnedslag. Rådet väljer Nicholas Hovenhielm, oäkta son till Benoval I, till hertig och denne antar då namnet Mauritz II.
449 e.O.
En lag instiftas som tvingar Monturernas invånare att dyrka Sbintor eller att pekas ut som hädare.
496 e.O.
Mauritz II dör av naturliga orsaker och efterträds av sin son Getzov I.
508 e.O.
Getzov I dör efter att ha blivit förgiftad. Mordet förblir ouppklarat, men flera personer i hertigens närhet hängs som syndabockar. Hertigens son, Mauritz III, övertar tronen.
515 e.O.
Mauritz III avlider i sviterna av en febersjukdom och efterträds av sin son, Mauritz IV.
564 e.O.
En lag instiftas som förbjuder utövandet av magi samt innehavet av magiska föremål på Monturerna.
571 e.O.
Mauritz IV avlider i hög ålder efter en tids sjukdom. Han efterträds av sin son, Mauritz V.
597 e.O.
Mauritz V avlider, och då hans äldste son, Adinovan II, studerar på fastlandet tar hertigens bror, Getzov II, tillfälligt över tronen.
599 e.O.
Adinovan II återvänder till Monturerna och övertar tronen efter sin farbror.
604 e.O.
Hertigens son, Benoval II, mördas i sömnen. Fyra sannolikt oskyldiga personer anklagas för mordet och störtas i Gideonklyftan. Troligen var det egentligen Rådet som låg bakom dådet.
607 e.O.
Adinovan II mördas, troligen av rebeller. Mordet förblir dock ouppklarat. Hans yngste son, Mauritz VI, kröns till hertig.
Anmärkning: Jag upptäckte en felaktighet när jag gick igenom årtalen i Monturernas historia. Enligt artikeln i Sinkadus nr. 22 uppges att den monturiska lag som förbjuder magi instiftades av hertig Mauritz V år 564 e.O. Enligt Monturerna-häftet härskade dennes far, Mauritz IV, under denna tidsperiod (han satt på tronen från år 515 e.O. fram till sin död år 571 e.O. Mauritz V uppges å andra sidan ha tillträtt tronen redan år 563 e.O. Utöver detta är det inget i personbeskrivningarna som tyder på att dessa skulle haft några aversioner gentemot magiker och dessutom utmålas de som välvilliga härskare, till skillnad från vissa av sina före- och efterträdare (som exempelvis Mauritz III och Adinovan II).
Ca. 1300 f.O.
Ögruppen upptäcks av krunska sjöfarare. Några år senare koloniserades ön och stora silverfyndigheter i bergen ledde till ekonomisk framgång. Handel bedrevs med omvärlden och kolonin blev allt rikare och mäktigare.
1117 f.O.
Monturerna bryter sig loss från Krun.
1022 f.O.
Monturernas drottning, Karaleia VII, får en vision om en halvgudinna som satt fängslad bland de monturiska bergen. Drottningen blev i visionen lovad makt och rikedom om hon befriade gudinnan, vars namn var Imária. Karaleia accepterade erbjudandet och efter två månaders sökande kunde Imária befrias. Imária visade sig dock vara de odödas och alla plågors gudinna, och förvandlade Karaleia till sitt viljelösa redskap. Drottningen omvandlades till vampyr, och hon hjälpte sedan sin gudinna att förvandla öarnas befolkning till gengångare. En underjordisk stad uppfördes bland bergen. Omvärlden förblev dock ovetande om vad som inträffat.
1018 f.O.
All handel och kommunikation med omvärlden upphör helt. Monturernas befolkning var vid detta lag helt omvandlade.
996 f.O.
Gråalver framför en teori om att en farsot drabbat Monturerna och raderat ut befolkningen. Omvärlden börjar undvika ögruppen och olika rykten sprids om den.
599 f.O.
Tredje Konfluxen drabbar Monturerna. Köttbitarna halverar den odöda befolkningen (kallade imarioter) och de resterande invånarna tar sin tillflykt till den underjordiska staden.
598 f.O.
Ett kraftigt jordskalv delar huvudön i en sydlig och en nordlig del. Större delen av den underjordiska staden raseras, men Karaleia lyckas fly till en krypta där hon sedan dess varit instängd. Efter dessa händelser förblev Monturerna obebodda i många år, endast omgärdade av rykten om spökskepp.
370 e.O.
Den kardiske adelsmannen Mauritz Bergenswäärd blir fråntagen sin titel efter att hans far varit inblandad i politiska konspirationer. Mauritz säljer sin egendom och beger sig ut till havs för att börja om sitt liv på nytt på annan plats.
373 e.O.
Mauritz upptäcker Monturerna, där han bosätter sig med drygt 500 följeslagare från Kardien (främst oilktänkande minoriteter). En befäst stad, Timar, uppförs på Elmors östkust. Mauritz återtar sin forna hertigtitel och utropar sig till härskare över Monturerna. Befolkningen börjar bruka jorden och man upptäcker silverfyndigheterna bland bergen.
377 e.O
Mauritz äktar en soldatdotter, som året därpå föder en tronarvinge.
380 e.O.
Mauritz mördas av en fanatisk anarkist vid namn Gideon Barktunga. Som straff kastas denne nedför den klyfta som skiljer Elmor från Gogero. Klyftan får efter denna händelse namnet Gideonklyftan. Efter Mauritz’ död instiftas Rådet, som hädanefter skulle komma att tjäna som rådgivare åt kommande hertigar.
394 e.O.
Adinovan I, son till Mauritz, tillträder Monturernas tron.
430 e.O.
Morgan, yngste son till Adinovan I, avlider i en olyckshändelse, och Adinovan själv dör av en hjärtattack. Hertigens äldste son, Benoval, tillträder tronen men delar styret med sin syster, Abina.
434 e.O.
Benoval I och hans syster Abina grundar Sbintorkyrkan. Sbintor förklaras vara en solgud som kräver dyra offergåvor. Egentligen är guden helt och hållet uppdiktad av det styrande syskonparet, i syfte att inbringa pengar åt staten och stärka folkets enighet. Gudens sanna natur är endast känd av rådsmännen samt de högsta prästerna.
441 e.O.
Både Benoval I och Abina dör ogifta när en del av fästningen brinner upp efter ett blixtnedslag. Rådet väljer Nicholas Hovenhielm, oäkta son till Benoval I, till hertig och denne antar då namnet Mauritz II.
449 e.O.
En lag instiftas som tvingar Monturernas invånare att dyrka Sbintor eller att pekas ut som hädare.
496 e.O.
Mauritz II dör av naturliga orsaker och efterträds av sin son Getzov I.
508 e.O.
Getzov I dör efter att ha blivit förgiftad. Mordet förblir ouppklarat, men flera personer i hertigens närhet hängs som syndabockar. Hertigens son, Mauritz III, övertar tronen.
515 e.O.
Mauritz III avlider i sviterna av en febersjukdom och efterträds av sin son, Mauritz IV.
564 e.O.
En lag instiftas som förbjuder utövandet av magi samt innehavet av magiska föremål på Monturerna.
571 e.O.
Mauritz IV avlider i hög ålder efter en tids sjukdom. Han efterträds av sin son, Mauritz V.
597 e.O.
Mauritz V avlider, och då hans äldste son, Adinovan II, studerar på fastlandet tar hertigens bror, Getzov II, tillfälligt över tronen.
599 e.O.
Adinovan II återvänder till Monturerna och övertar tronen efter sin farbror.
604 e.O.
Hertigens son, Benoval II, mördas i sömnen. Fyra sannolikt oskyldiga personer anklagas för mordet och störtas i Gideonklyftan. Troligen var det egentligen Rådet som låg bakom dådet.
607 e.O.
Adinovan II mördas, troligen av rebeller. Mordet förblir dock ouppklarat. Hans yngste son, Mauritz VI, kröns till hertig.
Anmärkning: Jag upptäckte en felaktighet när jag gick igenom årtalen i Monturernas historia. Enligt artikeln i Sinkadus nr. 22 uppges att den monturiska lag som förbjuder magi instiftades av hertig Mauritz V år 564 e.O. Enligt Monturerna-häftet härskade dennes far, Mauritz IV, under denna tidsperiod (han satt på tronen från år 515 e.O. fram till sin död år 571 e.O. Mauritz V uppges å andra sidan ha tillträtt tronen redan år 563 e.O. Utöver detta är det inget i personbeskrivningarna som tyder på att dessa skulle haft några aversioner gentemot magiker och dessutom utmålas de som välvilliga härskare, till skillnad från vissa av sina före- och efterträdare (som exempelvis Mauritz III och Adinovan II).
Senast redigerad av Delanoir den 2007-09-17 22:16, redigerad totalt 1 gånger.
Samhällsskick:
Monturerna är ett hertigdöme där det sittande Rådet har stort inflytande över det nuvarande statsöverhuvudet, Mauritz VI Bergenswäärd. Rådet består av sju personer som sammanträder på daglig basis. I huvudsak avhandlas juridiska och administrativa spörsmål.
Det monturiska samhället präglas starkt av klasskillnader, där hertigen står över alla andra. Därefter följer det mäktiga och inflytelserika Rådet, vars medlemmar är skattebefriade och högavlönade. Den övriga överklassen består av adel, ketarker, storbönder samt välbärgade köpmän. Dessa är skattebefriade och juridiskt priviligierade. Medelklassen i sin tur består av mindre bemedlade köpmän samt hantverkare. De åtnjuter inga större privilegier, och står förhållandevis neutrala inför de klassmotsättningar som till stor del präglar det monturiska samhället. De bönder, soldater och arbetare som utgör själva folket saknar särskilda privilegier och är högt beskattade. Många är missnöjda med överklassens maktmissbruk. Till underklassen räknas sjömän, äventyrare, arbetslösa samt vissa mindre respektabla yrken. Bland dessa är brottsligheten hög, och drogmissbruket är utbrett.
Den sociala statusen är av stor vikt vid juridiska tvister, och överklassen premieras på bekostnad av lägre klasser. På Monturerna är det förbjudet att utöva magi eller att inneha magiska föremål. Då både hertigen (genom fängslade hovmagiker) och prästerskapet (genom hemliga besvärjelser) på olika vis drar nytta av magi kan man anta att lagen saknar ideologisk grund och istället tillkommit för att kontrollera landet och folket. En magiker som avslöjas tvingas antingen att arbeta för hertigen eller brännas på bål. För tillfället finns fyra magiker vid hovet som tvingas tjäna hertigen. De är ständigt övervakade, får aldrig lämna slottet och hålls fängslade nattetid. För att upprätthålla förbudet mot magi finns ett tiotal häxjägare i rikets tjänst.
Handel och ekonomi:
Fiske, jakt, jordbruk, skeppsbyggnad, gruvdrift, silversmide och andra hantverk sysselsätter större delen av den monturiska befolkningen. Man bedriver även handel med andra länder. Vid floden Misevas södra mynning ligger ett skeppsvarv, där man även uppfört en navigationsskola kallad Bergenswäärds sjömansskola. Lärarna är erkänt mycket skickliga, och skolan är känd bland sjöfarare över hela Ereb.
Det finns ett flertal handelshus på Monturerna, varav Björkenstams handelshus och Melukhakompaniet är de största. Något mindre är de båda handelshusen Rudgerman och Barkenkind, samt Bergenswäärds handelskompani och Hantverkarnas Andelsbolag. Det finns även ett par mindre handelshus; Slagväres Arméimport samt X.X.X.
Importvaror:
Fina tyger, hantverk, kryddor, kulturföremål, vin, salt, järnvaror, guld, lyxartiklar, parfymer, marmor, vapen, rustningar, rashästar, timmer, fartyg, diverse råvaror.
Exportvaror:
Silver, silversmide, beckolja, terpentin, glas, pälsverk, spannmål, trangoriansk kryddost, mullbärsbrännvin, mandelolja, bly, torkad frukt, hantverk, slavar.
På Monturerna används kardiska myntenheter:
1 kopparmark (kmk) (=1 km)
1 silvermark (smk)=10 kmk (=1 sm)
1 monturermark (mmk)=5 smk (5 sm eller ½ gm)
1 gulden (gu)=4 mmk (=2 gm)
Armén:
Den monturiska armén styrs av två ketarker (militära rådgivare, motsvaras ungefär av generaler) som har sitt ursprung i överklassen. Närmast under dessa finns sex stycken ebôner (högre officerare) och till var och en av dessa är fyra semnorer (lägre officerare) knutna. De nuvarande ketarkerna heter Denos Glaskäke, som för befälet över Timars försvar, och Adson Slagväre, som upprätthåller kontrollen av landsbygden. Den monturiska armén är i första hand inriktad på försvar mot pirater och raugoner, samt upprätthållande av lag och ordning på landet.
På Monturerna används följande truppbeteckningar:
1 durak=20 man
1 tetrak=5 duraker (=100 man)
1 enomotark=4 tetraker (=400 man)
Trupperna är fördelade på följande vis:
Reguljärt infanteri består av 62 duraker (1240 man) som tjänstgör främst som vakter under fredstid. De är utrustade med fjällpansar, nitläder och hjälmar, samt beväpnade med yxa, dolk, sköld och kastspjut.
Pilatrupperna utgör det tunga infanteriet och består av 10 duraker (200 man). De används främst mot kavalleristyrkor och är rustade med långa brynjor och hjälmar. Beväpningen utgörs av pik, kotsvärd och sköld.
Infanteriet kompletteras av 30 duraker (600 man) pilbågsskyttar, kallade empôrer. De är lätt utrustade för att möjliggöra snabb förflyttning. Rustningen utgörs av nitläder, och beväpningen av kortbågar samt kortsvärd.
Caligea kallas en mindre trupp elitsoldater (räknas som tungt kavalleri) vars främsta uppgift är att skydda hertigen. Totalt finns det två duraker (40 man). De är beväpnade med stridsgissel med spik, sköld, tvåhandssvärd, armborst och dolk. Rustningen utgörs av långa brynjor.
Den monturiska armén har även ett lätt kavalleri bestående av 16 duraker (320 man). Dessa ringbrynjeklädda soldater är beväpnade med bredsvärd, dolk, kortbåde och sköld.
Utöver ovanstående trupper använder den monturiska armén av legosoldater. Silverhjälmarna är en kardisk legotrupp bestående av tungt beväpnade, stridsvana riddare. De är beridna, rustade med helrustning och beväpnade med lans, slagsvärd och dolk. Orvolo kallas en grupp caddiska bågskyttar som hyrts in. De består av 200 man och kännetecknas av sina purpurfärgade hjälmplymer. Orvolo är utrustade med korta ringbrynjor och hjälmar, samt beväpnade med kortsvärd och långbågar.
Anmärkning: Trots att Monturerna är ett örike, och uppges ha såväl flotta som sjöfartsskola, har jag inte funnit någon information om flottan.
Religion:
Statsreligionen på Monturerna utgörs av Sbintorkyrkan. Sbintor är en solgud som kräver stora offer för att utföra sitt gudomliga värv. I själva verket är religionen uppdiktad av Benoval I och hans syster Abina. Sedan år 449 e.O. är Monturernas invånare enligt lag tvungna att gudomen.
Sbintors präster använder sig av magi för att dupera folket och dölja gudens sanna natur.
På landsbygden dyrkas även skogsguden Mokylider, främst av jägare, skogsarbetare och andra vars uppehälle är beroende av skogen.
Anmärkning: Trots den monturiska befolkningens kardiska ursprung återfinns ingen information om den Lysande Vägens ställning (eller brist på sådan) i samhället.
Monturerna är ett hertigdöme där det sittande Rådet har stort inflytande över det nuvarande statsöverhuvudet, Mauritz VI Bergenswäärd. Rådet består av sju personer som sammanträder på daglig basis. I huvudsak avhandlas juridiska och administrativa spörsmål.
Det monturiska samhället präglas starkt av klasskillnader, där hertigen står över alla andra. Därefter följer det mäktiga och inflytelserika Rådet, vars medlemmar är skattebefriade och högavlönade. Den övriga överklassen består av adel, ketarker, storbönder samt välbärgade köpmän. Dessa är skattebefriade och juridiskt priviligierade. Medelklassen i sin tur består av mindre bemedlade köpmän samt hantverkare. De åtnjuter inga större privilegier, och står förhållandevis neutrala inför de klassmotsättningar som till stor del präglar det monturiska samhället. De bönder, soldater och arbetare som utgör själva folket saknar särskilda privilegier och är högt beskattade. Många är missnöjda med överklassens maktmissbruk. Till underklassen räknas sjömän, äventyrare, arbetslösa samt vissa mindre respektabla yrken. Bland dessa är brottsligheten hög, och drogmissbruket är utbrett.
Den sociala statusen är av stor vikt vid juridiska tvister, och överklassen premieras på bekostnad av lägre klasser. På Monturerna är det förbjudet att utöva magi eller att inneha magiska föremål. Då både hertigen (genom fängslade hovmagiker) och prästerskapet (genom hemliga besvärjelser) på olika vis drar nytta av magi kan man anta att lagen saknar ideologisk grund och istället tillkommit för att kontrollera landet och folket. En magiker som avslöjas tvingas antingen att arbeta för hertigen eller brännas på bål. För tillfället finns fyra magiker vid hovet som tvingas tjäna hertigen. De är ständigt övervakade, får aldrig lämna slottet och hålls fängslade nattetid. För att upprätthålla förbudet mot magi finns ett tiotal häxjägare i rikets tjänst.
Handel och ekonomi:
Fiske, jakt, jordbruk, skeppsbyggnad, gruvdrift, silversmide och andra hantverk sysselsätter större delen av den monturiska befolkningen. Man bedriver även handel med andra länder. Vid floden Misevas södra mynning ligger ett skeppsvarv, där man även uppfört en navigationsskola kallad Bergenswäärds sjömansskola. Lärarna är erkänt mycket skickliga, och skolan är känd bland sjöfarare över hela Ereb.
Det finns ett flertal handelshus på Monturerna, varav Björkenstams handelshus och Melukhakompaniet är de största. Något mindre är de båda handelshusen Rudgerman och Barkenkind, samt Bergenswäärds handelskompani och Hantverkarnas Andelsbolag. Det finns även ett par mindre handelshus; Slagväres Arméimport samt X.X.X.
Importvaror:
Fina tyger, hantverk, kryddor, kulturföremål, vin, salt, järnvaror, guld, lyxartiklar, parfymer, marmor, vapen, rustningar, rashästar, timmer, fartyg, diverse råvaror.
Exportvaror:
Silver, silversmide, beckolja, terpentin, glas, pälsverk, spannmål, trangoriansk kryddost, mullbärsbrännvin, mandelolja, bly, torkad frukt, hantverk, slavar.
På Monturerna används kardiska myntenheter:
1 kopparmark (kmk) (=1 km)
1 silvermark (smk)=10 kmk (=1 sm)
1 monturermark (mmk)=5 smk (5 sm eller ½ gm)
1 gulden (gu)=4 mmk (=2 gm)
Armén:
Den monturiska armén styrs av två ketarker (militära rådgivare, motsvaras ungefär av generaler) som har sitt ursprung i överklassen. Närmast under dessa finns sex stycken ebôner (högre officerare) och till var och en av dessa är fyra semnorer (lägre officerare) knutna. De nuvarande ketarkerna heter Denos Glaskäke, som för befälet över Timars försvar, och Adson Slagväre, som upprätthåller kontrollen av landsbygden. Den monturiska armén är i första hand inriktad på försvar mot pirater och raugoner, samt upprätthållande av lag och ordning på landet.
På Monturerna används följande truppbeteckningar:
1 durak=20 man
1 tetrak=5 duraker (=100 man)
1 enomotark=4 tetraker (=400 man)
Trupperna är fördelade på följande vis:
Reguljärt infanteri består av 62 duraker (1240 man) som tjänstgör främst som vakter under fredstid. De är utrustade med fjällpansar, nitläder och hjälmar, samt beväpnade med yxa, dolk, sköld och kastspjut.
Pilatrupperna utgör det tunga infanteriet och består av 10 duraker (200 man). De används främst mot kavalleristyrkor och är rustade med långa brynjor och hjälmar. Beväpningen utgörs av pik, kotsvärd och sköld.
Infanteriet kompletteras av 30 duraker (600 man) pilbågsskyttar, kallade empôrer. De är lätt utrustade för att möjliggöra snabb förflyttning. Rustningen utgörs av nitläder, och beväpningen av kortbågar samt kortsvärd.
Caligea kallas en mindre trupp elitsoldater (räknas som tungt kavalleri) vars främsta uppgift är att skydda hertigen. Totalt finns det två duraker (40 man). De är beväpnade med stridsgissel med spik, sköld, tvåhandssvärd, armborst och dolk. Rustningen utgörs av långa brynjor.
Den monturiska armén har även ett lätt kavalleri bestående av 16 duraker (320 man). Dessa ringbrynjeklädda soldater är beväpnade med bredsvärd, dolk, kortbåde och sköld.
Utöver ovanstående trupper använder den monturiska armén av legosoldater. Silverhjälmarna är en kardisk legotrupp bestående av tungt beväpnade, stridsvana riddare. De är beridna, rustade med helrustning och beväpnade med lans, slagsvärd och dolk. Orvolo kallas en grupp caddiska bågskyttar som hyrts in. De består av 200 man och kännetecknas av sina purpurfärgade hjälmplymer. Orvolo är utrustade med korta ringbrynjor och hjälmar, samt beväpnade med kortsvärd och långbågar.
Anmärkning: Trots att Monturerna är ett örike, och uppges ha såväl flotta som sjöfartsskola, har jag inte funnit någon information om flottan.
Religion:
Statsreligionen på Monturerna utgörs av Sbintorkyrkan. Sbintor är en solgud som kräver stora offer för att utföra sitt gudomliga värv. I själva verket är religionen uppdiktad av Benoval I och hans syster Abina. Sedan år 449 e.O. är Monturernas invånare enligt lag tvungna att gudomen.
Sbintors präster använder sig av magi för att dupera folket och dölja gudens sanna natur.
På landsbygden dyrkas även skogsguden Mokylider, främst av jägare, skogsarbetare och andra vars uppehälle är beroende av skogen.
Anmärkning: Trots den monturiska befolkningens kardiska ursprung återfinns ingen information om den Lysande Vägens ställning (eller brist på sådan) i samhället.
Senast redigerad av Delanoir den 2007-09-17 22:20, redigerad totalt 1 gånger.
Efter att ha sammanställt informationen om Monturerna plockade jag fram några punkter som kanske kan vara av intresse att titta närmare på vad gäller den fortsatta utformningen av riket:
· Svavel är uppenbarligen en viktig handelsvara i Ereb Altor (vilket inte minst visas i Svavelvinter). Floderna på Gogero innehåller rikligt med svavel, och den monturiska berggrunden har hög halt av svavelkis. Hur kan detta faktum utnyttjas? Bör Monturerna förses med svavelutvinning? Hur kan detta i så fall påverka öriket? (Se bara på vad som hände med Marjura…)
· En religion uppdiktad i syfte att dupera och suga ut befolkningen ekonomiskt kan innebära en del intressanta möjligheter. Dyrkan av Mokylider förefaller vara en lokal företeelse. Med tanke på den monturiska befolkningens kardiska ursprung – om/hur/var kommer den Lysande Vägen in i bilden?
· Melukha omnämns som en av Monturernas handelspartners. Vilka andra länder kan tänkas handla med öriket? Vilket förhållningssätt har de till de monturiska öarnas befolkning och dess tillgångar?
· Pirater från Morelvidyn uppges ha en bas på ön Morelis, och härjar i farvattnen kring Monturerna. Hur kan dessa användas på ett intressant sätt? Här kan det även än en gång påpekas att den monturiska flottan ej är beskriven.
· De nuvarande invånarna på Monturerna härstammar från Kardien och rimligtvis bör det kulturella arvet därifrån vara påtagligt. Samtidigt har den monturiska kulturen kunnat utvecklas en del under de dryga 240 år som passerat sedan Mauritz Bergenswäärd steg iland. Marc Grieves utmärkta illustrationer pekar snarare på en mer exotisk och primitiv kultur fjärran från feodala riddarideal – kan detta vara något att bygga vidare på?
· Trangoriansk kryddost omtalas som en monturisk delikatess som även vunnit uppskattning på fastlandet. De Monturerna utgörs av en ögrupp borde en stor del av kosthållningen utgöras av fisk och skaldjur. Att utveckla kulinariska specialiteter utifrån detta skulle kunna särprägla den monturiska kulturen ytterligare.
· Resterna av den imariotiska kulturen med dess odöda finns fortfarande kvar i och under Gideonklyftan. Hur kan detta utnyttjas på ett intressant vis?
· Den nuvarande befolkningens kardiska ursprung bör rimligtvis ha satt avtryck i den monturiska arkitekturen. I häftet nämns att få spår finns kvar efter de krunska kolonisatörerna. Om man antar att vissa ruiner dock kvarstår, efter den tredje konfluxen, den efterföljande jordbävningen och tidens tand, skulle det väl kunna vara intressant att låta den monturiska arkitekturen vara influerad av forntida, krunsk byggnadsstil?
· I Andûdax lever invånarna kooperativt och kollektivistiskt. Är detta något som skulle kunna vara intressant att spinna vidare på? Exempelvis genom att låta detta genomsyra även andra delar eller platser i den monturiska samhället?
· Häftet målar upp bilden av en girig överklass och en förtryck befolkning. Rebeller gömmer sig i skogarna och folket är missnöjda med sina makthavare. Hur kan detta vidareutvecklas?
· På Monturerna är magi förbjudet, även om hertigen använder sig av fängslade hovmagiker och prästerna nyttjar magi för egen vinnings skull. Hur kan detta vidareutvecklas?
· I häftet uppges att drogmissbruk är utbrett bland underklassen. Information om ett antal nya växter finns också, däribland häxört som används vid framställning av den hallucinogena drogen ponuvera. Kan man anta att detta är den vanligast spridda drogen? Smugglas denna eller andra droger till fastlandet? Förekommer smuggling av andra droger till Monturerna? Hur påverkas det monturiska samhället av drogmissbruket?
Så där! Låt oss nu brainstorma lite, om ni är sugna! Vad tycker och tänker ni andra om Monturerna…? Vad bör strykas...? Vad bör ändras...? Vad kan vara spännande och intressant att vidareutveckla...?
· Svavel är uppenbarligen en viktig handelsvara i Ereb Altor (vilket inte minst visas i Svavelvinter). Floderna på Gogero innehåller rikligt med svavel, och den monturiska berggrunden har hög halt av svavelkis. Hur kan detta faktum utnyttjas? Bör Monturerna förses med svavelutvinning? Hur kan detta i så fall påverka öriket? (Se bara på vad som hände med Marjura…)
· En religion uppdiktad i syfte att dupera och suga ut befolkningen ekonomiskt kan innebära en del intressanta möjligheter. Dyrkan av Mokylider förefaller vara en lokal företeelse. Med tanke på den monturiska befolkningens kardiska ursprung – om/hur/var kommer den Lysande Vägen in i bilden?
· Melukha omnämns som en av Monturernas handelspartners. Vilka andra länder kan tänkas handla med öriket? Vilket förhållningssätt har de till de monturiska öarnas befolkning och dess tillgångar?
· Pirater från Morelvidyn uppges ha en bas på ön Morelis, och härjar i farvattnen kring Monturerna. Hur kan dessa användas på ett intressant sätt? Här kan det även än en gång påpekas att den monturiska flottan ej är beskriven.
· De nuvarande invånarna på Monturerna härstammar från Kardien och rimligtvis bör det kulturella arvet därifrån vara påtagligt. Samtidigt har den monturiska kulturen kunnat utvecklas en del under de dryga 240 år som passerat sedan Mauritz Bergenswäärd steg iland. Marc Grieves utmärkta illustrationer pekar snarare på en mer exotisk och primitiv kultur fjärran från feodala riddarideal – kan detta vara något att bygga vidare på?
· Trangoriansk kryddost omtalas som en monturisk delikatess som även vunnit uppskattning på fastlandet. De Monturerna utgörs av en ögrupp borde en stor del av kosthållningen utgöras av fisk och skaldjur. Att utveckla kulinariska specialiteter utifrån detta skulle kunna särprägla den monturiska kulturen ytterligare.
· Resterna av den imariotiska kulturen med dess odöda finns fortfarande kvar i och under Gideonklyftan. Hur kan detta utnyttjas på ett intressant vis?
· Den nuvarande befolkningens kardiska ursprung bör rimligtvis ha satt avtryck i den monturiska arkitekturen. I häftet nämns att få spår finns kvar efter de krunska kolonisatörerna. Om man antar att vissa ruiner dock kvarstår, efter den tredje konfluxen, den efterföljande jordbävningen och tidens tand, skulle det väl kunna vara intressant att låta den monturiska arkitekturen vara influerad av forntida, krunsk byggnadsstil?
· I Andûdax lever invånarna kooperativt och kollektivistiskt. Är detta något som skulle kunna vara intressant att spinna vidare på? Exempelvis genom att låta detta genomsyra även andra delar eller platser i den monturiska samhället?
· Häftet målar upp bilden av en girig överklass och en förtryck befolkning. Rebeller gömmer sig i skogarna och folket är missnöjda med sina makthavare. Hur kan detta vidareutvecklas?
· På Monturerna är magi förbjudet, även om hertigen använder sig av fängslade hovmagiker och prästerna nyttjar magi för egen vinnings skull. Hur kan detta vidareutvecklas?
· I häftet uppges att drogmissbruk är utbrett bland underklassen. Information om ett antal nya växter finns också, däribland häxört som används vid framställning av den hallucinogena drogen ponuvera. Kan man anta att detta är den vanligast spridda drogen? Smugglas denna eller andra droger till fastlandet? Förekommer smuggling av andra droger till Monturerna? Hur påverkas det monturiska samhället av drogmissbruket?
Så där! Låt oss nu brainstorma lite, om ni är sugna! Vad tycker och tänker ni andra om Monturerna…? Vad bör strykas...? Vad bör ändras...? Vad kan vara spännande och intressant att vidareutveckla...?
Låt svavelindustrin vara nystartad, mindre än tio år. Det är Magilliska svaveltradare som med stöd från Magilliska staten vill skapa en Trakorien-fri import. De har köpt sig monopol på svavelutvinningen från Monturernas ledare mot % på handeln. Fattiga att jobba med svavlet finns det ju gott om.Delanoir skrev:Efter att ha sammanställt informationen om Monturerna plockade jag fram några punkter som kanske kan vara av intresse att titta närmare på vad gäller den fortsatta utformningen av riket:
· Svavel är uppenbarligen en viktig handelsvara i Ereb Altor (vilket inte minst visas i Svavelvinter). Floderna på Gogero innehåller rikligt med svavel, och den monturiska berggrunden har hög halt av svavelkis. Hur kan detta faktum utnyttjas? Bör Monturerna förses med svavelutvinning? Hur kan detta i så fall påverka öriket? (Se bara på vad som hände med Marjura…)
Resan till Monturernas berodde på politisk intrig i hemlandet. Kanske omfattade detta även represenanter för Lysande Vägen vilket fick Hertigen att förkasta religionen. Hans följeslagare var oliktänkande. Man kan tänka sig att Sbintor solguden var Hertigens och hans följeslagares variant på Etin. (Denna period var lite turbulent för Lysande Vägen och Aidne.) Lysande Vägen ses som kätterskt och all mission är förbjuden.· En religion uppdiktad i syfte att dupera och suga ut befolkningen ekonomiskt kan innebära en del intressanta möjligheter. Dyrkan av Mokylider förefaller vara en lokal företeelse. Med tanke på den monturiska befolkningens kardiska ursprung – om/hur/var kommer den Lysande Vägen in i bilden?
Naturreligionerna kan ha följt med en del imigranter från norra Kardien, där det dröjde innan Lysande Vägen slog igenom.
Pandarealia, Kardien, Morëlvidyn, Jorpagna, Magillre(enligt ovan), Zorakin, Trakorien, Erebos, Caddo, Krun och Felicien? Jag undrar lite över varför man importerar timmer och fartyg när man tycks ha stora skogar med sågverk och varv med känd skola? Och vad kan man sälja till det harmoniska Melukha? Eller kanske sysslar Melukhakompaniet endast med export från Melukha till Ereb?· Melukha omnämns som en av Monturernas handelspartners. Vilka andra länder kan tänkas handla med öriket? Vilket förhållningssätt har de till de monturiska öarnas befolkning och dess tillgångar?
Med ett varv och skickliga sjöfarare så har Monturerna en stark flotta. Av olika anledningar, oroligheter på hemmaplan, sysslolösa stridsmän, planerar man en invasion av Pandarealia?· Pirater från Morelvidyn uppges ha en bas på ön Morelis, och härjar i farvattnen kring Monturerna. Hur kan dessa användas på ett intressant sätt? Här kan det även än en gång påpekas att den monturiska flottan ej är beskriven.
Monturerna har länge vurmat för det forna Imperiets stil, särskilt den Krunska perioden. Det dyker ibland ännu upp lämningar från den krunska perioden på ön. (Då de odöda tog över ön levde den krunska stilen kvar. Vampyrer må ha modemedvetenhet, men de gillar också klassisk stil. Yngre nyskapande är främmande för banemän.) Vissa ridderliga ideal lever kanske kvar ändå. Kopplingen till Kardien får gärna fortfarande finnas. Gammalt groll har lagts åt sidan och gamla släktband har förnyats kontakter med. Sedan betraktar man sig nog finare än sina kardiska släktingar (och vise versa).· De nuvarande invånarna på Monturerna härstammar från Kardien och rimligtvis bör det kulturella arvet därifrån vara påtagligt. Samtidigt har den monturiska kulturen kunnat utvecklas en del under de dryga 240 år som passerat sedan Mauritz Bergenswäärd steg iland. Marc Grieves utmärkta illustrationer pekar snarare på en mer exotisk och primitiv kultur fjärran från feodala riddarideal – kan detta vara något att bygga vidare på?
Hajfenssoppa verkar det finnas potential för.· Trangoriansk kryddost omtalas som en monturisk delikatess som även vunnit uppskattning på fastlandet. De Monturerna utgörs av en ögrupp borde en stor del av kosthållningen utgöras av fisk och skaldjur. Att utveckla kulinariska specialiteter utifrån detta skulle kunna särprägla den monturiska kulturen ytterligare.
Infiltrationen av institutionerna pågår. Delägarskap i handelshusen söker reliker kring Ereb för att kunna befria Imaria. Lobbying pågår för att starta gruvdrift på nordön (för att finna Karaleia). Andinovan II var vampyrinfiltratörerna på spåren och mördades.· Resterna av den imariotiska kulturen med dess odöda finns fortfarande kvar i och under Gideonklyftan. Hur kan detta utnyttjas på ett intressant vis?
Se ovan· Den nuvarande befolkningens kardiska ursprung bör rimligtvis ha satt avtryck i den monturiska arkitekturen. I häftet nämns att få spår finns kvar efter de krunska kolonisatörerna. Om man antar att vissa ruiner dock kvarstår, efter den tredje konfluxen, den efterföljande jordbävningen och tidens tand, skulle det väl kunna vara intressant att låta den monturiska arkitekturen vara influerad av forntida, krunsk byggnadsstil?
Det där är ju en lite knepig fråga egentligen... Rimligtvis borde det forntida Kruns arkitektur redan ha påverkat det jorpagniska imperiets och därmed i sin tur hela kopparhavsområdets. Dock har det ju givetvis skett en hel del utveckling. Kanske man på Monturerna har en arkitektur av lite äldre snitt men i modernare tappning, lite renässansartat...Delanoir skrev:Den nuvarande befolkningens kardiska ursprung bör rimligtvis ha satt avtryck i den monturiska arkitekturen. I häftet nämns att få spår finns kvar efter de krunska kolonisatörerna. Om man antar att vissa ruiner dock kvarstår, efter den tredje konfluxen, den efterföljande jordbävningen och tidens tand, skulle det väl kunna vara intressant att låta den monturiska arkitekturen vara influerad av forntida, krunsk byggnadsstil?
Äntligen har jag tid att skriva lite här...
Gillade tanken på att svavelutvinningen skulle vara nyligen påbörjad. Att Magilre upptäckt en möjlighet att bryta mot det trakoriska svavelmonopolet skänker intressanta möjligheter - misstänker att trakorierna inte ser positivit på sådan konkurrens... Bäddat för konflikt, med andra ord!
Att låta de odöda infiltrera samhället på det viset var inget jag hade tänkt på, men det känns definitivt spännande. Människor som försvinner spårlöst, nattliga möten bakom stängda dörrar, märkliga rykten återupplivar gamla skrönor och får fart på skrock och folktro, hemliga leveranser till vissa handelshus, rådsmän som fattar märkliga beslut...
Efter att ha läst in mig på Krun-tråden började jag bläddra i lite böcker om antik konst, kultur och historia. Jag gillar tanken på tydliga lämningar och ruiner efter tidigare civilisationer. Den monturiska byggnadskonsten kanske uppvisar influenser som skulle kunna liknas vid bysantinska...? Kupoler, valv, mosaik...? På lansbygden kan man kanske återfinna resterna av en raserad amfiteater, enstaka kolonnrader, överväxta husgrunder...
...och på tal om hajfenssoppa ska jag se om jag kan utnyttja mina erfarenheter från fiskbranschen (jäpp, jag har många strängar på min lyra... uppenbarligen...) och ta en funderare på den monturiska matlagningskonsten!
Gillade tanken på att svavelutvinningen skulle vara nyligen påbörjad. Att Magilre upptäckt en möjlighet att bryta mot det trakoriska svavelmonopolet skänker intressanta möjligheter - misstänker att trakorierna inte ser positivit på sådan konkurrens... Bäddat för konflikt, med andra ord!
Att låta de odöda infiltrera samhället på det viset var inget jag hade tänkt på, men det känns definitivt spännande. Människor som försvinner spårlöst, nattliga möten bakom stängda dörrar, märkliga rykten återupplivar gamla skrönor och får fart på skrock och folktro, hemliga leveranser till vissa handelshus, rådsmän som fattar märkliga beslut...
Efter att ha läst in mig på Krun-tråden började jag bläddra i lite böcker om antik konst, kultur och historia. Jag gillar tanken på tydliga lämningar och ruiner efter tidigare civilisationer. Den monturiska byggnadskonsten kanske uppvisar influenser som skulle kunna liknas vid bysantinska...? Kupoler, valv, mosaik...? På lansbygden kan man kanske återfinna resterna av en raserad amfiteater, enstaka kolonnrader, överväxta husgrunder...
...och på tal om hajfenssoppa ska jag se om jag kan utnyttja mina erfarenheter från fiskbranschen (jäpp, jag har många strängar på min lyra... uppenbarligen...) och ta en funderare på den monturiska matlagningskonsten!
