En zorakisk riddare tillhörande lämlig lysande vägen ordern. Gärna lite lagom megalomanisk och försäkrad om sin egen och sin orderns förträfflighet förträfflighet. Anser att hela östra kopparhavsregionen är lite efter i utvecklingen.
En berendisk riddare med lillebrorskomplex till zorakiern, som dras mellan sin lysande vägen tro och sin naturliga relation till de unga gudarna. Och som på allvar ser sitt fädnersland allvarligt hotat.
En hynsolgisk bondesoldat med ett lagom förakt mot adeln. Har sett sitt hemland förödas av först inbördeskrig och sedan nidlänningar. barsk, jordnära och desillussionerad. God terrängkännedom i hynsolges skogar, berg och mark. Den som lättats rör sig i vildmark och finner föda och vatten.
En krunsk lärd vars kunskaper är behövda men utav vissa ter sig väldigt främmande. Givetsvis fnyser han åt falska religoner som lysande vägen. Och åt att alla obildade bönder runt omkring tror att han är nidlänning. (Om magi anses av nöden i kampanjen är väl detta den mest lämpade kandidaten)
Förrymd slav från felicien. Arbetat både i felicien och hynsolge och klarat sig undan med blotta förskräckelsen. En överlevare som vid behov kan tänja på lagen för att förse sig med livets nödvändigheter. Van vid att leva på sparlåga. Kan i perioder antingen försjunka i grubblerier, tyng av livets orättvisor och minnen från träldom eller plötsligt blomma ut i levnadsglädje då han sedan länge borde legat kall och stel i omärkt grav men detta till trots ännu vandrar erebs yta. Kan av andra anses ngt självisk då han sedan länge lärt sig att se till sig själv först eller gå under. Kan ha vilken nationalitet som helst som bakgrund och sannolikt lämplig slavreligon.
Relativt jordnära karaktärer där halvfolk och magi inte är självklart eller vardag.
Edit: filosoferar lite mer runt ovanstående karaktärer. Jag tyckte att det var roligt att fundera ut karaktärer En zorakisk riddare tillhörande lämlig lysande vägen ordern. Gärna lite lagom megalomanisk och försäkrad om sin egen och sin orderns förträfflighet förträfflighet. Anser att hela östra kopparhavsregionen är lite efter i utvecklingen.
En berendisk riddare med lillebrorskomplex till zorakiern, som dras mellan sin lysande vägen tro och sin naturliga relation till de unga gudarna. Och som på allvar ser sitt fädnersland allvarligt hotat.
En hynsolgisk bondesoldat med ett lagom förakt mot adeln. Har sett sitt hemland förödas av först inbördeskrig och sedan nidlänningar. barsk, jordnära och desillussionerad. God terrängkännedom i hynsolges skogar, berg och mark. Den som lättats rör sig i vildmark och finner föda och vatten.
En krunsk lärd vars kunskaper är behövda men utav vissa ter sig väldigt främmande. Givetsvis fnyser han åt falska religoner som lysande vägen. Och åt att alla obildade bönder runt omkring tror att han är nidlänning. (Om magi anses av nöden i kampanjen är väl detta den mest lämpade kandidaten)
Förrymd slav från felicien. Arbetat både i felicien och hynsolge och klarat sig undan med blotta förskräckelsen. En överlevare som vid behov kan tänja på lagen för att förse sig med livets nödvändigheter. Van vid att leva på sparlåga. Kan i perioder antingen försjunka i grubblerier, tyng av livets orättvisor och minnen från träldom eller plötsligt blomma ut i levnadsglädje då han sedan länge borde legat kall och stel i omärkt grav men detta till trots ännu vandrar erebs yta. Kan av andra anses ngt självisk då han sedan länge lärt sig att se till sig själv först eller gå under. Kan ha vilken nationalitet som helst som bakgrund och sannolikt lämplig slavreligon.
Relativt jordnära karaktärer där halvfolk och magi inte är självklart eller vardag.
Edit: filosoferar lite mer runt ovanstående karaktärer. Jag tyckte att det var roligt att fundera ut karaktärer som kompementerar varandra men med stor möjlighet för inre konflikter och käbbel. Två av karaktärerna är av överklass och två av underklass (och en kan placeras lite var som på den sociala stegen även om det lutar mot de övre pinnarna). Detta öppnar för lite klasskamp. Då samtliga har olika nationaliteter är gemensam agena i den samma dock inte självklar. Dessutom saknas slaveri i de flesta nationerna men inte alla vilket i sin tur kan leda till fler klassrelaterade spörsmål.
Samtliga har olika religoner eller inställning till dem. I ett äventyr som bygger till del på religonskrig blir bäddar det för fler intressanta dilemman. De kulturella skilnaderna och krockarna är likaså intressant grogrund för olika intressen och agendor inom sällskapet. Zorakiern till exempel ser de övriga karaktärerna som underutvecklade men rör sig i deras områden och måste därmed tygla sina fördomar/antaganden relativt ofta för att inte hamna i trångmål/tappa ansiktet...
Alla dessa karaktärer måste lyckas samarbeta för att lyckas vilket förhoppningsvis leder till många intressanta spörsmål, tillfälliga överenskommelser, självrannsakningat, kompromisser etc
Vidare har alla några av de vanligaste behövda rp egenskaperna. Riddarna och hynsogierns stridskunskaper torde sträcka sig från goda till utmärkta. Lokalkännedom, både geografiskt, kulturellt och religöst borde täckas upp väl av de inblandade. Slaven kan tänkas besitta vissa tjuvegenskaper men även en kropp härdad av vedermödor och kan sannolikt ta hand om sig själv i oväpnad strid om det kniper. Han drar sig inte för att strypa en vaktpost för en limpa bröd om han tror det nödvändigt. Flera kunskaprelayerade färdigheter kan vara tillgängliga för kruniern. Etc
Jag tror att ett liknande sällskap skulle vara både dynamiskt och roligt att spela med
