Magir

[Fafnir]

Jag röstar för en magir, flera magir

I övrigt är jag med...

[Adragoor]

Jäppeligen, förutom att punkt ett inte behöver en slutgiltig lösning. Språk är inte alltid logiskt - speciellt inte medeltida språk.

Språk är aldrig logiskt, vilket dock inte hindrar oss från att vara konsekventa och någotsånär grammatiskt "korrekta" när vi skriver...

[Snibben]

Har mixtrat lite med Magir på Wikin, dvs lagt upp dem och lagt till Peters lilla trevliga berättelse;

Tjaaa... jag tror ju Magirer är svart.....

Vi hade funderingar när det begav sig i den här riktiningen.

"Har du vandrat genom Issh-fa's ruiner i Kalmurra? Har du sett vad som döljer sig under vittrade stenar i Furgias äldsta gravkamrar? Har du sökt tala med Istuan den Själlöse: den sinnesslött babblande som var en tänkande människa tills den dag han antastade en kortväxt vandringsman, och hans förnuft slets i stycken av en enda, sorgsen blick? Har du sett relieferna pa Yndars klippväggar, karvade av urmänniskohand -bilderna av kortväxta nästan-människor vars proportioner och vars kroppsbyggnad skvallrar om en äldre, ofattbar era da havsbotten var land, och kullar resliga berg. Da vet du, lika väl som jag, att vi människor aldrig skapades för att bebo denna värld som dess herrar. Alver, dvärgar, svartfolk - allt du känner till och har hört talas om är bara den senaste vagen av myllrande smafolk som kosmiska krafter släppt lös pa det uraldriga Altor. Har du hört ordet "Magir" viskas av harpyor och nattens vidunder? Da vet du att vi endast är nyvakna barn, vars ömtaliga sinnen skyddas fran eonernas onämnbara djup och avgrund av vart välsignade oförstand, och var blindhet för det som slumrar under ytan. Vi människor är som dvärgar inför de grövre, mäktigare varelser som besuttit var varld i millenier innan var skapelse. Och vad innebär det att vissa av dessa urvarelser fortfarande trampar var jord? Med eoner av vishet och sorgsenhet i sin avgrundsblick? Kanske är vi inte ens den sista generationen av Altors arvtagare: kanske är vi bara ett interludium, ett gudarnas misstag eller förströelse innan världens SANNA ägare ater vaknar fran sin slummer."

- Adzlan den Blinde, Krunsk mystiker, kättare och tänkare

[Fafnir]

Gott initiativ. Jag hade helt glömt bort detta stycke. Det finns nog mycket smågodis att rädda från glömska i de olika trådarna

[Knogen]

Hejsan folket...ny här men det verkar ju behövas lite nytt blod.

Tycker det e lite kul hur många som tänker ungefär lika dant angående de olika raserna. När det gäller Magirerna så ansåg (anser) vi liksom ni att de var lite trista..lite som en blandning av Yoda och en gnom.

Vår lösning påminner inte så lite om den ni har diskuterat. I vårt Ereb så är de som ni kommit fram till resterna av en urgammal och mäktig ras.

Ursprungligen så tillhörde alla magirer varsin familj, och då inte som medlemmar utan som slavar. Varje klan leddes av en familj sk. ren-blodiga. Vilka var ytterst onda och mäktiga varelser. Sedda av 'sina' magirer som en blandning av härskare och gudar. De renrasiga skapade nya magirer från sitt eget blod. De nya magirerna gavs de av härskarnas egenskaper som behövdes för den uppgift de skulle komma att tilldelas. De skapade varelserna var alltså endast svaga kopior av de ren-rasiga. Det var endast inom den egna 'familjen' som telepatin fungerade. Kraften i blodsmagin gjorde magirerna hjälplösa gentemot sina härskare.

När så den 1:a konfluxen närmade sig så såg de mäktiga härskarna omen som tydde på att de inte kunde överleva den attack som komma skulle. De tog sig därför ur tiden. Tanken var att de magirer som de lät stanna skulle kunna meddela sina härskare när det var 'säkert' att komma tillbaka. Problemet var dock att de stackars slavarna kom ur den kontroll som härskarna hållt dem i när de lämnade skutan. De lämnade dem därför där de var. Men vilken härskar-ras med någon som helst stolthet har inte en reservplan? Nu har den förutbestämda tiden passerat. Mystiska pyramider har börjat dyka upp här och var i ereb. Magirer har börjat höra röster i sina huvuden som viskar om onda dåd och har konstigt svårt att låta bli att göra som de blir tillsagda...

[Mikael]

Coolt! Spännande äventyrsupplägg och nu har Magirerna kanske ett syfte.

[Lillen]

Intressant story Knogen. Annars har jag aldrig sett poängen med magirer. Tror en spelare en gång för 20 år sedan använde en en gång. Annars tror jag aldrig jag sett till en. Kändes bara som en så endimensionell ras.

Magnus

[gtjorgo]

Tycker detta låter ypperligt!

Hur mycket vet dagens magirer om var rösterna i huvudet kommer ifrån?
Vet de att det är "härskarna", eller är det bara ett hotande "dem", vilka genom århundraden av historiemissuppfattningar blivit gudar som ingriper i magirernas liv?

[LoveFiction]

Tänkte väcka lite liv i den här tråden med mina erfarenheter av Magir.

1) att de av konstruktören benämns som bland annat 'duktiga krigare' har antagligen att göra med de 4T6+1 i FYS (KP) och 5T6 i PSY (skräck/magiresistans).

2) åtminstone tre har jag sett i spel.
a) min egen gladlynta animist som använde minimagi till allt, kryddning av maten, anskaffning av vatten och små practical jokes.
b) en strax före vårat sekelskifte som var demonolog och hade god nytta av sin höga PSY.
c) en av min fru nyligen skapad demonolog/spiritist som har både eldfängt humör och en tendens att spränga saker (demonexplosion).
Till viss del skapad för att testa systemet med Improviserad magi
(som bekant kräver minst två magiskolor till FV 15)

---

Kommentarer
Jag kan inte påstå att jag gillar konceptet med 'själlösa' eller 'ointresserade' och 'boskapslik' blick. Jag ser dem snarare som riktigt aktiva och väldigt levande / närvarane och energiska (med sådana värden på FYS och PSY).
Att de är så få borde också leda till ett söka efter en möjlighet till fortplantning för att inte 'dö ut', dessutom har de manliga åtminstone 600 år på sig, då de antagligen inte blir 'gamla' förrän däromkring om de kan leva uppåt 800 år.
(att Yoda blev så gammal beror ju däremot till stor del på hans enorma förmågor på kraften, även om hans art/ras säkert också spelar in).
Kopplingen mellan Magir och Lindskiarn tycker jag var genial - särskilt med tanke på magirs troligtvis enorma förmågor att använda magi och den på påföljande resistansen mot magi som Lindskiarn fick. Lindskiarns stora svaghet mot järn är ju också ett tecken på magiskt ursprung, liksom deras motstånd mot blixtar, eld och köld.

[Tee Grimburgoth]

Första konfluxen var ju för extremt länge sedan, tom räknat i Magirernas livslängd.

Så i mitt tycke är det troliga att "de gamla" förvandlats till gudar under eoner av historieberättande, inte ens Magirernas egna skrifter från den tiden har lyckats behålla sin bevarande magi, utan de har sakta vittrat sönder och fallit i glömska.
Kvar är endast historierna om de gamla, enormt mäktiga grymma varalser som vandrade på jorden i rasens ungdom.
De allra äldsta och visaste Magirerna anar sanningen, men deras sinnen skriker ut förnekelsen, den är för hemsk att reflektera över.

Andra är övertygade om att rasen är dömd till undergång, att deras tid slutligen kommit, och vandrar runt mellan de få magirsamhällen som fortfarande finns kvar och predikar död och undergång, att Magirerna ska begå rituella massjälvmord för att skona resten av Altor, vem vet annars vad rösterna kommer att tvinga dem att göra, deras sammanlagda styrka i en vansinneskontrollerad ritual är för mäktig och hemsk för att tillåtas.

Ytterligare andra gör samma resor, samma predikningar, med den enda skillnaden att en av de gamla redan fått kontroll över hans/hennes sinne, och det rituella självmordet som predikas skulle leda till att den gamle under kontroll äntligen skulle få en kanal tillbaka till världen.

Mitt i allt detta finns de allra yngsta Magirerna, endast ett sekel gamla och ovetandes om vad som rör sig bakom kulisserna. De har blivit beordrade att alltid röra sig i sällskap om de lämnar samhället, de har ännu inte känt trycket från de gamla, skyddade som de varit av samhällets kollektiva styrka.
Men unga Magirer är som alla ungdomar nyfikna och äventyrsfulla, och lyder inte alltid de visares råd, världen är ju trots allt en stor och underbar plats, och Magirer är ju så otroligt kraftfulla till sinnet att de omöjligt skulle påverkas av någon påverkande kraft utifrån, och så länge man reser med en betrodd släkting är det ju en grupp, så vad kan egentligen hända...

[Fafnir]

Magir redraw från förr.

download/file.php?id=130&mode=view

[birkebeineren]

Snyggt Fafnir! Precis så en magir skall se ut i mina ögon. Lite blanding av alv, orch, troll och något annat ...humanoidt! Ett av Altors mytomspunna fornfolk.

[skaraborgarn]

Tycker namnet låter för likt magiker.
Alla magir kan väl inte magi?

[Adragoor]

Om magirs ursprung och deras forntida högkultur

Magir skapades av en numera glömd gud som ett slags själlösa prototyper till andra humanoider. Dessa prototyper användes som inspiration av många olika gudar när de skapade varelser i sin avbild, men var inte tänkta att släppas ut i världen. Inom några av dem väcktes dock ett själsligt ljus och de bad till sin skapare att bli befriade och få vandra fritt i världen. Tre gånger blev de nekade innan de reste sig mot den glömde guden i uppror och slog sig fria från sin fångenskap. Sedan detta har de varit en gudlös ras, en anomali på Altor som på förhand var dömda till undergång.

Runt 9000 f.O, några hundra år efter att de blivit fria, hade magir redan skapat sig ett eget öde. En nödvändighet för en ras utan de makternas beskydd som andra intelligenta varelser åtnjöt. Å andra sidan var de heller inte begränsade till de uppgifter som ödesmakterna givit övriga raser. De upptäckte snabbt djupa magiska hemligheter och en teknologi vars like ingen har sett på Altor sedan dess.

I de nordliga delarna av vad som nu kallas Akrogal byggde magir upp ett mäktigt teknomagiskt rike. Mellan stora städer upplysta av magiskt ljus och förbundna med breda vägar, ordnade de naturen och utvann dess resurser. De lärde sig att kontrollera elementen och att forma världen efter sin vilja. De grundade kolonier i många delar av Altor och studerade skapelsens innersta hemligheter. Magirs välstånd var stort, men i länderna de exploaterade blödde Moder Jord.

I 2000 år var magir det mest framgångsrika folkslaget på Altor, men i sin drift att till och med omforma livet självt och förbättra både växter, djur och sina egna kroppar till perfektion, ådrog de sig tillsist ödets och gudarnas vrede för sitt övermod. Långsamt började magirs kroppar och sinnen att förfalla. De skrumpnade ihop, deras minnen av storhet fördunklades och glöden i deras ögon falnade och ersattes av girighet och vansinne.

Magirriket föll samman i ett stort inbördeskrig som slutade med total förödelse. Inom några år låg de skinande städerna i ruiner och naturen återvände till den brända och förödda jorden. De få magir som hade överlevt skingrades över Altor och har sedan dess hållit sig i bakgrunden. Trots sin stora fallenhet för teknologi och magi har de aldrig återgått till civilisationen, utan väljer oftast att leva enkla liv långt bort från andra intelligenta varelser för att inte på nytt drabbas av gudarnas vrede.

[skaraborgarn]

Alla andra tror att de sitter och håller på magiska krafter och rikedomar och vill få tag i någon av dem för att få reda på var de gömmer sina hemligheter.