Hynsolge

[Albrekt]

Jag tycker att det är bättre om kartan beskärs så fokus är Hynsolge.

Går förstås också bra.

[Albrekt]

Hu kommer det sig att de Gamla Gudarna inte dyrkas alls i Hynsolge? Beläget i sydöstra Ereb måste golwyndakulturen influerat i tidernas begynnelse. Hyner från Hynsolge var en viktig del av den koalition som grundade kejsardömet Jorpagna (som blev GGs centrum). Hynsolge styrdes sedan som den joriska provinsen Hynsolgia mestadels av jorer som förstås var GG-dyrkare. Hela landet måste varit fullt av joriska tempel, präster och liknande. Idag (610 e.O.) finns det 0% GG-dyrkare i Hynsolge.

Förklaringen måste vara att man i Hynsolge hade en liknande uppgörelse med de Gamla Gudarna som man hade i Berendien. Hade i så fall dessa uppror mot de Gamla Gudarna något gemensamt? Hände de kanske samtidigt? Var de rent av del av samma historiska händelse? Detta var i så fall en väldigt stor grej - kanske relaterad till en Konflux? Kanske Marduk, Enki eller Shamash faktiskt gjorde något så avskyvärt att hela sydöstra Ereb vände sig emot de Gamla Gudarna. Gudar kan ju vara retliga, argsinta, grymma, m.m. och det kan inte vara lätt att ta hänsyn till de svaga människornas intressen alla gånger...

Jag tror detta kan och borde redas ut.

[birkebeineren]

Mycket bra fråga. Jag har alltid sett före mig att GG aldrig någonsin haft en plats plats i Hynsolge, varken före, under eller efter Kejsardömet Jorpagnas tid. Hynerna behöll sin andedyrkan och vördnad för hjältar efter att de kom i kontakt med det gamla Krun som en följd av Järnkriget 1534 fO. Krunierna dyrkade vid denna tiden GG men någon mission var inte särskilt framgångsrik hos hynerna. På 1100-talet började filosofen Zeno få betydelse i Krun med sin lära om måttlighet, vishet, självbehärskning och plikttrohet. Det var främst den kruniska överklassen som anammade denna lära och den var troligen spritt över hela det Krunska riket. Dock inte hos hynerna som gradvis hade börjat komma i konflikt med krunierna. Sen kom Ärekriget 1080-1065 fO där hynska krigare besegrade Kruns soldater. Ett nytt styre etablerades med en hynsk elit på toppen men mycket av den gamla kruniska administrationen direkt under. De hynska krigarna var nu inte intresserade av att främja en religion vars gudar de aldrig dyrkat och som även var på tillbakagång hos eliten de besegrat. De två kulturerna smälte dock samman och Zenos lära blev något att enas kring hos den nya, joriska, överklassen. Bland folket i det gamla Krun, nu även de kallade jorer, fortsatte dock att dyrka GG som förr och de olika religionerna fortsatte att existera. Det var även något det nya kejsardömet uppmuntrade, att alla skulle få dyrka de gudar de ville, så länge de respekterade kejsaren och kejsardömet.

Men sen vad hände med hynerna i provinsen Hynsolgia när den blev en integrerad del av kejsardömet 900 fO? Varför fick inte GG nu en plats här, även om de inte dyrkats tidigare? Möjligtvis hände det då något så som du föreslår Albrekt, något som gjorde att GG aldrig fick några tempel i den nya provinsen inte ens för de jorer av krunsk härkomst som tillhörde kejsrdömets lägre klasser och nu bosatt sig bland hynska jorer? Detta kan också ha bidragit till att försvaga GG ännu mer i resten av Kejsardömet Jorpagna.

Det underliga är, och det har vi heller aldrig helt rett ut, är att ca 900 fO börjar en helt ny gudafamilj känd som Parbagerna sprida sig bland hynerna?

[gtjorgo]

Vad händer i övriga ereb/kopparhavet kring pr 900 fO som kan förklara Parbagernas genombrott?

[birkebeineren]

Flera stora händelser utspelar sig under Härarnas tid 1080-950 fO och denna historiska period är ju direkt föregående för 900 fO.

Kejsardömet Jorpagnas uppkomst är en av dessa och expansionen över södra och västra Ereb. Detta i sin tur orsakar att resterna från den erdirska kulturen (vad nu denna bestod i förutom språket forntunga) som fanns i Aidne och västra Ereb försvinner ännu längre in historiens dimma, att det närmast obeskrivna Mirel i centrala Ereb blandas med den joriska kulturen och att de narguriska folken inte vill ha något att göra med jorerna och antingen drar sig bort (Fjärde narguriska vandringen, mot Kard) eller går till skoningslös krig mot kejsardömet.

Erdir skulle säkert kunna kopplas till Parbagerna men det blir isåfall helt något helt nytt. Mirel inte lika troligt då det lilla som skrivits om det landet kopplar det till den Gamla Guden Enki och sötvattnet i Mefamirs sjö. Nargurerna på vandring blir dyrkare av Aesir (och Vaenir) som träder fram på den kända historiska scenen nu men dessa har redan kopplingar till både den urnarguriska Gudinnan och Isherrarna vid Altors nordpol. Övriga Nargur dyrkar andrana och sin Gudinna.

Jag tror då heller att Parbagernas framdykande i Hynsolge kan kopplas till Efaro söder om Kopparhavet. Efaro stöttade hynerna i deras krig mot krunierna (som dyrkade GG) och de efariska krigarna kan ha haft med sig tron från Soluna och Ormsjön i söder. Gudinnan Angusia som är en av de nio urgudarna i parbagerpanteonet enligt Krilloan-modulen härstammar troligen från Niferland och därifrån har tron spridit sig till olika länder och tagit olika former, varav en är i Krilloan och en annan i Hynsolge. Efaro utkämpar enligt artikeln om Imperium Iorpagnum i Sinkadus två stora krig i mot Kejsardömet Jorpagna, Första efariska kriget 1020-1012 fO och Andra efariska kriget 736-730 fO. Landet besegras men kulturen blir aldrig jorisk utan behåller sin säregenhet. Detta kan då passa med att Parbagerna (alla eller enstaka) var gudar i Efaro, att de behöll sin ställning till trots för att de underkuvades av en kultur som visserligen formellt dyrkade GG men tillät andra religioner, och att hynerna i Hynsolge som aldrig jorifierats var mottagliga för gudar vars dyrkare lyckades behålla mycket av sin självständighet gentemot nya härskare.

Att Parbagerna dyrkades i delar av Efaro och längre söderut är även tanken i diskussione och vidareutvecklingen av gudafamiljen som gjorts i den här tråden: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 413#p38413

[Albrekt]

Kan någon snabbt förklara skillnaden mellan den Nya Armén och de s.k. "Rojalisterna"?

[birkebeineren]

Nya Armén är folkets egna soldater som Abrahim Stenklo kommenderar. Rojalisterna är kungens egna hustrupper.

Dessa utgör två av tre enheter som kämpar i Hynsolgeupproret men då de är allierade mot den tredje parten Bovarerna är kanske "rojalister" ett missvisande ord?

Hynsolges krigsmakt är flitigt diskuterat genom hela den här tråden och sammanfattades senast här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 894#p36894

[gtjorgo]

Nya Armén är folkets egna soldater som Abrahim Stenklo kommenderar. Rojalisterna är kungens egna hustrupper.

Dessa utgör två av tre enheter som kämpar i Hynsolgeupproret men då de är allierade mot den tredje parten Bovarerna är kanske "rojalister" ett missvisande ord?

Hynsolges krigsmakt är flitigt diskuterat genom hela den här tråden och sammanfattades senast här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 894#p36894

Jag tycker att benämningen Rojalister/kungatrogna fungerar då man slåss mot Bovarerna som väl vill ha mer federal makt med ett adelsråd vars tyngd ligger hos högadeln?
Bovarerna tycker att kungen är en tyrann som vill styra själv och har duperat dumma bönder medan de konungatrogna vill stoppa ett adelsvälde där den klassen bara ser om sitt eget hus och inte riket. Bönderna vill väl bara ha ett drägligt liv och tror att det är bäst att stödja kungen? ...alla hatar ju en mellanchef...

[skaraborgarn]

Efter kriget vad händer då?

Adelsmännen som förlorat kan välja mellan att strida till döds eller fly. Bönderna lär inte skona allt för många av dem. Men de som flyr vart tar de vägen och kommer de bråka och föra gerilla krig. Felicien kanske kan vara ett alternativ?

Kungen och bönderna kan de hålla sams? Adlar han sina anhängare som sedan börjar bete sig likadant som den gamla adeln?

[Jeb]

https://erebaltor.se/forum/viewtopic.php?t=691

Lite tankar om det finns här. Hur har ni andra gjort?

[Jeb]

Efter kriget vad händer då?

Adelsmännen som förlorat kan välja mellan att strida till döds eller fly. Bönderna lär inte skona allt för många av dem. Men de som flyr vart tar de vägen och kommer de bråka och föra gerilla krig. Felicien kanske kan vara ett alternativ?

Kungen och bönderna kan de hålla sams? Adlar han sina anhängare som sedan börjar bete sig likadant som den gamla adeln?

Framför allt vad anser du själv?

Sedan om man nu ska tro Nidländska reningen är den ju strax på gång. Det lär väl knappt finnas tid att ordna upp i det krigsdrabbade Hynsolge innan nästa krig drar igång. Jag har sett det som: inbördeskrig mot överheten - kort seger där man strax inser att överheten var de som skötte administration och någon form av ordningsmakt - PTSD, svält och människor med mer våldskapital än vett - Nidland rullar in med blitzkriegtaktiker och kör snabbt över det sargade landet - ockupation och förtryck av värre magnitud än adeln - (beroende på vad spelare lyckas med) frihet och återuppbyggnad - inom kort behövs lagar och rättsväsende. Nya herrar stiger fram.

Beroende på vem som ansvarar för freden får framtiden visa vad som händer. Jag har valt att likna freden (efter Nidland) med den efter första världskriget. Hynsolgerna befrias av andra som är så fredsinriktade att de kväver Hynsolgerna stolthet. De får inte ha arme, de får bara bedriva handel med dem av segrarna utvalda och de fick vara med och betala för det kampanjen mot Nidland kostat. Hynsolge anses i freden bara bidragit marginellt i början av kriget och får därför betala större andel. Detta blir för mycket för de hetsiga Hynsolgerna och allt är i rullning igen. Konflikten är oundviklig.

Ett annat förslag är att konfluxen (om den domineras av Arn Dunkelbrink eller liknande individer) avslutar härarnas tid. Krigslusten sipprar ur folk och en tid av diplomati och handel dominerar världen.

[birkebeineren]

Jag ser före mig ett Hynsolge där nidlänningarna skapar frånvaro av krig och säkrar befolkningens grundläggande fysiska behov i form av tillgång till mat och tak över huvudet. Förutsatt att alla blindt och regelbundet möter upp i de nyupprättade Kuzhertemplen där de utsätts för särskilt utvalda mörkermagiska massuggestionsritualer med följden att de är nöjda med sin lott och tro på Kuzher ...dvs Vicotnik.

Motstånd idkas endast av Stjärnläran och enstaka förfädersandedyrkare, med foga framgång.

[skaraborgarn]

Efter kriget vad händer då?

Adelsmännen som förlorat kan välja mellan att strida till döds eller fly. Bönderna lär inte skona allt för många av dem. Men de som flyr vart tar de vägen och kommer de bråka och föra gerilla krig. Felicien kanske kan vara ett alternativ?

Kungen och bönderna kan de hålla sams? Adlar han sina anhängare som sedan börjar bete sig likadant som den gamla adeln?

Framför allt vad anser du själv?

Sedan om man nu ska tro Nidländska reningen är den ju strax på gång. Det lär väl knappt finnas tid att ordna upp i det krigsdrabbade Hynsolge innan nästa krig drar igång. Jag har sett det som: inbördeskrig mot överheten - kort seger där man strax inser att överheten var de som skötte administration och någon form av ordningsmakt - PTSD, svält och människor med mer våldskapital än vett - Nidland rullar in med blitzkriegtaktiker och kör snabbt över det sargade landet - ockupation och förtryck av värre magnitud än adeln - (beroende på vad spelare lyckas med) frihet och återuppbyggnad - inom kort behövs lagar och rättsväsende. Nya herrar stiger fram.

Beroende på vem som ansvarar för freden får framtiden visa vad som händer. Jag har valt att likna freden (efter Nidland) med den efter första världskriget. Hynsolgerna befrias av andra som är så fredsinriktade att de kväver Hynsolgerna stolthet. De får inte ha arme, de får bara bedriva handel med dem av segrarna utvalda och de fick vara med och betala för det kampanjen mot Nidland kostat. Hynsolge anses i freden bara bidragit marginellt i början av kriget och får därför betala större andel. Detta blir för mycket för de hetsiga Hynsolgerna och allt är i rullning igen. Konflikten är oundviklig.

Ett annat förslag är att konfluxen (om den domineras av Arn Dunkelbrink eller liknande individer) avslutar härarnas tid. Krigslusten sipprar ur folk och en tid av diplomati och handel dominerar världen.

Det kan tänkas att det uppstår olika situationer i olika områden.

En del adelsmän med familjer ser en möjlighet att få hämnd och ser det hela som en fortsättning på kriget. Man önskar samarbeta med Nidland och man kan ju erbjuda såväl stridsmän men också kunskap om landet samt kan hjälpa till med administration och om inte annat vara tolkar. Nidland kanske inte alla gånger bryr sig så mycket om adels drömmar om att få tillbaka sin makt men vill de dumma adelsmännen hjälpa dem så varsågod.

En del flyr och försöker hitta en ny plats att bo på. Man gillar inte Nidland och misstror detta land.

Erbjuda segrarna kungen och bönderna sina tjänster och hoppas vinna något.

[skaraborgarn]

Har ju som äventyrsförslag: Inbördeskriget i Hynsolge är i det närmaste över. Rollpersonerna tillhör en grupp adelsmän som med familjer och tjänare tänker lämna landet i tre små fartyg. Man vare sig vill eller kan stanna. Men var ska man ta vägen?

[Jeb]

Det kan tänkas att det uppstår olika situationer i olika områden.

En del adelsmän med familjer ser en möjlighet att få hämnd och ser det hela som en fortsättning på kriget. Man önskar samarbeta med Nidland och man kan ju erbjuda såväl stridsmän men också kunskap om landet samt kan hjälpa till med administration och om inte annat vara tolkar. Nidland kanske inte alla gånger bryr sig så mycket om adels drömmar om att få tillbaka sin makt men vill de dumma adelsmännen hjälpa dem så varsågod.

En del flyr och försöker hitta en ny plats att bo på. Man gillar inte Nidland och misstror detta land.

Erbjuda segrarna kungen och bönderna sina tjänster och hoppas vinna något.

Jag ser före mig ett Hynsolge där nidlänningarna skapar frånvaro av krig och säkrar befolkningens grundläggande fysiska behov i form av tillgång till mat och tak över huvudet. Förutsatt att alla blindt och regelbundet möter upp i de nyupprättade Kuzhertemplen där de utsätts för särskilt utvalda mörkermagiska massuggestionsritualer med följden att de är nöjda med sin lott och tro på Kuzher ...dvs Vicotnik.

Motstånd idkas endast av Stjärnläran och enstaka förfädersandedyrkare, med foga framgång.

Jag har egentligen inte funderat så mycket på hur befolkningen ställer sig till sina nya Nidlänska herrar. Jag har alltid sett det så som det antyds i källorna att Nidland är de ondaste av onda och ingen vare sig vill eller ges möjlighet att samarbeta med dem.

Det är klart att en och annan Quisling bland adelsmännen kan finnas. Det förekommer säkert informatörer och angivare bland lokalbefolkningen. Samtidigt är Nidland svårt på det sättet. Det är tydligt beskrivet som fanatisk ondska och tar inte till sig någon annan än just Nidlänningar. De är arroganta och segervissa nog att bara köra över lokala lismande adelsmän och struntar fullständigt i människorna som bor i landet. Äventyret i sig är väldigt svart och vitt.

Jag tycker själv att man kan modernisera Nidlänska reningen en smula. Fortfarande hålla sig till källorna, men baka ut det hela en aning. Jag tror inte man vill ha hämnd på sin befolkning med Nidlands hjälp. Ofta behövs en yttre fiende för att istället förena gamla trätobröder. Sedan var ju Hysolgernas inbördeskrig slut och fred var sluten, så börjar hela reningskampanjen. Ett krigstrött folk på båda sidor har äntligen startat återuppbyggnad med nya herrar eller gamla förlorare. Då attackerar grannen. Hynsolge blir helt överkört och de få härar som finns kvar oavsett vem de tidigare kallade herre krossas. Resurserna var redan innan Nidland anföll små, både monetära och manskap, och efter deras attack knäcks Hynsolge.
Vill man spela andra äventyr i Hynsolge under ockupationen kan man säkert skapa häftiga motståndsrörelsen operationer, eller just det Skaraborgaren var inne på. Flyktinghjälp. Både nyrika legosoldater och rikt folk som alla vill komma undan.