Alla dessa gudar

[Psipo]

Andar och panteism:

Finns det inte olika typer av naturandar och besjälade ting också? Dels tydliga andar som Enlil Talannen, men vissa skulle också vilja säga att alla djur har en totemande, att till och med stenar och träd är besjälade. Till vilken mån sådan panteism faktiskt finns tycker jag inte vi behöver bestämma oss för. Men det vore rimligt om det finns åtminstone en viss fauna av lägre andar som är av samma "typ" som gudar, bara mycket mindre mäktiga och inflytelserika. Egentligen kanske man kan räkna de flesta demoner hit.

Sedan tycker jag inte att uppdelningen kaos/ordning skall vara clear cut. Det är bara den första konflikten och uppdelningen, inte den enda.

I Eriks sammanställning blir dessa besjälade stenar Missuppfattningar eller Påhitt. Det betyder inte att det inte är ett väsen bara att det är ett väsen som är skiljt från gudarna.

Enlil Talannen är helt klart något annat. En lägre gud? en "skogssjäl"? En princip?

Egentligen behöver vi inte veta. Det är bara kul att kika in bakom kulisserna för att snabbt dra tillbaka huvudet och göra annat som passar oss dödliga bättre.

Det var inte min avsikt att peka på kaos/ordning som den enda konflikten snarare kärnan i världens förgänglighet och utdragna kamp. En hel massa andra konflikter finns men inga definierar Altor på samma sätt.

[Peter]

Nu har jag inte lille metafysikern här. Men jag hade för mig att han skrev något i stil med "Det som dyrkas som en gud är en gud." Eller var det i 5:e konfluxen kampanjen...

[Psipo]

Nu har jag inte lille metafysikern här. Men jag hade för mig att han skrev något i stil med "Det som dyrkas som en gud är en gud." Eller var det i 5:e konfluxen kampanjen...

Det kan det ha varit. Det var nog inte Lille metafysikern.
En enkel lösning är att vissa väsen är ett resultat av tillbedjan medan andra stenar är är helt livlösa och att tillbe dom är meningslöst, ur ett visst perspektiv.

Alltså, det kan vara så med. Jag skulle iofs säga att det som dyrkas som en gud är en gud, men behöver inte nödvändigtvis vara gudomlig.

[Peter]

Nu har jag inte lille metafysikern här. Men jag hade för mig att han skrev något i stil med "Det som dyrkas som en gud är en gud." Eller var det i 5:e konfluxen kampanjen...

Det kan det ha varit. Det var nog inte Lille metafysikern.
En enkel lösning är att vissa väsen är ett resultat av tillbedjan medan andra stenar är är helt livlösa och att tillbe dom är meningslöst, ur ett visst perspektiv.

Alltså, det kan vara så med. Jag skulle iofs säga att det som dyrkas som en gud är en gud, men behöver inte nödvändigtvis vara gudomlig.

Låter bra. Det är ju verkligen inte något som behöver sättas i sten. Men redan här på forumet har vi ju en varelse vissa ser som gud och andra som en demon, andra som en solande: Ghaerîl. Visserligen kan ju endera sidan ha rätt och den andra vara vilseledd. Men personligen tycker jag det är snyggare om både har rätt: han är en mäktig andevarelse som med rätta kan kallas gud.

[vije]

Tycker absolut att det finns en marknad för mäktiga andeväsen som kan kallas för/kalla sig själva för gudar.

Det krävs väl inte annat än att man inte utesluter möjligheten för sådana företeelser.

Om vi skall kategorisra så kan de ju bra falla under kategorin Missuppfattningar om Psipos sammanställning är vad vi skall följa. En liten justering i texten bara eller ett litet tillägg. (Typ "missuppfattningar kan bli synnerligen reella om de samlar tillräckligt makt och inflytande".)

[birkebeineren]

Alltför strukturerad i gudavärlden tycker jag inte det skal vara, och jag ser även lite likheter med hur vargmännens interna förhållanden har beskrivits; morranden, tjuvnyp, korsparning, osv.

En fråga är doch hur det blir när svartnissen Uhg ärligt och uppriktig i sin tro är övertygad om att den där gaffeln (ni vet ju hur det är med svartnissar) som markisinnan av Markhryds näst yngsta dotter tappade borta vid askstubben nere vid bäcken förra sommaren, är hans egna helt speciella något rostangripna gud? Hans tro generar nån slags energi/kraft som ...tja, vad händer med den? Blir gaffeln en guddom av denna kraft (inte en så mäktig sådan kanske men ändå) eller försvinner denna kraft, som möjligtvis inte engång är en kraft, ut i intet (finns föresten intet?) som ingenting? Kan andra gudar som tillfäldigtvis har vägarna förbi ta åt sig energin/kraften för att spe på sin egna (alla vet ju hur det är med uppkommlingar som Etin tillexempel) utan att bry sig så mycket med vart den kommer ifrån, själar som själar?

Jag både undrar och svammlar...

[Peter]

En bra lösning tycker jag vore att en sådan tillbedjan KAN väcka "guden i gaffeln". Om detta sedan är en latent ande i gaffeln, eller bara externaliseringen av nissens tillbedjan kan vara osagt. Och givetvis kan en lämplig eller passerande gud ta åt sig tillbedjan. Och kanske rent av göra gaffeln till ett medium för sin vilja. En talande gaffel alltså. Väääldigt disney

[Psipo]

En fråga är doch hur det blir när svartnissen Uhg ärligt och uppriktig i sin tro är övertygad om att den där gaffeln (ni vet ju hur det är med svartnissar) som markisinnan av Markhryds näst yngsta dotter tappade borta vid askstubben nere vid bäcken förra sommaren, är hans egna helt speciella något rostangripna gud? Hans tro generar nån slags energi/kraft som ...tja, vad händer med den? Blir gaffeln en guddom av denna kraft (inte en så mäktig sådan kanske men ändå) eller försvinner denna kraft, som möjligtvis inte engång är en kraft, ut i intet (finns föresten intet?) som ingenting? Kan andra gudar som tillfäldigtvis har vägarna förbi ta åt sig energin/kraften för att spe på sin egna (alla vet ju hur det är med uppkommlingar som Etin tillexempel) utan att bry sig så mycket med vart den kommer ifrån, själar som själar?

En lysande fråga, och fatastiskt roligt att få teorisera kring en gaffels eventuella inneboende väsen!

Jag skulle vilja säga att om Ugh tror riktigt intensivt och ihärdigt så kommer gaffeln ändå förbli en gaffel. Det finns så klart en möjlighet att Ugh på något vänster lyckas kanalisera någon av de märkliga krafter som genomsyrar Ereb in i gaffeln eller att något fristående väsen får för sig att flytta in för att ta tilvara på Ughs tillbedjan. Jag menar, vem vill inte ha en egen liten församling i form av en svartalf även om det innebär att tempelet är en gaffel?

Alltså, Ughs tillbedjan kan väcka anden i gaffeln/kalla till sig annat väsen/ådra sig en riktig guds intresse/o.s.v

Svaret är alltså, ja, ibland.

Hela upplägget är ju som gjort för ett äventyr!!

[Spelknepe]

Egentligen. Om man rent hypotetiskt säger att: Om Uhg tror att det finns en gud i gaffeln, så finns det helt plötsligt en gud i gaffeln. Men denna gud är så fruktansvärt svag och otillräcklig så det har absolut ingen effekt och skulle kunna klassas som ingenting. Som en droppe i Stilla Havet kanske.

Men, ju fler som tror, ju starkare blir guden. Och vid en viss gräns börjar det kanske ske uppenbarelser, mirakel och märkligheter.

Så gudar skapas när någon tror på dem, och dör när tron upphör. Därför är gudarnas spel väldigt viktig för sin egen överlevnad. De måste helt enkelt övertyga så många som möjligt att just "jag" är den rätta. Vissa gudar gör det genom våld, tvång, härjningar, andra genom missioner, fred och predikan.

[Peter]

Egentligen. Om man rent hypotetiskt säger att: Om Uhg tror att det finns en gud i gaffeln, så finns det helt plötsligt en gud i gaffeln. Men denna gud är så fruktansvärt svag och otillräcklig så det har absolut ingen effekt och skulle kunna klassas som ingenting. Som en droppe i Stilla Havet kanske.

Men, ju fler som tror, ju starkare blir guden. Och vid en viss gräns börjar det kanske ske uppenbarelser, mirakel och märkligheter.

Så gudar skapas när någon tror på dem, och dör när tron upphör. Därför är gudarnas spel väldigt viktig för sin egen överlevnad. De måste helt enkelt övertyga så många som möjligt att just "jag" är den rätta. Vissa gudar gör det genom våld, tvång, härjningar, andra genom missioner, fred och predikan.

Hmm... Det är ju bl.a. Terry Pratchets gudasyn, och en fräck och informerad teori. Men gäller den i Ereb Altor? Och hur gör man då med glömda gudar! En annars viktig ingrediens i all äventyrsfantasy

[Psipo]

Egentligen. Om man rent hypotetiskt säger att: Om Uhg tror att det finns en gud i gaffeln, så finns det helt plötsligt en gud i gaffeln. Men denna gud är så fruktansvärt svag och otillräcklig så det har absolut ingen effekt och skulle kunna klassas som ingenting. Som en droppe i Stilla Havet kanske.

Men, ju fler som tror, ju starkare blir guden. Och vid en viss gräns börjar det kanske ske uppenbarelser, mirakel och märkligheter.

Så gudar skapas när någon tror på dem, och dör när tron upphör. Därför är gudarnas spel väldigt viktig för sin egen överlevnad. De måste helt enkelt övertyga så många som möjligt att just "jag" är den rätta. Vissa gudar gör det genom våld, tvång, härjningar, andra genom missioner, fred och predikan.

Du är medveten om att vi hastigt och lustigt bytt sida i konflikten där nu jag representerar det officiella och du är en radikal uppkomling med knepiga idéer?

Hur som helst, jag ser ingen anledning att ändra Erebs gudavärld till Pratchets. Den krockar dessutom med Erebs glömda gudar (som ju skapat Altor, dödsrikena, spökdimensioner m.m.). Ingen vet längre vilka alla är men att säga att de inte längre finns är en ganska stor förändring, och det blir konsekvenser därav.

[Adragoor]

Hur som helst, jag ser ingen anledning att ändra Erebs gudavärld till Pratchets. Den krockar dessutom med Erebs glömda gudar (som ju skapat Altor, dödsrikena, spökdimensioner m.m.). Ingen vet längre vilka alla är men att säga att de inte längre finns är en ganska stor förändring, och det blir konsekvenser därav.

Medhåll... Gudarna är mer eller mindre definitionsmässigt eviga. Däremot kan man ju tänka sig att det finns ett i det närmaste oändligt antal gudar, och det är kanske inte omöjligt att en svag eller glömd gudom försöker återetablera sig på Altor, och gör detta i ett föremål som någon redan dyrkar.

[Spelknepe]

Du är medveten om att vi hastigt och lustigt bytt sida i konflikten där nu jag representerar det officiella och du är en radikal uppkomling med knepiga idéer?

Beror på att jag har extremt dålig koll på gudar och vad som är officielt. Har inte varit så aktiv i denna tråden, och ska nog fortsätta med det.

[Psipo]

Du är medveten om att vi hastigt och lustigt bytt sida i konflikten där nu jag representerar det officiella och du är en radikal uppkomling med knepiga idéer?

Beror på att jag har extremt dålig koll på gudar och vad som är officielt. Har inte varit så aktiv i denna tråden, och ska nog fortsätta med det.

En förträfflig sammanfattnig:
viewtopic.php?p=1497#1497
(Jag ska jämka den med Kaos väktare när jag får tid)

[Peter]

Hur som helst, jag ser ingen anledning att ändra Erebs gudavärld till Pratchets. Den krockar dessutom med Erebs glömda gudar (som ju skapat Altor, dödsrikena, spökdimensioner m.m.). Ingen vet längre vilka alla är men att säga att de inte längre finns är en ganska stor förändring, och det blir konsekvenser därav.

Medhåll... Gudarna är mer eller mindre definitionsmässigt eviga. Däremot kan man ju tänka sig att det finns ett i det närmaste oändligt antal gudar, och det är kanske inte omöjligt att en svag eller glömd gudom försöker återetablera sig på Altor, och gör detta i ett föremål som någon redan dyrkar.

Jag skulle till och med vilja påstå att det finns stenar där det i alla tider bott en liten gud eller ande. Speciellt stenar på lustiga platser eller med udda utseende. Detta är mer eller mindre en förutsättning för många klassiska former av schamanism. Om det är en gud eller ande lämnar jag öppet (iom att jag ser det som en gradskala mellan dessa). Det kan till och med vara så att ALLT är besjälat. Men eftersom själarna i så fall är så små och svaga och oåtkomliga att ingen någonsin kommer att komma åt dem är det en fråga ingen kan få svar på. Dessutom är det svårt att veta huruvida det är trädets egen själ eller en del av moder jord man kommer åt.

Allt blir en definitionsfråga. Luddigt men praktiskt