Idén om Lindskiarna som växthumanoid tycker jag är asbra!
Lindskiarna i Magilre var i9ntressant, men har ännu inte sett ett vettigt förslag jag är helsåld på.
Lindskiarna och Magir koppling är jag tveksam till, kanske varianten då där Lindskiarna utvecklades av Magir till deras krigare, men de blev ohanterliga eller så...
Träsk och underjord verkar ju uteslutet för Lindskiarna...
Att de skulle vara samma folk som Magirer tycker jag inte! Inte heller släktskap med HLM.
birkebeineren skrev:Magirerna har under urminnes tider kämpat mot lindskiarnarna i Magilres våtmarker för att komma åt kunskap från innan Första Konfluxen. De får så reda på att lindskiarnarna engång härskade i staden Pharynx och söker sig dit för kanske kunna hitta vetskap om arkaermagin. Magirerna tar kontroll över ett människofolk och vandrar ner i Zorakin för att gräva ut ruinstaden. Här hittar de till sin förfäran sovande lindskiarnar men kommer snabbt på att de kanske kan extrahera varelsernas minnen och arbeten på detta börjar samtidigt som mera av Pharynx grävs ut. Sen går något snett och de mänskliga tjänarna gör uppror och leder de förvirrade lindkiarnarna ut i krig. Magirerna lyckas sedan fly med några fortsatt sovande lindskiarnar upp i Aidnebergen medans vakna lindskiarnar söker sig mot sina fränder i Magilre.
De magisökande magirer kan också ha letat sig till Orghin för att där experimentera med Isherrarnas elementärflöden.
Något sånt.
Lite för komplicerat för min smak, men inte fel.
Peter skrev:Äeh, skall de ha samhällen?
Är det inte fräckare om de existerar i fullständig isolisation: snarare som fragment av det fôrganga en fullt ut fungerande varelser. Magirer har alltid framstatt som lite "menlösa" för mig: utan karaktär. Nagot maste göras för att ge dem lite innehall. Jag tror pa avhumanisering. De kan vara nog sa neutrala och fredliga: men de är inte riktigt RÄTT heller. Det är nagot som är fundamentalt fel: en mänsklig touch som saknas.
anders skrev:Enligt Monsterboxen finns det samhällen, men de är få. Det kan vi ju naturligtvis ignorera om vi kommer på något bättre! Det talas om tre strikta "klasser" av magir: krigare, magiker, präster och bönder... Är det något att ha kvar om de inte har samhällen? Vad gör en samhällslös bonde??
Det finns ytterst få kavr, lever ensamma strövandes, stånden är endast en intern kvarleva från en tid då de hade mening, men nu när de träffas kanske vart 100e år kan det spela roll.
Peter skrev:Ajda, kastsamhälle.
De kanske har ett slags myrsamhälle? Där drönar, krigarmagirer och härskarmagirer (ofta sedda som just "magiker") lever i hard rangordning. De kan inte relatera till den "nya världen" och lever därför i slutna enklaver, ibland under jord. Det finns inte mer än ett hundratal magirer i hela världen, och deras krigarkast hotar just nu att dö ut. Kasten är alltsa genetiskt betingade, precis som hos myror och bin. Magirer kan vara fruktansvärt självuppoffrande, och upplevs som sansade och vänliga. I själva verket saknar de all form av kännsloliv. De är kvarlevor av tidigare eoner i en värld som inte är deras: de kan helt enkelt inte relatera till var värld och dess varelser och växter.
De söker sig inte till magiska noder sa mycket som till platser där forntiden "gar i dagen" - uraldriga cyklopiska ruiner, kullar som en gang var begstoppar, och öar som en gang var forntidens akropoler innan deras tidens skiftningar sänkte hela kontinenter i havet.
Magirer överlag ägnar sig gärna och enkelt at magi. De trollkonster de ägnar sig at är helt främmande för dagens magiker, och de som försökt att verkligen tränga sig in i deras mystik har försvunnit, eller tappat föstandet (kanske vandrar de just nu i de gra hallarna
). De flesta utgar dock fran att deras melodiska besvarjelser är en form av harmonism.
P.S utseendemässigt är de ...trubbiga, och med oroväckande udda proportioner. Manga observatörer upplever dem som "ofärdiga"
Bra!
Ahnìon skrev:GOOs? Herregud!
Hum. Då får vi dock skippa "är till naturen goda"-biten, ...
Föredrar Magir som "neutrala", huvudsak goda men inte tolkiengoda.
Adragoor skrev:adragoor skrev:Min tanke var att magirerna ska bakas in som ett mycket ovanligt folkslag i Ereb. (Ett par hundra finns kvar på hela kontinenten, fördelade på ett par tre bosättningar). Normalt håller de sig undan från världen. De använder t.o.m. magi för att dölja sina bosättningar eftersom de är rädda för "den mänskliga smittan". Detta är f.ö. en av de få saker de använder magi till trots sina fantastiska psyken. Magirerna är nämligen rädda för att använda för mycket magi och därigenom dra på sig gudarnas vrede.
På Akrogal däremot finns fortfarande ett gäng magirer i ett litet rike ngnstans i de centrala delarna av kontinenten.
"det ryktas om bosättningar men ingen är känd", ger utrymme för vem som helst att lägga in ett dolt samhälle, utan att vi redan bestämt hur många och var de finns. Att de är ytterst få skall dock framgå!
Ahnìon skrev:Ptja. Om det blir för konstlat kan vi ju alltid helt enkelt säga att urfolket i Magilre haft kontakt med magir i ett tidigare skede, och lärt sig en del av dem. Delar av detta passerades sedan ned till de joriska magillerna. Det är ju faktiskt också ett bra sätt att vattna ur språket så mycket att det kommer ned på bra-på-att-övertala-nivå. Det vore ju lite småskumt att införa ett magiskt manipulativt språk och sedan inte låta det vara ursprunget till magillernas fiffleri.
Bra!
Och ser hellre vattenanden som en unik varelse än som Magir.
Gillar tankegangarna
och satte magir i rollen som de degenererade resterna av en sedan urminnes tider fallen supermakt, vilket är helt i linje med konfluxkonceptet och fantasys mörkare sidor i allmänhet. Istället för en bunt historie- och kopplingslösa Yoda-figurer har vi nu smått sprakande rester av en urgammal civilisation med mörka såväl som ljusa sidor. Magir börjar få karaktär och beteendemönster.