Ett litet forumexpriment.

[birkebeineren]

Saker händer. Att vidareutveckla och använda svartalfen Lekh vidare låter som en bra idé.

Ser fram emot att höra mer, och gärna se beskrivningar av platser som Roholm m.m.

[Jeb]

Saker händer. Att vidareutveckla och använda svartalfen Lekh vidare låter som en bra idé.

Ser fram emot att höra mer, och gärna se beskrivningar av platser som Roholm m.m.

Er vilja är min lag. Roholm kan absolut beskrivas. Vi behöver även döpa och anlägga en kanal för flottning från Torilskogen (nämnd tidigare). Jag tänker att de hybrisstinna Glavarna har högtravande planer för sitt projekt. Först bygga stark militärmakt, skaffa allierade i form av Nordkorp, mobba sina grannar till underkastelse och tvinga dem att samarbeta eller gå under, förslava svartfolk från Toril och låta dem tillsammans med landbor gräva kanalen.

(Här kommer Lekh in som en forna fiende som nu arbetar mot samma mål. Han kommer att leda den motståndsrörelse som vill stoppa Glave och behålla sitt hem i Torilskogen. Det ska bli riktigt spännande att låta svartfolken vara i lag med spelarna. Min plan är att under den resan förflytta svartfolken från minioner till ondingar till en rik kultur med egna mål och förutsättningar.)

Under tiden käbblar och förhandlar baroner och handelsmän med Flodbaroner och ledningen i Fil- Tofia. När dessa väl kommit fram till kompromisser som osar någon form av enighet ska ett motangrepp mot Glavarnas planer iscensättas. Antingen blir det öppet krig eller små attacker mot infrastrukturen Glavarna bygger upp. Min dröm är att spelarna för svartfolkens talan och övertygar Slättebos styrande att i det dolda stödja svartfolkens kamp för att stanna i Torilskogen. Något som i åratal har legat på agendan att rensa ut får nu ett viktigt syfte att bo kvar.

Vi får se.

[birkebeineren]

Svarar på ovanstående här: Träslaget - Det andra timmerkiget i Zorakin

[Jeb]

Nu har vi spelat ett tag och ger en liten lägesrapport.

////Spoilers för Triangeldrama i Edelfara////


Spelarna ger sig av från Roholm med uppgiften att samla allierade bland grannarna inför den eventuella konflikten med ätten Glave. På vägen finner man en mördad kurir och snubblar rakt in i triangeldramat. De tar sig till Sortmund och samlar information om mordet samt får reda på att även en av traktens riddare blivit mördad. Här skulle hela äventyret kunnat ta slut. Spelarna anser att de inte har med det hela att göra och vill lämna över sina uppgifter till lokala myndigheter. De har sedan tidigare valt att inte öppna depeschen och därför inte heller givits tillgång till hertigens brev. Belöningen på 10g som utlovas anser de vara för dålig. Pengar är inte deras syfte utan de är här för att rädda Roholm.

De bestämmer sig för att besöka markis Ridderkors för att förhöra sig om dennes inställning till att stödja Roholm. Under mötet sker en rad etikettsbrott och parterna skiljs i ett starkt ogillande av varandra. Ibland kan en spelledare inte ens önska efter en bättre utkomst. De stör sig så mycket på Ridderkors att de på ganska grundlösa anklagelser bestämmer sig för att han ligger bakom allt ont som sker i området. De bestämmer sig för att sätta dit honom om inte annat för att de tycker han är en skitstövel. När det sedan visar sig att Riddekors och Greve Natthök är förenade genom giftemål (Jag ändrade till att Ridderkors är gift med Natthöks syster, då jag inte fick åldern att stämma) i släkten står allt fullständigt "klart" för spelarna. Hjälmarna har vid detta läget bytts mot foliehattar och konspirationsteorierna flödar.

Spelarna bestämmer sig för att resa till Akershus för att samtala med baron Eke. Den som de redan nu bestämt sig för är oskyldig och utsatt för en komplott. I Ridderkors anställer de en guide som de finner längs vägen. De erbjuder en del av belöningen mot lokalkunskap. Guiden är Ridderkors egen skogvaktare Jörgel Fällare. Jörgel kommer under vägen visa sig vara en lojal anställd som hjälper till med flera situationer. Det enda som de inte kommer överens om är Jörgels aviga inställning till baron Eke. Jörgel anser att baronen är en dumskalle som man inte kan lita på att administrera sprättande av dynga. Jörgel är övertygad om att Eke ligger bakom både mordet och stölden av guldkistan (vars existens man fick reda på av Ridderkors och var egentligen det enda vettiga som hände på deras möte). Det är även hemma på Jörgels gård man för första gången öppnar depeschen och bestämmer sig för att utge sig för att vara hertigens utsända. Just detta diskuteras vitt och brett och några i sällskapet tänker att man kan nyttja brevet för att tvinga fram lojalitet för Roholms sak i hertigens namn. Man bestämmer sig tillslut att konsekvenserna kan bli för stora om det uppdagas och har i nuläget avstått från den planen.

Under färden mot Akershus attackeras man av en rese som trakasserar området. Resen har precis slagit ihjäl en familj (de var flyktingar från Akershus) och har för avsikt att äta dessa. Spelarna flyr hals över huvud från monstret och kommer undan med blotta förskräckelsen. (Resen kommer tillhöra Lekhs stam och dyka upp igen senare.) Längre fram på vägen träffar de två soldater hukandes i snåren. De tvingar ut soldaterna och förhör dem om vilka de är och varför de befinner sig ute i skogen. Tillslut lyckas man få fram att de kommer från Akershus och har deserterat när Natthöks armé kom för att belägra Ekes borg. Varför de blivit belägrade vet inte soldaterna, men de tror att det kan ha något att göra med att Eke jagade bort grevens jaktsällskap. Spelarna och av dem framförallt de adliga bestämmer sig för att fånga in soldaterna och föra dem till rättvisan i Akershus. Desertera och svika sin baron skall bestraffas hårt. Vilda diskussioner sker sedan i gruppen om huruvida man är bunden till en baron som förklarats fredlös eller inte.

När de väl kommer till Akershus har man stött och blött hur man ska göra med soldaterna och kommit till slutsatsen att avväpna dem och släppa dem så de kan besöka sina familjer. De måste dock lova att komma tillbaka och inställa sig för rättvisan.

Man rider sedan in i Akershus och samspråkar med lokalbefolkningen. Under tiden de försöker få klarhet i situationen i Akershus har de dragit till sig belägrarnas uppmärksamhet. De omringas av greve Natthöks soldater och ombeds under ansträngda former besöka befälen i lägret. Ett nej är inte aktuellt.

Väl där träffar man de fem riddersmän som av Natthök satts att ta Ekes borg.

Riddar Olovur Erefalk (grevlig far) av Hästvattnet 26år 176cm 75kg Vit/ blå ränder med stor gyllene falk på mitten. Förstärkt brynja, bascinet med visir (rovfågel). Långsvärd, sköld. Överlägsen, arrogant och bortskämd
Riddar Trilske Klammare (baron far) av Bortby. (faster Vangerda Klammare gift med Magnar Splintersköld, lagman i Inbergska Ellmunsberg) 19år 178cm 90kg (rundlagd) Grå/ svart bakgrund med silver lås med guldnyckel. Brynja, öppen hatthjälm. Stridsklubba, sköld, lätt armborst. Underkuvad, försiktig och snäll.
Riddar Garmarund Uth’vistan (lågadel) av Sissingslätten 34år 186cm 100kg Orange med blå hjärtan. Två korsade yxor på bröstet. Brynja, Remband på höger arm. Bascinet utan visir. Pålyxa. Bullrig, högljudd och häftig.
Riddar Holgeir Bock (lågadel) av Mucklunda 66år 174cm 70kg. Mossgrön med gul kärve. Brynja, öppen näshjälm. Bredsvärd, kortspjut, sköld. Gnällig, mån om männen, respekterad.
Riddar Frekvand Santewall (lågadel) av Framhundra 49år. 180cm 85kg. Gul bakgrund med röd mur. Brynja (äldre), tunnhjälm, bredsvärd och stridsyxa. Rutinerad, tystlåten och kompetent.

Den med högst rang av dem, riddar Olovur av den grevliga ätten Erefalk är en synnerligen uppblåst yngling med narcissistiska drag. Han kommer genast i konflikt med vår egen stolte riddar Gellis Splintesköld. Det slutar med en duell dem mellan för att få den andre be om ursäkt för kränkande av ära. Lite ettor senare står Gellis som segrare och den skadade Erefalk tas till sjukstugan. Stämningen går att ta på och det blir ganska hotfullt i lägret. Då vispar spelarna fram brevet från hertigen och kräver att få besöka Ekes borg. De övriga riddarna menar att de inte kan ta beslut utan sin härförare och måste invänta helarnas arbete. Spelarna avvisas och ombeds vänta i byns värdshus. Gellis får även reda på att hans avlägsna släkting riddar Klammare finns bland riddarna i lägret. De har aldrig träffats förut, men Klammare visar sig vara vänlig och inte riktigt gjord för härlägerliv. Av Klammare får de veta att alla riddarna ingick i Natthöks jaktsällskap. När baron Eke avhyste dem blev Natthök vansinnig och beslöt sig för att förklara baronen fredlös och skicka sina soldater mot Akershus. Han erbjöd alla jaktgäster att ingå för att vinna ära på slagfältet samt den plundring som man lagligen nu kan göra i det fredlösa Akershus. De enda tog sig an grevens erbjudande med entusiasm var Erefalk och Uth´Vistan, Erefalk hade därefter gjort det tydligt att han ansåg att de var de enda två med mannamod och det vore att skymfa sin ätt att inte sälla sitt svärd till Natthöks ära när de var hans gäster. Det gjorde att de övriga tre tvingades med för att inte tappa ansiktet. Klammare själv vill inte slåss och mår illa bara av tanken på att skada någon. Bock och Santewall accepterar sin situation och avser att klara av detta snabbast möjligt.

Spelarna tar in på Akershus värdshus och ägnar sig åt samspråk med invånarna. Stämningen blir något stukad när en ölmarinerad Jörgel låter sina tankar om baron Eke gapas ut. Bara med skicklig diplomati och löften om att gå till sängs undviker man slagsmål.

Under natten väck spelarna av skrik och larm. Natthöks soldater bränner Akershus och våldför sig på befolkningen. Spelarna tvingas fly undan elden och tumultet. Med endast branden i byn som ljus trevar man sig till sist in i en bondgård vid skogsbrynet och gömmer sig där tills morgonen. När morgonen gryr är bara ruiner kvar av Akershus. Kvarnen och delar av värdshuset är allt som återstår. Soldater kommer under morgonen från lägret för att samla in de som flytt attacken i natt. De finner spelarna och de låter sig föras till härlägret. På vägen dit ser de hur Natthöks soldater samlar in döda i makabra högar där de staplas som vedträn. Flera av soldaterna är tårögda och det ligger en känsla av skam i luften. Trots det samlas byborna in i en hopsnickrad fålla nedanför borgen och vaktas noga. Framför fållan håller man på att resa en galge. Våra äventyrare avväpnas och hålls i ett av tälten i väntan på att möta riddarna ur hären. När det väl händer är det bara Bock och Santewall som möter dem. Klammare är där, men är ovanligt tystlåten. Gellis och Eirerik Mereld skäller ut och bespottar riddarnas attack mot Akershus och menar på att hertigen nog ska få veta detta. Santewall beordrar att de ska hållas här i lägret och alls inte lägga sig i hur de sköter sin belägring. Spelarna tänker inte alls låta sig bli fånga och käftar emot. Stämningen blir så spänd att Santewall kallar dit soldater. Den tystlåtne Klammar ger obemärkt och utan ett ord en av spelarna sin kniv. Stämningen är så spänd att man kan ta på den och alla förbereder sig för slagsmål. Det uteblir när en illa medtagen Erefalk dyker upp i tältöppningen. Han kämpar mot smärta och befaller Splintersköld med följe att släppas. Erefalk menar att han blivit slagen i ärlig kamp och det vore skamligt att inte erkänna sig besegrad när man blivit det. De är fria att gå. Förvånade stövlar de ur lägret och står på vägen ivrigt diskuterande om vad som faktiskt hände. De bestämmer sig sedan för att under vit flagg ta sig till borgen för att tala med Eke. När de gör sig redo att gå kommer en soldat från hären ikapp dem och ber dem överlämna ett brev från Erefalk till Eke. Det lovar att göra så och går sedan mot borgen. Väl där släpps de in utan större svårigheter och möts av Ekes ena son Rimbard.

Om samtalet med Ridderkors var en katastrof är samtalet med Eke en succé. Spelarna kommer väl överens med baronen och trots att han till en början är misstänksam flyter samtalet på bra och de börjar tala klarspråk med varandra. Då presenteras brevet från Erefalk. Varken Eke eller någon av sönerna Rimbard och Yxelbrem kan läsa mer än som en försteklassare och Gellis blir ombedd att läsa upp det:

Var hälsad ni slemme och usle Ragnvalde Jörelsson Eke.

Vi av den grevliga härstyrkan till Edelfara önskar er hämed en otrevlig dag med mycket tandagnisslan och umbäranden. Ni ogillad av konungens landslag och med grevlig kraft ger oss rätten av släpa ut er från er stuga för räfs och rättarting. De som följer er och svär trohet till er skall enligt lagen även de förklaras ogillade. Enväl de landbor som bebor ert forna baronat talar en rotvälska som ej begrips av fint folk. Därav kan vi ej fastslå vem som är fri att gå och vem som samhör med fredlös herre. Med start på Odosdag om nästa kommer vi strupflänga trenne mansfolk om dagen tills det att ni öppnar porten och låter oss in utan skrammel. Skulle ni ännu ej släppa oss över tröskeln när manfolk ej längre står att finna tar vi kvinnfolk och därefter telningar. Skulle detta vandåd ske bär ni skymf och skam över er och era ättlingar. Ni drar även skam över ätten eder och Etin må bränna er alla som nidingar. Ert svar är en öppen port. Skola den bestå tillslagen må Etin förbanna eder.

Den man som överräcker detta brev är den ärevördige Herr Splintersköld. Detta kan vi lova och svära. Denne man utger sig för att vara hertig Girloff Girloffsson Gyllenhelm utsände kunskapare. Det betvivlas icke, men när han nu med fredlösa befattar sig får även denne man ses som ovärdig sina sporrar. Herr Splintesköld och hans följe kommer sannerligen inte hertigens ära till gagn. Fredlösa är då även de och hertigtraktatet ses som annullerat.

Allt detta är gott och riktigt. Leve konungen. Låt Etin stå oss bi.

Av Etin gode riddersmän av Edelfaras här.

Oavsett vad för rätt riddermännen av Edelfaras här har att förklara även riddar Gellis med sällskap för fredlösa tar man det på stort allvar. Eke och äventyrarna inser att det ligger i bådas intresse att samarbeta. Även om de gillar varandra menar Eke på att han inte fullt kan lita på någon i dessa onda tider. Rädda mina stackar bybor (vars liv han verkligen vurmar för, men också inser att han måste offra dem eller överge sin borg) så kan vi tala helt fritt med varandra. Riddar Gellis lovar detta och som pant lämnar man en av spelarna som gisslan på borgen.

Vi förbereder oss för att i skydd av mörkret frita Akershus bybor föra dem till borgen. Hur det ska gå till är en annan fråga.