Så har även jag uppfattat det.Eftersom hertigdömet Pharynx tillhör kungafamiljen och styrs av kungens halvbror lär politiken vara rätt samkörd och ha liknande intressen. Så som jag tolkar det Fraxinus skrivit så vill Kungapartiet stärka kungamakten gentemot de mäktiga hertigarna och genom detta stärka kungariket Zorakin som helhet. Timmer är viktig men ännu mer viktig är handeln med spannmål, Zorakin sägs vara västra Kopparhavets kornbod. Ett historisk hot mot Zorakin som de senaste året fått ny aktualitet är Felicien. Att stärka Zorakins band till både Caddo och Erebos lär vara ett klokt drag.
Vi kom nog fram till att de delar.Hertig Stirzberg av Slättebo lär ha lättast att ta upp tull och därmed tjäna på timmerhandeln längs Stirpazfloden och ut från hans residensstad Tofia. Minns inte riktigt var vi lämnade diskussionen i Fil-Tofia-tråden angåene tull men tror vi var inne på att hertigen av Philmark i Fil och hertigen av Slättebo i Tofia delade jämt.
Flodbaronerna har ju öppnat för att även Zorakiska baroner skall få vara med, men i nuläget är det Kardiska som dominerar. Ingen av hertigarna är särdeles förtjusta i Flodbaronerna, om inte annat för att de underminerar deras kontroll. Jag tror dock inte att Stirzberg i Slättebo vill ta andelar från Dagge i Philmark. De är ingifta med varandra och har som jag fattat de (enligt vad vi värkt fram) ganska goda kontakter. Varför hertigen skulle vara intresserad av Jostehandeln som en utökning av inkomster mer än konkurrens. Han är som du påpekar inte lika beroende av timmer som Flodbaronerna utan ser det som ytterligare en utveckling av en befintlig handelsväg. Vi kan också välja att hertig Stirzberg ser det som just konkurrens. Han är helt emot Glaves planer och vill inte handla mer via Josten än vad det idag redan görs. Från början var varken Witten-Kvarken-Jostefloden sammanbundna och då var det intressant att få en östlig handelsådra av han östliga baronat. När vi nu naturligt knöt ihop dem får man tro att frakt redan sedan tidigare förekommit och då blir Glaves timmer ett hot mot FT´s monopol. En annan långsökt idé är att Flodbaronernas ökning av timmerfrakt längs Stirpaz har orsakat trafikstockning. Stirzberg har helt enkelt svårt att få ut övriga varor när timmertraden upptar både kajplats och båtdäck. Hans spannmålslager och visthusbodar börjar bli fulla och de uppnosiga Flodbaronerna bygger allt fler pråmar och skutor. Flottningen utgör även en fara för övriga fraktare. Vad anser ni? Flera goda alternativ brukar komma från forumet.Nackdelen med att gynna handeln på Stirpaz lär då bli att han även gynnar hertigen av Philmark, samt Flodbaronerna (som väl än så länge främst är en kardisk sammanslutning?). Hur hertig Stirzberg eventuellt kan gynnas av handel som vill följa Jostefloden borta i hertigdömet Pharynx ser jag inte före mig ekonomisk men det kan ju vara andra skäl (utöver att undvika att Philmark tjänar på det) som gör Glaves planer intressanta?
Jag innefattade honom i just stycket /Ett antal kardiska högadliga/. Oavsett Remmares medlemskap eller allians med Sällskapet är det just deras skeppsvarv som tarvar timmer. Antingen ligger de bakom hela idén och viftar med framtida medlemskap i den exklusiva klubben, eller så är de bara kunder som erbjuder sig som köpare av prisvärt timmer oavsett ursprung.Sydzorakiska brödraskapets med sina medlemmar i Dreverike och Amtefjärd tänkte jag att har indirekta intressen genom att de kontrollerar städerna Mannemo och Framhundra. Mycket av timmret från Stirpazfloden respektive Jostefloden går till skeppsvarven här. Sydzorakiska brödraskapet lär doch ha svårt att direkt ingripa utan landområden längs floderna. Några medlemmar i Kardien har inte nämnts, bara allierade från Caddo och Jorpagna.Politisk sammamslutning grundat 545 e.O. med centrum i södra Zorakin.
Fraxinus skrev:
Greverydska orden grundas främst av de nordliga zorakiska hertigarna och grevarna samt ett antal kardiska högadliga och ett mindre antal magillersk högadel. Ordens syfte är att hålla varandra om ryggen ifråga om politik och ekonomi. Sydzorakiska brödraskapet är motpolen bland den sydliga zorakiska högadeln. Det är möjligt att SZB allierar sig med jorpagniska och caddiska adliga. [1]
Att greve Remmare har allierat sig med Sydzorakiska brödraskapet är ett alternativ. Då kanske det finns något mer som lockar också, utöver vad han tjänar genom Flodbaronerna?
I Kungapartiet framstår Girloff Girloffsson Gyllenhelm av Pharynx som mest given. Han tjänar på sin flod. Handeln ökar och mer varor kan skeppas över Jostefloden. Han uppskattar även att kungens flotta kan stärkas via ökan tilldelning av timmer till varven. Sedan är han granne till både Glave och Korp. Han förkommer indirekt i Triangeldrama i Edelfara, så det gynnar mina planer också...Kungapartiet låter passande. En vidare fråga, nu eller för framtiden, är vem Glave då kan tänkas forsöka förhandla fram detta med? Inte direkt med de ledande inom partiet men kanske en lite lägre rankad mellanhand, åtminstonde inledningsvis?

Han är intressant nog medlem i Greverydska ordern där även Stirzberg av Slättebo samt Kardiska högadliga (Remmare, Dagge?) är medlemmar. Kanske en större uppgörelse över partigränserna med rikets bästa i fokus?
När det gäller just Likermark och Korp bör vi kanske fastställa vem som faktiskt är hertig? Fraxinus själv har väl i slutändan valt Wilhelm och han får även min röst. En ung progressiv Korp med huvudet på skaft. Han är den som drar igång hela äventyret och ligger bakom Glaves planer. Förslag:
Timmerslaget tog både rätten att hugga timmer i Södra Toril och hans fars liv från honom. Nu är räkenskapens timma slagen. Han kan själv inte gå emot Tjurhuvud, men via bakvägen kan han ändå stå som slutsegrare. Han har för avsikt att i förlängningen gifta sig med Hertig Girloff Gyldenmark av Amtefjärds dotter. Det skulle ge Korp en allierad för att stå emot Tjurhuvud. Hertigen är dock en fiende från tidigare Timmerslaget och är knappast intresserad av något bröllop. Första Timmerslaget lärde dock unge Willhelm något. Hertig Gyldenmark behöver timmer (Framhundra har fått stå tillbaka i utveckling enligt Wikin) Hertigen kan givetvis med sina nyvunna rättigheter hugga det själv i södra Toril, men om man skulle kunna presentera en möjlighet att slippa och låta dem koncentrera sig på odling istället kanske det vore lockande?
Tjurhuvud övervakar varje steg som tas i Likermark, så där är han bakbunden. Han har släktingar i norr som inte är mycket för världen, men de sitter på massor av timmer. Vid begravningen av Hertig: Adalhelm Korp närvarar bland gästerna hela ätten Korp. Vid gästabudet efteråt nämndes det bara kort i förbifarten att Nordkorparna fått besök av en expansiv baron Glave. Denne Glave vill med hjälp av dem avverka Toriltimmer och frakta det via Jostefloden. Likmund (Nord)Korp hade skrattat bort förslaget och menat att svartfolk gjorde det omöjligt att under ordnade former bedriva skogsbruk. Att sedan släpa timret ända till Jostefloden var idiotiskt bortom fattning. Willhelm la inte så mycket vikt vid det hela för än han via Barils hamn, en tid senare, får rapporter om att en baron Glave fraktar svärdsämnen och stångjärn norrut i partier som får ses som ovanligt stora. Willhelm beslutar sig för att själv med förevändning om att besöka sina släktingar segla vägen om denne Glave (vid denna tiden Vartan, Kolt Glaves bror som ännu inte bragts om livet) och övernatta där. Han får ta del av ätten Glaves planer och blir imponerad av både ambitionsnivån och genomförandet hittills. Han uppskattar även de krigare ätten utrustar och tränar upp. En sådan här vän kan behövas på flera sätt i framtiden. Willhelm lovar att mäkla ett avtal mellan sina släktingar och Glave. Det sker och på återresan är Nordkorp och Glave allierade i projektet. Willhelm själv förbinder sig till att vara behjälplig med handelskontakter (han har i första hand Amtefjärd i åtanke) samt att ge Glave rätt att bebygga Baril för timmeromlastning i framtiden. Willhelm Korp och Vartan Glave kommer väl överens. De är båda belästa och talar samma språk moraliskt. De gillar varandra helt enkelt. De båda är också helt överens om att Willhelms medverkan i projektet i nuläget hålls hemlig för att inte dra till sig onödig uppmärksamhet.
Väl hemma skickar Willhelm sockrade försoningsbrev till hertigen av Amtefjärd, men där visar det sig inte gå lika smärtfritt. Hertigen vill inte på något sätt befatta sig med någon Korp. Han minns väl konflikten dem emellan och förlorade kamrater i Timmerslaget. Något man inte släpper så lätt. Det sagt gör han en så pass stor eftergift att han erbjuder Korp att komma tillbaka när detta timmer ligger hugget och klart i Baril. Bevisa den kapaciteten och han är välkommen att höra av sig. Först då och inte förr.
Willhelm vill inte avskräcka Glave från att gå vidare med sina planer och låter hälsa att allt är i sin ordning. Han tänker att tiden finns att göra detta till sanning. I värsta fall får man blicka utomlands mot Caddo eller Erebos. Caddo med sina kätterska vaneföreställningar känns inte bra. Inte heller Erebos med än värre sådana, men nöden kanske i värsta fall inte har någon lag.
Kort därefter nås han av bud att Vartan Glave dött och dennes bror Kolt har tagit över. Vid det här laget har Likmund Korp och denne nye Glave basunerat ut högt och ljudligt om sina planer uppe i Slättebo. Willhelm träffade Kolt snabbt vid sitt besök och han framstod som en rå sälle. Inte alls som den sympatiske Vartan. Trots detta är hjulen redan i rullning och nu finns ingen återvändo.
Hertig Willhelm ser tiden an och gör försiktiga förberedelser i det tysta. Han försöker hålla sin roll så dold det möjligt är och tacklar istället https://erebaltor.se/wiki/index.php?tit ... _Likermark. När han senare förhör sig om projektet i norr får han veta att Kolt Glave inte alls är någon han vill ha som allierad. Ätten Glaves hårdhänta metoder och aggressiva framtoning är något Willhelm inte alls står bakom. Sedan att släktingen Likmund Korp ivrigt hejar på gör inte saken bättre. Glave är på randen av krig mot den mäktiga ätten Splintesköld. Han tänker på ett eller annat sätt annektera eller ta staden Roholm. Ett drag som i förlängningen skulle dra till sig kungens skarpa blick. Det går också rykten andra illdåd som lönnmord, hot och trakasserier. Allt beskrivet i beundrande texter från de brev släkting Likmund skickar.