Akrogal

[birkebeineren]

(I avvaktan på vad som kan få vara sista ordet i frågan om namn övergår jag till vad som var min ursprungliga tanke att ta upp i Akrogal-tråden innan jag hittade den oavklarade bergskedjan.)

Landet Karkutal där äventyren i Ärans väg redux utspelar sig 300 fO är tänkt att vara en del av riket Tahuantin 610 eO. Men hur mycket av den karkutalska kulturen finns kvar? Vore det inte kul om vi kunde använda delar av beskrivningen Grisodlar'n skapat för det historiska Karkutal till äventyr och kampanj för nutidas spel?

Det gamla Karkutal: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 217#p40217

Ett urklipp ur Snibbens kladdkarta visar hur geografi och gränser ungefär ser ut 610 eO:

[birkebeineren]

Oavsett om karkutalerna har överlevt som något mer än slavar i Tahuantins gruvor och harem eller inte, så verkar deras gamla huvudstad Cirrico finnas kvar på kartan 610 eO och vara en betydelsfull handelsplats. Möjligtvis omdöpt under tahuantinsk styre till Circo (med namnlikhet till Cuzco som var huvudstad i det gamla inkariket varifrån Tahuantin lånar viss inspiration och språklikhet från).

Handelsvägar: http://erebaltor.se/wiki/index.php?titl ... ar#Akrogal

Här borde, utöver eventuella karkutaler, kunna hittas: tahuantiner, yurak-pachiter, dharbier, kalsaliter (från Handelsalliansen), akajaner (från Tandakaj), kamsuner, stäppnomader, några trimbiska dvärgar, blåankor och möjligen enstaka nyfikna vargmän samt vilda jägarfolk från skogarna i öster.

[birkebeineren]

En karavanväg genom Trimbusbergen: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 442#p47442 (nedersta bilderna)

Från Bildbankens kommentartråd:

Ohhh...tjusigt!

Är den där karavanvägen kanske en av de som leder till Gadirms rike?

Det är mycket möjligt. Det finns antagligen en väg som går österut från Dharbia och sedan söder om Trimbusbergen och en som går norröver. Den nordliga borde gå rätt genom Gadirms rike och den sydliga genom Ödelandet och den laglösa staden Kernath. Var slutar de, och vad handlar man med längs dessa rutter?

Snibben har gjort en karta över handelsvägar i Akrogal: https://erebaltor.se/wiki/index.php?tit ... ar#Akrogal

Den sydliga rutten kan vara den som syns på kartan genom Ödelandet och Kernath. Den norra kan vara den som leder förbi Gadirms rike så som det är markerad här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 687#p44687

[Adragoor]

Angashra Zaguur, kalmurrisk ståthållare I Bahaz.

[birkebeineren]

Tjusigt!

Även om flera andra skrivit lite om Kalmurri så var det du som lade grunden. Hur tänker du dig att kalmurrierna (kalmurrer + ashatârer) ser ut och finns det en eller flera kulturer i vår värld som är huvudsaklig inspirationskälla?

- I Kalmurri självt finns två huvudsakliga folkgrupper, kalmurrerna i södra delarna av landet och ashatârerna i de norra delarna. Kalmurrerna och ashatârerna påstår sig ursprungligen härstamma från månens två söner på jorden i urtiden. Dock påstår både ashatârerna och kalmurrerna att just deras stamfader var den äldsta brodern och att de därför har rätt till kejsarvärdigheten, vilket har lett till en del inbördeskrig och maktskiften. Oftast ligger dock makten centrerad hos kalmurrerna i söder. Båda folken är måndyrkare, men har olika syn på sin religion, vilket även det leder till stridigheter.

[Adragoor]

Tjusigt!

Även om flera andra skrivit lite om Kalmurri så var det du som lade grunden. Hur tänker du dig att kalmurrierna (kalmurrer + ashatârer) ser ut och finns det en eller flera kulturer i vår värld som är huvudsaklig inspirationskälla?

Har alltid tänkt mig dem som någon slags centralasiater utseendemässigt. Tänk Kazakstan, Uzbekistan eller dyl.

[Adragoor]

En port till det dvärgiska riket Bôr-Frôz:

[Adragoor]

Några undringar...

[birkebeineren]

En port till det dvärgiska riket Bôr-Frôz:
Bor-Froz.jpg

Tjusigt!

Behöver vi inte ett namn på denna port ner i detta frusna järnets rike Bôr-Frôz?

[birkebeineren]

Några undringar...
Akrogal-.jpg

Kandor är helt rätt där jag tänkte staden från Gadirms historia är belägen. En självständig stadsstat och utgångspunkt för karavanvägen västerut mot Dharbia och sjövägen österut över Innanhavet. Står fritt att utveckla så länge vi passar in det lilla som står i källorna (som är skrivna innan Ereb Altor fanns tror jag).

Skogsområdet som markerats längst ner till höger inehåller en stadsmarkering gjort av Snibben och namnet på floden är Nagoaqa. Längs denna flod fraktade det så kallade Barkkanotfolket på 1400-talet fO järn ner mot Kalsalsjön men om detta folk fortfarande finns kvar är lämnat öppet.

Om de andra platserna tror jag ingen sagt något...

[Adragoor]

Vad tänks om att det bland blodprästerna i Tahuantin fanns några som fann ett annat slags offer än slavarnas blod, sina egna själar. De drog upp bortom de snöklädda bergen och levde i asketisk tillvaro i Puyupurun, molnlandet.

Jag tänker mig nu att högplatån mellan Tahuantin och Svartblodsimperiet är mestadels öde men bebos av sådana munkar. Men kanske även av andra varelser. Bergskusiner till den silkespälsade stäpplaman som är eftertraktade som packdjur av karavanförare i länderna omkring, jättekondorer som används som riddjur av vissa bergsvättestammar med grönskimrande jadehjälmar och förskräckande träffsäkerhet med sina giftpilar och säkert mycket mer...

En slags mjuk övergång mellan det stygiska barbariet i väster och det civiliserade men blodtörstiga Tahuantin i öster.

[birkebeineren]

Låter mycket bra.

[Adragoor]

Landet nordostligast om innanhavet kallas det Aqusuiliska sjölandet. En barbarisk trakt endast bebodd av ett gråglåmigt träskfolk som livnär sig på de märkliga utsöndringar som sipprar ut från Slimpaku. De dyrkar slempukarna som gudar och är fruktade av kringliggande folkslag på grund av sina förmodat övernaturliga krafter de fått från sin diet. Om de får hålla sig för sig själva vållar de dock sällan problem.

[Adragoor]

Efter vårt besök i klostret ovan molnen och snön på det Puyupurúnska höglandet tycktes det mig som vi aldrig slutade gå nedåt. Vi vandrade åter genom den eviga snön, nedåt och nedåt mot de dalgångar som skulle ta oss till Tawantín, det fyrfaldiga riket nedom molnen.
De tjockpälsade bergslamorna som vi hade anskaffat i Gooral kom väl till pass i den tunna luften och bar våra packningar utan att knota trots att vi själva halvt förfrös våra lekamen. För egen del har mina fötter aldrig slutat vara blå efter detta umbärande och det är därför man kallar mig Piedazul (dvs. Blåfot, övers. anm.).
Som tur var slapp vi bli anfallna av de kondorryttare vi hade blivit varnade för. Dessa små fula typer med förfärande jadehjälmar skulle enligt vad som sades glida fram ljudlöst på ryggen av den Tawantinska jättekondoren och beskjuta förbipasserande karavaner med giftpilar. När karavanfolket och packdjuren blivit tillräckligt försvagade av giftet efter någon dag, rusade kondorryttarnas fränder på dem och mördade och stal till sitt hjärtas lust.
Efter veckor av att vandra nedåt i det karga stenlandet nedom snön kom vi slutligen till dalen där molnen börjar. När vi kommit nedom molnen skulle vi gå in i det gamla Tawantín med sina rostande berg och märkliga blodsriter…

Utdrag ur ”Akrogal och de vilda länderna i öster” av Melio Piedazul den vittbereste.

[birkebeineren]

Stämningsfullt. Undrat lite över Melios tillnamn, nu vet vi svaret.

Två frågor:

1) Var ligger Gooral?
2) Tawantín, är det en ändring av Tahuantin eller bara en annorlunda stavning på ett annat språk?

Ett förslag:
1) Finns det kanske yeti upp på det Puyupurúnska höglandet?