Köpäventyr?

[vije]

Vad finns det för bra köpäventyr i fantasy-genren egentligen? Har ganska dålig koll, men tänkte göra ett försök, då tidsbrist sätter sina begränsningar.

Problemet verkar bara vara att det lilla jag sett verkar så genomeländigt erbarmligt dåligt... Köpte en del till Paths of the Damned till Warhammer, men blev ganska besviken, men det som jag hastigt kollat upp efter det verkar ännu milsvidder sämre

Har ni några bra förslag på nåt som inte bara är en utbroderad remake av Skelettbyns hemlighet, nåt som klarar av en jämförelse med D5K eller Mutants UA-kampanj utan att måsta tyna bort av rodnande genans? (sytem eller språk spelar inte så stor roll, jag knådar ändå om det på sätt eller annat, eller kanske bara stjäl intriger och upplägg mm)

[Lindén]

Vi har haft jäkligt skoj när vi spelat härskarserien (handelsfursten, tempelherren, demonprinsen) ska sägas, riktigt skoj faktiskt och det har sedan varit enkelt att spinna vidare på

[Gunther]

Är inte dom väldigt...öh...ehm...överdrivna?

[Rickard]

Första äventyret i Krolloan-boxen, I skuggan av en ros, är väldigt charmigt. Jag gillade också triologin Allt som glimmar är guld som var ett välgjort och klassiskt äventyr. Tyvärr fanns den på Sveroks scenariobank som numera är (temporärt?) nerlagd.

När det brukar snackas om bra äventyr så nämns oftast (förutom Svavelvinter) Enemy Within till Warhammer FRPG. Till Call of Cthulhu brukar Masks of Nyarlathotep, Beyond the mountains of madness och Horror on the Orient Express.

[Alendor]

Kan säga att Beyond the mountains of madness måste ju va bland dom mer välgjorda äventyr ja spelat(spelar).
Iofs inte fantasy men annars är dom 2 äventyrsserier som finns till Aeon, eller Trinity som dom fick lov att byta till, Darkness Revealed(3 delar) och Alien Encounter(2 delar).
Har bara spelat igenom Darkness Revealed men dom är riktigt bra när det gäller spelarnas inflytande på händelser o så.

[vije]

Tack för bra tips! Eländigt att man gått och slarvat bort sitt exemplar av Krilloan....
Att de flesta förslagen är mer eller mindre out of print är väl ett tecken på att rollspelsmaterial tenderar att ha en ganska kort livslängd i butikshyllorna.

[leinder]

svavelvinter och den femte konfluxen är underbara äventyr.
har aldrig haft så kul

[Rickard]

svavelvinter och den femte konfluxen är underbara äventyr.
har aldrig haft så kul

Svavelvinter spelledde jag igenom nyligen och jag förstår faktiskt inte varför det höjs till skyarna på det sätt som det gör. Det är rätt traditionellt grottröj i fyra olika delar, där monster står utplacerade lite här och var. Platsbeskrivningarna var toppen och andades stämning (särskilt det svarta sandrummet i Järntornet), men fällorna var något jag nästan helt plockade bort.

Vi hade kul när vi spelade, men scenariot krävde enorma förberedelser (enligt mina mått mätt).

[leinder]

ja serien sätter rätt höga krav på spelledaren. vi hade en rått engagerad sådan. hemmagjorda kartor på trakoriens öar och pergament för vox ranzina.

vilket äventyr föredrar du då?

[Fafnir]

Rickard: Den största anledningen till att det höjdes till skyarna är väl delvis att det var otroligt mustigt välskrivet. För sin tid var ju serien banbrytande trots allt.

Och jag kan fortfarande läsa igenom äventyren bara för att få ta del av Eriks berättande. Väntar otoligt på del två i romanserien...

[Sopodlare]

Vill nog tillägga att Svavelvinter i sig inte är något som jag gråter blod över, det är serien som gör det.

Det är episkt men samtidigt jordnära i något slags förvirrad symbios.

[skaraborgarn]

Spelade sällan äventyr som man köpte.
Men har roat mig med att köpa på mig på äldre dagar.

Dödens väg låter ju väldigt dramatiskt men äventyret i landet som ingen vet var det ska ligga när man försöker få in den i Ereb Altor var väl inte så man hickade till. Poäng för att man hade ledtrådar som inte ledde någonvart.
Dödsgasten verkade vara en klenis.

Handelsfursten verkar utspelas i någon slags karnevalen i Venedig. Utklädda italienare som är mafiosos hela högen.

[Grisodlar'n]

Just Handelsfursten-trilogin är ganska dålig med ÄS-mått och av någon obskyr anledning skriven till grundreglerna. Vi spelade äventyren, men de är ju inte sådana att man vill spelleda dem igen. Monturerna var en ganska saftig besvikelse också. Jag minns inte ens om vi spelade något äventyr där, men troligtvis gjorde vi det.

[skaraborgarn]

Monturerna går men Magilre tycker jag är svårare. aldrig gillat namnet som nästan låter som magi.

[Wolfhart]

Jag minns Härskarserien som intressanta miljöer men på tok för rälsad (precis som Nidländska reningen: oavsett vad man gjorde så skulle man hamna i situationer där man som spelare var helt försvarslös och tvingades göra andra till viljes...).

Monturerna är också trevlig som bakgrund men även här är man som spelare helt skyddslös mot den där f-de Imaria!

Jag gillade faktiskt Magilre även om den kändes något halvfärdig: många och annorlunda idéer gjorde den intressant men spretig, som om man försökt sig på en Erik Granström utan att knyta ihop säcken ordentligt. Var det för övrigt inte just herr Granström som uppfann landet från början som fiende till Trakorien?

Men min favorit från denna generation av senare äventyr är Djupets Fasor: i mitt tycke välskriven och stämningsfull, en annorlunda och hyfsat genomtänkt miljö med en intressant mix av äventyrsuppslag. Och den enda officiella modul som haft grottalver!

Edit: Jag glömde ju Enhörningens Hemlighet! Den var alldeles utmärkt som äventyr, men även om den inte varit det så hade vi älskat den ändå för att vårt älskade Kandra var med!