Vampyrer

[Peter]

Är inte vampyren en sorts likätare? Halvvägs mellan odöd och smittad? Och det "rena" blodet gör dem starkare och klarare i skallen (och mindre deformerade: för det mesta) än likätarna.

Vad som vore fräckt är om vampyrer inte tillhör olika "släkten", utan att det tvärtom är själva vampyrismen som gör dem sådana de är. Den som livnär sig på människoblod får övernaturliga förmågor, glider sakta från liv till död, och hålls nästan levande av de köttsliga safterna. Den som istället äter de dödas kött utvecklas till något mer primitivt och degenererat.

Det ger utrymme för att vissa vampyrer kan hanföra sig på Ihmarata, medan andra vampyrer helt enkelt är perverterade mörkermagiker som har förfallit till kannibalism. (detta hellre än ett antal vampyr"raser" eller "klaner"). Kamsunska Vampyrer kan man ju ha ändå (fast kanske utan vingar...)

[Snibben]

Är inte vampyren en sorts likätare? Halvvägs mellan odöd och smittad? Och det "rena" blodet gör dem starkare och klarare i skallen (och mindre deformerade: för det mesta) än likätarna.

Vad som vore fräckt är om vampyrer inte tillhör olika "släkten", utan att det tvärtom är själva vampyrismen som gör dem sådana de är. Den som livnär sig på människoblod får övernaturliga förmågor, glider sakta från liv till död, och hålls nästan levande av de köttsliga safterna. Den som istället äter de dödas kött utvecklas till något mer primitivt och degenererat.

Det ger utrymme för att vissa vampyrer kan hanföra sig på Ihmarata, medan andra vampyrer helt enkelt är perverterade mörkermagiker som har förfallit till kannibalism. (detta hellre än ett antal vampyr"raser" eller "klaner").

Då blir vi väl riktigt Vampire.
Om man rent kanoniskt ser på det hela är Vampyren en sann odöd. Han har döt och återuppstått som en kropslig gengångare måste han nu suga blodet från levande varelser. Likätaren är däremot inte en sann odöd utan står någonstans mellan liv och död. Mer liv då den faktiskt egentligen är en sorts sjukdom som tydligen kan botas med hjälp av besvärjelsen HELA om man inte har degenererats alldeles för långt (eller besvärjelsen som glömdes bort; BOTA LIKÄTARE)

Kamsunska Vampyrer kan man ju ha ändå (fast kanske utan vingar...)

Poängen är att de inte är Vampyrer utan bara en liknande odöd. Man kan kalla dem för Kamsunska änglar om man vill eller Haimakaro (grek Haima - blod och Ikaros - legendarisk person som....)

[Peter]

Då blir vi väl riktigt Vampire.

Det har jag ingen aning om... snarare är det väl inspirerat av filmen Ravenous.

Näeh, vaddå att det blir riktigt Vampire, har inte de klaner och urmyter och sådant? Då är det väl _motsatsen_ till Vampire: det är inte något du ÄR det är något du GÖR.

Ang. kanon: Kan det inte vara så att monsterböcker och -box beskriver ETT vampyriskt tillstånd av flera....

Poängen är att de inte är Vampyrer utan bara en liknande odöd. Man kan kalla dem för Kamsunska änglar om man vill eller Haimakaro (grek Haima - blod och Ikaros - legendarisk person som....)

Alltså, jag tror att en Kamunsk vampyr i sig är en god idé, men det är just det att göra dem till en sorts vampyr-änglar som jag inte är säker på om jag tycker känns helt Altor. Hellre i så fall en benig fakir-vampyr som kan kränga sig igenom fönster och hålor för att komma till sina offer om natten.

Jag tycker man skall vara försiktig med Goth-penseln, och gärna inte inkräkta för mycket på andra bevingade hemskheter som Onaqui, Dödsänglar osv.

[Snibben]

Dödsänglar osv.

Har inte vingar i någon monsterbeskrivning.

Bevingade varelser (humanoider) är;
Karkion
Onaqui
Silveralver
Älvor
Gorgoner
I monsterboken

I boxen har vi tilläggen
Dödskeruber
Vampyrfjäril

Så så många är de inte.

[Peter]

Okej, det kanske är namnet, eller statusen som tung, ond odöd (jag tycker äv. att konceptet krockar med dödsgast och dödsriddare).

För mig är det den typen av varelse som man kan skriva in i ett äventyr om det passar till just det äventyret, men som inte känns som att den tillför så mycket i sig själv: det finns redan ett antal onda, odöda, "nekromantiska" superskurkraser.

[Jan Erik Söderman]

Nu var det väl iofs så att dessa varelser (de kamsunska vampyrerna) alltså skulle vara bara ett fåtal som inte kan föröka sig och som existerar över ett enormt området. Jag tror att det är relativt säkert att påstå att de inte kommer att existera i drivor utan snarare finnas just som individer som dyker upp i enskilda äventyr.

Morilliska vampyrer å andra sidan dräller det av. Eller nja. Det finns i alla fall fler än en och de kan föröka sig även om de eventuellt kommer att utrotas nästan helt i min morilliska intrig om rollpersonerna är framgångsrika.

[Mikael]

Kan inte soldöttrarna eller Luks Wiktorkulten vara de som besegrade übervampyren? LV står ivägen idag och kanske kan vampyrerna inte se skillnad på soldöttrar, LW och LV!? Sade han förhoppningsfullt.

[Jan Erik Söderman]

Väldans tjat. Jag vill ju att han ska vara Kabrinzi för att han sjunger de heliga sångerna, tror att världen inte är det sanna utan att kunskap och logik är det som byggt upp universum och att han således har förlorat det han håller mest kärt när han blev av med sin spirituella del. Dessutom känns det som att han ska ha skapats delvis ur det hat han kände mot den Lysande Vägen och att detta förorenade hans riter så att dessa gjorde honom till vampyr snarare än att han nådde fulländning. Detta hat ska alltså vara hans huvudsakliga motivation och om han inte ens blev inlåst eller förbannad av dem blir han en mycket mindre personlig fiende. Jag tänker mig att han helt enkelt skall vara Gallileo Gallilei fast satans ondsint.

Jag kan tänka mig att skiva en allternativ bakgrund där han är den sista synliga ledaren för det Kabrinziska upproret och blir inplockad av kyrkan som förbannar honom och försöker få honom att erkänna Etin som den enda sanna guden och att han genom sina sånger försöker ta sig bort och uppnå upplysning och kasta av sig sina kroppsliga börda. Istället blir det fel och hans själ färdas till ett annat högre plan medan hans kropp döms till vampyrism. Han kan med sina nyvunna krafter slita sig fri ifrån sina torteraer och döda prästerna. Väl tillbaka i Moril Dilaz undersöker han den resonans som hans nya odöda essens ljuder med och skapar de krafter som är unika för honom och eventuellt en del av hans odöda avkomma.

Hur som helst blir han fortfarande det lokala svaret på draken i S:t Göran och draken men hans exakta viloplats och öde är bortglömt på grund av de sånger han skickar ut i skapelsens runor.

[Mikael]

OK, vi utgår från din placering av übervampyren i tiden.

Han är den siste av Kabrinzis ledarskap, han ser de andra avrättas i kungens tortyrkammare efter försök att få dem att erkänna Etin (mer ett påfund av kungen än kyrkan då den dalkiska exarken knappast tror på tvångskonvertering). Han blir vampyren och lyckas rymma.
Vad händer sedan? Han skickar några av sina förtrogan krigare (kabrinziordens riddare?) att döda kungen, han kastar kungens etintrogna här i havet och skapar fler vampyrer som sprider skräck över Magilre med sina vampyrhov. Folket reser sig dock och lyckas förgöra vampyrhoven fram tills endast übervampyrens hov i Moril dilaz återstår. Högmän från Drylohalvön, Rhys och en ung kungaspirant (far Rycaril eller sonen?) lyckas lura in vampyren i ett fängelse där han göms undan. Sedan glöms han bort. Korrekt sammanfattning?

Enligt Magilre-häftet var Kabrinzi så illa omtyckta efter sitt rovriddarvälde att folket gladeligen övergick till Lysande Vägen när den kom och till dags datum (dvs ca 450 år senare) har en nedärvd misstänksamhet mot organiserad religion..."vilket är huvudskälet till att Den lysande vägen är så dominerande, men samtidigt nästan helt saknar makt i samhället. "Politik är inget för gudarna", brukar man sedan dess säga i Magilre." (s 11).

Kabrinzi var alltså redan illa omtyckta och får nog anses ha fallit på eget grepp när LV och kungen promenadsegrade hem landet. Ivägen stog dock übervampyrens och hans vampyrhov. De måste ha enat folket än mer i sådan grad att man gjorde gemensam väpnad sak med kungen ch LV och rensade landet på vampyrer (och naturligtvis i så fall allt annat Kabrinzi). Här stod man sedan utanför Moril Dilaz och behövde ett övernaturligt mirakel för att segra. Miraklet inträffar och Moril Dilaz kan erövras.
Detta måste väl ändå vara en seger som både folket (som var delaktiga i segern över rovriddar-vampyrhovs-skräckvälde-kabrinzi), kungen (eller prinsen som vågade livet för att besegra übervampyren) och kyrkan LV (som deltagit i fördrivandet av kabrinzi och dess rovriddare och vampyrer) alla minns och firar i berättelser och traditioner! Hur kan detta glömmas bort? Kabrinzis rovriddarvälde räckte, trots viss förbättring i slutet, för att misstron mot organiserad religion skall leva kvar. Det tycks mig att händelsen är allt för stor och episk för att glömmas bort. Transylvanierna minns ju ännu den blodiga greven även om historia och sägen vävts samman?

Fängelset är naturligtvis hemligt för alla utom LVs ledning som bevarar hemligheten i sina valv. Även om vaksamheten kanske sjunkit med tiden bör det finnas en traditionell Väktare åtminstone.
Kungafamiljen måste väl fortfarande skryta om denna ättens största seger, men var exakt fängelset ligger har överlämnats till LV och finns endast i någon dammig rulla i slottets arkiv.
Folket skrämmer barn och kan stolt berätta om förfädernas kamp mot vampyrerna.

Sedan var det ju så att Kabrinzi överlevde "oförändrad" i en liten grupp i Efronzink. Hur var relationen mellan dem och übervampyren, Kabrinzis då högst rankade ledare? Hur är relationen senare mellan dessa kabrinzisökare och deras tidigare trosbröder vampyrlärljungarna? För min del vill jag se en skarp splittring mellan Kabrinzi och vampyrhoven.

Du får gärna skriva ett nytt utkast till hur denna historiska period utspelade sig, hur morilliska vampyrerna kom till och hur denna händelse lever kvar tills år 610. Så att vi kan försöka väva ihop det hela.

[Peter Stridsberg]

Får suga på den. Frågan är ändå varför inte LV minns och håller reda på en så farlig om än inspärrad fiende?

Hur offentligt uppenbart måste det ha varit att vampyrfursten var vampyr etc? Om det var något som typ kan ha varit så, men också kan ha varit på något annat sätt... så vore det väl inte alls ologiskt att det har blivit legend? Typ många svenska häxor på 1600-talet bekände säkert helt abnorma saker utan att vi tar det på så stort allvar idag?

Om det är mer som Sauron besegras av sista alliansen så känns det orimligt att det inte är i allas minne 200 år senare (fast i och för sig, hur bra koll har egentligen dagens ungdom på Napoleon - skolor till trots). Fast om han bara blev inspärrad borde minnet vara längre typ som Sauron).

Och framför allt borde väl kyrkan minnas det väl i olika statyer, insignier, valspråk och ordensberättelser m.m.?

Men om det är ok att det inte är jätteutdött så ser jag inget problem i att gemene man inte vet något om det.

[Jan Erik Söderman]

Jag gjorde mest ett utkast till de morilliska vampyrerna för att jag visste att jag tänkte använda dem i min morilliska intrig. Jag antar att jag kan klämma ihop en story om dem vad tiden lider men det stycke jag skrev var ju mest en första idé och inte en färdig text.

Mikael
Han är nog inte den siste av Kabrinzis ledarskap. Han är nog den som har tagit facklan när de andra har fallit snarare. Det kan nog vara så att jag kan hitta på någon riktigt obehaglig figur som reste runt och spred lysande vägen under denna period med metoder som den Dalkiske exarken inte alls skulle gillat och att det var denna typ som låg bakom LVs spridning i Magilre (kanske ytterligare en anledning till att magillerna är misstänksamma mot religion).

Jag håller fullständigt med dig. Det är klart att kabrinzi så ondsinta de nu än var i stort tog avstånd ifrån vampyren och hans hov. Han får nog faktiskt stå staty lite här och var i Moril Dilaz och på andra ställen men han är inte längre fokus för folks oro. Att kyrkan skulle vara de som ifrån början hade kontrollen över hans fängelse låter fullständigt logiskt men dessa har antingen dödats av eller bara blivit till de kultister som nu är dedikerade till att släppa lös honom eftersom han har påverkat dem med sina krafter ifrån inne i sitt fängelse.

Det var inte tänkt att ta bort eller ändra på något i historien. Bara lägga till. Tänker mig att maktkampen mellan LV och Kabrinzi äger rum innan staten Magilre utropas. Det kanske är fel.

Jag antar att man kan tänka sig att han är ungefär som Ivan den förskräcklige eller just Vlad Dracula. En historisk person som folk använder som referens i hela Magilre när de vill men eftersom utbildningsnivån är så låg som den är så kan inte alla den faktiska historien. Hans och hans lärjungars vampirism var dock förmodligen mer rykten än obestritt fakta vid tiden och fokus i legenderna ligger nog snarare på hans förödande magi. Detta är en del av anledningen till att gemene man antar att han dött av ålder i sitt fängelse för länge sedan. Om de överhuvud taget har hört historien.

Eller är det snarare så att historien bara har väldigt lite att göra med vad som faktiskt hände. Kanske kan det ha varit så att kyrkan och kungamakten snarare har hävdat att han dräptes på det mest heroiska sätt av den blivande konungen och att hans huvud hängdes upp ifrån moril dilaz högsta torn. I så fall är det mer troligt att hans besegrande hanteras som en saga av gemene man.

[Mikael]

Ja jag tänkte själv tanken i em, att man stängde in honom med antagandet att han skulle svälta ihjäl och dö en ruttnande död i sitt fängelse. Då kan vaksamheten ha sjunkit i snabbare takt. Kanske går vi mot lösningen nu?

[Jan Erik Söderman]

Verkar som det. Särskilt om kyrkan och kungen skrutit med att ha dödat honom.

[Snibben]

Okej, det kanske är namnet, eller statusen som tung, ond odöd (jag tycker äv. att konceptet krockar med dödsgast och dödsriddare).

För mig är det den typen av varelse som man kan skriva in i ett äventyr om det passar till just det äventyret, men som inte känns som att den tillför så mycket i sig själv: det finns redan ett antal onda, odöda, "nekromantiska" superskurkraser.

Jag vet att Peters stridsropp är minimalistiskt. Själv tycker jag att det skall finnas rum för flera olika kulturers odöda och även nya odöda. Odöda är ofta skapade ur sin egen kulturs kontext och trotts att de liknar varandra.
Jag kan säga att jag är i stort emot den minimalisering av raser, odöda osv undantaget må vara i sådant fall drakar.

[Jan Erik Söderman]

Jag vill också gärna se större och inte mindre artrikedom. Hela den Erebska floran och faunan är redan väldigt kaotisk och mångfaldig. Det finns ingen anledning att de övernaturliga fenomenen skall vara mindre uppdelade och spretiga. Det värsta vi kan göra är väl snarare att besluta om en specifik historia och förklaring för alla vampyrer och sedan låta dessa ha spridit sig över världen ifrån detta ursprung. Det är ju då det faktiskt blir Vampire the Masquerade på riktigt. När man däremot har diverse olika sorters vampyrer med olika bakgrunder och krafter så känns det mest som att det är lokala företeelser och inte en internationel konspiration.

Sedan tycker jag iofs att det är ganska coolt om det i vissa områden finns olika varianter av vampyrer, likätare och andra väsen som lever i mörkret och livnär sig på att äta människor och att dessa i så fall borde drabba samman i dolda konflikter känns ju ganska naturligt precis som att vargar och björnar dödar varandra om de kommer åt.