Klomellien

[birkebeineren]

Mycket intressant och matnyttigt här.

Angående religion i Sanzas så har jag en nästan färdig text men har fastnat i en vidareutveckling av generell religiös praxis bland Erebs halvlängdsmän. Grundtanken är dock att sanzaborna är rätt oreligiösa men respekterar de flesta trosföreställningar. De har dock valt ut några traditioner ur olika religioner som de särskilt gillar (de flesta handlar om mat och högtider) och följer på sitt vis dessa. Lysande Vägens helgon S:ta Inneda och solnunnorna i Erfavelklostret har en viss ställning men få halvlingar anser sig som etinstrogna. Även Æsìrtrons gudinna Frajir är uppskattad. Jag kan försöka få ordning på texterna och återkomma om detta.

[Torquemada]

RELIGION

Bozsa har inget starkt religiöst liv. Sedan gammalt lever Imperiegudarna kvar, men ägnas ingen stor kult. De många utsocknes eleverna tar dock med sig sina viktigaste gudar utifrån, och om de bor kvar brukar de behålla sin tro åtminstone under den första generationen; följaktligen finns ett soltempel i Bozsa, liksom en liten kultplats tillägnad Melorghs skyddsgud Puki, samt ett altare till den unge guden Sholak. Delar av Bozsa lägger dock stor energi, både i teori och praktik, på att försöka förstå Multiversum och gudarnas verkliga natur, och detta retar alltid upp alla andra om det läcker ut.

BOZSA OCH MERCANA HAR MISSTÄNKSAMMA RELATIONER

Bozsa och Mercana har stor nytta av varandra, både politiskt, diplomatiskt och ekonomiskt. Bozsa uthärdar någorlunda godmodigt Mercanas ständiga hån och parodierande av deras förflutna och den stereotype trollkarlen: värdsfrånvänd, närsynt, ständigt snedtändande och av misstag sprängande allt i sin väg, och framför allt obotligt celibatär och sexuellt misslyckad.
Mercana, som lägger stora resurser på sin underrättelsetjänst, har till Bozsas förfäran börjat förstå något som inga andra i Klomellien riktigt har greppat: hur mäktiga Bozsa fortfarande skulle kunna bli om de olika magikerfraktionerna enade sig och faktiskt gick in för det. Mercana bedömer att det skulle ta Bozsa tio år att bli mäktiga nog att erövra Klomellien och sedan skulle det ta ytterligare ett årtionde att lägga landet under sig. Mercanas handelsfurstar begriper sig egentligen inte på magi, men maktspel är de mycket bra på. Om, när Bozsa börjar förbereda sig för att bli mäktiga igen, Mercana i tysthet skulle lyckas iståndsätta en allians av andra klomelliska städer (exempelvis Addiaska, Hamur, Hisskov och Triska) skulle de kunna krossa magikerna trots alla deras mäktiga artefakter. Men bara om de ingriper i tid. Bozsa har förstått att Mercana har förstått detta, och de två tassar nu försiktigt runt varandra för att undvika missförstånd. Samtidigt förstår bägge parter att en konflikt dem emellan skulle vara en önskedröm för många zemniter (och Magillre, även om dessa mest skulle bli glatt överraskade av ett nytt klomelliskt inbördeskrig), och de är bägge därför mycket vaksamma mot falsklarm som zemniterna försöker lura på dem.

TEKNOLOGI

Bozsas teknologiska nivå är hög, och man utmärker sig både som instrumentmakare och, något udda, som båtbyggare. Men så länge man har råd att köpa det bästa Hamur har att sälja kommer Bozsa aldrig att utmärka sig som en av Klomelliens främsta hantverkarstäder. Kragenspitz försöker dock tävla med Sanzas om att brygga det bästa ölet.

[gtjorgo]

Strålande input från er:)

Jag kommer med svar samt lägger in tilläggen imorgon:)

[gtjorgo]

Mycket bra start, som sagt. Här kommer några inledande kommentarer:

1. Yara är död, Zemnus är tekniskt sett en sanzit som aldrig bott i Bozsa, Vodelheim har utvandrat till Mercana och Vidina är vad allmänheten angår även hon död. Kanske det vore bättre att fokusera på de magiker som lever och verkar i Bozsa? Moränmark, och i mitt fall Edgar, Brompo och Veritrilbia Amxis?

Yara tänker jag som grundare kan vara intressant. Hittills har jag haft med dönickar även tidigare.
Zemnus är mycket riktigt från Sanzas… stryker honom.
Vodelheim är väl som dignitär ganska viktig för Bosza?
Vidinia är absolut (någon variant av) död men anser likväl att hon bör vara med:)
Invil Moränmark bör absolut läggas till.
Edgars skola är kanske mer än kuriositet än en ”tungviktare”? Gäller även detta Brompo?
Amxis bör kanske föras in. Så även Yakutiel Trambetta?


2. Jag ser inget problem med att Cirkanten är lite storhetsvansinniga, och åtminstone delvis okända kufar med ansiktena dolda bakom huvor.

Jag tänker också att de från början finns drag av storhetsvansinne men att de inte definieras av detta under inledande fasen. Men ett korn lär ha funnits om man ser vad som sker 70 år senare. Vissa av Cirkantens mästare kan ha varit okända medan andra varit välkända i hela västerhavet. Beror möjligen på personligheten/magikerhusets tradition?


3. Vad gäller Zemnus och hans vistelse i Röda Tornen så är inte tidpunkten så viktig, bara ATT han vistades där ett tag innan han konstaterade att det var en usel bas för vidare erövringar.

Tiden fungerar om han flyr dit efter att något hänt vid högakademin i Sanzas som gör att han måste röra på sig. Detta måste eventuellt utrönas?:)

4. Inga magiller som studerar i Bozsa, där drar alla andra klomellier i bromsen. Och ankor studerar väl magi ungefär lika ofta som orcher?

Inga magiller köper jag. Byts ut mot Merelder eller folk från staden-O? Kalkländerna? Ankor och magi verkar vi ha lite olika uppfattning om huruvida de trollar mycket eller inte på forumet… har vi i Klomellientråden någon särskild uppfattning i denna fråga för klomelliska ankor?

5. Stadsstaterna har nytta av sina återvändande magiker, så att officiellt skicka iväg elever som förväntas återvända är ett ömsesidigt gynnsamt företag.

Jag kan tycka att det är ett tillräckligt stort incitament. Om tre trollkunniga trisker åker och en återvänder så är det ett bra utslag för oligarken hänemot grannen som kanske inte sänt någon. Motsvarande bör gälla generellt i hela unionen?

6. I beskrivningen av stadens inre används ordet ”eklektiska”, det kan väl inte stämma?

Nä det är fel. Måste ara autocorrect men oklart av vad


7. På andra sidan stadsbron finns diverse hantverkare, värdshus, handelsmän och drogblandare. Inne i staden är det visserligen trångt, men Bozsa insisterar på att ändå ha stora gräsmattor och planteringar.

Håller med. Ytterstaden har främst hantverkare och förnödenheter. Välskött men det av värde hittas på ön.
Inne på ön finns absolut grönområden och parker. Den existerande bebyggelsen är ganska tätt packad.

BOZSA OCH BRIKHO HAR FROSTIGA RELATIONER

Bozsa tror på ”civiliserandet” av Unionens svartfolk (de är förmodligen de enda som gör det på allvar). Brikho är dock fast beslutna att inte upprepa gångna århundradens misstag, och tänker aldrig låta sig styras av magiker igen, och absolut inte mänskliga sådana, sedan må de vara levande eller odöda. Helst vill man inte se utrikiska magiker alls på sin mark, och nekromantiker och zemnitiska kultister avrättas på stubben. De som faktiskt släpps in när behoven är för stora håller man noga koll på. Städerna bedriver begränsad handel med varandra och upprätthåller normal diplomati med ambassader och ambassadörer. Brikho och Bozsa kan dock hjälpas åt om zemniter ska klämmas åt eller om magiller blir alltför närgångna, och Bozsa brukar ta varje chans att hjälpa Brikho, och samtidigt passa på att spionera och ställa sig in – och det märker orcherna.
Brikho skickar ett mindre antal elever till Bozsa, då svartfolk sällan har läggning för magi. Väl hemma i Brikho måste eleverna sedan bevisa att de var värda pengarna som lagts ut och att de inte har fått konstiga ideer. När det väl skett kan de börja stiga i rang – men de tillåts aldrig hota de styrande krigsherrarnas maktmonopol.

Bozsa och YOLEV – tillägg: Bozsa och Yolev förenas dock av att de är de enda städerna i Unionen som tar boklig lärdom på allvar. Bara det faktum att alla deras ledare och diplomater är läskunniga gör under för diplomatin.

BOZSA OCH ADDIASKA HAR NORMALA RELATIONER

Addiaska är en ny makt under uppstigande, medan Bozsa är en gammal makt som dragits sig tillbaka, och detta leder ofta till en naturlig misstro dem emellan. Båda tror dock på nyttan och nödvändigheten av att sprida (mänsklig) civilisation, även om de menar helt olika saker med civilisation. Addiaska har inga ideologiska invändningar mot magi (nekromanti och illusionism undantagna) och hade inte ens grundats när Magikerkriget härjade landet, så det finns ingen gammal misstro som lägger hinder i vägen för deras förbindelser. Diplomatin är god om än lätt formell och handeln är livlig, men förståelsen för den andra partens djupare drivkrafter är svag – magikerna förstår sig inte på ära och släktheder, och riddarna saknar helt magikernas vetenskapliga och mystiska vetgirighet. Addier utbildas regelbundet i Bozsa.

BOZSA OCH MELORGH HAR BESVÄRLIGA RELATIONER

Både Bozsa och Melorgh betraktar den andre parten som hopplösa fall. Bozsa är den minst religiösa staden i Klomellien (möjligtvis jämte halvlängdsmännens Sanzas – hur är det med det, birke?) och Melorgh betraktar magikerna som dårar som leker med krafter de inte förstår, som vettvillingar och skurkar som tanklöst ådrar sig gudarnas vrede (som sedan spiller över på deras grannar) och släpper in monster, demoner och otyg från namnlösa dimensioner för att göra livet surt för vanliga hederliga gudfruktiga kultister. Samtidigt förkastar man inte magi i sig, så länge den utövas med rätt sinnelag, rätt religiösa ritualer och tillägnas rätt gud. Därför skickas regelbundet ynglingar och unga kvinnor till Bozsa för utbildning, och man håller bara igen på grund av Melorghs svaga ekonomi, som inte räcker till särskilt många studentavgifter. Man manar de avresande att akta sig för frestelser och synd, men det gör man å andra sidan när de lämnar hemmets härd på morgonen också.
Bozsa å sin sida konstaterar att orcherna vid det här laget har börjat använda gaffel, och räknar kallt med att de kommer att få se svartalfer knyta en servett runt halsen innan melorghierna antar en begriplig almanacka. De ses, något överdrivet, som helt oemottagliga för alla förnuftsargument, och anses aldrig begripa sitt eget bästa.
Ingendera parten har dock någon anledning att aktivt motarbeta den andra, och Bozsas uppköp av magiska kuriositeter och udda skapelser och växter från Melorgh utgör ett välkommet alternativ till Mercanas snikna försök att monopolisera handeln med Melorgh. Bozsas monsterjägare är också helt nödvändiga när något magiskt otyg av den tyngre sorten börjar gå lös i Melorgh, inte minst då melorghierna själva lika ofta faller på knä som drar vapen inför sådana monster.

Lägger in detta!

[Torquemada]

Edgar är ingen maktfaktor - men sannolikheten att RP ska besöka hans akademi och träffa honom är ganska stor.
Vodelheim är chefsbekämpare av zemniter i norr och vice-ambassadör i Mercana, så han är en tungviktare. Och desto viktigare: Han anlitar RP ganska ofta.

Glömde en sak vad gäller Zemnus vistelse i tornen - den skedde efter Magikerkriget. Innan dess hade han högst något dussin anhängare.

Vilka som studerar i Bozsa är ganska komplicerat, men grovt indelat:

1. Utvalda av de andra städerna. Dessa mer eller mindre måste återvända och göra nytta. Någon enstaka avvikare kan lösas genom ekonomisk kompensation. Det här är investerade pengar som ska ge avkastning - de andra städerna betalar Bozsa för utbildningen.

2. De som sponsras av andra - handelshus, oligarker, riddarordnar. I princip gäller samma som för den föregående gruppen, men de har inte lika mycket tvångsmedel att tvinga tillbaka de sina med.

3. De som betalar för sin egen utbildning. Till exempel RP.

4. De som Bozsa snokat upp och sponsrar själva för att de är så extremt lovande studenter. Talangjägare ute i buskarna bemöts med jubel eller hötjugor.

5. Infödda Bozsabor. Extremt låga avgifter, curling hela vägen om man inte lyckats reta upp gamlingarna genom sin bristande respekt för fina gamla traditioner.

[Torquemada]

VERITRILBIA AMXIS, Stormästare av Portalakademin (se denna)

Halvalven Veritrilbia föddes och växte upp i Saphynas skogar. Redan tidigt drevs hon av en okuvlig upptäckarlust och vilja att förstå sin omvärld. Trots varningar om Altors faror och förmaningar om att söka sin ”inre sanning” lämnade den unga Veritrilbia sitt födelsehem för att aldrig återvända. Under sina resor över Ereb träffade hon på grundarna av den första Magokratin på ön Diamor i Klomellien. Under flera år diskuterade hon och hennes nya vänner möjligheterna att färdas till andra världar. Veritrilbia lämnade efter sig fröet till en ny akademi när hon reste vidare, och vid hennes återkomst flera årtionden senare hade det blommat och resulterat i en fast akademi i den nya staden Bozsa. Veritrilbia anslöt sig igen, och nådde, mycket tack vare sin odödlighet, med tiden en ledande position. Hon har under stadens historia flera gånger blivit erbjuden posten som rector, men har alltid avböjt, då hon varken är intresserad av makt eller vill slösa tid på administration. Veritrilbia har rykte om sig om att vara likgiltig för dödliga människoliv, vilket inte är sant, men hon har sedan länge accepterat att folk runt henne kommer att åldras, dö och bytas ut. Hon har också en något annan syn på döden, även sin egen, då hon som en av mycket få jordiska varelser har besökt flera dödsriken, och med säkerhet vet att döden inte är slutet. Hennes efterforskningar i vad som styr en enskild själs öde fortgår. Dessa studier ses som djupt kätterska av alla kyrkor och religioner, och är endast mindre avskydda än hennes försök att förstå gudarnas sanna natur. Då Veritrilbia har vett att hålla en mycket låg profil utgör detta dock sällan ett rejält problem. Under långa tider är hon bortrest från Portalakademin, antingen i Altor eller i andra världar och dimensioner.

Till utseendet är Veritrilbia småväxt och har blekblont halvkort hår. Hudfärgen varierar – en del världar hon besökt har ibland gett henne en kraftig solbränna. På grund av utom-altorisk kost har hon även ibland haft ännu mer udda kulörer. Hon klär sig oftast i enkla grå och vita kläder, men om hon måste imponera på någon iför hon sig en regnbågsstrålande och konstfärdigt utformad kåpa som hon köpt av stadens illusionister. Kåpan är fullastad med karismahöjande besvärjelser. Hon har även ett bälte med allsköns skyddsbesvärjelser som hon köpt av akademin Ålderborgen. Till sin natur är Veritrilbia tystlåten och eftertänksam, och återfinns oftast med huvudet i en bok eller ritande på någon ny magisk symbol som ska möjliggöra en ny portal. Ett undantag är när hon diskuterar sina och andras reseupplevelser. Hon är omåttligt förtjust i äventyrare, och kan bli mycket välvilligt inställd till artiga äventyrare som berättar om sina egna äventyr på avlägsna platser (SL bör ta hänsyn till detta när Portalakademin bedömer RP:s förfrågan om resor till andra världar, och priset för dessa. Låt inte spelarna komma undan med korta sammanfattningar heller: att utgjuta sig om legenden om sig själva mår de bara bra av i långa loppet). För de som frågar och lyssnar anstränger sig Veritrilbia till det yttersta för att inte utsätta portalresande för onödiga faror, både med utrustning (mot ersättning) och goda råd. Detta sträcker sig så långt som till trovärdiga utklädnader och korta språkkurser i till exempel giakiska (absolut nödvändigt för att överleva en längre vistelse i Mörka Landen).

Politiskt är Veritrilbia och ledningen för hennes akademi ganska likgiltiga och flyter mest ovanpå. Så länge Klomellien inte helt rasar samman i ett väldigt inbördeskrig och så länge zemniterna hålls på rimligt avstånd från makten och inte infiltrerar deras egen akademi, är de nöjda. När andra akademier och fraktioner i Rådet trycker på om ökat engagemang, mer transparens och tillgång till andra världars rikedomar, så kan alltid Veritrilbia hota med att resa bort i några årtionden, och då hon tidigare gjort verklighet av sådana hot, brukar då hennes kritiker lugna ner sig.

[birkebeineren]

RELIGION

Bozsa har inget starkt religiöst liv. Sedan gammalt lever Imperiegudarna kvar, men ägnas ingen stor kult. De många utsocknes eleverna tar dock med sig sina viktigaste gudar utifrån, och om de bor kvar brukar de behålla sin tro åtminstone under den första generationen; följaktligen finns ett soltempel i Bozsa, liksom en liten kultplats tillägnad Melorghs skyddsgud Puki. Delar av Bozsa lägger dock stor energi, både i teori och praktik, på att försöka förstå Multiversum och gudarnas verkliga natur, och detta retar alltid upp alla andra om det läcker ut.

Lägg till ett tempel för Unga Gudarnas övergud Sholak. Han är magins gud och unggudadyrkare finns faktisk lite här utanför kärnområdet Berendien.

Bozsas teknologiska nivå är hög, och man utmärker sig både som instrumentmakare och, något udda, som båtbyggare. Men så länge man har råd att köpa det bästa Hamur har att sälja kommer Bozsa aldrig att utmärka sig som en av Klomelliens främsta hantverkarstäder. Kragenspitz försöker dock tävla med Sanzas om att brygga det bästa ölet.

Fördjupa gärna tankarna kring båtbygget. Bozsa består av utdikad träskmark, en del berg och en flod som rinner åt fel håll med magisk hjälp. Ingeting år dock omöjligt (så länge det rimligtvis rör sig om flatbottnade farkoster i de grunda vattnen).

[birkebeineren]

Mycket bra start, som sagt. Här kommer några inledande kommentarer:

1. Yara är död, Zemnus är tekniskt sett en sanzit som aldrig bott i Bozsa, Vodelheim har utvandrat till Mercana och Vidina är vad allmänheten angår även hon död. Kanske det vore bättre att fokusera på de magiker som lever och verkar i Bozsa? Moränmark, och i mitt fall Edgar, Brompo och Veritrilbia Amxis?

Yara tänker jag som grundare kan vara intressant. Hittills har jag haft med dönickar även tidigare.
Zemnus är mycket riktigt från Sanzas… stryker honom.
Vodelheim är väl som dignitär ganska viktig för Bosza?
Vidinia är absolut (någon variant av) död men anser likväl att hon bör vara med:)
Invil Moränmark bör absolut läggas till.
Edgars skola är kanske mer än kuriositet än en ”tungviktare”? Gäller även detta Brompo?
Amxis bör kanske föras in. Så även Yakutiel Trambetta?

Yara är död men borde ändå platsa av historiska skäl då hon var avgörande för Bozsas grundande. Har vi förresten inte sagt att hon vilar i något mausoleum?

Zemnus var troligen söderlänning (även om brikombar också är en möjlighet, fast då ger det honom en bakgrund som gruvarbetare och getaherde - vilket iofs kan ha varit avgörande för hans senare karriärval?). I den grad dagens sanzabor känner till hans bakgrund så förknippar de honom med Bozsa, så även andra som känner till något om grundaren av de hemska zemniterna. Röstar således för att han kan få platsa i Bozsas galleri över kända personer.

4. Inga magiller som studerar i Bozsa, där drar alla andra klomellier i bromsen. Och ankor studerar väl magi ungefär lika ofta som orcher?

Inga magiller köper jag. Byts ut mot Merelder eller folk från staden-O? Kalkländerna? Ankor och magi verkar vi ha lite olika uppfattning om huruvida de trollar mycket eller inte på forumet… har vi i Klomellientråden någon särskild uppfattning i denna fråga för klomelliska ankor?

Aspirerande magiker från hela Västerhavs- och Kopparhavsområdet borde kunna hitta till Bozsa. Men magiller släpps nog inte in med tanke på den allmäna klomelliska illviljan.
Ankor kan lära sig magi även om de inte gör det särskilt ofta. Av svartfolken är det endast vättarna som ibland gör det. Orchernas benmagi borde dock tillsäga att de också ibland kan ha förmågan även om det kanske då beror på svartfolksgudarnas goda vilja?

5. Stadsstaterna har nytta av sina återvändande magiker, så att officiellt skicka iväg elever som förväntas återvända är ett ömsesidigt gynnsamt företag.

Jag kan tycka att det är ett tillräckligt stort incitament. Om tre trollkunniga trisker åker och en återvänder så är det ett bra utslag för oligarken hänemot grannen som kanske inte sänt någon. Motsvarande bör gälla generellt i hela unionen?

Frågan är vem som egentligen vinner på den här ordningen? Hur ofta skickas studenter från de olika stadsstaterna till Bozsa med statlig begäran? Varje år eller möjligen när det finns en ledig plats enligt det antal som är avtalad?

[birkebeineren]

Vilka som studerar i Bozsa är ganska komplicerat, men grovt indelat:

1. Utvalda av de andra städerna. Dessa mer eller mindre måste återvända och göra nytta. Någon enstaka avvikare kan lösas genom ekonomisk kompensation. Det här är investerade pengar som ska ge avkastning - de andra städerna betalar Bozsa för utbildningen.

2. De som sponsras av andra - handelshus, oligarker, riddarordnar. I princip gäller samma som för den föregående gruppen, men de har inte lika mycket tvångsmedel att tvinga tillbaka de sina med.

3. De som betalar för sin egen utbildning. Till exempel RP.

4. De som Bozsa snokat upp och sponsrar själva för att de är så extremt lovande studenter. Talangjägare ute i buskarna bemöts med jubel eller hötjugor.

5. Infödda Bozsabor. Extremt låga avgifter, curling hela vägen om man inte lyckats reta upp gamlingarna genom sin bristande respekt för fina gamla traditioner.

Låter som en bra indelning. En gammal tanke är att Bosza ses av icke-klomelliska magiker och aspirerande sådana som en plats där det är lättare att antas som student än vid andra akademier. Om detta egentligen är sant eller inte beror kanske pp men ryktet lär oavsett göra att ett inte helt obetydligt antal söker sig hit med forhoppningar om att så är fallet. Och om nu Bozsas ledning exempelvis får en ung och påverkningsbar hynsolgier på dörren med enormt potential men bara tre kopparmynt i börsen så lär väl inte dörrarna stå stängda för antagning? Sen är det också tänkt att De Hundra och En i Bozsa inte gillar de begränsningar som Magikernas gille (det överordnade organ som många magiker i Ereb tillhör) förespråkar och att magiker här sällan är medlemmar.

[Torquemada]

Magikernas gille har jag ingen koll på.

Givetvis ska Sholak med.

Hynsolgiern i fråga kan säkert jobba ihop sin avgift, eller ta lån (fast Bozsa tillåter INTE att elever tar lån av Mercana). I både staden och landet finns mycket att göra. När han han sedan börjar lära sig besvärjelserna finns det mer. Så länge hen gör rätt intryck står dörrarna öppna.

Att städerna skickar iväg elever är ett formaliserande av ett utbyte som bägge parter tjänar på. Bozsa vill ha elever och avgifter. De andra städerna vill ha färdiga magiker OCH kontroll över vem som utbildar sig i Bozsa. Städerna skickar iväg så många som de bedömer att de har råd med, men ett ganska konstant antal, med ett visst antal års mellanrum, efter att ha förvarnat och kommit överens med Bozsa. Hur många och hur ofta? Så många och så ofta som passar SL. Alla av dessa blir ju inte antagna, eller inte antagna där det var tänkt att de skulle bli antagna. Det blir så pinsamt hemma i Triska när elementarmagikern man beställt kommer hem med en examen från harmonistakademin och sedan envisas med att öppna truten... för att inte tala om halvisen som stolt kommer hem till Sanzas i svart kåpa med ett diplom från Likkistan ("INGEN halvlängdsman har lyckats lära sig det här innan, mamma!")... oftast tillåts inte sånt, men Bozsa tror styvt på att inte tvinga folk att studera något de inte vill, och att släppa in de begåvade där de hör hemma.

Båtbygget syftade mest på Blötis, men det är inte viktigt och kan strykas.

Zemnus tänker jag inte skriva någon ny post över, men om ni inte hittar sammanställningen över zemniterna i trådarna kan jag tota ihop den igen.

Jag brukar köra med lite sällsynta trollande orcher, svartalfer och troll. En del är eventuellt blandblod, och andra kan ha förbannats/välsignats av kaosmakter, demoner eller liknande. Sedan finns det undantag. Jag vill minnas att Siratsia uppe i Barbia hade tre svartfolksmagiker i sin sold?

[Torquemada]

ELDFÄNGDE EDGAR EK, adjunkt av Edgars Eldbollsakademi (se denna)

Edgar föddes i Kragenspitz som son till en halv-pensionerad magiker och en krögare. Att han skulle studera i Bozsa rådde det aldrig något tvivel om, och redan innan han nått puberteten skeppades han iväg uppför floden. Tyvärr så förlorade han sitt fokus efter några år, och började överge böckerna för att hänge sig åt vin, kvinnor och sång, i den ordningen. Dessutom envisades han med att ifrågasätta sina mästare och ignorera magins all krävande formalia, sig själv och andra till skada. Till slut exploderade det, bokstavligt och bildligt. Utsparkad från sin akademi utan en examen vågade han inte återvända hem utan slog sig i lag med äventyrare och började ägna sig åt det hävdvunna och hedervärda yrket att slå ihjäl monster och ta deras pengar. När efter ett antal mer eller mindre framgångsrika expeditioner hans nya familj klagade på saknade lemmar, efterhängsna förbannelser och obotlig fotröta, så fick Edgar motvilligt medge att han kände till en plats där sådana besvär kunde avhjälpas. Åter i Bozsa började han se staden dess och makt och bekvämligheter i ett nytt ljus, medan han väntade på att hans vänner skulle kureras. Han försäkrade sig om att han, om han ville, skulle kunna återvända till sin akademi, mot en rundlig monetär ersättning (något som hans äventyrande hade försett honom med), och gav sig sedan ut i fält igen. När Edgars gäng sedermera återvände en tredje gång, så bestämde han sig för att benen värkte, stannade i Bozsa och återupptog sina studier, samtidigt som han försökte ordna jobb åt sina vänner. Några år senare avlade han med knapp nöd examen, till stor del tack vare att hans gamla akademi nu var på fallrepet och dess mästare alla hade avlidit, gått i pension eller var på väg att göra det ena eller det andra. Edgar, som hållit i sina slantar den här gången, gjorde en bra affär med akademins sista ledare och köpte sitt gamla alma mater för att inte behöva flytta sin säng, mitt under näsan på Bozsas missbelåtna Råd, som helst velat använda byggnaden till annat. Med åren började dock pengarna tryta, och Edgar gav sig på att försöka undervisa elever som ingen annan akademi ville ha eller hade kastat ut. De fattiga, de korkade och de hetlevrade flockades till hans portar, och inom kort var Edgars Eldbollsakademi född.

Edgar, som alltid en lättsam och egalitär man, höll lätt på formerna, pressade ner priserna och avvisade ingen utom de som uppenbart inte kunde lära sig magi, men som vägrade acceptera det. Som innehavare av en gammal akademis rättigheter kunde inte Rådet stoppa honom med mindre än att man ändrade på de gamla reglerna. Snart började äventyrare och lycksökare flockas runt en plats som inte krävde rekommendationer eller avkrävde lojalitetsförklaringar eller höll sig med en moralkodex. Pengarna rullade in, men akademin fattade upprepade gånger eld. Trots att bara ett dussin oskadade rum till slut återstod ryckte Edgar bara på axlarna och började slå upp skjul och tält. Samtidigt satte han upp klatschiga reklamskyltar lite överallt där han kom undan med det, och lyckades på så sätt betala både avgifterna till Rådet och böterna för alla skador hans oregerliga elever orsakade. Skyltarna är en ständig källa till skam för Bozsas Råd och stadens värdighet, och en lika ständig källa till munterhet för utsocknes, och de måste ständigt ersättas.

Edgar är långväxt och ranglig, och hans avlånga skalle pryds av ostyrigt svart hår, som dock börjat glesna något med åren. Han är hopplöst optimistisk och gåpåig, och ofta svår att få tyst på. När saker går honom emot får han ibland vilda raseriutbrott och far ut med orimliga anklagelser mot alla möjliga närvarande, för att sedan lugna ner sig och sätta sig och ta en öl. Ofta börjar eldig minimagi spontant virvla runt honom när han blir arg. När Edgar inte undervisar, peppar folk, värvar elever eller pratar strunt så tycker han om att göra eleverna sällskap vid den offentliga utspisningen: en stor kittel stående utomhus utan regnskydd, trästockar som sittplatser och i bästa fall något på ett roterande grillspett. Och öl, vin och andra drycker. Förbipasserande Bozsa-magiker skakar på huvudet och suckar åt den skrålande sången, de fumliga danserna och de ständiga fyllegrälen. Edgar klär sig nästan alltid i en lång, svart rock gjord av skinnet från en gammal drake. Själv hävdar han att han var med och dödade draken under sina äventyrardagar, medan hans många kritiker sprider ryktet att han lurat till sig den ovärderliga dyrgripen av någon stackars äventyrare som passerat genom hans akademi. Både Nusemang och Gombastur har utan framgång försökt köpa den av honom.

Edgar är någorlunda lyckligt gift med en pensionerad äventyrerska och har fem barn (vilka, som alla barn, skäms för pappa). Ibland blir Edgar förälskad i någon ung student eller tvärtom, och det slutar aldrig gott. Hans hustru bor i några av de intakta rummen och har den otacksamma uppgiften att försöka hålla ordning på finanserna. Edgar kallar sig anspråkslöst för ”adjunkt”, den enda titel han faktiskt gjort sig förtjänt av.

Edgar är en halvduglig talare och populär bland en del av de maktlösa studenterna i andra akademier. Vad Bozsas befolkning i stort, Rådet, rectorn och zemniterna anbelangar så åtnjuter han ungefär lika mycket respekt som en orcherhövding eller en lågrankande oligark. Edgar och hans lärare och elever tycker om att väsnas under de stora rådsmötena, men ingen tar dem på allvar. I ett försök att höja sin status har de försökt att erbjuda sig som frivilliga för offentliga tjänster, men hittills har de inte fått mer komplicerade jobb än protokollföring och transkribering. Inte ens vakttjänstgöring, som är mer eller mindre obligatoriskt för alla bozsabor, och som betraktas som ett sannskyldigt gissel och en tråkig plikt av alla andra, har de kommit i fråga för. Politiskt stöttar Edgar den nuvarande ordningen (varje annan ordning skulle göra sig av med honom) och allt som hjälper hans akademi att överleva.

[birkebeineren]

Magikernas gille har jag ingen koll på.

Beskrivs i Kandra-modulen. Finns en kort beskrivning och några länkar i wikin här: Magikernas Gille

Min tanke är dock att Klomelliens magiker och Bozsa inte är medlemmar.

Hynsolgiern i fråga kan säkert jobba ihop sin avgift, eller ta lån (fast Bozsa tillåter INTE att elever tar lån av Mercana). I både staden och landet finns mycket att göra. När han han sedan börjar lära sig besvärjelserna finns det mer. Så länge hen gör rätt intryck står dörrarna öppna.

Den här biten med att behöva jobba för utbildningen har nog en del utomstående missat. Men om de har talang och är villiga att låta sig skrivas in vid akademin med de kravs som ställs så lär de ha en rimlig stor chans att antas som studenter.

Att städerna skickar iväg elever är ett formaliserande av ett utbyte som bägge parter tjänar på. Bozsa vill ha elever och avgifter. De andra städerna vill ha färdiga magiker OCH kontroll över vem som utbildar sig i Bozsa. Städerna skickar iväg så många som de bedömer att de har råd med, men ett ganska konstant antal, med ett visst antal års mellanrum, efter att ha förvarnat och kommit överens med Bozsa. Hur många och hur ofta? Så många och så ofta som passar SL. Alla av dessa blir ju inte antagna, eller inte antagna där det var tänkt att de skulle bli antagna.
...

Detaljer som det här jag vill baxa oss fram till. Det finns altså ett logisk system, åtminstonde någotsånär, till hur det fungerar rent praktisk med dessa statligt skickade studenter. Att sen vara lite vag ger sen möjlighet för den enskilde SL att göra enligt eget tycke beroende på hur vanlig magi är i egen tolkning. Antalet studenter som skickas behöver inte anges i vår beskrivning mer exakt än att det är "ett antal" och att det "varierar" från stadsstat till stadsstat.

Sanzas skickar så få de kan utan att riskera att anklagas för avtalsbrott. Från Triska utan särskild mycket till centralledning är det måhända bara de tre triskeroligarkerna som har råd att skicka studenter, eller rentutav de enda som har rätt?

Båtbygget syftade mest på Blötis, men det är inte viktigt och kan strykas.

Stryk inte, vidareutveckla heller!

Zemnus tänker jag inte skriva någon ny post över, men om ni inte hittar sammanställningen över zemniterna i trådarna kan jag tota ihop den igen.

All information finns i wikin tror jag, i artikeln Zemniterna. Säg till annars.

Den enda detaljen jag vill lägga till är att han var människa av antingen söderländsk eller brikombarisk härstamning, båda dessa grupper är av jorisk ursprung och således ganska anpassningsbara. Både Söderlandet och brikombarerna i Barbuna (stad i norra Sanzas nära gränsen till Brikho, det gamla Brikombar) bebos huvudsakligen av människor men räknas som sanzabor rent juridisk bredvid halvlängdsmännen.

Jag brukar köra med lite sällsynta trollande orcher, svartalfer och troll. En del är eventuellt blandblod, och andra kan ha förbannats/välsignats av kaosmakter, demoner eller liknande. Sedan finns det undantag. Jag vill minnas att Siratsia uppe i Barbia hade tre svartfolksmagiker i sin sold?

Det finns alltid undantag. Den något strikta beskrivningen av vilka folkslag som kan använda magi enligt Expert och Magiboxen är troligtvis bara vad Erebs främsta lärda auktoritet Mandelorden anser som rätt, något de inte alltid har.

[Torquemada]

Zemnus avlade sin examen i Sanzas, var han kom ifrån innan dess har jag inte tänkt på.

Sanzas har nytta av sina magiker, men jag antar att de värdesätter lugn och ro ännu mer?
Förmodligen är Bozsa en aning missbelåtna med att Sanzas främst skickar mentalt helt pålitliga studenter, som därför som regel är en smula överåriga, eller för att tala klarspråk: pensionsfärdiga föredettingar.