Valentin Echthe
Anfader till echterna i Kardien.
Valentin Echthe föddes till stordåd och storslagenhet. Från det att han föddes visste han att gudarna hade något stort i åtanke för honom. Då tredje konfluxen inträffade insåg Valentin att detta var en del av planen för hans liv. Fem år senare stod han som ledare för folket på Divras udde. Valentin Echthe kallade från första stund sina följeslagare för Echther. Han skapade så en första antydan till statsbildning efter katastrofen och en ny grund för sammanhållning. Alla som kom till Valentin mottogs med öppna armar så länge de var beredda att leva efter Valentins påbud. Dessa var ganska många och omfattade heder, ordhållighet, barmhärtighet mot den som visar ånger, och kyskhet. Runt Valentin Echthe uppstod en personkult som lever kvar 1200 år senare. Hans ord kom aldrig att nedtecknas i någon officiell version utan har levt kvar genom muntlig tradition. De har så småningom kommit att sättas på pränt av ett flertal historiker, men ingen av dessa versioner har erhållit kanonisk status.
År 610 e.O. vördas Valentin Echthe fortfarande varmt av alla echter. Näst efter Odo ses han som den störste man som någonsin har levat och han har även kommit att gudomligförklaras av Exarken i Ekeborg. Runt Valentins namn frodas en personkult som varje år når sin kulmen den 15:e öppne då Valentin Echthes dag firas. Denna dag hålls lika helig som soldagen och etinsdag. För echterna representerar Valentin inte den moraliskt felfria människan, utan den perfekte ledaren. Om Odo kan sägas visa echterna den moraliska stigen de bör vandra, så visar Valentin Echthe vägen genom ett hårt liv där tuffa beslut måste fattas, ibland med moraliska kompromisser som följd. Odo är på det viset den perfekte religiöse ledaren, Valentin den perfekte kungen. Alla echter hyser en bergfast tro på Valentins förmåga och den retoriska frasen ”Hur hade Valentin Echthe handlat om han levat idag?” är så uttjatad att syntalder i retorik numera starkt avråder sina skolaster från att använda den. Vilket de givetvis sedan gör i alla fall.[1]
Skriftliga källor från Valentins tid
- "att med säkerhet kunna härleda alla de tusenden av ordspråk och citat som än i dessa dagar läggs i Valentins mun låter sig svårligen med säkerhet göras då de skriftliga källorna från denna tid i Echternas historia är i det närmaste obefintliga".
- - Lärde Elkan Klumpfot av Mandelorden
Det finns i princip endast tre kända verk från denna tid i echternas historia och de är Dirivins brev, Dikt till Ljuva Jungfru Annabella och Valentins domarbrev. I "Dirivins brev" angriper den unga kvinnliga advokaten Dirivin från sin fängelsecell i en rad retoriskt mycket välformulerade pamfletter främst sin forne motståndare, den joriske generalen Jegher. I det sista brevet angriper hon dock Valentin Echte där hon i förtäckta ordalag anklagar honom inte bara för löftesbrott utan även för otrohet i sängkammaren (med henne?). En kort tid senare förvisas både hon och Jegher till en idag okänd ö av Valentin. De echter som känner till breven förkastar alla det sistnämnda brevet som ogin smutskastning utan verklighetsförankring. Dessa brev finns idag i Mandelordens eget bibliotek i Pendon. Exarken i Ekeborg har förövrigt länge velat komma över dem.
Något som skulle kunna ge stöd till Dirivins anklagelser, i alla fall vad gäller Valentins otrohet i sängkammaren, är ett brev som påstås vara skrivet av Valentin själv. Brevet är en dikt till "Ljuva Jungfru Annabella" där jungfruns behag prisas närgånget och med övermåtta, och där diktaren vällustigt och i flortunt förtäckta ordalag omnämner hur han avser att behandla dessa nästa gång han har vägarna förbi. Dikten avslutas med en hälsning till jungfrun "från din Valentin". De få echter som känner till dikten förkastar den lika kategoriskt som Dirivins brev då alla vet att Valentin var gift och redligt trogen "väna" änkan Brythilde av Storegaard.
Detta brev påstås finnas i original inlåst någonstans i Exarkens bibliotek i Ekeborg. En kopia som ska ha tillverkats 168 f.O. av en Mandelmunk vid namn Usnar Långnäsa finns dock att beskåda i biblioteket i Luksilo.
Utöver dessa texter finns också slutligen ett sigillerat dokument med fyra domslut där Valentin dömer i en landtvist mellan två storbönder, en tvist mellan en bonde och en hirdman om huruvida hirdmannen gjort bondens dotter med barn, en tvist mellan en kvinna och en köpman där köpmannen anklagas för att väga falskt, samt en tvist mellan en bonde och en förtrollad get där geten anklagar bonden för att ha svurit falskt.
Texten innehåller flera kända citat och beskrivningar som idag flitigt används när man refererar till Valentins klokhet och duglighet som ledare och domare. De kallas allmänt för "Valentins domarbrev" och behandlas med stor vördnad bland echter. Fler sådana domarbrev har dykt upp under historiens gång, men de fyra första är de enda som man faktiskt tror sig kunna härleda tillbaka till Valentin.