Tolaner

Tolaner kallas den joriska ursprungsbefolkningen på Tolanhalvön. Numera används namnet endast i Felicien på södra Tolan.

---

Från Felicien:

-Tolanerna är ättlingar till de jorer som bodde i södra Tolan och är numera starkt påverkade av kîmzonsk kultur. Generellt sett kan man säga att tolaner som lever i huvudsakligen kîmzondominerade städer i dagligt liv inte skiljer sig från småkîmzoner, medan tolaner som lever i de självstyrande tolanerlanden är mindre påverkade av kîmzonska seder och bruk. Livegna tolaner kallas av kîmzonerna för tolaniner.

-Tolanerfurstar som svurit trohet till den feliciske kungen har ingen formell representation i Feliciens styre, men kan genom sin rikedom och status utöva stort informellt inflytande.

-Ofta är det frigivna slavar eller inhyrda tolaner som sköter gården och ger tolaninerna order i utbyte mot en andel av skörden. Undantaget är vinodlingen som felicierna kallar "den farkhonska konsten". Tolanerland är organiserat på olika sätt, men brukas framförallt av livegna bönder och ett mindre antal fria bönder, alla i olika mån arbets- eller skattepliktiga till sina tolanerfurstar. Grödorna som odlas är framförallt vete/durumvete, korn, vinrankor och olivträd. Linser och kikärtor är också vanliga. Fruktodlingar är mycket vanliga då Felicien lämpar sig bättre för trädodling än spannmålsodling. Förutom vinrankan och olivträdet odlas granatäpplen, citron, pomerans, kvitten, fikon, aprikos, valnötsträd, plommon, philasträd, körsbär och mandel. Lin och hampa odlas för segelmakeriet, tygindustrin och repslageriet. På södra Pelenos påminner jordbruket mycket om det i norra Efaro och här odlas gulris, banan, henna och bomull. Lök, vitlök, sallad, blomkål, palsternacka, okra, aubergine, gurka, blomkål, morot, spenat och örter odlas i kålgårdarna. Den enda dyrare krydda som odlas i Felicien är saffran som dock är värd sin vikt i guld. Mycket dyrbara är också karmosinbaggarna som skördas i busklandskapen och som blandas med vinäger och torkas till ett färgpulver som ger en ljustålig och klarröd färg. Reseda och henna är viktiga färgväxter och hennan används också som kosmetika och kroppsdekoration i festliga och religiösa sammanhang. Den sistnämnda traditionen återfinns också i Efaro och enligt uppgift från Mandelordens mest beresta medlemmar i det fjärran Kamsun. De infödda tolanerna har en stark herdekultur med får- och getskötsel som bas. I beteslandskapen frodas också örter och blommor som skördas och används som örtkryddor, mediciner/droger och som ingredienser i parfym- och kosmetika. Bin hålls för honung och vax av såväl tolaner som kîmzoner. Svinskötsel är ovanlig i Felicien, men förekommer i de ek- och bokskogar som täcker Erbulas' sydsluttningar. Den tolanska aristokratin föder också upp nötboskap, hästar, åsnor och mulåsnor.

-Tolaniner och slavar är alla fattiga, men inom de övriga grupperna återfinns allt från enkla daglönare, fiskare och hantverkare till mäktiga ämbetsmän, köpmän och plantageägare som förfogar över land, folk och skepp. Utseendemässigt skiljer sig de olika befolkningsgrupperna åt, men inte så mycket, och om man skulle se en felicier naken finns det inget säkert sätt att avgöra grupptillhörighet. Kîmzoner tenderar att vara relativt slanka och långa, olivhyade med svart hår och mörka ögon. Tolaner och tolaniner är oftare något kortare och kraftigare byggda än kîmzonerna och har ofta brunt hår, är ljushyllta och har ibland blå ögon. Geroner och slavar domineras av efarier, mörkhylta kvinnor och män med krylligt vitt hår som ofta flätas och rätas ut med heta järn. Många geroner och slavar har dock annan bakgrund än efarisk, t.ex. blonda eller rödlätta nargurer eller de mörkt olivhyade samkarnerna. Århundraden av samliv mellan befolkningsgrupperna har dock gjort skillnaderna mindre. Kritos är den landsdel med störst andel tolaner, då större delen av inlandet är Tolanerland. Gerdikkarkepelagen domineras helt av kîmzoner då öarna var nästintill obebodda vid kîmzonernas ankomst.

-Tolanerfurstarna bidrar med tungt kavalleri, katafrakter, till de feliciska arméerna där de i strid oftast bildar flankskydd. Katafrakternas unga väpnare och stallknektar kan formeras till ett lätt kavalleri, men deras stridsvärde är lågt. Tolanskt infanteri är oftast lätt t.ex. slungkastare eller av löpartyp. Enbart kungen kan kalla tolanerfurstarna till sina fanor.

-Katafrakterna är ett tungt tolanskt kavalleri. Ryttaren, oftast av ädel härkomst, bär tung rustning, ofta lamell över ringbrynja, från topp till tå och är beväpnad med lans, sköld, sabel eller svärd och ibland ett armborst eller båge. Även hästen bär rustning, vanligen fjällpansar eller tjockt tyg.

-I Felicien dyrkas också de Gamla Gudarna, framförallt i de tolanska furstendömena. Numera är de också populära hos kîmzoner och omvänt är det många tolaner som dyrkar de kîmzonska gudarna.

-Specialiserade tolanerpräster kallade aruspixer spår i fåglars flykt och i djurlever.

-De infödda tolanernas magiska traditioner var kopplade till framförallt gudakulterna och inriktade att bemästra naturen, speciellt regn och fåglar.