Solorden
Solens Orden
Typ
Solorden var den första andliga riddarorden som bildades. Det hade helt sedan det Första Soltåget då den värdsliga Solfararorden skapades varit en plan hos exarkerna att skapa en andlig motsvarighet. Likt de värdsliga riddarordnarna följde Solorden en ordensregel, men svor även munklöftet om celibat, fattigdom och troskap till den Lysande Vägen som fastlagts av den helige Dericus. Solorden existerar inte längre i sin ursprungliga form utan är likt den Lysande Vägen splittrats i två grenar, Solriddarorden (Solens riddares Orden) som följer den aidniske grenen och Justinerorden (S:t Justins Orden) som följer den dalkiska grenen. Båda solriddare och justiner ser sig som de sanna arvtagarna till Solorden och deras benämningar av sig och sina ordnar kan vara högst förvirrande för den oinvigde. När orden bildades stod den Lysande Vägen på höjden av sin makt och många av de intentioner som fanns innan splittringen efter den Stora Schismen var inte längre aktuella för vare sig Solriddarorden eller Justinerorden.
Säte
Huvudsätet låg i Arno på Caddo där Justinerorden nu har sitt säte i Justins Hus (d. Ísetinis Úggo). Två övriga säten fanns, i Kardiska Ekeborg och i Zorakins huvudstad Pendon. Solriddarorden har efter Stora Schismen sitt huvudsäte i Ekeborg där den aidniska exarken förlade sitt ämbete och som även senare blev Kardiens huvudstad.
Storlek
På höjden av sin makt förfogade Solorden över ungefar 1800 riddare och lika många väpnare. Utöver dessa ordens egentliga medlemmar tillkom en mängd lekmannabröder som tjänstegjorde som allt ifrån hantverkare till uppassare och tjänare. Inga meniga soldater fanns innom orden då vakttjänst tillkom väpnare att utföra och själva krigförandet när detta krävdes var riddarnas lott.
Tillträdeskrav
Vem som helst kunde ursprungligen träda in i Solorden och börja sin tjänst längst ner i den av ordensregeln fastlagda hierarkin. Undantag gjordes dock for redan dubbade riddare som kunde träda in direkt som väpnare om de avsvor sig alla andra troskapsband och accepterade munklöfterna om fattigdom och celibat. Detta forhållande gjorde att väldigt många riddare från Zorakin och Kardien kom att ansluta sig till denna orden som annars var bildat av en dalk och låg i ett icke-feodalt samhälle, men det var möjligheten att ägna sig åt den ädla stridskonsten i Etins tjänst som lockade ädlingarna till Caddo. Ovriga, icke-adliga medlemmar var tvungna att börja en lång skolning i krigskonst och andlig bildning. Den andliga undervisningen fick även genomgås av väpnare men gick gärna snabbare då de genom sin adliga uppväxt ansågs ha tagit till sig mycket av den Lysande Vägens principer redan.
Rikedomar
Obegränsade. Orden förfogade genom sitt underlydande till exarken over hela den Lysande Vägens rikedommar när tron stod på sitt mäktigaste innan den Stora Schismen.
Makt
Orden skapades av exarken och all den makt som tillkom den Lysande Vägen var från början även Solordens makt. När sedan orden blev etablerad och Justin tog sig an positionen som ledare blev den mera självständig men fortfarande fullkomligt lojal mot den Lysande Vägen och exarken. Många av de riddare som anslot sig till orden var från borjan mäktiga män med goda kontakter i sina respektive hemland och även om alla gamla troskapsband ersattes med lydnat mot ordensregeln så kunde dessa förbindelser fortfarande utnyttjas till att öka Solordens makt.
Organisation
Solordens överhuvud var exarken i Arno. Direkt under honom stod solmästaren som skulle fungera som militar rådgivare och vara en länk mellan exarken och orden. Under solmästaren som helt från början var Justins position stod ett råd av erfarna kämpar och även solmunkar. Dessa solmunkar tillhörde inte orden men fungerade som frivilliga rådgivare. Orden var organiserad i priorier där ett kompani riddare leddes av en prior med en kapten for varje tionde riddare under sig. Priorierna förlades till platser dar militara krafter var nödvändiga for att säkra den Lysande Vägens interessen och kom att lyda under den bontisâl som ansvarade för respektive bontisât.
Syfte
"Att stå som ett bolverk mot mörkrets makter och med vapen i hand försvara den Lysande Vägen och dets exark". Orden skulle vara exarkens egna militara styrka och skapa en motvikt till de aidniska kungarnas inflytande över den Lysande Vägen utanför Caddo.
Grundades
Solorden grundades formellt 233 eO i Arno på Caddo. Detta år hittade den unge skomakarlärlingen Justin (d. Isetin) från Metera det svärd som enligt legenden tillhört den helige Odo. Exarken såg detta som Etins önskan om att en väpnad styrka skulle bildas for att försvara den Lysande Vägen och att denna unga lärling skulle leda den. Ynglingen var just en lärling och han hade foga kännedom om vare sig den Lysande Vägen eller krigskonst. Därfor kom ordens första tid att vid hjälp av riddare inbjudna från Solfararorden och solmunkar, handla om utbildande av Justin, och även andra, samt det administrativa skapandet av en helt ny organisation. Först 251 eO svor Justin troskap till exarken och Solorden i Arnos solkatedral infor vitnen som Borodrik den Krokige av Zorakin och Brand Tallerinsbane av Kardien. Vid detta tillfälle svor även många medföljande riddare från Aidne troskap till Solorden och det var först nu den kunde börja sin riktiga verksamhet. Under den långa fredsperiod som följde fram till Stora Schismen bröt ut 278 eO byggde solmästarna Justin Metera och (efter Justins död 274 eO) Abin Edelfara upp Solorden till en kraftig maktfaktor.
Heraldik
På svart en gyllene sol. Ordensriddarna bär svarta vapenkjortlar och mantlar med en gyllene solen över hjärtat. Vita bälten och gyllene sporrar bars av alla och kaptenerna även gyllene hjälmplymar.