S:t Cardors Orden
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Munkorden inom aidniska grenen av Lysande Vägen. Teologer. Predikar för folket. Studerar språk. Kallas Svartärmar efter färgen på sina oriember (ärmskydd).
Om organisation och heraldik: [1]
Om S:t Cardors Orden i olika länder: [2]
Ursprunglig text:
- Sankt Cardor 149-203 eO var under sitt liv solvandrare och munk i Kardien. Han vandrade land och rike runt lärde ut Odos bud till vanligt folk. Samlade åhörare på gator och torg och förkunnade Etins läror. Han bidrog under sin tid till att skapa lugn och stabilitet på landsbygden även i tider av oro. Att han sedermera helgonförklarades ledde till att han blev något av folkhjälte vilket Vägen och makthavarna mycket uppskattade eftersom han predikade lydnad, arbete, gudsfruktan och flit.
- Sankt Cardors orden visar inte många likheter med Sankt Cardor själv. Hellre än att undervisa ofrälste ägnar man sig åt teologisk debatt. Orden menar att man bör överge det dalkiska språket och översätta den Gyllene Boken till kardiska, zorakiska och magilriska för att bättre kunna sprida läran. Man tillåts dock inte hålla predikningar på annat än dalkiska ännu så länge. Eftersom man fallit i onåd hos Vägens män för man en tynande tillvaro och dåligt rykte har gjort att medlemsantalet ständigt sjunker. Andra ordnar ser andra språk än dalkiska som olämpliga för återgivning av Odos ord. Den Lysande Vägen på krunska eller ransardiska? Trots alla motgångar kan man ändå finna energiska entusiaster lite varstans på Ereb som försöker förkunna läran på lokalbefolkningens egna tungomål.
- Orden har tre huvudkloster, inget av dem dock särskilt stort.
- • Eitas Fäste i den klomelliska stadsstaten Adiaska. En mindre stenbyggnation vid kusten, som från havet lätt misstas för ett fyrtorn, med några kringliggande byggnader.
- • Daer kloster i Kardien. Klostret, bestående av att litet stenhus och ett antal trähus, ligger rakt norr om Bry ett par fjärdingsväg söder om Insakullarna.
- • Nale kloster i Kardien. Ett relativt stort stenhus med tillhörande pallisad och ett antal mindre byggnationer 20 fjärdingsväg söder om Sterborg ett par hundra meter från kusten. Här har orden det mesta av sina skrifter bevarade även om det är en tämligen blygsam samling.
Ändringar:
- (anders:) S:t Cardororden är OK, men det är konstigt att texten säger att man predikar på dalkiska på fastlandet! För det första är det ju bara ett försvinannde fåtal kyrkliga fastlänningar som behärskar dalkiska så bra, och för det andra skulle ju inte folket förstå ett dyft av predikningarna som är till för att vägleda och tillrättavisa dem! Nä, predikningarna bör nog vara på lokalt tungomål, medan böner och riter ofta kan utföras på dalkiska... (Ordet "ofrälste" är f.ö. felanvänt i första raden av andra stycket. "Icke-troende" tror jag skulle passa bättre, om man nu inte bara syftar till det skattebetalande folket - vilka i så fall kallas "ofrälse", utan "t") [3]
- (Regil:) Vad gäller predikan på dalkiska så är det väl officiella källor som säger att det är så. Men jaq håller med om att det är en ologisk kvarleva från den katolska förlagan. Då dalikisa inte på något vis har samma ställning som latin så blir det mycket märkligt. jag tycker att din lösning med predikningar på jori och böner på dalkiska är bättre. Kan man också tänka sig att man i och med schismen började att översätta Gyllene boken till jori? [4]
- (Snibben:) Som tidigare sagt så har jag börjar titta på Cardororden. Putsar man bara upp det som charlielarssons skrev och gör några side-steps så kan den bli en bra orden. Jag kan se att de tycker om att skriva mycket och därför ha skriptorier och tryckerier för att sprida bokkunskap. Eftersom de ofta då syns med svarta ärmskydd (och förklädden) för att skydda sina snövita dräkter kallas de för svartärmar. Deras vilja att översätta DGB kan vara en röst i den teologiska debatten. Visst, Den Lysande Handen kanske kontrollerar då och då men så länge man faktiskt inte översätter DGB har de inget att säga till om. [5]