Rig Maerföl

Maerungarna har en lång historia som heliga män och ledare bland de sydpalinoriska stammarna. De är en liten ätt av fäder och söner i rakt nedstigande led, som ärvt rätten att leda Maerkulten (därav namnet) bland vissa sydliga stammar. Maer är hästarna, styrkans och stolthetens gudinna, en ung krigsgudinna som har en naturlig roll hos vissa hästuppfödande sydpalinoriska stammar.

Det var tolv år sedan den unge Rig, nykrönt Maergum, kallades inför Broder Bors da Burinne, herre till Sydmyrra Kasal. Han anklagades för kättersk hednatro, hans ämbetsspö knäktes över palinoriskt riddarknä, hans gyllene sporrar trampades i stoftet, och han sändes från sin stam täkt av damm och med skinnflådd rygg. Sedan dess har den föredetta stamprästen sökt sig till olika stammar. Men om det är något som är ovälkommet hos de flesta narguriska stammar så är det en ny gud med en fattig präst. Först hos Amasitha vildsinta härjare fick Rig en plats, först som stallpojk bland sina älskade springare, men såsmåningom som Amasitas högra hand och älskare, på grund av sina esoteriska kunskaper och sin ledarskapsskolning.

Rig har äntligen hittat en fristad där han inte längre är bara en kringstrykande shaman. I sin nyvunna säkerhet pyr hans hämndlystnad. Som den människokännare han är har han inte försökt egga den stolta Amasitha, men istället i lönndom påverka henne och manipulera henne att ta till vapen mote den hatade Herr da Burinne, och hans stam, som inte kom till Rigs undsättning.