Ransard

Ransard
Karta
Invånarantal	ca 1.300.000
Befolkning	85% människor, 15% svartfolk
Huvudstad	Kaphalt (ca 4500)
Styrelseform	Klanbaserad monarki
Exportvaror	Bergssalt, Metaller, Pälsverk
Importvaror	Ädelmetaller, Spannmål, Plundringsbyte
Armé	Mycket stark. Flygande grip kavalleri
Religion	Æsír dyrkan
Övrigt	Ransarderna är kända för sin hänsynlöshet i strid. De använder långa öppna skepp till havs och flygande gripar till land.

Historia

Ransard Historia

Förhistoria

Då mirelierna samlar sig for en invasion av Jorpagna 944 fO ber de nargurerna gå med i en allians. Många nargurer känner sig lockade och krigsflockar bildas, även hela klaner ansluter sig. Nargurerna följer mirelierna genom bergspassen mot kejsardömets hjärtland och själva Grivela. Invasionen är till en början lyckosam men då joriska legionärer från det fjärran Aidne faller barbarerna i ryggen drivs de tillbaka och ved Trasimosjön lider de nederlag. Mirelierna drar sig tillbaka västerut och nargurerna som ser sin väg mot Nargur spärrad är tvungna att följa med. I nio år kämpar de i Mirelien men när Jorpagna 935 fO slutligen har underkuvat alt land hela vägen till havet har nargurerna ingen stans att fly.

Vandringen

Nargurerna går mot nordväst, över slättlanden och mot bergen i Kard. De känner sig svikna av sina tidligare bundsforvantar mirerlierna och även av sina fränder i Nargur som trots vädjanden om hjäp inte har kommit till undsättning. Den långa perioden utan direkt kontakt med andarna i Träden har också fjärmat de stridande klanerna från sitt folk. Många tror att Gudinnan har övergivit dem då hon skall ha setts precis innan nederlaget vid Trasimosjön men ändå inte givit nargurerna segern.

De många krigsflockarna som engång drog ut har krossats, gått i hop, ombildats och blandat sig med de hela klaner som gick i krig, och som även de har ändrats. Många har starka band till den engång så mäktiga trasimerstammen, men det är kriget, exilen och sveken, som nu i huvudsak binder i hop de utvandrande nargurerna.

Framme vid bergen är det några som väljer att stanna, men huvuddelen går över bergspassen och in i okänd land. De fem största klanerna är sarderna, belgoterna, narimerna (gauler), timolerierna och jorderna. De sprider ut sig i bergen, i skogen och längs kusten, några drar även eftervart ut på havet.

Mörkertiden

Nästan två århundraden senare, 757 fO, letar sig en liten grupp krigare upp till västnargurernas länder. De är härdade efter att ha tjänstgjort i Kejsardömets legioner och för med sig den efter lång tids förfining, överlägsna joriska stridstekniken.

De bosätter sig med Sarderna och börjar skola lovande ynglingar då de vet att kriget är vardag och att det är individens skyldighet att vara förberedd för att skydda sitt folk. Sarderna gifter bort sina "bästa" kvinnor i tacksamhet och för att säkra tillväxten av dessa krigare.

Då den invandrade krigargruppen håller sina sinnen rena från annat än krigskonsten och håller sin fysik ren genom fortsatt hård träning börjar de kallas för "de rena" eller "det rena folket" -Ranerna

Båda grupperingarna växer. Sarderna brukar jorden, skördar havets frukter, tämjer träden och styr landet medans Ranerna blir den krigande klassen dit endast de bäst lämpade väljs in.

ca 400 fO Kommer svartfolken in över det blivande Ransard österifrån, över Kardbergen.

Nästan omgående påbörjas omfattande skövling av horderna och Ranerna samlas för krig under sin ledare, Worthig som först slår tillbaka invasionen och därefter inleder ett utrotningskrig där dom driver tillbaka svartfolken långt upp i Kardbergen. Worthig skadas svårt i det framgångsrika kriget och kan inte längre utföra krigets värv, men då han har frälst ranernas och sardernas land, äras han med att jämte klanhövdingen styra "riket".

I stort handlar Worthigs makt om klanernas militära medel. Då han nu inte själv längre kan delta i exercis och vapenskrammel vidareutvecklar han istället taktik och strategi och begynner en omfattande reform av krigsväsendet. Det är nu man på allvar börjar särskilja raner och sarder. Krigsskolor upprättas och nyfödda barn väljs ut från födsel till att kämpa i ranernas led. De starkaste skall vara raner, de övriga sarder. Som ran är ens framtid utstakad till krigiska värv och det anses som en stor ära att få bidra med sina barn till ranernas led.

Worthigs titel som krigsherre går i arv och är i senare historia mer känd som Vortiger.

Geografi

Ransard Geografi

Städer

Ransard Städer

Kaphalt

Huvudartikel:Kaphalt

Samhälle

Militärmakt

Att kalla ransarder för krigiska är en underdrift. Dom föds in i ett samhälle som krönt krigsföring till en konstart. De anammar en religon där de största kämparna belönas i efterlivet. De är utvalda redan från födsel, i det att defekta och svagare individer selektivt sållas bort. Krigskonsten är således den kärna ur vilken ransarden formas...

...En ransard skiljer på "strid" och "kamp". Det är två skiljda konstarter vilka samtliga män förväntas behärska eller bemästra. Strid eller krigskonst är det som utspelas mellan härar. Det innefattar till viss del strategi, men handlar framör allt att agera som en perfekt enhet i formationer. I dessa formationer nyttjas de lätta ransardiska långspjuten och stora sköldar med arv från jorpagnaimperiet, i kombination med långbågar och de fruktade ransardiska tvåhandssvärden. Endast om formeringarna tillintetgörs övergår ransarden från strid till kamp.

Kampen förs mellan två individer. I kamp används nästan uteslutande sæxsvärd och targsköldar. Detta är ett vanligare sätt en fullskaliga krig då det rör sig om meningsklijaktigheter mellan klanerna. I ett land som begränar sin population och där en bråkdel av avkomman förväntas nå vuxenlivet är det ransardiska blodet allt för värdefullt för att spillas på den egna marken, ens när heder och ära står på spel. Det förväntas därför att oförätter och tvister löses genom rådet eller genom tvekamp.

Religion

I Ransard dyrkar man Æsír, en gudafamilj med ett stort antal medlemmar. Griparnas plats i Æsírmytologin är betydligt starkare och mer utkristaliserad här än i andra Æsírdyrkande regioner. Likt de flesta Æsírdyrkarna är Ransarderna övertygade om att de kämpar som faller i strid återförenas i gudarnas rike. Detta är också förklaringen till Ransardernas totala dödsförakt.

Kultur

"Ransarder rimmen" är en gammal rimkrönika som sägs ligga till grunden för den senare "Lex Magnum" I ett större antal verser listas egenskaper och levnadsregler som ransarderna (eg. ranerna) förväntas efterleva.

Utdrag ur "Ransarder rimmen"

Minns att en enda grodd

kan begynna en skog

när du ansar, så ansa med vett

Om du rike skall så

som för evigt skall stå

se till att allt ogräs är svett

När du segrat var viss

den som bedjer om frid

står snart åter med svärdet i hand

När du lämnar en strid

låt på stridsplatsen vid

endast kvarlämna benen i sand

Dessa ovanstående två verser anses som de som skapat Ransardernas dåliga rykte som hänsynslösa stridsmän. Vanligt är att inga fångar tas. Ingån nåd ges och ingen väntas. I en kultur där blodshämnd är vardag låter man ingen fiende av mankön som bevistat en strid överleva för att vittna om den. Ynglingar som livnär sig på hämndbegär finns allt för gott om i Ereb ändå.

Mö är fredad å land

hon är jämlik sin man

En skändningsman Niding ock är.

Kvinnfolk brukar ej svärd

vill du städsla en här

endast kvinna Ransardfoster bär

Ovanstående verser ger en viss insikt i kvinnans ställning i Ransard.