Prangi
Prangi kan ha två betydelser:
Historia
Prangi var ursprungligen ett blandspråk som uppstod i mötet mellan det hynska folket och den krunska kulturen efter Järnkrigets slut 1534 f.O. Det baserades på hynernas östnarguriska dialekt och lånade in krunska ord. Relativt snabbt övergick detta pidginspråk till att bli ett kreolspråk i hynernas land och prangi blev så småningom deras nya modersmål. När hynska krigare etablerade sig som en härskande klass i vad som kom att bli Kejsardömet Jorpagna efter 1065 f.O. anammade de kruniernas språk och talade snart kejserlig jori. I hynernas gamla land Hynsolge fortsatte prangi att vara det vanliga språket. Hynerna och deras kultur lämnades i relativ frid och avskiljdhet under det tidiga kejsardömets tid, men efter några generationer var kopplingen till det forna hemlandet bland dem av jorernas härskare som härstammade härifrån starkt försvagad. Ett uppror* orsakade vad som kom att bli Grivelas totala erövring av Hynsolge, och som en del av en mycket aktiv assimilering av den hynska kulturen förbjöds prangi som språk. Det har spekulerats bland Erebs lärde om vad som låg bakom jorernas målmedvetenhet, som annars var rätt frånvarande i avseendet att sprida sin egna kultur. Andra folk brukade annars själva mycket frivilligt uppgå i den militärt och ekonomiskt överlägsna joriska kultursfären. Bättre svar än det mycket enkla och uppenbara har ej kunnat hittas – de härskande bland jorerna ville glömma sitt barbariska ursprung och förbjöd således det som starkast bar hynernas kultur: språket.
- * Detta uppror tros av många lärde ha orsakats av händelserna under Rådsmötet i Grafferburg 912 f.O. Hynska hövdingar deltog vid mötet med nargurerna från norr, troligen tänkta som en slags rådgivare och mellanförhandlare, då samma barbarblod fanns i deras ådror. Jorernas agerande då nargurerna höggs ner kunde dock inte ses som något annat än förräderi och som ett resultat reste sig hynerhövdingarnas folk i Hynsolge mot kejsarmakten. Med förödande resultat. Hynerna undertrycktes och jorerna gick till öppet krig i norr genom Invasionen av Nargur 906 f.O.
Talspråket
- Huvudartikel:Prangi (talspråket)
Förr
Prangi var ursprungligen en metod den hynsk-krunska blandkulturen i Hynsolge använde för att uttala de märkliga symboler som av krunierna kallades skrift. Detta blev ett sätt att tala och ersatte i sinom tid den rent östnarguriska dialekten. Prangi blev språket i Hynsolge. Hyniern Avhrador utvecklade även ett enkelt skriftspråk. Hynerna behöll denna hynsk-krunska blandning, både i tal och i skrift, också efter att de 1065 f.O. blev en del av Kejsardömet Jorpagna. Det nya styret och ”kejsaren”, som kungen numera kallade sig, använde kejserlig jori som varit kruniernas språk. 903 f.O. utbröt uppror bland de egensinniga hynerna som bodde kvar i Hynsolge och kejserliga joriska legioner marscherade in med målet att införliva landet med Jorpagna en gång för alla. Som ett led i att kuva folket förbjöds hynerna att använda sitt eget språk, och tvingades tala kejserlig jori (det skrivna prangi försvann därmed; vidskepligt folk fick det till att skrift var något hemskt och vägrade "sätta tal i tecken" som uttrycket lät).
Nu
I vissa delar av Hynsolge överlevde prangi dock både Kejsardömet Jorpagna och Mörkertiden som ett talat andraspråk att använda vid speciella tillfällen. Det var det enkla folkets språk, så även i dagens Hynsolge, men det hörs sällan i landets städer och aldrig bland den jorifierade adeln. Prangi har bevarat mycket av sitt ursprung och förändrats lite genom sin tvåtusenåriga historia. På senare tid när Upproret kastat in landet i anarki och kaos har språket tagits upp av flera grupper som vill återgå till det forna stamsamhället, speciellt i södra Hynsolge där inget återstår av kungamakt och bovarvälde.
Högläsning av poeten och frihetskämpen Agila Dubbelhands skrifter sker alltid på prangi.
Skrivtecknen
- Huvudartikel:De prangiska tecknen
Förr
På 300-talet f.O. skrev en ung östnargurier vid namn Ufwhida av cerernas stam in sig vid lyceet i Lirvella. Mandelorden från Aidne hade här bildat sitt första lyceum i östra Ereb, lockade av rykten om gammalt plundergods i form av handskrifter från det Kejserliga Jorpagna. När han skrev in sig vid lyceet var det med ett bomärke fumligt ritat med ett för honom då okänt föremål kallat "fjäderpenna", men mycket snabbt visade han fallenhet för skriftspråk och behärskade redan efter tre vintrar den kejserliga jorin som var mandelmunkarnas språk. Ufwhida insåg dock att detta språk och i synnerhet dess skrift skulle bli svårt för hans stamfränder att lära, så för att kunna sprida kunskapens ljus till östra Ereb skapade han ett nytt skriftspråk för östnargurierna. Ufwhida hade hittat skrivtecken som en viss Harador skapat på 1400-talet f.O. baserade på det krunska språket. Med utgångspunkt i dessa utarbetade han ett sätt att formulera den narguriska dialekten med enkla tecken möjliga att rista i trä eller sten. Han kallade sin skapelse för "de prangiska tecknen". När Ufwhida senare blev överhuvud för lyceet försökte hans utsända munkar sprida kunskapen om skriften till ceriska andebesvärjare och även vidare till schamanerna på andra sidan Cerbergen. Framgången var liten, och när det ceriska lyceet 357 f.O. ockuperades av dvärgar på flykt undan en överlägsen styrka svartfolk med följden att skrifter, byggnader, dvärgar och munkar brann upp, var Ufwhidas vision om skrivkunniga nargurer till synes död.
Nu
Över sexhundra år senare, på 320-talet e.O., återupptäcktes dock vid Biblioteket i Drakonia de prangiska tecknen. Med dessa som utgångspunkt har de lärde här utvecklat ett cerevalliskt skriftspråk vilket gjort Cereval till ett mindre men högst levande kunskapscentrum i östra Ereb. I Hynsolge har det sedan Upproret bröt ut börjat dyka upp texter skrivna med de prangiska tecknen, än så länge mycket likt det ceriska skriftspråket, men ändå med vissa unika detaljer. I Nargur hittas också här och var prangi, både i Trasimo och i Mastika Agga (men att definiera nargurerna som kunniga i skriven prangi är en kraftig överdrift och missuppfattning bland vissa språkstuderande). Således lever Ufwhidas arv vidare och de prangiska tecknen är nu väl etablerade som grund för skrivspråk.
Texter skrivna på det tidiga prangi är ytterst sällsynta, då det fåtal som en gång författades är mycket gamla. Detta kallas ibland forn-hynsolgiska. Nya texter har också börjat dyka upp, än så länge mycket likt hur tecknen används i det ceriska språket varifrån de återinförts, men ändå med vissa ursprungliga detaljer. Frihetskämpen och poeten Agila Dubbelhand författar alla sina verk på skriven prangi.