Montagor

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök

Montagor är en självständig stadsstat på ögruppen Hakkai.

Jag kan inte nog beskriva den lättnad jag känner över att jag äntligen lämnat min förskräckliga hustru

för ett friare liv på de vidsträckta haven. ”Jag ska leva för att hedra dig i resten av vårt liv”, sade hon sarkastiskt vid vårt arrangerade bröllop. Jag förstod redan då att min tid var ute och att jag en dag skulle bli tvungen att fly. I desperation tryckte jag några silverstycken i näven på en köpman i Familjen Modenetis tjänst. Bättre att en pirat tar mig hastigt av daga än min hustru genom en livstid av klagan.

En tamp piskar mot seglen. Vindarna har stått oss bi och fört oss österut förbi den beryktade Anderos udde. I fören siktas Rihadon, meddelas kaptenen. Montagor ska tydligen ligga i dess hägn enligt trubaduren som slagit följe med oss. Han har kommit för att spela och sjunga en tid på de många krogarna i hamnen.

Baksidan av den klippiga ön är nådd och jag ser en ö rakt fram, helt omgärdad av mur. Det kan icke vara annat än en befästning, ty den har gigantiska torn med stora träkontraptioner på taken, som förefaller vara någon slags slungvapen. Det står klart för mitt öga att paranoida pirater har lagt beslag på staden. Mängder av fartyg har nödtvunget ankrat vid Rihadons strand då de inte blivit insläppta.

En galärlots möter oss vänligt och ror oss utan vidare diskussioner mot hamninloppet. Runt omkring mig springer sjömän som besatta för att ta ner de stora seglen. Hamninloppet ser onekligen ut att kunna svälja allt som en skeppsbyggare kan frambringa; Omgärdad av torn stora som hela barfredar.

Synen jag nu möter är helt överväldigande. Hamnbassängen är som en labyrint av pirar som sticker in från alla håll. Vid inloppet ligger stora galärer vid kajen med slungvapen ombord och svarta flaggor vajande i toppen. Under en skog av master samsas skepp som kan ses i Kardien med dessa underliga småbåtar från östliga barbarländer.

En tung karack dras ut ur hamnen på andra sidan mittornet. En mörk man i skinnväst ger mig ett tandlöst flin, en kapare att döma av deras fana; En tudelad sjöorm som fallit för en sabel. Vår lots navigerar med vana förbi en pir där en skara soldater hälsar köpmannen med en viss nyfikenhet i blicken. Det har sagts mig att även soldaterna i denna stad tjänar så pass bra att de kan unna sig ett smide en bit in i karriären.

På kajen där vi lagt till står en hop något så när självrådigt kvinnfolk och kråmar sig. Fartygschefen leder mig bryskt av landgången där jag stannat för att insupa oset från den spännande matkulturen. Främmande kryddor blandas med den sällan tilltalande doften från kanalerna. ”Schas, vanvördiga kvinna!”, får jag förskräckt ryta åt ett fruntimmer som lagt armarna om min dyrbara hals.

Ett råbarkat skratt når mig från en mörkhyad herre i bar överkropp. Han nedlåter sig nog till vad som helst, men inget jag säger, ty han har en lång kniv i bältet. Köpmannen Othihand hade varnat mig för att släppa lös tungan i en stad där ingen ser snett på en dråpare. Tvivelsutan kommer vistelsen att kräva en god del av mitt tålamod, men jag tror inte att jag är färdig med Montagor ännu. Inte på ett bra tag…

Administrationen

Montagor har en mindre stab av dugligt folk som sköter administrationen och är understäld Hakkais Råd. Till deras ansvarsområden hör stadsvakten, organisation av försvar, stadsplanering, hamnskatt och tullindrivning. Det övergripande ansvaret ägs av stadens borgmästare, som väljs var fjärde år av de styrande handelshusen. Nuvarande borgmästare är Noldor Stångfist den yngre.

Stadens försvar

Stadens försvar består av den inhyrda Stadsvakten och piraternas gemensamma flotta.

Stadsvakten

Montagors stadsvakt är mycket stark, då man har rekryterat dugliga krigare för att kunna använda dem som soldater i krigstid. Den goda ekonomin tillåter att man anställer förbipasserande legosoldater, som inte sällan har erfarenhet från inbördeskrig och andra dispyter. Normalt patrullerar stadsvakten hamnkvarteren och runt de inflytelserika personernas bostäder. I krigstid så sköter dem istället de fasta projektilvapnen och försvaret av land. Skulle något oväntat hända på Rihadon, så kan man även förstärka piratflottan med några härkarlar.

Stadsvakten förfogar över ett antal byggnader runt om i staden och lever ett gott liv jämfört med många andra städers vakter. Den viktigaste av dessa byggnader är Stadsvaktens högkvarter på Stadsön.

Flottan

I Montagors hamn ligger alltid som minst tre piratgalärer i beredskap. Flera större piratgrupper turas om att tillhandahålla dessa under en kortare period var. I gengäld får piratkaptenerna tillgång till skattepengar som kan användas till reparation av sina skepp. På detta sätt slipper handelshusen själva hålla med krigsfartyg och soldater, samtidigt som piraterna kan passa på att rusta upp skeppen i en trygg hamn. Dessutom så har även de svarta piratankorna åtminstone tre långskepp redo att hjälpa till vid behov. I händelse av krig så medför uppgörelsen att staten har tillgång till alla skepp som man kan frambringa. Detta blir en mäktig och stridsvan flotta som trots sina medlemmars stundtals tvivelaktiga disciplin kan mäta sig med de flesta andra nationers.

Befästningen

Staden omges av en tjock stenmur som står på väldiga fundament i samma material, nedsänkta till botten. Vid byggnationen så var man tvungen att hyra in hajmän för att kunna placera fundamenten rätt. Detta gjordes i hemlighet för att inte skrämma upp befolkningen eftersom hajmän inte har så gott anseende hos människan. Muren är sex meter tjock och sträcker sig i genomsnitt åtta meter ovanför vattenytan. Muren har försvarstorn med jämna mellanrum som har en diameter på hela 20m. Dessa är ett par meter högre än muren och har två våningar vardera med skottgluggar. Ovanpå varje försvarstorn finns en roterbar trebuchet eller katapult som kan användas mot större anfallande flottstyrkor. Muren patrulleras på dagarna av tre grupper med stadsvakter och fem på kvällen. Vid hot bemannas varje aktivt försvarstorn med två till tre grupper, samt en på taket.

Huvudinloppet
Huvudinloppet flankeras av tre stycken jättetorn med 30m diameter. Härifrån kan man reglera pålsystemet som skyddar hamninloppet vid annalkande hot. Pålarna är gjorda av jättelika träd från Morginnerskogen som är monterade på en tjock järnaxel. Man använder tyngden hos kättingen som löper mellan pålarna för att hålla ner systemet mot botten, för att sedan hissa det och låsa fast det mot ett mothåll på tornen.
Huvudtornen är alltid bemannade med en grupp stadsvakter vardera. I krigstid tredubblas detta antal för att kunna sköta pålsystemet och krigsmaskinerna samtidigt.
Bakinloppet
Bakinloppet flankeras av två försvarstorn som även dem har ett pålsystem. På grund av Öarnas natur så är detta inte lika hårt bevakat som huvudinloppet, eftersom det är väldigt svårt att effektivt landstiga och tränga in i staden genom labyrinten som de utgör. Tornen bemannas på samma sätt som huvudtornen.

Arkitektur

På grund av att Montagor är delvis pålat och att staden hyser många olika folkslag har en säregen arkitektur skapats i dess hägn. Under det zorakiska styret var Montagor till största delen militärt inriktat. Därför är byggnaderna som finns kvar från denna tid bastant byggda, på gränsen till befästa. Man nyttjade konsten att genom bränning av sandsten tillverka cement, med vilken man kunde sammanfoga stenblock och skapa solida hus. Innan muren var färdigställd så befäste man även de största husen för att skydda mot plundring.

I början byggde man mitt på Montagors småöar, men eftersom staden växte förflyttade man sig ut mot kanterna för att få rum med alla handelshus och baracker. När öarna blev alltför trånga beslutade man sig för att nyttja Rihadons timmer till att påla havsbottnen för att skapa mer ytor att bebygga. Med det mödosamma bygget av muren i åtanke besparade man sig behovet av stora stenfundament och lät istället bygga hus av trä där ingen fast mark fanns.

Staden har fortsuttit att växa och gränsen för hur djupt man kan påla är nådd. Därför har man till synes klämt in hus på de ytor av öarna som ansetts vara lediga. För att bekämpa den ökande brandrisken återupptog man bruket av cement och sandstensblock vid husbyggena. Eftersom de nya, privata uppförarna, saknade behov av befästningsverk och gallerfönster har man anammat en smäckrare stil och dragit god nytta av intjänat guld.

Det finns ytterligare spår av den zorakiska tiden som man kan se när man vandrar över gator och torg. Riksmarskalken lät uppföra statyer av helgon där han fann det passande under sitt styre. Delar av dessa statyer finns kvar på olika håll runt om i Montagor, men få är intakta. Dessa har antingen råkat ut för stridsskador eller så har någon förgrymmad herre som rivit omkull dem för nöjets skull.

Byggnadernas utformning

De zorakiska husen är stora och bastanta med kraftiga knutar av stora, fyrkantiga stenblock. Fönstergluggarna är ofta gallerförsedda med interna fönsterluckor. Taken är noggrant armerade och tegelförsedda, omgärdade av spetsiga smidesjärn. Ytterdörrarna är bastanta och ofta tillverkade av importerad ek.

De pålade trähusen är omsorgsfullt oljade och härdade mot kopparhavets vilda sinne. De rikare familjerna har låtit snidare dekorera sina hus för att få lysa i jämförelse med sina grannar. Då pengar inte är en bristvara har det på vissa håll övergått till försök att bräcka varandra med överdådiga portaler och balkonger.

Precis som med trähusen har det växt fram många vackra stenhus på senare tid. Man har en förkärlek till smäckra valv och inlagda figurer i väggarna. Till de dugliga smedernas lycka har det även länge tillhört modet att smycka med snirkliga smiden vid öppningar och knutar. En genomgående detalj i den montagoranska arkitekturen är lyktorna som hängs på spett från knutarna för att lysa väg åt husbonden eller besökare.

Köpmännens ö (kvarter 1-12)

Krämarpiren

Krämarpiren namngavs något föraktfullt av piraterna för länge sedan och sedan har namnet stannat kvar, något som köpmännen inte är fullt så nöjda med. Men det råder inte någon vidare hostilitet över detta, så länge piraterna håller sig till att kapa konkurrenterna och skydda staden.

Från Krämarpiren lastas och lossas de stora handelshusens varor. Här ligger alltid fullt med fartyg och vissa tvingas även ankra utanför. På den långa piren ligger flera magasin som är starkt bevakade av stadsvakt och inhyrda legosoldater.

Krämarpiren byggdes först av alla pirar och var från början avsedd för de zorakiska krigsgalärerna. Den träffades dock av flera brandbomber från ett krigsfartyg i Den första eskaderns flotta 590 e.O och byggdes sedan upp av Borgmästare Arghest Najer under den första av sina ämbetsperioder (588-592 e.O).

Ankornas pir

Ankornas pir är en ständigt expanderande del av staden. Mängder av handelsfartyg och piratskepp ligger runt omkring den. På piren finns många mindre lagerhus, främst bevakade av inhyrda bruna ankor, men även några speciellt anställda bruna ankor från stadsvakten. Anledningen till detta är att människor och ankor inte alltid drar jämnt.

Duntorget

Duntorget uppfördes av Dunfjat och har alltid varit fullt av handel så länge Montagor varit öppet för sådant. Var dag så kan man här finna mängder med stånd, med enkla tygtak för att skydda mot solen, där man kan köpa det mesta som går att få tag på. Alla stadens handelshus finns representerade här och även många andra affärsmän som vill ta del av besökarnas penningpungar.

På torget finns en stor sötvattenskälla som används flitigt av såväl ståndsägare som handlare och nyilandstigna resenärer. Bredvid sötvattenskällan har man uppfört en talarscen som får användas av alla. Vid offentliga tal från borgmästaren eller rådsmedlemmar så brukar man hålla till här.

Handelshus

Familjen Modeneti (kvarter 11)

På hörnet där kanalen delar upp sig för att gå mellan Glädjeön och Mocka ligger Familjen Modenetis handelshus. Huset är ett av de få stenhus som ligger nära kanalen och är byggt enligt den sentida montagoranska stenhusstilen.

Huset har två våningar, varav den nedre upptas av handelshuset och den övre av boningsdelen. Man har gjort nedervåningen ganska liten för att rymma en uteplats under den utskjutande övervåningen. Överhänget hålls upp av smäckra pelare sammanlänkade i runda valv.

Nedervåningen rymmer två kontor, ett vaktrum, ett bibliotek, ett förråd och en hall. Övervåningen har två sovrum, ett kök, en matsal, ett badrum och ett arbetsrum.

Uteplatsen
På uteplatsen under överhänget har man inhägnat en stor yta där vapen och dylika föremål finns uppställda för betraktelse under noga bevakning. Här finns ständigt ett flertal lojala män från den privata vaktstyrkan förutom stadsvakten.
Familjen har ställt upp ett bord och några stolar på uteplatsen, där det alltid finns någon representant att tala med om man vill fråga något eller göra affär. Det är dessutom stor chans att man har inkastare på gatan; Pojkar som tjänar en slant extra genom att utföra enkla tjänster.
Vistor Modenetis kontor: Modenetis överhuvud har såklart det största kontoret, men det är ändå bara marginellt större än det andra kontoret eftersom det kan vara flera personer som behöver arbeta samtidigt i det andra kontoret. Det är i princip bara Vistor som vistas i detta rum då han föredrar att ta emot besök på andra platser i huset då han är i Montagor.
Väggarna är av slät sandsten och upptas till ungefär hälften av gamla kartor över handelshusets kontaktnätverk och rutter. Kontoret är oftast låst då Vistor inte vill visa dessa kartor för obehöriga i onödan. Här finns ett skrivbord, en fåtölj, en byrå, samt en vapenhylla.
Vistor har det ganska stökigt på sitt skrivbord, så det ligger ofta framme tabeller, dokument och diverse annat här. Fåtöljen hör till skrivbordet och är mycket bekväm eftersom den inhandlats hos Mäster Vankare. Byrån är en gammal släktklenod som Vistor proppat full med gammalt skräp som gamla kartor och utgångna handelsavtal. Vapenhyllan är ett öppet skåp där olika fina vapen finns uppställda som prydnader.
Konrad Gosaks kontor
Konrad sköter handelshusets räkenskaper och en del av dess försäljning. Han är en ordningsam person som kräver att var sak har sin plats. Han delar periodvis sitt kontor med den mindre noggranna hamnförmannen Tidrar, som har till uppgift att se till att all last hamnar där den ska och vid rätt tidpunkt.
Konrad och Tidrar kan inte komma överens om hur saker och ting ska skötas, så Tidrar har givits ett eget enklare skrivbord i ett hörn där han får göra som han vill. Som son till en vresig skeppsskrubbare har Tidrar varken ödmjukhet i kroppen eller förståelse för den yngre Konrads tidskrävande vanor.
Kontoret är nästan lika stort som Vistors kontor, men det innehåller desto fler möbler. Konrad har en hel del böcker och liknande som arkiveras inne på kontoret, vilket tar upp en hel del plats. Tidrar envisas dessutom med att sitta i en fåtölj vid fönstergluggen och röka pipa, så den ytan kan inte användas. På Konrads skrivbord är allting lagt i högar och prydligt uppradat mot framkanten, medan Tidrars hörna är i full oreda med vaxljus, tobak och lastlistor staplade om vart annat.
Vaktrum
Ett mindre rum där de inhyrda legovakterna håller till under tider med låg beredskap eller när det ska sovas. Rummet är inte speciellt stort och rymmer endast två våningssängar med tillhörande kistor, ett småbord med stolar, samt ställ för all deras utrustning. På bordet ligger oftast speltärningar eller något gammalt brädspel, tillsammans med en olycksdrabbad oljelampa.
Bibliotek
Husets bibliotek avhandlar endast ämnen intressanta för den handel som Modeneti bedriver. Här finns inga sittplatser eller andra bekvämligheter, utan passeras endast om man behöver finna en bok. De fyra väggarna är samtliga hyllbeprydda och i mitten står en kardisk paradrustning.
Förråd
Förrådet används för vin, öl, redskap, möbler som inte används, m.m. Förrådet besöks inte alltför ofta och städas därefter. Belysningen utgörs av en lampa som hänger från taket, men den är sällan tänd.
Hall
Genom den första våningen löper en hall som förbinder ytterdörren med trappan upp till den andra våningen. Hallens väggar är i putsad sandsten och pryds av både konstverk och korsade vapen. Här och var står även någon rustning uppställd intill väggen. Fru Modeneti hade ofta önskat att dessa inte stått här eller att de åtminstone stått i nischer, eftersom de är i vägen titt som tätt.
Vistor och Menakas sovrum
Herr och Fru Modenetis sovrum är utsökt inrett med dyra möbler och gobelänger på väggarna. I rummets mitt står en stor säng med kraftiga ben och välsnidade gavlar. De har varsitt nattduksbord vid sängen och en omklädningshörna mot ytterväggen.
Konrads sovrum
Meneka Modeneti har sett till att Konrads sovrum är lika välinrett som deras eget, så även här hänger det gobelänger och doftar gott. I det hårda klimat som råder i Montagor är det ovanligt att en ensam karl omger sig med parfym, men Konrad är ett undantag. Han diskuterar gärna kulturer, matlagning och mode med Fru Modeneti på fritiden, vilket alltid är uppskattat. Eftersom Konrad fascineras av främmande företeelser så passar jobbet honom utmärkt då han kommer i kontakt med en hel del av dessa genom sina kontakter.
Kök
I familjen Modenetis kök finner man allehanda kryddor och oljor från Kopparhavets alla håll. Fru Modeneti tycker om att laga mat, så hon ser till att hålla sig med alla varor man kan behöva för en exotisk rätt. Det tillhörande skafferiet är välfyllt, men det torde vara omöjligt för någon annan än henne att finna något där.
Matsal
Matsalen har ett stort bord med tio stolar, en öppen spis, tre fåtöljer, samt en oanvänd bokhylla. På väggarna hänger såväl svärd som jakttroféer och prydnadsföremål. Matsalen fungerar även som privat sällskapsrum så bordet är placerat ut mot väggen för att lämna plats åt fåtöljerna framför eldstaden.
Badrum
Självfallet har huset ett eget badrum. Här finns allt man kan tänkas behöva för renhållningen och behovutförande. Det är inte speciellt stort, men man har ändå lyckats klämma in ett skynke mellan badkaret och toalettdelen.
Arbetsrum
Meneka har som fritidssysselsättning att ägna sig åt sömnad och vävande. Detta rum har avvarats för detta syfte. Hon har även köpt in utrustning och material tillräckligt för att klä en mindre armé om man frågar hennes make.

Hyperbalds handelshus (kvarter 6)

I det nordvästra hörnet av Köpmännens ö, mot Mammon, ligger Hyperbalds handelshus. Det är pålat och är av den anledningen byggt helt i trä. Huset har tre våningar och används även som boningshus av ägaren Gorvill Hyperbald och hans närmaste män. Mot kanalsidorna av huset sticker det ut ett tak som hålls upp av snidade trästolpar med tvärslår i överkant.

På första våningen finns ett par rum som används för försäljning och ett litet lager. På andra våningen finns salongen, köket och Gorvil Hyperbalds kontor. På tredje våningen finns endast sovrum.

Butikens förrum
Detta är ett mindre rum med egen entré från kanalsidan med en välsmidd gallergrind. Här tas vanliga kunder emot av butiksföreståndaren Gildo och sedan sker föräljningen över disk. Gildo är en montagoran i fyrtioårsåldern. Han är något satt och klär sig gärna i pösiga sidenkläder. Han är inte heller sen att ta ett glas vin bakom disken.
Butikens bakre rum
Detta är ett rum som används av butikens personal. Här finns hyllor med hantverk, vin och andra varor som det säljs flitigt av. Dessutom har Gildo ett eget bord här med tre stolar. Det finns alltid någon i närheten av detta rum på grund av stöldrisken.
Lager
De föremål som är för värdefulla eller sällsynta för att man ska kunna motivera att de ska stå i butiken låses in här. Det är endast Gildo och Gorvil Hyperbald som har nycklarna hit och det är alltid låst.
Salong
Salongen är väldigt stor och avdelad för att man ska kunna hålla affärsmöten här om det skulle behövas. I övrigt har den ett matbord, en avkopplingshörna samt en mindre fäktningsbana. Herr Hyperbald älskar att fäktas och eftersom han är änkeman så har han utan protester från någon fått plats med denna sysselsättning i salongen.
Kök
Familjen Hyperbalds kök är inte speciellt märkvärdigt. Herr Hyperbald lagar inte själv maten, utan har en husa som sköter om detta. Även under den tid som hans fru levde så skötte annat folk om matlagningen och dylika sysslor.
Gorvills kontor
Gorvill Hyperbald omger sig gärna med sina varor och det märks i hans arbetsrum. Här finns allt från gamla vinbuteljer till läder- och juvelarbeten. Självklart har han även ett par värjor hängandes på väggen bredvid fäktningsrustningen. Kontoret är stort och välstädat, med ett stort skrivbord vid den bortre väggen. PÅ golvet ligger dyra mattor som göms undan vid besök av blöta kängor. Mot sidoväggarna står bokhyllor där Herr Hyperbald samlat alla årens skrifter. Här kan man även finna dokument rörande rådet, men det är alltid låst när Gorvill inte är här.
Gorvills sovrum
Sovrummet är stort och sängen är rymlig. Herr Hyperbald har nämligen inte bytt vare sig säng eller rum sedan frun avled. Det ligger en dyster stämning över rummet och allt är ordnat precis som under den tid då frun levde, det har Gorvill sett till.
Gildos sovrum
Gildo har ett mycket litet sovrum, med en liten säng i ena hörnet och en kista i det andra. På nattduksbordet står ofta en halvt urdrucken vinmugg eller resterna av den frukost som Gildo gärna förtär här varje morgon.
Livgardets sovsal
Herr Hyperbald har ett eget livgarde på fyra personer som jobbar i skift för att hålla honom under uppsikt och undan fara. Det är inte helt säkert att vistas i Montagor, inte ens för en av dess mäktigaste män. Dessa fyra vakter umgås ganska tätt och sover här i våningssängar.

Handelshuset Dunfjat (kvarter 1)

Vid basen av Ankornas pir, på hörnet av kvarter 1, ligger Handelshuset Dunfjat. Ägt och drivet av ankfamiljen Dunfjat genom generationer. Man är stolt över att vara ett av de äldsta kända handelshusen och håller en hög position inom handeln i hela Erebområdet. Dessa vita ankor handlar både med Festglade i Nohstril och med det avlägsna Norrtraden i Kardien.

Familjen består av Kypmästare Edaar Dunfjat och hans fru Modou Dunfjat. Tre av deras fyra barn uppfostras utomlands i Lindaros, Berendien. Edaar har endast hand om den övergripande handeln. Den lokala försäljningen överlåter han åt den förstfödde sonen Æsar, som han döpt med inspiration från de nordliga köpmännen.

Handelshusets försäljning i Montagor sker på Köpmännens torg varje dag. Det hela övervakas i princip ständigt av Æsar, men dem har även anställda som sköter om verksamheten. Familjen Dunfjat är inte främmande för byteshandel med ovanliga ting. Dem kännetecknas tvärtom av att handla med exotiska varor och föremål.

Själva huset är byggt i sten nära vattnet enligt ett tidigare överhuvuds önskemål, medan Montagor ännu var en ung stad. Det består av tre våningar och har till förmån för handeln byggts så att endast de två övre våningarna är i halv skala. Samtliga våningar har dekorativt smidda galler för fönstren med ett snirkligt ’D’ i mitten. Mot gatan är huset försett med smäckra valv runt om med en stenfot längst ner formad som stormande vatten för att inte glömma rötterna. Man har en balkong ovanför porten mot hamnen, med stenräcke som möts av bågar som håller upp våningen ovanför tillsammans med det välvda innertaket ovanför balkongen. Porten är närmast manshög och bär långa järnbeslag formade som fjädrar. Från de övre hörnen i dörrkarmen och knutarna sticker det ut järnpinnar från vilka det hänger stora lyktor, som lyser om kvällen.

Den nedersta våningen hyser hall, affärskammare, skriftkammare, kassavalv samt förråd. Mellanvåningen är avsedd för levnadsytor så som salong, balkong, badrum, kök och skafferi. Den översta våningen är däremot endast avsedd för sömn. Förutom familjens rum finns här även sängar till det närmaste tjänstefolket och gästrum.

Hallen
Hallen nås omedelbart efter entré och kan uppfattas smal av den storvuxne människan. Från denna kan man nå alla första våningens rum och trappan till nästa våning. Den kantas av mörkbetsade spegelpaneler och den oförsiktige kan slå huvudet i de rundade trävalven i taket som står på inbyggda rundpelare i väggarna. Det är ej ovanligt att trängsel uppstår i dessa korridorer då Dunfjat har en god andel kunder och fiender som besöker staden.
Affärskammare
Eftersom Herr Dunfjat gärna hanterar affärer på hemmaplan har man byggt tre stycken rum avsedda för detta ändamål. För att inte ödsla tid på mindre ärenden har han förutom sitt eget, ett rum för sin son och ett för sin rådgivare. Rummen är inte överdrivet stora, men väl så påkostade. De går i samma stil som hallen, men man har låtit bladguldet flöda nästan halvlängdsmannamässigt. På Herr Dunfjats egna kontor finns familjens emblem på väggen bakom hans skrivbord.
Ett problem som uppstått vid göromål med människan och dess storvuxna likar är skalan. Herr Dunfjat har resonerat som så att människor inte med humöret i behåll kan vistas i rum med möbler i ankstorlek. Det är helt enkelt inte praktiskt genomförbart. Han har också resonerat så att han själv skulle se ynklig ut i en stol från människohand, vilket skulle vara dåligt för både rygg och affärer. Således har möblemanget antagit ett mellantillstånd där tyvärr människan har svårt att komma ner i stolen och ankan upp i densamma. För att markera sin position har man dock låtit höja upp golvet för skrivborden och tillhörande stolar. Kamrarna är givetvis även utsmyckade med troféer och dyra föremål som passerat förfädernas näbbar. Här samlas uppstoppade djur med paradrustningar och gamla dvärgiska kikare. Herr Dunfjat tar själv fasta på att kunna stoltsera med kunnandet om deras historia, om än i något överdrivna former.
Skriftkammare
Detta är handelshusets bibliotek, försändelserum och arkiv. Rummet tar upp stor plats, större än uppföraren hade önskat. En skrivare med god språkutbildning men inte sällan oärligt bagage, vistas ständigt här för att ta emot och skicka brev och annan information. Här samlas alla räkenskaper, informationsböcker, korrespondenser och värdepapper. Herr Dunfjat kräver att inga dumma frågor ställs och att man håller god ordning i dessa skåp. Dock så får en del papper gärna försvinna illa kvickt, så att inte blöta nosar snokar i fel avkrok.
Kassavalv
Noggrannt bevakat av två bruna ankbröder och avstängt från omgivningen, ligger i slutet av hallkorridoren en galleröverdragen dörr. Skenet kan bedra, men från denna stora dörr når man ett mindre utrymme som av praktiska stjäl och säkerhetsstjäl har nått ankstorlek. En koppardörr leder till ett rum av sten med järnhyllor längs väggarna. Det är inte speciellt trevligt här, men mängden guld upphäver ofta den uppfattningen så snart man tänt oljelampan i taket. Ovanför oljelampan kan man se fyra lager tunga galler som samtliga faller ner i rätt ordning mot hyllorna vid en enda spakdragning i salongen ovanför. Systemet är enkelt, men effektivt. Dels hindrar det tjuvarna från att effektivt komma åt värdeföremål, men framförallt så gör det väldigt ont och håller fast tjuvarna i några minuter tills stadsvakten hunnit upp dem.
Förråd
Här samlas mindre värdefulla föremål och större skafferiartiklar så som vin- och öltunnor. Förrådet är inte bevakat, men ändå låst eftersom vissa saker här inne kan ta en ansenlig tid att skaffa fram. Dunfjat lägger stor vikt på att inget svartstämplat ska förvaras i hans hus, så här finns inga kulissartade tunnor eller något liknande.
Salong
Salongen är ett av husets största rum och har i särklass störst fönster. Dessa är prydda med österländska gardiner i tunga tyger. Väggarna är putsade och smälter problemlöst ihop med kaminen som integrerats i husets mitt. På spiselhällen ser man något så underligt som en katana i skida på en ställning av svart trä. På sidan om spisen finns en stor träspak (se Kassavalvet). Möblemanget är uppdelat så att husfadern har en fåtölj närmast värmekällan. Bakom den står en soffa för gästerna och allra längst bort, närmast balkongen, finns en soffa för husfrun och barnen. Husfadern har ett eget bord, medan gästerna och den övriga familjen delar på ett större soffbord.
Balkong
I salongen finns en jalusidörr som tar en ut på den stora stenbalkongen. Taket är välvt i kupoler som möter pelare i räcket mot hamnen. Härifrån har man utsikt över hela södra delen av hamnen och i synnerhet Ankornas Pir. Balkongen är helt omöblerat och används inte speciellt mycket. Herr Dunfjat besöker den dock varje dag vid sjutiden på kvällen, med viss punktlighet.
Badrum
Som välbeställd anka är det viktigt att hålla sig ren, något som människan tycks glömma ibland. Även i de kretsar som Familjen Dunfjat vistas i. Därför har de inrett ett större badrum med alla tänkbara bekvämligheter. Det används flitigt av Dunfjat och ibland även av dess gäster, därav uttrycket ”badanka”.
Kök
Familjen Dunfjat bjuder sällan på mat, så detta kök är endast till för dem själva. Tjänsteflickan har som uppgift att hjälpa till här, men det är faktiskt Fru Dunfjat som står för huvuddelen av matlagningen. Köket har allt som man kan tänkas behöva, utan att för den skull ta upp speciellt mycket plats i hemmet. Det är i direkt anslutning till dagligskafferiet och något avskiljt från salongen med ett österländskt draperi.
Skafferi
Ett enkelt dagligskafferi som håller matvarorna svalt och torrt. Det finns ingen belysning här inne, men då är det inte direkt ett rum heller. Här kan man hitta alltifrån bröd till grönsaker och frukt. Edaar och Modous sovrum: Herr och Fru Dunfjat har naturligtvis det största och finaste sovrummet, som sig bör. Det spenderas inte mycket tid här, och då tjänsteflickan inte släpps in, börjar det bli en aning dammigt. Paret har en vacker himmelssäng som givits dem i gåva av Jöster Calwados efter giftermålet (se Sextetterna).
Æsars sovrum
Sonen i huset har självklart ett eget rum. Detta har stått tomt i ett antal år eftersom Æsar själv varit utomlands för att bilda sig, precis som de vita ankornas tradition lyder. Rummet är ganska alldagligt, om man bortser från de inköpta målningarna föreställande Palinorska riddare. Æsar har nämligen själv drömt om att bli riddare än dag, även om hans realist till fader inte ser den möjligheten.
Rådgivarens sovrum
Rådgivaren Gols Baako har sitt sovrum näst intill den övriga familjen och respekteras som en av de egna. Efter en lång och trogen tjänst så har han på gott och ont lyckats vinna stort förtroende även om han har rötterna i konkurrenten Dluring. Gols gör inte mycket väsen av sig och sällan hör man något från hans rum heller. Allt detta beror på att de få pengar han inte sparar till sitt framtida hus går till Fru Nemra.
Skrivarens sovrum
Skrivaren Sinestrar Emand tar gärna en tupplur och hans rum är ombonat därefter med mängder av filtar och mjuka kuddar. Man får leta efter ett ovadderat hörn att slå sig på bland all plysch och luftiga österländska stycken. Sinestrar är till viss del insyltad i lite skummare affärer (se nedan).
Tjänsteflickans sovrum
Eftersom Familjen Dunfjat är mycket upptagen har man alltid haft tjänstefolk anställt. Just nu har man bara en, och det råkar vara en brun ankflicka vid namn Melna Bykare. Melna ser till att städa, tvätta, servera och hjälpa till i köket. Hon är rätt söt och betraktas gärna av husets son på blygt avstånd.
Gästrummen
Förutom ovanstående så finns det fyra extrarum som för tillfället tjänstgör som gästrum ibland. De tillhör egentligen de tre bortresta barnen och Edaars far som avlidit för några år sedan. Fadern var en respekterad medborgare och hans begravning till sjöss var mycket välbesökt, även av Sextetterna. I övrigt är rummen ganska anspråkslösa, men här finns säng, fotkista, spegel m.m.

Dunians hus (kvarter 12)

Montagor- och Nohstrilbaserade.

Dominos hus (kvarter 3)

Alldeles intill Krämarpiren ligger familjen Dominos handelshus. Boningshuset går i två våningar och är helt byggt i trä, med en stor balkong som vetter mot hamnen. På en inhägnad gård har dem ett hus för tjänstefolket och en större barack för slavarna.

Fyren är uppförd av Domino.

Krogar och värdshus

Näbbarns (kvarter 1)

Näbbarns är en ankägd hamnkrog på hörnet mittemot Brännö. Krogen är byggd i halv skala i en L- form efter kajkanten. Huset är byggt helt i trä och består av endast en våning, vilket leder till att ingen övernattning erbjuds.

Näbbarns ägs av den svarta ankan Jesser Näbbare. En före detta mästerman som utfört massvis av förskräckliga näbbningar bland sina egna, för klanens räkning. Nu mera är han pensionerad och driver denna halvdana inrättning på heltid.

Näbbarns besöks i princip endast av svarta ankor och däribland främst pirater. Men en del annat skumt folk kan ses där ibland, dock aldrig några storfolk p.g.a. takhöjden.

Blåfjäders hamnkrog (kvarter 4)

På hörnet vid bron till Skinnön ligger en något finare ankkrog. Den ägs och drivs av ankherren Vigor Blåfjäder, som fått sitt smeknamn från sin klantighet. Krogen är byggd i trä och tar endast emot vita och bruna ankor. Dock så nekar man inte uppsatta svarta ankor inträde eftersom det är dåligt för den egna säkerheten.

De svarta långskeppens bröder

Huvudartikel De svarta långskeppens bröder

De svarta långskeppens bröder är en liten, men fruktad ankklan bestående av svarta piratankor. Man seglar svarta långskepp med lika svarta segel. De är en ovärdelig del av Hakkais försvar och deras namn möts av fruktan i Kopparhavets alla hörn.

Deras nuvarande ledare är den fuktade piratkaptenen Samon "Kopparvandalen" Kilbin.

Skinnön (kvarter 13-17)

En lukt som jag inte saknar från fastlandet är garveriernas stank så fort man passerat nog långt utanför stadportarna för att inte kunna urinera i vallgraven. Om det är något som Hakkai har brist på så är det boskap, fjäderfän och andra oskäliga varelser. En och annan jycke har man väl sett, men det blir knappast några praktfällar av dessa alldagliga gårdvarar.


Skinnen köps så klart in utifrån och hamnar sedan här för försäljning i garvarbodar och förädling av dugliga hantverkare. Härkläder är inte sällsynt i denna barska stad, så man finner utan svårigheter en och annan rustmästare. Det är prima kvalitét som mycket annat i handelskvarteren.

På torget är det full kallabalik. Nysmorda lädersjok hänger på rundstavar bland tygtaken och kvinnfolket vräker ur sig lustigheter om hur svårt det är att få sina makar att följa med hit. När man minst anar det så hänger det ett vit anka runt halsen och måttar som om demonerna vore lösa. Visste jag inte bättre så skulle jag tro att gynnarna försöker strypa mig med sina måttsnören så fort jag går förbi.

Dymands torg

På mitten av Skinnön ligger ett stort torg uppfört av den store skinnhandlaren och vita ankan Dymand av Fjäderheden. Dymand avled i feber år 599 e.O. och hans verksamhet är nu övertagen av hans äldsta son Dymon av Fjäderheden. Man har år 610 e.O. sitt huvudkontor i kvarter 14, på hörnet mot bron över till Armen.

På torgets mitt finns en stor sötvattenskälla omgärdad av trästaket. Under för- och eftermiddagarna ställer hanterkarna och handlarna ut sina varor för försäljning. Då kan man se skräddarankor, storgarvmästare, rustmästare och många andra slå upp stora stånd med fladdrande tygtak för att visa sig värdiga sina namn.

Hantverkare

På Skinnön finns det gott om hantverkare som arbetar med läder och tyg. Det finns både billiga metervaror och exklusiva produkter att finna.

Fjäderhedens skinnhandel (kvarter 14)

På hörnet av kvarter 14, närmast den praktfulla stenbron över till Armen, ligger Fjäderhedens skinnhandel. Grundat av Dymand av Fjäderheden år 566 e.o, i dag ägt av dennes äldste son Dymon. Här bor Dymon med sin fru Menedine som han stadgat sig med efter faderns död för att finna stöd att fortsätta med verksamheten. De har två söner tillsammans som båda är utomlands för att få bildning av släkten.

Huset är byggt i trä i två våningar. På den övre bor Dymon med familj och undertill ligger butiken och kontoret. Man har även en garvarbod, precis som många andra, i kvarter 13. Man säljer alla sorters skinn, i både stora och små mängder. Det är fullt möjligt att göra större beställningar och få det lastat på ett skepp i Södra hamnen.

Rustmästare Gröning (kvarter 15)

På östra hörnet av kvarter 15, mitt mellan broarna till Armen och Härön ligger Roban Grönings rustmästeri. Här tillverkar och säljer Mäster Gröning och hans tre gesäller läderrustningar av ypperlig kvalité. Man arbetar i de mest svårhanterliga råmaterialen som ger de bästa och vackraste skydden. Allt tillverkas enligt kundens önskemål och mått. Man kan även beställa billigare lärlingsarbeten av någon av gesällerna.

Krogar

På Skinnön finns ett par mindre krogar på sidan mot Köpmännens ö. Dessa besöks oftast av hantverkare som tar igen sig efter en hård arbetsdag. Det är sällan speciellt stökigt, och om det är det så handlar det mest om konkurrensdispyter.

Änder emellan (kvarter 14)

På hörnet av kvarter 14 finns en liten ankkrog som ägs och drivs av Bedfor Spräcklig. Bedfor är en mogen vit anka med fläckar på stjärtfjädrarna. Han är normalt generös och vänlig, men han tillåter ändå inte storfolk på hans krog. Krogen är byggd i halv skala och serverar inte någon mat.

Krogen har ett tillhörande förråd där man främst kan finna ölfat och städutrustning. Bedfor själv är ensamstående och bor i huset mellan förrådet och krogen. Han är ofta klädd i mörka västa med mönster och pryder sig gärna med guldkedjor.

Drogan Väldofts krog (kvarter 16)

Drogan är en berendier som tidigare sysselsatt sig som parfymör i många år. Tyvärr har han skadat sin näsa och i stort tappat sitt luktsinne. Nu driver han denna krog och talar med hantverkarna i avund. Helst skulle han återuppta sitt värv, men än har han inte funnit någon bot för sin defekta näsa.

Krogen är endast öppen efter 16, då hantverkarna börjar stänga igen sina butiker. Alla är välkomna men det är främst lokala hantverkare som besöker etablissemanget. Här serveras dryck och mat till överkomliga priser. Maten bereds i den separata byggnaden på gården av Drogans assistent. Om det inte vore för assistenten så skulle det lukta fasansfullt på krogen eftersom Drogan inte märker av lukten.

Stadsön (kvarter 18-23)

//ngt. om Borgmästaren, restauranger, bibliotek, gränsen mot Öarna//

Stadshuset

Stadshuset byggdes år 591 e.O. på uppdrag av dåvarande Borgmästare Arghest Najer.

Arghest torg

Stadsöns torg är döpt efter borgmästare Arghest Najer som uppfört det efter den nyliga upptäckten av en ny sötvattenskälla. Det var animistlärlingen Kadkan Agat (numera Vattenfinnare) från Kardien som fått i uppdrag att söka rätt på eventuella oupptäcka källor som hittade den. Till sin stora skräck kom Kadkan fram till att det existerade en sådan under den gamla Förvaltningsbyggnaden från den tiden då den zorakiska kungen hade en Riksmarskalk här. Kadkan var länge osäker på om han skulle våga berätta detta för Borgmästaren, eftersom han inte ville ha rivandet av byggnaden (som under den tiden användes av Administrationen) på sitt samvete ifall han skulle ha fel.

Som tur var så stod Förvaltningsbyggnaden inte helt på källan, vilket förklarade att den inte rasat under de århundraden som gått, så man hade möjlighet att hacka upp ett provhål. Det visade sig att källan otvivelaktigt var nog stor för att det skulle löna sig att riva det stora stenhuset och bygga en ny närmare kanalen.

När källan var blottad så anlade man torget och förbjöd byggande i närheten av den nya källan. Stenen från Förvaltningsbyggnaden har sedan länge fraktats bort och gått åt i pålningsarbetet. År 610 e.O. används torget inte till annat än knutpunkt och som ytterligare ett stopp för kärrorna som fraktar vatten ner till hamnen.

Stadsvaktens högkvarter

Krogar och värdshus

Norra hamnen (kvarter 24-29)

Jag har aldrig haft mycket till övers för hamnkvarter, men detta är något av det värsta jag sett. Maken till oförmåga att röra vid tvål och borste som hos stadens pirater har man aldrig skådat. När de inte idkar svingöra på skeppen eller röveri på Altors hav så finner man dem på kroghak med namn som "Hajtanden" och "Pollaren". Där super de sig redlösa och bråkar över öl som de själva spillt ut.


På gatorna finner man allehanda lycksökare. Piraterna vandrar runt så gott de kan och förlustar sig med yrkesälskarna för det silver som de på sätt och vis förtjänat. Besättningsfolket byter ständigt både skuta och kapten för att finna mer av det som alla män åtrår, guld. Jag gör ingen hemlighet av att jag troligen aldrig kommer att förstå mig på alla dessa svek och myterier, men för dem så verkar det vara en del av vardagen. Allra minst bryr sig piratkaptenerna, som har fullt upp med att schackra bort sitt stöldgods från både reling och oskrubbat saluhallsgolv. En stor del av skatten försvinner innan besättningarna tagit del av vinsten, vilket säkerligen väcker onda ögon i det fördolda.

Om man ser underliga figurer smyga sig runt lastskepp och spejandes runt handelsplatserna så är det utom all tvekan en montagoran. Dessa finurliga och lustigt klädda herrar försöker ständigt ha med ett finger i varje affärsuppgörelse. En del av dem genomskådas och kastas av piren till ljudet av skrockande och smaklösa smädanden. Andra lyckas nästla sig in i nätverken nog länge för att glömmas bort och undgå vakande blickar. En framgångsrik sådan bluffmakare sägs vara en viss Anelf av Marcusina, som jag tyvärr ej träffat personlingen, även om han enligt stadsborna ska vara svår att undgå.

Handlarna är också ett släkte i sig. Man finner dem i var gränd och saluhall i det skick som finner sig brukligt för tiden på dygnet. När grovhantverkarna återvänder från både pålande och verktygssmidande under eftermiddagen så fyller handlarna luckorna i kundtillströmmningen med sällskapsvin. Ofelaktligen kan man mot kvällningen finna dem bland tunnor och vagnar, alltför välbekanta med sina krus. Sällan har de egna skepp då de knappast kommer över stora partier, men i hamnen kan man alltjämnt höra dem förhäva sig över påstådda framgångar.

Torgen i norra hamnen är ett elände. Här förenas ovan nämnda bedragare med ficktjuvar, soldater, projektörer och resenärer från när och fjärran. Vid de vida vattenhålen står de som bufflar och lyssnar på proklamationer om rikedom och välfärd. Tjuvarna cirkulerar som gamar och blandar upp sig med folket för att om möjligt komma åt en stinn penningapung. Soldaterna tillhör visserligen de mest vältränade jag sett, men när flickorna kommer dit och surrar som flugor så är det inte tjuvarna trupperna hugger efter. Resenärerna är de som hade stått mig närmast om jag vore av folket, ty om de överhuvudtaget stannar i trängseln så är det på grund av törst.


Norra piren

Fribytarpiren

Norra hamnkvarterets nordligaste pir kallas för fribytarpiren, eftersom den till stor del används av både montagoranska kapare och kapare från andra håll. Det är Norra hamnens första pir och den byggdes redan 274 e.O, under den zorakiska tiden, inför det andra soltåget mot Efaro. Från början var den avsedd för den ständigt ökande mängden skepp som passerade förbi för att fylla på vattenförråden, men efter Piratsamfundets bildande har kaparna mer eller mindre lagt beslag på den.

Piren är nästan 15-25m bred och 115m lång. Den är byggd av tjocka plank ovanpå ett ramverk av stockar, som vilar på nedsänkta träfundament fyllda med sten. De större fartygen ligger längs den yttre delen och på nordsidan av den inre delen. Vid den södra kajsidan så ligger lite mindre båtar längst in. Vid pirens bas finns några lagerhus som hyrs ut av Syr (Herr?) Demodred Jameikos, en av stadens entreprenörer (se nedan). De används dock inte av några större köpmän, då dessa vill ha mer fri kajyta och lättare tillgång till sina lager.

Eftersom det rör sig mycket khuner och råbarkade kapare här, så är det ett ganska stökigt område. Det är vanligt med shanghajningar och bråk om natten.

Buckanjärpiren

Strax söder om Fribytarpiren så ligger Buckanjärpiren, som fått sitt namn från de otaliga sjörövare som lägger till här under korta perioder. De främsta anledningarna till deras visit brukar vara att de behöver en frihamn att gömma sig i, att de behöver sälja stöldgods, eller att de helt enkelt måste fylla på skeppsförråden.

Det handlar oftast om enskilda piratkaptener, men det händer även att hela piratgrupper följs åt in i staden. Sjörövarna kommer från Kopparhavets alla håll och här möts legender med nybörjare. Rykten sprider sig fort, och man undviker oftast att stöta sig med de kraftiga grupperna och kaptenerna om möjligt.

För den hugade så går det alltid att få tag på fina varor här genom att språka med kaptenerna så fort landgången har landat på kajen. Sjörövarna är sällan främmande för att sälja sitt funna gods till vem som helst som kan lätta på pungen.

Blodskäggs pir

Detta är det inofficiella namnet på Norra hamnens yttersta pir. Piratkaptenen Dorovich ”Blodskägg” Rauto är varken uppförare eller ägare av piren, men eftersom han har ett så högt anseende och alltid ligger till där, så har den kommit att kallas så. Kapten Blodskäggs skepp ligger alltid på den västra sidan om spetsen då han är i staden. I övrigt så lägger i princip vem som helst till här.

Saluhallarna

Saluhallarna samsas med magasinen nära pirarna och är öppna från tidiga morgonen till 16-17 på sena eftermiddagen. Till saluhallarna kommer handelsmän från när och fjärran för att sälja och byta varor. Varje enskild köpmans stora mål är att tömma skeppet och fylla på med nytt inför hemfärden, och däremellan göra en stor profit.

Många av piratkaptenerna låter också sitt byte säljas här, då det oftast inte spelar någon roll för dem vart det hamnar någonstans. Följaktligen går här att hitta i princip vad som helst.

Hamnkrogar

Klavertrampet

Allmänt
Den finaste krogen i kvarteret, där det mest samlas icke-montagoranskt folk. Huset är byggt i en våning, helt i trä, med en smal flygel som går ut från mitten i ett T. På flygelns sidor sticker det ut tak för att bredda den i hörnen mot huvudbyggnaden.
Ingången
Ingången är vid flygelns kortsida och består av en hög dubbeldörr i månglas glas från Kandra, Berendien. Belysningen är placerad på knutarna för att inte sota ner det dyrbara glaset. Vid sidan om hänger en skylt där krognamnet är målat. Portarna står normalt öppna från 16 till 22 och här står oftast en minotaurutkastare.
Farstun
Just innanför porten finns utrymmen på båda sidor för att hänga av sig, men det finns ingen garanti för att saker och ting inte kan försvinna.
Skänkrum
Här luktar av öl, men en doft av parfym skär genom luften. Självklart så bidrar de öppna dörrarna till att lukten utifrån kommer in i viss mån. Det är ganska fullt med folk vanligtvis, då det är mycket folk utifrån som behöver någonstans att hålla till om kvällarna när handeln avtar. Här finns två långbord med 15 platser, sju runda småbord med sex platser och tre stycken bås med fyra platser vardera. Här finns möjlighet att spela, diskutera, dricka och äta. Spelandet är dock helt i besökarnas regi.
Båsen måste bokas några dagar i förväg på grund av alla handelsresande som gärna vill mötas här i en något privatare miljö, där de kan diskutera.
Scenen
Mot den bortre långsidan av skänkrummet finns en ganska stor scen alldeles mot köksväggen. Scenen är byggd av breda plankor en halvmeter ovanför golvet och på hörnet finns en liten trappa.
Scenen begagnas oftast av en trubadur från middagstid och framåt, men i vissa fall kan även en sångare eller sångerska bjudas in. Detta är möjligt eftersom flera krogar kan gå ihop och betala dennes resa från fastlandet, för att sedan dela på honom eller henne under en kort period. En trubadur som sedan en tid tillbaka ofta gästat Klavertrampet är Timrika från Heden.

Pollaren

Allmänt
Pollaren är en ganska typisk montagoransk hamnkrog där sjöfarare samlas och blandas på gott och ont. Här hittar man lokala pirater, khuner, kapare, besättingsfolk och diverse andra, mindre nogräknade figurer.
Skänkrummet
Belysningen är dunkel och i taket ligger en bädd av tobaksrök, matos och röken från de illa brinnande vaxljusen. Stämningen är lite väl god och här kan man få se lite av varje (se händelsetabell nedan).
Här finns tre långbord och lika få småbord. Om det finns några lediga platser så är de sällan vid samma bord för alla gäster har försökt hitta sig ett eget hörn.
Servering
Alldeles innanför ytterdörren står en lång barddisk där man kan få sig ett stop öl, en soppa eller kanske gårdagens stuvning. Maten är av ganska dålig kvalité, så den mindre härdade söker sig gärna någon annanstans för en munsbit. Det serveras dock ordentliga mål om man bara betalar bra.
Krögaren är en viss Gusten tullare som sedan länge blivit avskedad från sitt tidigare arbete på grund av oegentligheter och mutor. Han är en bredaxlad karl med kort brunt hår och mustasch. Magen har börjat hänga ut lite grann under den nedstänkta tunikan och hans blick är något slö.
Gusten ser inte sällan mellan fingrarna, och då främst när det gäller vad som föregår på krogen om kvällarna. Han kan knappast kallas ärlig och tjänar gärna en slant extra om chansen ges, men han har blivit lat på äldre dagar.

Grodden

Allmänt
Denna inrättning ligger vid basen av Fribytarpiren. Här hamnar mest kapare och folk från Norra Piren som inte passar in på Klavertrampet. Piratsläktet ”Blod” brukar gästa Grodden ganska frekvent när de inte terroriserar haven.
Skänkrummet
Skänkrummet är ganska litet och rymmer endast fem småbord. Det finns ingångar både från norr och söder, vilket gör att papper lätt flyger iväg vid korsdrag. Grodden är inte ett speciellt renligt ställe, utan här rinner ölen titt som tätt över golvplankorna. En och annan råtta kan synas i de dunklare hörnen där ägaren Merghest inte har ställt upp någon oljelykta. Det luktar starkt av lampolja, vilket lätt slår omkull den ovane.
Servering
Från barddisken i kåkens östra ände serveras mestadels öl. Merghest bryr sig inte om att variera med olika sorter, så länge piratbusarna håller sig lugna. Någon vidare tillgång till mat finns här ej heller, men enklare soppor kan erbjudas.
All servering och alla sysslor sköts av ägaren Merghest själv. Merghest är en lugn person som inte bryr sig så mycket om saker och ting. Han låter livet ha sin stilla gång och gör inget arbete i onödan, så länge krogen håller honom på fötter. Merghest är lång och ganska smal, med svart krulligt hår och nästan sammanvuxna ögonbryn. Han är i fyrtioårsåldern och har varit skeppspojke i hela sitt liv.

Hajtanden

Mammon (kvarter 30)

Dorovich hus

Dorovich ”Blodskägg” Rauto köpte för några år sedan detta hus till ett fördelaktigt pris av självaste Syr Demodred. Sedan köpet har han spenderat allt mer tid i staden och då oftast innanför detta hus väggar.

Huset ligger rakt till vänster om man går ut på värdshusets bakgård och har en vinklad långsida. Det är byggt i tre våningar i trä, förutom den nedersta som är byggt i kalksten. En trätrappa på framsidan gör att man kan nå andra våningen direkt utan att gå via nedervåningens dörr.

Den första våningen används mest som skafferi och förråd. Det finns ett mörklagt rum för vin och annan dryck som behöver förvaras lite svalare. Den andra våningen innehåller ett kök, ett kontor, en oanvänd salong, samt ett ostädat gästrum. Här spenderar Dorovich inte alltför mycket tid, men han har nyligen anställt en husa som befinner sig på denna våning för det mesta. Den tredje våningen är ganska öppen och väggarna har många fönster, där Kaptenen kan överblicka kanalen ovanför de andra husen som är något lägre. Det finns inga direkta rum här, utan bara lite fåtöljer och liknande.

Till Spelledaren

En av de större anledningarna till att Dorovich spenderat så mycket tid i staden sedan husköpet är att han i hemlighet har byggt en källare. Han har gjort det helt själv och har varit mycket noga med att inte skaffa verktyg i staden, ta dit folk eller att anställa en husa förrän det var klart. Det är alltså ingen som känner till denna källare förutom Dorovich och så planerar han att det ska förbli.

Källaren är ganska grund och har ett upphöjt golv av trä för att skydda mot eventuell bottenfukt under kortare perioder. Luckan är väl gömd i första våningens jordgolv under ett fint lager sand och öltunnor. Dorovich funderar nu på att spärra igen ytterdörren på första våningen och endast använda den övre.

Dorovichs plan är att överföra hälften av sina rikedomar hit utspritt under en längre period. Han har börjat förstå att någonting är i görningen i piratlägret och att han inte kan vara kung för evigt. Åldern börjar komma ikapp honom och snart kommer ungtupparna att vilja ta över. För att säkra sin framtid köpte han en plats i staden att hålla till på när han inte orkar vistas i grottan längre.

Syr Demodreds hus

Fru Nemas hus

Värdshus

Gåsens flykt

Gåsens flykt är ett ankägt värdshus som drivs av en ung montagoransk familj där fadern är släkt med de zorakiska kolonisterna i rakt nedstigande led. Fadern, vars namn är blaha blaha Vic Kotnic eller nått, håller i verksamheten under titeln värdshusvärd. Hans fru Mirdae ansvarar för köket och deras flicka. Värdshuset har ett par servitörer, en kock och en kvinna som är enbart anställd för att sköta inkvarteringen.

Till Spelledaren

Kocken tycker inte om Mirdae. Han kallar henne för ”överkokerska” istället för ”chefskokare” eller något sådant sedan en större incident för några år sedan.

Öarna (kvarter 31-43)

Krogar

Glädjeön (kvarter 44-46)

Glädjehus

I en piratstad som Montagor så finns det självfallet en stor efterfrågan på kvinnor. När sjömännen återvänder till hemmahamnen efter långa mödosamma seglatser så söker de sig hellre snart än sent till Glädjeöns kvarter för att släcka sin lust.

Nemras Hybble

Fru Nemra äger det populäraste glädjehuset i Montagor och är därför ett ganska stort namn i staden. Med Montagor som bas så finns det inget behov av hemligheter runt hennes verksamhet, utan alla vet vem hon är och vilka flickor som är hennes.

Inte helt förvånande har Fru Nemra samlat på sig en ansenlig summa silver, av vilken en stor del gått till entreprenörherren Demodred för hennes stora hus i Mammon (se ovan). Glädjehuset är det dock inte spenderat lika mycket pengar på, och därav det något skämtsamma namnet ”Hybble”, även om det inte är fullt så nedgånget som namnet antyder.

Armen

Här flockas de lite mindre båtarna runt de spretande och knubbiga pirarna. På sina ställen kan man dock skåda hundrafotare i trängseltider. Öborna lägger till med sina kustskepp och lastar av dagens fångst eller fruntimmer som gnällt sin väg in till staden. Armen har inget med styret att göra, utan ägs bit för bit av dess tilltänkta brukare som mycket annat i Montagor.


Ägarna håller sig med hyrsvärd som oftare skålar i osedd välfärd än vakar över skutorna. Överkomlig arbetskraft sopar ösand från planken så att finfolket inte ska släpa sitt siden i smutsen. Dock så tuggar de mer på kvastarna än ränner kring backen med dem. Men det är inget att tala om för en som sett deras lön.

Trots slappheten kan man intet säga att detta är ett tillhåll för den enkle. För färskaste råvarorna så bör man söka sig hit, krögare som springsjas. Lukten slår väl knappast omkull en, men min ovana näsa föredrar onekligen innerstaden framför detta tillhåll.

Pirarna

De flesta pirarna är ganska låga och lämpar sig bättre för småbåtar och kustseglare än de andra pirarna i staden. Armen lämpar sig för öborna på Rihadon och kanalbåtarna att lägga till. På ytterkajerna ryms dock lite större fartyg eftersom det är öppnare och högre kaj för att skydda hamnen.

Öborna gör oftast bara kortare visiter, som leveranser eller handelsturer. Fisk som fraktas till staden tas oftast hand om av handlare och krögare redan på Armen. Kanalbåtarna som trafikerar kanalerna upp mot stadsbassängen brukar utgå från Armen. Det går ofta betydligt snabbare att åka båt under broarna än att gå genom kvarteren. Dessutom slipper man frestelsen att köpa allt som bjuds på gator och torg.

Personer och tjänster

Hamntaxan för besökande är precis samma som i Norra hamnen. Många av platserna är reserverade av personer som besöker staden ofta eller bor i staden. Dessa personer betalar månadsvis eller per halvår. Det är möjligt för rollpersoner att göra en sådan uppgörelse om de får tag på en ägare. Det brukar ge 10-30% avdrag beroende på ägarens inställning och längden på perioden. Hamntaxan tas emot av någon utvald vakt hos respektive ägare. Vakten kan oftast besvara enklare frågor om hamnplatsen, ägaren och staden i övrigt. De är dock inte främmande för att ta betalt för svaren.

Hamnen vaktas av hyrsvärd som härstammar från olika platser runt om i Ereb. Oftast är det enklare krigare från Kopparhavsområdet som inte kan eller vill strida på fastlandet. De har ganska dåligt betalt överlag och kan lätt mutas.

Kanalbåtarna fungerar som en enklare taxiverksamhet. Det är montagoraner som delvis livnär sig på att skjutsa folk genom staden för en enkel summa. När de inte ror runt så står de och väntar på passagerare vid Armen.

Bron mot Skinnön

Från östra delen av Armen går en stenbro över till den intilliggande Skinnön. Man måste passera över denna för att ta sig från Armen landvägen. På undersidan finns tre valv, varav det mittersta är betydligt större än de andra två. På ovansidan är bron välvd, men inte rund utan kantig i tre etapper. Räckena är inte speciellt höga, så man kan se all trafik som passerar under bron medan man färdas på den. I regel så brukar det stå ett par stadsvakter i någon ända av bron.