Ljusna - En reseskildring

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök

En reseskildring från Ljusna skriven av Jerome Monardes.

Utdrag från kapitlet om Mörknaskogen:

Mörknaskogens sydliga våtmarker. Ett sällsynt passande namn för en skog. Ty mörk, dyster och dunkelt grön är Mörknaskogen. En skog där ljuset sällan hittar ner till skogsgolvet annat än som smala sällsynta ljussträngar som likt juveler gnistrar i en annars kompakt skuggvärld.
Där sumpcypressers rödaktiga stammar reser sig som pelare ur vattnet och där hemlockgranars mossbehängda grenar slokar som tunga draperier ner mot de spegelblanka, grönskimrande vattenytorna. Alltsammans skapande förvirrande optiska illusioner så att betraktaren har svårt att veta var vattnet slutar och träden börjar. Detta är vattnets skogar. Landtungor slingrar sig fram här och där som smala gångar i en jättelik labyrint. Ur vattenspeglarna reser sig de vita blommorna av sjönöt, kalla och missne. Svärdsliljor och musselblad bidrar ytterligare till att dekorera detta dunkla vattenrike med blad och blomsterprakt.
På hösten sveper dimmor in landskapet och träden. Skymmer blick och dämpar ljud. Snärjer den vandrande i en vilseledande dans längre in i fuktskogen. Många har försvunnit in i dimmorna. Den erfarne vandraren vet att säkrast är att snabbt söka sig till högre mark och hålla sig stilla där tills dimslöjorna drar sig undan...........