Kopparhavets historia

Huvudartikel:Kopparhavet

[Här beskrivs den övergripande historien för Kopparhavet. Årtal från Kronologi och relevanta Länder]

Ca. 1800 f.O.

Dalker anländer till Caddo från nordväst efter att ha drivits på flykt av isbarbarer.

1400-talet f.O.

Sjöfarten i Kopparhavet har utvecklats så att handel och havstrafik blir mer omfattande.

1045 f.O.

Morëlvidyn enas under piratkungen Haieg-hamu.

1038 f.O.

Haieg-Hamu anfallar och skövlar Sivoa. När piraterna når Melukha är paradisön oförbereddd och intas även den. Haieg-Hamu avlider plötsligt och "Den stora nudelhärvan" utbryter där kungens 216 söner strider om makten. Kaos råder i hela norra Samkarna.

1025-599 f.O.

Kejsardömet Jorpagnas styre expanderar runt Kopparhavet. Öriket Caddo förblir dock självständigt.

997 f.O.

Tjugotalet pirathövdingar har konsoliderat egna riken längs kusten och ett relativt lugn lägger sig över Morëlvidyn.

973-907 f.O.

Ankkriget. Svarta ankor strömmar upp från Ankhrviken i stora mängder och etablerar sig med våldsamhet längs kusten av Morëlvidyn. Först efter nästan sjuttio år lägger sig stridigheterna och de svarta ankorna är nu en del av Morëlvidyns befolkning.

599-598 f.O.

Den Tredje Konfluxen. Kejsardömet Jorpagna faller.

312 f.O.

Den joriske ättlingen Vasker Bruushane enar de dalkiska stammarna och blir kung över Caddo.

154 f.O.

Indarsol och Luksilo i vad som idag är kungariket Zorakin grundas med hjälp av Caddos påtryckningar.

69-66 f.O.

Indarsol och Luksilo bränns och plundras av pharynkerna.

63 f.O.

Pennerna lovar Caddo Pharynx som koloni om de sänder legotrupper till Pendons hjälp.

56 f.O.

Pennerna, under Valien Valiensson, vägrar att skänka Pharynx till Caddo.

55 f.O.

Kungariket Zorakin utropas under kung Valien I. Klaner av svarta ankor allierar sig med Caddo och anfaller det unga kungariket Zorakin. Caddo besegras efter att ha lyckats plundra och bränna bland annat Pendon.

54 f.O.

Caddo inleder en handelsblockad mot Zorakin.

46 f.O.

Zorakin betalar Pharynx lösen i form av tre fulla båtlaster guld till Caddo. Zorakin och Caddo utvecklar en fredlig relation.

10 e.O.

Kung Aasaa Bruushane (d. Ása Velomiõ) av Caddo låter omvända sig till en alldeles ny religion kallad den Lysande Vägen.

27 f.O.

Kîmzonerna anländer Kopparhavet och bildar kungariket Felicien på södra Tolan.

34 e.O.

Genom Lysande Vägens förkunnelse förbjuds all slavhandel varhelst denna religion råder.

60-130 e.O.

Svarta ankor från Morëlvidyn härjar upprepat Zorakins och Caddos kuster.

102 e.O.

Den kungliga ätten Bruushane (d. Velomiõ) dör ut på Caddo. Dalkerna börjar tvista om vem som ska ta över tronen.

104-111 e.O.

Ödesfejden utkämpas på Caddo, ett inbördeskrig efter vilket öriket får sitt nuvarande styrelseskick. Vid ”de långa näsornas råd” beslutar man införa ett slags folkstyre, en rådsrepublik. Samtliga närvarande svär Arno-eden, vilken innebär att man aldrig mer skall ta till vapen mot sina landsmän.

196 e.O.

Första soltåget avseglar från Kardien till Efaro. Exarken i Arno ger sin välsignelse, något som senare caddiska exarker sett som ett misstag.

200-250 e.O.

Caddo bygger upp ett handelsimperium, mycket tack vare det första soltågets framgångar och Caddos livliga handel med Zorakin.

Ca 200 e.O.

Sextetterna grundläggs.

204 e.O.

En malström uppstår mellan Samkarna och Soluna. Den får namnet Vägen bort då det blir omöjligt att segla norrut från Ormsjön utan mycket kraftiga sydvindar.

275 e.O.

Andra soltåget avgår från Pendon och Ekeborg. Syftet är att ta tillbaka de områden solfararna förlorat i Efaro. Efter många förluster vill vissa etinstrogna falanger använda magi för att bryta igenom. Detta motsätts starkt av andra.

278 e.O.

Den Stora schismen. Den Lysande Vägens kyrka delas itu och de tidigare mycket goda handelsförbindelserna mellan Caddo och Aidne blir lidande.

280-306 e.O.

Felicien utökar sin jakt på slavar i norra Soluna genom regelrätta krig mot flera efariska stammar. Målet är en lika stark närvaro i Efaro som den som solfararna upprättat. Tigranes och Dermanien drabbas hårt och kriget skapar störningar i andra staters handel med Sombatze och Thelgul men ignoreras av felicierna. Felicien erövrar flera öar längs nordvästra Efaros kust, de s.k. Pärlkolonierna.

285 e.O.

Caddo sänder trupper till Morëlvidyn för att hålla ett brohuvud öppet mot södern. Borgen Osahiln intas och sydhandeln är säkrad.

287 e.O.

Kardien inleder det tredje soltåget, denna gång mot piratklanerna i Morëlvidyn. Dalkerna, som finns på plats, vägrar bistå kardierna utan håller sig passiva, vilket ytterligare förvärrar relationen mellan länderna.

292 e.O.

Brand IV av Kardien förklarar krig mot Caddo. Kardien förstör med hjälp av kraftig magi den dalkiska flottan. Kardien intar Sinto och Casso. Caddo tvingas betala ett enormt krigsskadestånd och många dalker flyr till Zorakin.

Ca. 310 e.O.

Erebos och Caddo övertar tillsammans rollerna som Kopparhavets dominanter.

310-330 e.O.

De dermanska stammarna i Efaro samlas i en stor allians för att bekämpa felicier och solfarare. Andra stammar som tigranerna och aderrahamanerna ansluter sig, frivilligt eller motvilligt, till dermanerna som besegrar felicierna i flera fältslag och innesluter dem i deras befästa städer. Dermanerna bygger en mäktig flotta och för kriget först till Pärlkolonierna och därefter till själva Felicien som efter att Kiomolon III tillfångatas av den briljante halvkîmzonen-halvefariern As-Sarhadon kapitulerar. De Paridontrogna svär evigt motstånd och en del av dem flyr till Berendien för att söka stöd där. Stödet uteblir och felicierna menar att detta är ett brott mot den vänskap som dittills rått mellan Felicien och Berendien.

336 e.O.

Pärlkolonierna återtas av den feliciska flottan.

337 e.O.

Bylos läggs under felicisk belägring och återtas före årets slut.

338-340 e.O.

Felicierna belägrar Abn Haza. Den feliciska flottan plundrar Tigranes och Aderrahamans kuster, inte ens den minsta fiskeby skonas. Den efariska staden An-nahar intas i ett amfibiskt anfall som leds av huset Carais hajmän. Staden döps till detta hus ära om till Caraidon - Hajherren.

341 e.O.

Abn Haza faller och dess befolkning tas som slavar. Feliciska trupper tränger djupare in i Dermanien som begär fred.

342-343 e.O.

Fredsförhandlingar drivs under erebosisk neutral ledning. Felicierna gör sitt bästa för att förhala dessa då det ger dem mer tid att plundra. Under krigets lopp förs tiotusentals slavar norr till Felicien.

343 e.O.

Fred sluts mellan Felicien och Dermanien som tvingas erkänna Feliciens självständighet, bekräfta felicisk överhöghet över Pärlkolonierna och Bylos samt att avträda den stad som sedan dess kallas Caraidon.

451-456 e.O.

Efter en lång tid av småstrider mellan Felicien och det expansiva Krun som försöker styrka sin ställning i Efaro på bekostnad av Felicien, drabbar de två staterna samman i ett väldigt sjöslag. Utanför ön Lopenta utkämpas östra Kopparhavets största sjöslag någonsin. Striden blir hård men efter tre dagar drar sig krunierna tillbaka. Följderna blir att Krun tvingas ge upp sina efariska planer. Dock behåller de kontrollen över Lopenta som de feliciska belägringsmaskinerna trots envetna försök inte lyckats krossa. Felicierna lyckas tidvis sätta Stabul i blockad och i fredsslutet tvingas krunierna åter sänka tullen för felicier till samma nivå som för erebosier och dalker.

499-512 e.O.

Det Sombatziska Kriget. Sombatze har efter det felicisk-krunska kriget expanderat västerut och har fått fotfäste i Kopparhavet. Felicierna och östliga efarerstammar gör räder mot sombatzinerna för att stävja expansionen och för att fånga slavar. Sombatzinerna svarar med att uppmuntra uppror bland Feliciens slavar och skickar en stor invasionsflotta mot Felicien. Massiva slavrevolter bryter ut, men i slutändan krossas den sombatzinska flottan och felicierna kan återvända hem för att kväsa revolten. I östra Efaros kustländer råder nu en bräcklig balans mellan feliciska, krunska, sombatzinska och inhemska efariska intressen.

511 e.O.

Handel mellan Caddo och dvärgarna i Aidnebergen upprättas i Fristaden på Kopparhavskusten strax nordöst om Zorakin.

513-574 e.O.

Felicien är rikt och ohotat och dess välstånd växer. Strider mot svartfolk och räder mot efarerstammar avlöper oftast till feliciernas fördel. Enda smolket i Feliciens bägare är ett misslyckat kolonisationsförsök på Tolokfe, vilket motsätts av Erebos. Officiellt hävdar Felicien dock att de fortsatt har "legitima intressen" i Tolokfe.

518 e.O.

Erebos förbjuder den Lysande Vägen. Caddo, Zorakin och Kardien protesterar och förklarar Erebos krig, men blir tacksamma för de hantverkare som flyr till deras länder, främst till Caddo och Zorakin. Därmed upphör nästan all handel i västra Kopparhavet.

520 e.O.

Fred sluts mellan Zorakin och Kardien å ena sidan, och Erebos å den andra, efter att Femhusrådet upphävt sitt förbud mot Lysande Vägen och betalat ett symboliskt skadestånd. Handeln återupptas som vanligt och den Lysande Vägen växer sig starkare än någonsin på Erebos. Caddo inbegrips inte i avtalet.

574 - 610 e.O.

Erebos och Caddo tar över allt mer av den handel i östra Kopparhavet som tidigare gick på feliciska kölar. Erebosiska och berendiska tyger liksom dalkiskt hantverk börjar alltmer tränga undan de feliciska varorna. Trakoriska skepp börjar också under denna period att segla in i Kopparhavet och erbjuda silke och ylle av god kvalitet och lägre pris än vad felicierna kan erbjuda.

591 e.O.

Den zorakiske hertigen Wilfred av Salamora erövrar Fristaden i förhoppning att ta över handeln med dvärgarna. Istället avbryter dvärgarna handeln helt och hållet.

597-607 e.O.

Med dvärgarnas hjälp uppför Caddo ett nytt handelssamhälle norr om Fristaden som de kallar Ereno. Förhoppningen är att handeln mellan dvärgarna och dalkerna ska kunna flyta fritt igen.

603 e.O.

Kung Kuthegil av Felicien delar ut sina första kaparbrev i syfte att underminera Berendien, Caddo, och Erebos. Caddo och Erebos förblir bittra fiender men tvingas närma sig varandra för att möta det gemensamma hotet från den expansiva fienden Felicien. Röster för krig börjar höjas. Kuthegil och hans bröder har en plan. En stor plan som ska göra Felicien till Kopparhavets härskare och lägga grunden till ett imperium som omfattar hela Tolan och Efaro.

604-606 e.O.

Felicien anfaller det efariska hövdingadömet Tigranes från tre riktningar. En armé tågar in från Bylos under Asdrilon, en från Caraidon under Magon och marinkåren landstiger på den norra kusten under ledning av Kuthegil själv. Efter ett kort krig tvingas Tigranes avträda ön Girba samt betala en årlig tribut till Felicien. Tigranes tvingas vidare att tillåta Felicien att som enda främmande makt få bedriva fiske längs landets kust samt tullfrihet i dess hamnar. Fredsfördraget gäller i 27 år. Detta anfall är helt opportunt: Tigranes hade en svag barnkung och var diplomatiskt isolerat. Felicierna åberopar att Tigranes och Felicien inte formellt slutit fred efter det första Felicisk-Dermanska kriget. Det snabba underkuvandet av Tigranes skrämmer Berendien, Caddo och Erebos som nu fäster blicken än mer mot Felicien.

606-610 e.O.

Kuthegil söker binda Hynsolge till Feliciens sida. Prins Mahariolon, som är styvbror till Kuthegil och kusin till Hynsolges kung, reser varje sommar till Hynsolge för att slåss tillsammans med ett kompani frivilliga felicier på kungens sida. Kungliga agenter från Spindelns brödraskap infiltrerar de feliciska legosoldatskompanier som slåss på Sirigons sida i inbördeskriget. Kuthegil erbjuder sig att intervenera på sin släktings sida i kriget men Kung Mefimor av Hynsolge håller emot då han vill segra i kriget på sina villkor och vill undvika att bli en bricka i Kuthegils spel. Felicien och Hynsolge sluter dock en defensiv allians och Felicien ges ett mycket fördelaktigt handels- och fiskeavtal.

609 e.O.

Dodlock Grimbads havsorcher attackerar, föröder och massakrerar tre mindre ankbosättningar väster om Ankorath. Doften av grillad anka ligger kvar länge över nejden. Grimbad är sedan länge berömd för sina segrar mot svarta ankornas långskepp. Sextetten har satt ett pris på 3500 silvermynt till den som kan leverera Grimbads huvud, och lika mycket för att krossa hans kyrakh.