Kûldkres

Kûldkres ligger djupt under Kardbergens södra utlöpare i tomma schakt och övergivna hallar som en gång var kärnan i ett blomstrande dvärgrike. Denna forna handelsnation norr om Palinor var ett väl sammanvävt nät av gruvor och djupa städer men är nu inte mer än skuggan av sitt forna jag. Ett fåtal halvt övergivna orter lever kvar på sina minnen och skuggan av gammal storhet. De bebos av misstänksamma, försiktiga och skoningslösa nordadvärgar som hellre fäller än friar.

Landsfakta

Invånarantal: 8 900
Befolkning: 99% dvärgar, 1% övriga
Huvudstad: Kûlud Zur (7 800)
Statsöverhuvud: Tegn Kûlud LXXXIIII [1]
Styrelseform: anarkisk autokrati
Exportvaror: dvärgsmide, konsthantverk
Importvaror: vete, kött, textiler, timmer, salt, honung, vatten
Välstånd: fattigt
Armé: blandade dvärgauppbåd
Religion: förfädersdyrkan, dyrkan av Kthuur och Zaar, traditionell dvärgatro (Karkôr).
Övrigt:

Historia

Det forna Kûldkres var en fristad och en smältdegel för dvärgar från norr, öster och söder. Nordadvärgar och grynnerdvärgar levde här tillsammans. Skyddade från regionens ogina klimat och vilda stammar av urbergets höljd frodades ett unikt samhälle. Kûlud Zur var vida känt för sin vackra, eleganta smides- och glasblåsningskonst, sitt stabila samhälle och sin enkla och lite fantasilösa kultur. Trots att kûluddvärgarna sågs som anspråkslösa och ödmjuka uppfylldes de av en självsäker trosvisshet när det gällde sin egen förträfflighet och den ljusa framtid de gick till mötes. Som så ofta, när hybris retar gudarna, var denna trosvisshet grundlös. När de politiska kartorna ritades om på ytan blev dvärgarna under södra Kardbergen vissa precis hur känsliga de var för skiftande handelsflöden. Visst fanns det fortfarande en efterfrågan för deras vackra mithrilsmiden och ovärderliga praktvapen, men de som hade resurser nog att köpa dem var avskurna genom otvättade människobarbarers inbladning.

Kronologi

1700 f.O.

Dvärgar bosätter sig i Kardbergen och i nuvarande Kûldkres efter att ha emigrerat från Akrogal. Konflikter med de lokala älvfolken uppstår nästan omedelbart.

1500 f.O.

En andra våg av dvärgiska bosättare sprider smideskonst och grynnisk kultur till Kardbergen

1040 f.O.

Alver från Melukha bosätter sig i norra Kardskogen. Dvärgarnas uttag av timmer hejdas.

900 f.O.

Nargurer vandrar västerut söder om Kûldkres.

810 f.O.

Stridigheterna med alverna i Kardskogen kulminerar i den blodiga Björnnatten. Konflikten mellan folken är därefter oförsonlig.

550 f.O.

Narim grundas av västnargurer i centrala Kardbergen.

100 f.O.

Kûldkres genomlever en tidig blomstringstid, och säljer sägenomspunna smiden till traktens nargurstammar och hjältar. Det sägs att det legendariska svärdet Jomvard smiddes under denna period åt en hjälte av jätteväxt.

64 e.O.

Östbelgother, ett västnargurisk folk, anländer till slättlandet söder om Kûldkres.

105 e.O.

Palinister, en religiös sammanslutning från södra Ereb, börjar handla med östbelgotherna och narimerna.

134 e.O.

Ett västnargurisk folk kallad timolerier börjar kolonisera södra Kard. Konflikt uppstår mellan timolerierna och palinisterna.

176 e.O.

Kungariket Timolerien grundas och handelsvägarna västerut skärs av.

204 e.O.

Ordensstaten Palinor utropas söder om Kûldkres.

410 e.O.

Dvärgarna i Kûldkres allierar sig med Palinor och deltar i Tredje palinoriska soltåget mot Timora, Alerien och Ransard.

Geografi

Riket Kûldkres består av ett antal bebodda samt övergivna städer och gångar under de södra Kardbergen. Rikets huvudstad, Kûlud Zur, är den enda större kvarvarande bosättningen. Djupt nedborrad under den mäktiga bergskäglan Himlarist är den fortfarande en imponerande plats, med breda hallar och djupa avgrunder. Den regerande Tegn Kûlud, rikets härskare, styr fortfarande från sina förfäders kammare och de slitna adelskvarteren bebos av hantverkare, smeder och skalder. Bergrummens avancerade vattenkaminer har ersatts av enkla eldhärdar och vackra mosaiker täcks av grova skinnfällar för värmen. De djupare schakten är helt övergivna, och ur dessa blåser en kylig bergsvind.

Samhälle

I Kûldkres tomma hallar lever dvärgarna i små grupper; gamla, ädla klaner, hantverkarskrån och sekter som försöker bevara sina stolt bevakade särdrag i tomheten och knappheten. En stor andel av dvärgarna kan göra anspråk på adlighet och heroiska förfäder eftersom stora delar av det gamla rikets elit flockades till Kûlud Zur när riket utarmades. Bohemiska och säregna existenser lever isolerade liv i ensamma kammare över stadens gruvor och schakt.

Konflikter

Sedan urminnes tider har Kûldkresdvärgarna i Kardbergen legat i långsint och blodig konflikt med traktens älvfolk. Trä och ved är en fullständig livsnödvändighet för de avskurna grottsamhällena i den kalla norden. Alvernas skogar har därför blivit hårt åtgångna genom århundradena. En av älvfolkens egenheter är att de på grund av sitt långa liv inte glömmer så lätt. Även dvärgarna är fullt kapabla att hålla en konflikt vid liv i generationer. Kampen mellan Kûldkres och Kardalverna är i ordets rätta bemärkelse legendarisk. Kûldkres mest prisade epos är ”Russulk”, ”Klagokrönikan” och ”Björnnatten”, alla berättelser om dvärgiskt mod, alvisk lömskhet och förräderi. Även i reella termer har konflikterna haft ett högt pris. Även om inget större fältslag utkämpats så har alviska skogsjägare tålmodigt nött ned dvärgiska konvojer och intressen och varit delaktig i Kûldkres fall. Dessutom har konflikten skapat misshällighet mellan alver och dvärgar även långt bortom Kardbergen. Man skulle rent av kunna påstå att mycket av den misstänksamhet som råder mellan alver och dvärgar beror på svek och massakrer under denna långa fejd. Kûldkres var ursprungligen en smältdegel för olika dvärgklaner. Inför nargurernas expansion flyttade halvbarbariska dvärgklaner som tidigare bott i ytnära grottor och som varit utspridda över stora delar av norra Ereb samman i södra Kardbergens djupare grottor. Genom århundradena har allt ondare tider tvingat tillbaka dem djupare ned i sina djupa och svårintagna tunnlar i Kardbergen. När onda tider nalkas i form av alver, ransarder eller jättar låser dvärgarna sina portar och gömmer sig i Kûldkres djup. När hunger och misär hotar beger sig små grupper av dvärgar på plundringståg: stjäl boskap och mat och försvinner åter ner i jorden. Relationen mellan Kûldkres och omvärlden präglas av misstänksamhet och skärmytslingar.

Handel

Kûldkres handelsruttter har länge berott på handelsvilliga folkslag ovan jord. Så länge handelsrutterna via Palinor var i full blom kunde de sälja malm och smide fritt och dyrt och Kûldkres hallar pryddes av importvaror från hela Ereb. Sedan Palinor blev en ordensstat och Ransard ströp handeln lever riket i Ransards skugga och forna mästerhallar är grå och tomma: björnpälsar och blankpolerade sköldar hänger där utsökta gobelänger och mosaiker förr hängde. Ransarderna köper visserligen gärna dvärgsmide, faktum är att den fruktade glamorgen sägs ha kûldkresiskt ursprung, men då på sina egna villkor. Vad gäller export av rustningar, vapen och smidesartiklar till omvärld och fiender är detta något Ransard satt höga tullar för.

Religion

”Kthuur vilar i djupet. Hans tusen armar greppar om bergens rötter och skakar jorden i vredesmod. Den som gräver för djupt och för djärvt drar på sig hans vrede, och begravs i rasmassorna. Känner du en skiftning i marken, ett luftdrag som vänder eller en svag doft av svavel i luften, då är det Kthuur som vrider sig i sin vakande slummer. Tusen drakar och vidunder är hans barn och han gömmer sig djupt i Karkôrs sköte, som en röta i själva marken. Hans tvilling Zaar är den hårda stormvinden som dundrar mot bergväggen. Tillsammans för de krig mot Karkor och de goda gudarna och vill välta bergen och omdana skapelsen med sitt raseri.”

Kûldkres är nu en hemsökt plats. Under sin blomstringstid dyrkade handelsriket stolta dvärgagudar, men nu verkar deras plats tagits av det förgångnas spöken, udda sekter och grymma gudar som Kthuur, jordristningarnas tusenarmade herre, och bergsvindsguden Zaar. Varje fallen ätt, varje begånget brott och varje glömt öde tycks dessutom ha lämnat en hemsökelse i gruvorna, vilsna spöken och knappt hörbara viskningar och rop kommer snabbt till den som ensam beger sig genom rikets tomma gångar.

Konstnärlighet och mystik i Kûldkres

De tomma gruvorna i Kûlud Zur är en plats för kontemplation, andlighet och konstnärlighet. Mer än en lovande finsmed eller arkitekt har inspirerats av djupet, rymden och tomheten i de grånade hallarna. Ensamhetssökande dvärgiska mystiker söker sig allt längre bort och ned i de tomma gångarna i sitt sökande efter bergets själ. Det var här Röstmagin skapades, när en ensam dvärgmystiker sökte återklang och eko i de ensliga och ensamma skrymslen och schakten. Många röstmagiker från Kûldkres påstår att de hört berget svara tillbaka på deras rop, en dov och djup stämma ålderstigen bortom vett och sans. Kûldkres är en plats där skärvor av svurna kulturer samlas. Hantverksskicklighet värderas högt för dess egen skull och många vackra mästerverk härstammar härifrån. De geniala arkitekter och gruvbyggmästare som inspirerats av Kûldkres klara tomhet och mörka allvar står i hög kurs längre söderut. Kûldkres har även skickliga glasblåsare. Produktionen beror dock på ett fåtal ensliga mästare och bosättningen har ingenting av den industriiver och masshantverksskicklighet som sydliga dvärgbosättningar är så bra på. Kûldkres vackra hallar, glasverk och finsmiden kännetecknas av lekfullt allvar, dold sorgsenhet och klara rena former.

Övriga orter

Centralmakten i Kûlud Zur har förlorat kontrollen över sina kringliggande orter. Vissa av dessa erkänner fortfarande Tegnen i Kûlud Zur, andra är laglösa eller i praktiken sina egna enklaver. Dvärgorter såsom Kharda eller Alzi ligger utspridda under berg och mark i Kardbergens närhet. Den viktiga fästningen Krazk vid en östlig utstickare av Kardbergen var scen för Midnattsmassakern, en viktig händelse i ett av krigen mot kardalverna. En gång ett viktigt monument över dvärgisk kultur och makt, nu är det en rövarborg under den blodtörstige dvärgkrigsherren Bolog Tegn.