Invasionen av Philmark

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Se även: Belägringen av Phil-Tofie och Slättebos historia.

Under våren 484 e.O. drabbades Philmarks högadel av en rad olyckor. Hertigen avled hastigt i en mystisk sjukdom, utan att lämna någon arvinge. En greve omkom i en ridolycka och en annan blev mördad i sömnen. Av illgärningsmannen fanns inget spår. Många baroner insjuknade även plötsligt i dödliga sjukdomar eller drabbades av oturliga olyckor. Philmark förlamades fullständigt politiskt då större delen utav högadeln så avlidit, i många fall utan att lämna en självklar arvinge efter sig.

När så våren övergick i sommar vällde svartfolken ner från bergen i stora horder av orcher, svartalfer, svartnissar och resar, medföljda av två skräckinjagande jättar som stod 9 alnar höga. Philmarks oorganiserade adel kunde inte bjuda något motstånd. Snart var hela landskapet i svartfolken händer, inklusive Fil (dock ej Tofia, se Zorakins historia), delar av Haperike och Slättebo i Zorakin. Överallt flydde människor undan vågen av svartfolk. Vägarna fylldes av flyende familjer, ständigt spanande över axeln i fruktan för svartfolkens patruller. De som stannade kvar plundrades grundligt, våldtogs eller sattes i slavarbete. Många verkar också ha skickats upp i bergen för att slita i Häxmästarens gruvor.

Häxmästarens roll i det hela har aldrig kunnat klarläggas av de lärde, även om han bland vanligt folk otvivelaktigt ansågs stå bakom. (Dessa händelser sammanfaller med Brända Jordens klans belägring av Svarta Tornet och de invaderande svartfolken var kanske sådana som flydde från invasionen?)

Den kardiske kung Vidar III verkar ha tagits på sängen fullständigt av den plötsliga attacken. Det tog lång tid att sammankalla hären med trupper som måste inväntas från de bortre delarna av Nordmark innan Vidar långsamt kunde sätta sin här i rörelse mot Skapen som var omringat av fienden. Frustrationen över väntan hos de ädlingar vars marker nu plundrades var enorm, men ingen vågade framföra kritik mot den barske kungen.

Det visade sig att Vidars långsamhet verkade till hans fördel. Allteftersom månaderna förflöt minskade sämjan i svarfolkens led. Olika klaner började slåss om bytet och snart var de lika upptagna med att kämpa inbördes som att fortsätta erövringen och plundringen. När så Vidars här närmade sig Skapen stötte man ihop med två svartalfsklaner som just lämnat belägringen då de tröttnat på att vänta och ville plundra Ekeborg. Dessa nergjordes snabbt. Följande dag jagade man undan de kvarvarande belägrarna. Svartfolken drevs sedan raskt undan. Ryktet om riddarhären föregick den och svartfolken flydde hals över huvud upp i bergen.

Innan löven stod på träden våren 485 e.O. så var Philmark befriat. Landet var dock skövlat, åkrar och hus brända, kvarnar sönderslagna och allt av värde plundrat. Kvar fanns en sargad befolkning som endast erbjöds hårt arbete som tröst mot sorgen.

Hur agerade riddarna i Solorden som har sitt huvudsäte i Skapen?

Vad var egentligen orsaken till svartfolkens angrepp, och var det verkligen Häxmästaren som stod bakom?