Hemaquiel

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök

I den Lysande Vägen finns en mörk motsvarighet till Etin, Hemaquiel (på Caddo kallad Hemakiõ). Han är även känd som den Bockfotade demonen, den Behornade, Frestaren och Förgöraren. Där Etin vill liv, vill Hemaquiel död. Där Etin vill ljus vill Hemaquiel mörker. Det finns olika teorier om vem Hemaquiel är och varifrån han kommer.

Den Lysande Vägen

Enligt den Gyllene Boken och Odos lära besjälade Hemaquiel mörkret innan Etin skapat världen. Innan skapelsen regerade Hemaquiel totalt i död och tystnad, men även efter Ljusets ankomst fanns skuggor kvar. Det är Hemaquiel som är det mörker i våra själar som vill bryta Etins bud och driva oss i fördärvet. När den gudomlige Odo undervisade om den Lysande vägen konfronterades han enligt den Gyllene Boken med Hemaquiel vid fem tillfällen. Tre gånger försökte Hemaquiel att förleda Odo från den sanna läran, och två gånger försöka han förgöra honom. Alla försök misslyckades. Ett av målen i livet är att låta Etins ljus lysa så starkt i våra själar att Hemaquiels skuggor helt försvinner. Det är just detta som den Lysande vägens solmunkar strävar efter genom sina liv i bön, rannsakan och kontemplation. Skulle detta lyckas blir man efter döden gudomligförklarad och får ta sin plats vid Etins sida.

Svarta Rosens Syskonskap

Det finns en grupp demonologer, nekromantiker och häxor som kallar sig den Svarta Rosens Syskonskap och deras syn på Hemaquiel är en helt annan. De menar att Hemaquiel från början var en fredlig gudom vars gebit var fertilitet, vishet och glädje. Syskonskapet menar att när den Lysande vägen började utpeka honom som Etins onda motsvarighet vredgades han. Hemaquiel tog på sig en ny roll och svor att "Om Etins tjänare har påstått att jag är deras fiende, skall jag så ock vara". Det har varit sedan dess som Hemaquiel tagit på sig en ny uppgift att förleda mänskligheten och fresta dem att bryta Etins bud.

Odosmunkarna

Munkarna i 2:a Orden till Odos Minne har ytterligare en teori om Hemaquiels ursprung. De har studerat Caddos gamla tro och funnit att där fanns en djurgud vid namn Héco vilken tog formen av en gammal get. Héco beskrevs ofta som ondsint och opålitlig. Ofta lurade han både människor och andra gudar i fördärvet. Tjurguden Earõ var ofta så vred på Héco att han ville stånga honom till döds - men Héco kom alltid undan i sista minuten. Odomunkarna ser här en betydande likhet mellan Héco och "Hemakiõ". Hemaquiel kallas den Behornade och den Bockfotade, något som skulle kunna komma från beskrivningen av Héco som en getgud.

Hemaquiel.jpg

Hemaquiel