Ransard

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ransard
Karta
Karta över Ransard
Invånarantal ca 1.600.000
Befolkning 85% människor, 15% svartfolk
Huvudstad Kaphalt (ca 4500)
Styrelseform Klanbaserad monarki
Exportvaror Bergssalt, Metaller, Pälsverk
Importvaror Ädelmetaller, Spannmål, Plundringsbyte
Armé Mycket stark. Flygande grip kavalleri
Religion Æsír dyrkan
Övrigt Ransarderna är kända för sin hänsynlöshet i strid. De använder långa öppna skepp till havs och flygande gripar till land.



Historia

Ransard Historia

Förhistoria
Då mirelierna samlar sig for en invasion av Jorpagna 944 fO ber de nargurerna gå med i en allians. Många nargurer känner sig lockade och krigsflockar bildas, även hela klaner ansluter sig. Nargurerna följer mirelierna genom bergspassen mot kejsardömets hjärtland och själva Grivela. Invasionen är till en början lyckosam men då joriska legionärer från det fjärran Aidne faller barbarerna i ryggen drivs de tillbaka och ved Trasimosjön lider de nederlag. Mirelierna drar sig tillbaka västerut och nargurerna som ser sin väg mot Nargur spärrad är tvungna att följa med. I nio år kämpar de i Mirelien men när Jorpagna 935 fO slutligen har underkuvat alt land hela vägen till havet har nargurerna ingen stans att fly.
Vandringen
Nargurerna går mot nordväst, över slättlanden och mot bergen i Kard. De känner sig svikna av sina tidligare bundsforvantar mirerlierna och även av sina fränder i Nargur som trots vädjanden om hjäp inte har kommit till undsättning. Den långa perioden utan direkt kontakt med andarna i Träden har också fjärmat de stridande klanerna från sitt folk. Många tror att Gudinnan har övergivit dem då hon skall ha setts precis innan nederlaget vid Trasimosjön men ändå inte givit nargurerna segern.
De många krigsflockarna som engång drog ut har krossats, gått i hop, ombildats och blandat sig med de hela klaner som gick i krig, och som även de har ändrats. Många har starka band till den engång så mäktiga trasimerstammen, men det är kriget, exilen och sveken, som nu i huvudsak binder i hop de utvandrande nargurerna.
Framme vid bergen är det några som väljer att stanna, men huvuddelen går över bergspassen och in i okänd land. De fem största klanerna är sarderna, belgoterna, narimerna (gauler), timolerierna och jorderna. De sprider ut sig i bergen, i skogen och längs kusten, några drar även eftervart ut på havet.
Mörkertiden
Nästan två århundraden senare, 757 fO, letar sig en liten grupp krigare upp till västnargurernas länder. De är härdade efter att ha tjänstgjort i Kejsardömets legioner och för med sig den efter lång tids förfining, överlägsna joriska stridstekniken.
De bosätter sig med Sarderna och börjar skola lovande ynglingar då de vet att kriget är vardag och att det är individens skyldighet att vara förberedd för att skydda sitt folk. Sarderna gifter bort sina "bästa" kvinnor i tacksamhet och för att säkra tillväxten av dessa krigare.
Då den invandrade krigargruppen håller sina sinnen rena från annat än krigskonsten och håller sin fysik ren genom fortsatt hård träning börjar de kallas för "de rena" eller "det rena folket" -Ranerna
Båda grupperingarna växer. Sarderna brukar jorden, skördar havets frukter, tämjer träden och styr landet medans Ranerna blir den krigande klassen dit endast de bäst lämpade väljs in.
ca 400 fO Kommer svartfolken in över det blivande Ransard österifrån, över Kardbergen.
Nästan omgående påbörjas omfattande skövling av horderna och Ranerna samlas för krig under sin ledare, Worthig som först slår tillbaka invasionen och därefter inleder ett utrotningskrig där dom driver tillbaka svartfolken långt upp i Kardbergen. Worthig skadas svårt i det framgångsrika kriget och kan inte längre utföra krigets värv, men då han har frälst ranernas och sardernas land, äras han med att jämte klanhövdingen styra "riket".
I stort handlar Worthigs makt om klanernas militära medel. Då han nu inte själv längre kan delta i exercis och vapenskrammel vidareutvecklar han istället taktik och strategi och begynner en omfattande reform av krigsväsendet. Det är nu man på allvar börjar särskilja raner och sarder. Krigsskolor upprättas och nyfödda barn väljs ut från födsel till att kämpa i ranernas led. De starkaste skall vara raner, de övriga sarder. Som ran är ens framtid utstakad till krigiska värv och det anses som en stor ära att få bidra med sina barn till ranernas led.
Worthigs titel som krigsherre går i arv och är i senare historia mer känd som Vortiger.
Ransards födelse
27 f.O
Konungariket Ransard enas under Omric den Store.
2 f.O
Hanric Silvertunga äktar prinsessan Timrin av Belgoth, som omfattar Ransland och Nordland. I enlighet med den belgothiske kungens vilja upprättas ett avtal om att den belgothiska kronan skall tillfalla Hanric av Ransard om konungen av Belgoth skulle dö utan arvingar.
1 f.O
Det stora frihetskriget. Klanhövdingar i Belgoth gör uppror mot sin kung. Upproret slås ned. :Frihetskriget vara dock i elva år.
10 e.O.
Frihetskriget når sitt slut.
12 e.O
Konungariket Belgoth införlivas med Ransard.
18 e.O
De västra klanerna i Belgoth gör uppror. Fred sluts sex år senare.
24 e.o
Hanric Silvertunga, Vortigern av Ransard möter den belgothiska revoltens ledare och fred sluts. Ett lydrike till Ransard, Ljusnahalvön, upprättas.
50 e.O
Ransarderna grundar en koloni på den trakoriska ön Saphyna.
129 e.O
Brödrakriget i Ransard.
130 e.O
De belgothiska klanerna i Ljusna besegras av en klavykisk här ledd av Kornella Byxlös. Den regerande klanen faller samman och området förloras för alltid. Kornella grundar efter att ha besegrat de belghotiska klanerna staden O. Staden O förloras dock snabbt och Kornella fick en uppenbarelse från gudinnan Anxalis som innebar att klavykerna skulle hålla sig på öarna.
135 ca
Överlevande klaner från Ljusna anländer under ett antal år till området på höglandet och skogarna längs bergen. Efter ett tag när invandringen söderifrån ökar uppstår stridigheter med de klaner som redan bor i området. Dessa klaner är dock splittrade och mer primitivt organiserade och uppgår snart besegrade i de nyanlända.
176
Kungariket Timolerien grundas öster om Ransard av flyktingar söderifrån.

Timoleriens grundande skär av handelsrutterna för Palinor. Det expansiva Ransard kommer närmre de oroade palinbröderna.

181
Det första ransarderkriget. Klavykerna anfaller de ransardiska kolonierna på Saphyna och strider uppstår på Guidienerslätten. Ransarderna vinner vissa framgångar men tvingas retirera till Frimbolinerslätten där man förskansar sig.
187
Den Ransardiska flottan förstörs i Rubakins vik.

Den härskande klanen Omric störtas och Amron tar istället över makten.

191
Den siste ransarden körs iväg från Saphyna av de klavykiska härarna.
200
Timoleriska och Ransardiska jarlar har vid det här laget en sådan militär dominans i regionen att de kan kontrollera handelsflödena. Utan den livgivande handeln faller Palinorden samman som ett korthus. Rika missionsstationer förvandlas till fattiga eremitage. I en desperat manöver koncentrerar sig Palinorden till Palinor i ett försök att återta sitt narguriska handelsmonopol, sitt inflytande och sin chans att frälsa själar.
204
Staten Palinor grundas av Palinorden och hävdar överhöghet över slätterna söder och öster om Kardbergen. Av sina grannar i Ransard beskrivs Palinorden som den fanatiske Ghaerilsekten. Enligt ransarderna låtsas palinorerna tillbedja den gode guden Hjallbrand men att de i själva verket dyrkar den onde vaeniren Ghaeril.
210
Palinor startar krig mot det ”onda” Timolerien och trots att man får hjälp från ”ljusets förkämpar” från lite varstans så slås man tillbaka av Timolerien som har stöd av Ransardiska trupper. Efter en del lyckade plundringsräder finner Palinorerna sig blottlagd för en Ransardisk straffexpedition. Framför Khartotums murar slås ransarderna tillbaka av palinoriska riddare och odöda. Ransardernas uppfattning att Palinor är ett ondskans fäste förstärks. I Palinor utropas vart hundrade år till jubelår, och firas med ett korståg mot Ransard
277
Ransard sluter en allians med Magillre och Milacke i syfte att krossa klavykerna på Trakorien. Milackerna leddes av Hiatus Neffro ”den galne milacken” som i hemlighet lovat bort Saphyna till Ransard och Magillre.
287
När de tre allierade Ransard, Magillre och Milacke vunnit en seger över klavykerna på Saphyna, kan man inte enas om vem som skall få ön. Blodiga strider utbryter och när Milacke byter sida tvingas både Ransard och Magillre att dra sig tillbaka till fastlandet. Trakoriska lärda menar att Milackes härförare tillika Trinsmyras diktator Hatus Neffro ”den galne milacken” bytte sida bara för att få fortsätta striderna vilka han sades älska över allt annat.
310
Palinor startar, på hundraårsdagen av det förra krigståget, ett nytt, fast den här gången mot Ransard. Timolerien lyckas dock hålla Kardbergens pass och slå tillbaka de numerärt överlägsna Palinorerna.
370
Andra ransarderkriget. Det klavykiska riket är mattat efter inre stridigheter så Edorl den unge beslutar sig för att det är dags för Ransard att återta sina forna kolonier. Hade man inte gjort misstaget att dela sina styrkor hade man mycket väl kunnat krossa Trakoriska riket innan det ens hunnit bildas. Man försökte ta både Saphyna och Paratorna vilket var ödesdigert. Edorl den Unge stupade och Margon Rådvis organiserade återtåget. Trakorierna slöt sig samman med det heliga Kishatet och detta gjorde att man blev starka nog att driva iväg ransarderna
378
Förlusten på Trakorien åtta år tidigare leder till att Margon Rådvis störtas och klanen Omric utnämns till ledare. Teldoric blir Vortiger av Ransard.
387
Konungen av Timolerien avlider utan att utnämna någon av sina två söner till arvingar, adeln ser sin chans till ökat inflytande och hetsar sönerna mot varandra.
392
Timolerien splittras i två länder, Timoria och Alerien, förhållandet mellan länderna är mycket spänt.
410
Palinor startar ännu ett krigståg, denna gång stött av dvärgarna i Kuldres norr om Palinor. Anfallet kommer överraskande och man lyckas besegra Timora. En stor ransardisk här samlas och besegrar palinorerna i slaget vid Herikols vad.
411
Korstes brödraskap bildas i Alerien som skydd mot framtida invasioner.
414
Alerien som påverkats oerhört av de läror som Korsets brödraskap lär, omvandlas av en konverterad kung till en teokratisk monarki. Tanken är att endast stark gudatro kan skydda mot ett annat folks starka gudatro.
458
Ransard skickar i hemlighet ”diplomater” till Saphyna vars styrelseskick infiltreras.
462
Saphyna står nästan helt under ransardisk kontroll.
488
Argald Omric, son till Gorm den Gamle, föds och förutspås bli den störste vortigern någonsin
497
Det tredje ransarderkriget utbryter. Trakoriska trupper landstiger på Saphyna och Ransard skickar förstärkningar. Vortigern själv och hans elvaårige son Argald medföljer. Trakoriens numerära överlägsenhet fäller avgörandet och ransarderna besegras slutgiltigt tio år senare. Trakorien införlivar Gudienerslätten med sitt rike för att få brohuvud på Saphyna.
507
Gorm den Gamle av klanen Omric inser att slaget om Saphyna är förlorat och drar tillbaka de ransardiska trupperna. Halva flottan blir upphunnen och sänks.
Griparnas Årtusende
508
Griparnas årtusende inleds i och med att Argald Omric, som vid sin födsel spåddes bli den störste vortigern någonsin, lyckas tämja en grip och får tillnamnet ”Griptämjare”. Ett flertal av Kardbergens gripar tämjs och blir ransardernas tjänare. Argald gifter sig med prinsessan Eowen av Narim (Gauland) och blir krönt till vortiger.
510
Palinor startar det fjärde krigståget på hundraårsdagen av de andra. Denna gång är det Ransard som anfalls. Ransarderna med sina nytämjda gripar avstyr lätt anfallet och vortigern Argald Griptämjare besegrar personligen palinorernas härförare magikern Krarr. (Stormästare Ghaerît Krarr Bianco ap Klovimeste)
513
Ransard expanderar i alla riktningar. Långgående planer finns på att åter genomföra en straffexpedition mot Palinor och för alltid krossa den ondskefulla religösa sekt som där huserar. Vintern blir dock oerhört kall och Ransard ansätts hårt av barbarer från norr och svartfolk. Mången ransard stupar. Aleriens högland drabbas hårt.
515
Narim, det gamla Gauland införlivas med Ransard efter beslut från den narimske kungen.
532
Vortigern Argald Gripryttar mördas av trakoriska spioner, hans son Joran Gyllene kröns till ny vortiger.
540
Timora invaderas av Ransard.
549
Nerol Nomrik, nykrönt vortiger, avslutar det timoriska riket.
565
Svartfolksstammen Röda Månen inleder en serie plundringståg mot Ransard som pågår i sju år.
572
Svartfolksstammen Röda Månen upphör med sina plundringståg.
573
Vortigern Nerols söner dör en efter en och han börjar bli paranoid. Caorm, som senare blir vortiger, lämnar Ransard i sällskap med en gråalv för att lära sig om andra kulturers stridskonster. Han kallas Caorm alvvän.
582
Nerol störtas av uppretade klanhövdingar och efter ett kort men blodigt inbördeskrig kväser Caorm upproret.
583
Trevande kontakter tas med alverna i Kardskogen.
599
Teokratet Alerien anfaller Ransard. Röda månens svartfolk lyckas med hjälp av magi ta sig in i Kardskogen och plundrar alvboningar. Ransard, som har timolerierna mellan sig själva och Kardskogen, kan inte undsätta alverna och kontakten dem emellan bryts.
600 -605
Ransard under Caorm Alvvän gör en motoffensiv och lyckas besegra den aleriska invasionsarmén. Den ransardiska hären driver alerierna tillbaka och invaderar så Alerien, som tillslut besegras och den Aleriska kungliga hären krossas vid ett slag om slottet i Aler. Aleriens kung Horvar flyr men dör under flykten av ett orcherbands pilar. Ransarderna gör vissa utrensningar av kungatrogna klaner och delar ut deras jord till Ransardtrogna. Speciellt baron Resarils familj förföljdes, men de lyckades också till största delen fly söderut och undkom därmed med livet. Värre var det för den Aleriska hjälten som in i det sista skyddade kungen, riddar Angusor ApHelliNar som också stupade skyddandes sin konungs lik. Hans familj och största delen av hans klan utrotades efter kriget.
605
Caorm Alvvän, vortiger av Ransard mördas av sin timoriska älskarinna, Trakorien misstänks ha ett finger med i spelet. Argald den yngre svär under kröningen att hämnas mordet på sin far.
606
Argald smider planer och mobiliserar för en slutgiltig konfrontation med Trakorien.
610
NU!

Geografi

Ransard Geografi

Klimat

Platser

Flora & Fauna

Städer

Ransard Städer

Kaphalt

Huvudartikel:Kaphalt

Samhälle

Klasser

Styre

Utrikespolitik

Militärmakt

Att kalla ransarder för krigiska är en underdrift. Dom föds in i ett samhälle som krönt krigsföring till en konstart. De anammar en religon där de största kämparna belönas i efterlivet. De är utvalda redan från födsel, i det att defekta och svagare individer selektivt sållas bort. Krigskonsten är således den kärna ur vilken ransarden formas...

...En ran skiljer på "strid" och "kamp". Det är två skilda konstarter vilka samtliga män förväntas behärska eller bemästra. Strid eller krigskonst är det som utspelas mellan härar. Det innefattar till viss del strategi, men handlar framör allt att agera som en perfekt enhet i formationer. I dessa formationer nyttjas de lätta ransardiska långspjuten och stora sköldar med arv från jorpagnaimperiet, i kombination med hårda laminatbågar och de fruktade ransardiska tvåhandssvärden. Endast om formeringarna tillintetgörs övergår ransarden från strid till kamp.

Kampen förs mellan två individer. I kamp används nästan uteslutande seaxsvärd och tarquesköldar. Detta är ett vanligare sätt en fullskaliga krig då det rör sig om meningskiljaktigheter mellan klanerna. I ett land som begränar sin population och där en bråkdel av avkomman förväntas nå vuxenlivet är det ranska blodet allt för värdefullt för att spillas på den egna marken, ens när heder och ära står på spel. Det förväntas därför att oförätter och tvister löses genom rådet eller genom tvekamp.

Vapen och Rustningar

• Glamorg -Ett upp till två meter långt tvåhandssvärd, Används som en viktig del i ranernas stridsformationer.

• Seax -Aningen kortare och lättare än ett bredsvärd, men längre och tyngre än kortsvärdet. Ransarderns favoritbeväpning vid sidan om spjutet.

• Tarque -En liten rundsköld som används samman med seaxen. Används ofta även offensivt.

• Härsköld -En större sköld, något droppformad. Har sannolikt vidareutvecklats från den Jorpagniska scuatan och den narguriska stora rundskölden. Används effektivt för att skydda ransardernas avancemang i formeringar.

•Ranslans -Det ransardiska långspjutet som är kärnan i deras formationsstrid. ca 2,5 meter långt. Används både som närstridsvapen, från hästryggen och som kastvapen. Tillverkas av ransardisk ask. Gripryttarnas favoritvapen då skaften oftats urholkas för att göra vapnet lätt att manövrera.

• Ransardisk Thôrm-hjälm -En ransardisk variant av dess norröna kusin. I stort lik den jordiska upplagan, men mer "serietillverkad". Officerares ringbrynjehäng täcker oftast hela ansiktet som en "mask". Vanligast är dock en öppen konisk hjälm med ringbrynjedok.

•Ransardisk båge -De ransardiska bågarna är järnhårda och oerhört svåra att spänna för den som inte är tränad i konsten. Bågens hårdhet består i dess sammansättning av olika träslag och benlager. Det sägs att de kan genomborra båd sköld och stålhjälm med ett skott. Bågarna används främst som komplement i formeringarna och från hästryggen. Gripburna bågskyttar är ovanligt men desto mer fruktade då deras träffsäkerhet är legendarisk.

Ransardiskt rytteri

De ransardiska hästarna, ranarôz (ofta förvanskat till ranzerruss)har förädlats från de småvuxna vildhästar som fordom gick att finna i området. De är små till växten och lämpar sig föga för tungt kavalleri. I jämförelse med sina storvuxna släktingar i öster, de palinorska stridshästarna ter de sig som dvärgvuxna föl. Storleken till trots är de ransardiska springarna dock väl omtyckta för sina andra egenskaper. Ranarôzens förnämsta egenskap är dess seghet och uthållighet. De kan galloppera långa sträckor utan tecken på utmattning, och de återhämtar sig snabbt. De hastigheter vilka de kunna uppnå är likaledes anmärkningsbar. Utöver detta är de också lämpliga för att avancera i mer svårtillgänglig terräng.

Utseende mässigt är de oftast ljusbruna (bork eller gulbrun) i färgen med en grov och hög upprättstående man. De mäter omkring 120-150cm i mankhöjd.

De finns inte längre i vilt tillstånd. De uppfödda hästarna genomgår liknande utsållnings processer som de ranska stridsmännen och de som faller till föga används som utfodring till griparna. Inte sällan hålles hästuppfödningarna relativ nära griphägnen. Dels används hästarna för att dressera griparna, och dels är det viktigt att hästarna inte fruktar griparna.

De bäst lämpade ranarôzen används till ranernas kavalleri.

Ranernas nyttjande av rytteri i krigsföring:

Ranerna bygger inte sin krigsmaskin på kavalleri på samma sätt som exempelvis Palinor, Kardien och Zorakin. Till det är deras hästar inte lämpade. Ransard är i princip infanteri. Rytteriet fyller dock en viktig funktion. Dels lämpar det sig väl för spaning och dels för snabba chocker. De har framför allt visat sig framgångsrika i strider mot svartfolk. Ryttarna används ofta för att locka eller förleda fiende styrkor eller för att försena och mjuka upp dem tills dess infanteriet har hunnit samlas. De snabba ryttarna galloperar framåt och söker kontakt, oftast med båge eller kastspjut, och rider sedan undan för att återsamlas inför en ny attack. På senare tid har man även börjat nyttja ranslansen från hästryggen, inspererade av bland annat sina palinorska ärkefienden, men mot tungt kavalleri är naturligtvis denna stategi förkastlig.

När ransarderna rider i strid placeras ofta heraldiska vingar baktill på sadlarna. Dessa underlättar dels för officerare att urskilja hur hans trupper rör sig och underlättar därmed vidare ordergivning. Dels så bidrar dom till ett mer respektingivande utseende, vilket visat sig särdeles framgångsrikt mot svartfolken.

Det ryktas om att en ransardisk ryttare vann stor ära då han på sin småväxta springare skall ha sprängt fram mot de palinorska ryttarnas härförare och helt sonika galloperat mellan benen på de gigantiska hästarna, och därifrån skurit av sadelremmarna med sin seax. Om någon sanning ligger däruti så bör han ha varit välsignad med en stor gnutta tur ty för att undanmanövrera för både lans och en palinorsk stridshäst hovar är inget som låter sig göras i en handvändning, hur små riddjur man än förfogar över...

Religion

I Ransard dyrkar man Æsír, en gudafamilj med ett stort antal medlemmar. Griparnas plats i Æsírmytologin är betydligt starkare och mer utkristaliserad här än i andra Æsírdyrkande regioner. Likt de flesta Æsírdyrkarna är Ransarderna övertygade om att de kämpar som faller i strid återförenas i gudarnas rike. Detta är också förklaringen till Ransardernas totala dödsförakt.

Kultur

Ransarder rimmen

"Ransarder rimmen" är en gammal rimkrönika som sägs ligga till grunden för den senare "Lex Magnum" I ett större antal verser listas egenskaper och levnadsregler som ransarderna (eg. ranerna) förväntas efterleva.

Utdrag ur "Ransarder rimmen"

Minns att en enda grodd
kan begynna en skog
när du ansar, så ansa med vett
Om du rike skall så
som för evigt skall stå
se till att allt ogräs är svett
När du segrat var viss
den som bedjer om frid
står snart åter med svärdet i hand
När du lämnar en strid
låt på stridsplatsen vid
endast kvarlämna benen i sand

Dessa ovanstående två verser anses som de som skapat Ransardernas dåliga rykte som hänsynslösa stridsmän. Vanligt är att inga fångar tas. Ingån nåd ges och ingen väntas. I en kultur där blodshämnd är vardag låter man ingen fiende av mankön som bevistat en strid överleva för att vittna om den. Ynglingar som livnär sig på hämndbegär finns allt för gott om i Ereb ändå.

Mö är fredad å land
hon är jämlik sin man
En skändningsman Niding ock är.
Kvinnfolk brukar ej svärd
vill du städsla en här
endast kvinna Ransardfoster bär

Ovanstående verser ger en viss insikt i kvinnans ställning i Ransard.


Ransardisk kokkonst

Ransarderna är inte kända för sin kokkonst eller för sina gourmerätter. Maten lagas för att vara närande och för att fylla buken. Detta har lett till ett enkelt men rustikt kök. Nedan följer några exempel på ransardiska maträtter.

• Härbröd -Detta är bröd med lång hållbarhet och kompakthet. Brödet ingår i soldaternas dagliga fältkost och litet gott finns att sägas om dess smak. Ovana ätare bör fukta brödet om de är rädda om sina tänder och äta endast små mängder om de vill undvika bukplågor.

• Stapelfisk -Egentligen flera sorters fisk som gnids med bergsalt, spänns över ramar och torkas. Hållbarheten är mycket god och fisken staplas i högar i särskilda lador för att kunna nyttjas under ofärdstider. Vanligast är då att fisken först blötlägges för att sedan styckas upp och nyttjas till soppa.

•Touwirkenn -En fisksoppa. Stapelfisk kokas i rosmarinmjöd med lök och rikligt med timjan. Denna soppa ges ofta till sårade soldater av två själ. För det första så anses den stärkande och näringsrik. Den skall påskynda tillfrisknandet och motverka sårinfektioner. För det andra anses att om man då känner en timjansdoft från krigarens sår så vet man att det är hans banesår.


Musik

Det är ett föga känt faktum att en av ransards främsta exportprodukter är musik. Man kan nog våga påstå att ransarderna själva intet vet därom. De musiker som ingår i de ransardiska härarna hörs långväga med de högljudda belgothiska bälgpiporna och de taktfasta trummorna och det har således sannolikt hänt att vittnen till stridigheter och överlevande soldater lärt sig framföra de stycken till vilka dess vänner och fränder taktfast slaktats av ranska stridsmän. Dessa melodier har sedan modifierats beroende på musiker och instrument, men har färdats vida omkring såsom musik tenderar göra. Den ofta rytmiska och taktfasta grunden har visat sig utmärkt att utgå ifrån till olika danser, och föga vet de Zorakiska hovmännen att de lustfulla danslekar de utför på Pendons slott är baserade på samma musik till vilken flera av deras fäder gick sitt öde till möte under det Palinorska soltåget 100 år tidigare...

• Belgothisk bälgpipa - För att lära sig strida i och förflytta sig enhetligt, så tränar man ofta till musik. Den belgothiska bälgpipans ljud hörs vida och nyttjas både vid träning och i strid samman med stor dubbelsidig trumma.

Tideräkning

Ransarder har egentligen ingen fast tideräkning med ett år noll utan räknar allt från minnesvärda händelser i historien. Exempel: "Jag föddes tre år före slakten i Sluthka". Poängen är att systemet sätter dåd och landets historia i fokus snarare än omanligt gneträknande vilket passar detta folk:

  • Tidsangivelsen ska passa ens status. En krigare anger tid i förhållande till slag och kampanjer medan en bonde bara får relatera till minnesvärda skördeår eller liknande. Borgare kanske talar om "fem år före fiskhallarnas uppförande" eller dylikt. En härskare relaterar naturligtvis till sig själv: "Jag föddes 14 år före mitt strålande trontillträde" eller så.
  • I systemet finns inbyggt en social kontroll såtillvida att man inte ska förhäva eller förringa sig genom att hänvisa till opassande händelser över eller under sin status. Minst acceptabelt av allt är att fråga "När var det?" eftersom det visar på förakt för motparten och fäaktig okunnighet om landets lysande historia. Då är det bättre att spela med.
  • Man kan använda tidsräkningen för förolämpningar eller smicker: "Samma år som din oäkta dotter föddes" / "Sommaren då ers höghet så briljant vann gripränningen". Ökänt är mordet på hertig Thorbyldt vars mördare då hon tillfrågades svarade att "hon kommit till staden två dagar före ers höghets död" varpå hon utförde sitt dåd och försvann.

Systemet är krävande vilket Ransarderna tycker är ett bonus. En man lever upp till ställda krav medan en träl faller till marken under dem. Farseglingar begriper naturligtvis inte vad som menas men är ju definitionsmässigt mer eller mindre slödder tills motsatsen bevisats.