Elikon

Huvudartikel:Felicien

En av kungariket Feliciens tre största städer.

Översikt

Elikon den pärlskimrande ligger invid Koalintviken på norra Pelenos och är Feliciens tredje största stad med 22 000 invånare. Staden grundades av Helikana som var Garumnos sista drottning och hustru till den store kung Kiolomon. Hon lämnade sin man och sitt älskade hemland för att skydda sin son Kalameikos på resan mot väster. Helikana var av kaliopasernas stam och i Elikon kom därför deras stamsäte att ligga. Kalameikos smeknamn var Porelikon, vilket betyder ”min pärla” på kîmzonska, och Helikana gav detta namn till den nya staden. På feliciska har detta blivit till Elikon den Pärlskimrande. Porelos är den kîmzonska beteckningen på ädelstenar i allmänhet och Elikon har även blivit ett centrum för handel med ädelstenar och hantverk knutna till ytterligare förädling av alltifrån diamanter och rubiner till oposer och smalugger, samt pärlor – den vackraste av alla ädelstenar enligt felicierna.

Karta

Stadsdelar

Meh Tolani (Tolaninernas stad)

Meh-Tolani är en stadsdel där livegna tolaniner ursprungligen bosatte sig för att skapa ett fritt stadsliv utan sina tidigare tolanska herrar. Meh Tolani är dock ingen fattigstad även om befolkningen sorterar längst ner på Elikons samhällsstege. Tolaninerna har byggt upp en livskraftig stadsdel präglad av hårt arbetande dagverkare, små affärer och ett förvånansvärt lugn, befolkningens storlek tagen i beaktning. En tredjedel av Elikons befolkning bor i Meh Tolani men då räknas även geroner och frigivna slavar in. Lugnet och frånvaron av någon större kriminalitet beror på Tolaninergardet, en vaktstyrka som stadsdelens tolaninska rådstyre själva tillåts organisera. Gardet leds av tolaninen Berindrok som i sin ungdom tjänade i det mäktiga Huset Kolesis livvakt och där vann sig ett rykte som obrottsligt lojal mot den kîmzonska överheten. I Meh Tolanis södra delar, eller snarare under, ligger Katakomberna. När Elikon grundades fanns ingen tolansk befolkning på platsen men under Kejsardömet Jorpagnas tid låg här en betydelsefull gruvstad där en sorts fin kalksten bröts långt nere i berget. De tomma gruvorna låg länge okända för kîmzonerna men när Meh Tolani växte upptäcktes det underjordiska systemet. Tolaninerna började då använda gångarna som begravningsplats och de har därför börjat kallas för katakomber trots att gravarna endast upptar de övre nivåerna. De lägre nivåerna är till stora delar outforskade och är därför avspärrade. Vad som döljer sig i djupet vet endast de som tar sig förbi de låsta järngrindarna.

Lakynda

Den bergiga ön som ligger utanför Meh Tolani tillhör ingen stadsdel utan räknas som kungen i Tyros egendom. Detta är en tradition som går tillbaka till den sombatziska invasionen av Felicien 499 e.O. och det påföljande Sombatziska kriget. Huvudstaden Tyros lades i belägring och då staden var nära att falla lyckades kungafamiljen mirakulöst fly söderut. Kaliopaserna hade lyckats hålla sombatzinernas efariska legosoldater stångna ute på havet och även slagit ner slavarnas revolt inne i sin hemstad. Kungafamiljen räddades av kaliopasernas stamfurste, huset Lakyndas överhuvud Pelmos DiLakynda, personligen och han lovade de flyende en fristad i Elikon. Under hela det påföljande kriget bodde kungafamiljen i stamfurstens palats och kung Karmos som närmast konstant låg ute i örlog tillät sig även han några lediga stunder här. Pelmos DiLakynda stupade i kriget och Furstens skeppsråd hedrade sin stamfurste genom att göra hans frikostiga löfte till en permanent gåva. Fursteön bytte nu namn till Lakyndas ö, eller bara Lakynda, och blev en plats där kungen eller någon i hans familj kan bo när helst de önskar. Det händer inte så ofta men ibland när någon politisk orolighet eller smittsam sjuka plågar huvudstaden flyttar de kungliga in i palatset på Lakynda. Under Brödrakriget 574-578 e.O. bodde hela kungafamiljen i Elikon, eller åtminstone den del som stödde brodern Hamilon som slutligen blev den som segrade i kriget. Palatset på Lakynda är byggt i blå marmor och de otaliga pelarkolonnerna anses vara bland de mest magnifika i hela Felicien. Stora mosaiker visar scener ur Kaliopaserstammens ärofyllda historia och utanför palatsporten står en stor staty till minne av kaliopasernas gåva till kungafamiljen: Pelmos DiLakynda iklädd full stridsutrustning stående på knä med sitt hus och sin stams nycklar utsträckta till kung Karmos drottning Alashara iklädd högtraditionell barbröstad kîmzonerdräkt.

Meh Merolo (Brostaden)

Brostaden utgörs av ett band av små öar som binds samman av långa överbyggda stenbroar och stora palatsbyggnader. Här bor Elikons överklass, storkîmzonska familjer och rika handlare. Även Elikons främsta nöjesområde ligger i Brostaden. Längs palatsens bottenvåningar och ute på stenbroarna finns ett otal tavernor och små torg som varje kväll fylls av stadens huvudsakligen yngre kîmzonska invånare. Det är också vanligt att fester anordnas uppe i de storkîmzonska palatsen. Här är det vanligt att inhyrda gycklare uppträder och det har blivit status att hitta farsegels artister som kan imponera på grannarna. Elikon är därför välkänt bland gycklare kring Kopparhavet och många söker sig hit för att pröva lyckan. De många palatsen lockar också en hel del kriminella element men bevakas noggrant av kîmzonernas inhyrda och välbetalda vakter. Ön längst ut i stadsdelen domineras av ett stort palats uppe på ett mindre berg. Kaliopasernas stamfurste har här sitt traditionella hem efter att ön Lakynda skänktes till kungamakten. Nedanför palatset ut mot havet finns värdshuset Lyktan som pryds av en stor lanterna vars sken är synligt långt ut över havet och är ett välkänt sjömärke. Det drivs av geronen Ookela, en mycket storvuxen efarisk kvinna vars breda bak gett värdshuset smeknamnet "Ändalyktan". En enda ö i Brostaden förbinds inte av broarna och här har Huset Kelos sitt palats. Alkelamos DiKelos är Elikons rikaste invånare och det syns på hans palats. Utanför Brostaden ligger Långa sand, en sandbank dominerad av ruinerna av en gammal jorisk befästning från tiden innan kîmzonernas tid på Tolan. Den används som måltavla för flottans artillerister vid krigsövningar och annars som plats för utflykter och festligheter bland stadens fattiga som inte har råd med etablissemangen längs broarna.

Meh Kaliopas (Kaliopasernas stad)

Elikon är kaliopasernas stamsäte och här har alla stammens Hus en egen traditionell mötesplats. De storkîmzonska husen har ofta dessa i ett palats i Brostaden men alla småkîmzoner har sina i Meh-Kaliopas. Här ligger även Elikons långsträckta hamnplaza där stammens skeppsråd sammanträder. Centralt i stadsdelen reser sig berget Erkeral. Här låg Elions första bebyggelse och husen är gamla med ålderdomlig arkitektur och slingriga gator emellan. Konstnärer och små tavernor sätter sin prägel på denna del av staden. Nedanför Erkeral på västra sidan ligger Elikons religiösa centrum. Här finns tempel för alla Feliciens gudar, både de kîmzonska och de tolanska. Längst ut mot havet reser sig det mäktiga Porelikon, en enorm pärlemorsmyckad byggnad formad som ett snäckhus i en perfekt logaritmisk spiral. Den restes av kung Kleriomon II 217-226 e.O. som tack för kaliopasernas hjälp under erövringen av de värdefulla kolonierna på Solunas nordkust i Efaro. Porelikon är ett minnestempel tillägnat kaliopasernas stam och deras stammoder Himilkana. Utanför Elikons nordöstra sida ligger Korpklippan. Enligt myten var det här den korp landade som Kalameikos skickade för att leta efter land när kîmzonerna seglade in i Kopparhavet. En del av bergsidan ligger innanför Elikons stadsmurar och kallas Östslänten. Här bor de välbeställda handlare och storkîmzoner som inte har palats i Brostaden.

Meh Porelo (Pärlstaden)

I hjärtat av Elikon ligger Pärlstaden centrerad runt Aghora Porelo - Pärltorget. Elikon är inte Feliciens främsta hantverkarstad men när det kommer till pärlor och pärlemor är hantverkarna kring Pärltorget de absolut skickligaste. Stadsdelen kallas även Hantverkarnas stad då det är här alla stadens övriga hantverkare har sina verkstäder och affärer. Värdshus är det även många av i Pärlstaden och besökare bor ofta här. Stadsdelen hyser stadens garnison och i hamnen finns båthus för kaliopasernas egna stamflotta. Tidigare fanns flera skeppsvarv här men dessa är numera flyttade till ön Lakynda. Elikons största torg Aghora Ilmani, Hamntorget, ligger i Pärlstaden och här finns även stadens största byggnad där både stads- och regionsförvaltning har sin administration.

---

Från Felicien-Politik:

Arkidamos DiLochos stod iklädd full stridsmundering på Elikons hamnplaza och viftade med sin hillebard. Harnesket av kopparhavsblå sjöormslamell blänkte ovanför den knälånga ringbrynjan och spaulderna av blåmålad stål med försilvrade kanter gjorde honom mer bredaxlad än Paridon skapat honom. Vid sin sida hängde hans argaldiska långsvärd i en hajskinnsklädd skida som idag var fredslindad med blåa band. Hjaltet var skyddat av parerstång och ringbygel i den nya stilen som blivit alltmer populär i Felicien efter sammanstötningar med erebosiska och dalkiska knektar i Enios sund.

Runt om Arkidamos stod andra rustade män med spjut eller åra i handen samt ett antal kvinnor som deltog i skeppsrådet då deras söner var minderåriga eller deras män i örlog. De kîmzonska kvinnorna bar också spjut eller åra men deras rustning var av ett helt annat slag än männens: skeppsrådet till ära bar de den färgstarka kîmzonska högtidsklänningen som lämnar brösten bara. Närmast Arkidamos stod de spjutbärande medlemmarna i hans marzonor, hans brödragillen från den första sjöormsjakten till tolvmannagruppen i Havskåren, i rustning och tittade spänt på honom. Deras hopp om ära hängde nu på Arkidamos vältalighet, respekt och kontakter i skeppsrådet.

Anledningen var att Asdriel DiMattan, av skeppsrådet utsedd domare för det 637:e året efter ankomsten till Koalint, en minut tidigare hade höjt sin ämbetsstav av snidat elfenben och ropat ut en uppmaning till alla fria män och kvinnor i skeppsrådet att gå samman och rusta skepp och väpna män och kvinnor till strid mot de erebosier och dalker som vägrar att stryka flagg för Hans Majestät Konungens skepp i Enios sund. Detta sund som med all rätt var ett feliciskt sund där ingen åra skall gripa vatten eller segel fånga vind utan tillbörlig respekt mot Paridons smorde.

Domare Asdriel pekade nu på Arkidamos och ropade: "Här står en kîmzon av kîmzan född med spjut i hand! Vill Ni höra honom?". Hans fråga möttes av skeppsrådets unisona: "Ja!". Alla blickar vändes nu mot Arkidamos. Han tog av sig sin blåmålade barbut med dess vita strutsplym, tecknet att han var en Sagar i Havets Söner, och talade...

...vid sidan av hamnplazan stod köpmannen Iorvand, son av Kiorlik, och Shahalon Dansaren och betraktade skeppsrådet. Den förste en kort, ljus tolan med bruna ögon och ett sinne för affärer och den andre en lång och kraftig geron, son av en efarisk mor och en nargurisk far. För sina trogna tjänsters skull hade de frisläppts i samma testamente som gjort Arkidamos till Huset Lochos manliga överhuvud.

- "Kommer de att bifalla hans förslag att upplåta ett brigandonskrov från reserven?", undrade Iorvand.

- "Oroa er icke, Herr Iorvand. Arkidamos mor och Domare Asdriels hustru är systrar i Felisophorernas procession. Deras systramarzanos möttes igår till Felis ära. Havet är stillat." replikerade Shahalon.

- "Då hoppas jag vid Sharrapis eld att min andel av bytet skall täcka min investering i rigg, utrustning och proviant."

- "Loa Agive, Havsängeln, Snäckornas furste, kom till mig i dansen igår. Jag såg en skrattande Arkidamos i den blodbestänkta fören på en brigandon. Skeppskatten satt på hans axel. Dess ögon lyste och såg allt liksom skeppets. Inget byte skall undkomma. Sådan är Felis vilja."