Caddiska kalendern
Den kalender som används på Caddo och i Nya Arno. Utgår från den Arcivaliska tideräkningen och använder exarkens kalendersystem.
Bakgrund
Månader och Festeveckor
Vinterfesteveckan
...
Étins Délo ¤
Kuddio
Botsdag
Étinoro
1/2 Étinoro (14 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Ántioro
Ántioro (29 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, Odos délo, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13
Ílioro
Ílioro (28 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, Odos délo, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Giópporo
Giópporo (29 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, Odos délo ¤, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Pótioro
Pótioro (31 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, Odos délo, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, Första Sådag, Andra Sådag
Ossioro
Ossioro (29 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, Odos délo, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Hékionoro
1/2 Hékionoro (14 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Sommarfesteveckan
Sommarfesteveckan (7 dagar)
Múnedis délo
Teiris délo
Ísetinis délo (Justins dag, ej Odes dag som i den aidniska kalendern)
Tados Délo ¤
Tures délo
Veridos délo
Laros délo
Hékionoro
1/2 Hékionoro (14 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Agionoro
Agionoro (29 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, Odos délo, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Oleironoro
Oleironoro (29 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, Odos délo, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Varnoro
Varnoro (29 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 , Odos délo ¤, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Ibattinoro
Ibattinoro (29 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, Odos délo, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Iddearo
Iddearo (30 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, #, 13, 14, Odos délo, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Étinoro
1/2 Étinoro (14 dagar)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Vinterfesteveckan
Vinterfesteveckan (5 dagar)
Ångerdag
Sistadag
...
Helgdagar och Festdagar
http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=11054#p11054
Heliga Källors Dag
(1 Giópporo)
Ända sedan tiden före Odo har källor ansetts heliga av dalkerna. I den gamla tron var vattnet och himlen sammanlänkade genom Earôs och Tahamanis äktenskap. I den dalkiska grenen av den Lysande Vägen ses vattnet som Etins livsblod som flödar genom skapelsen. Solens ljus och källornas vatten är vad som ger Altor liv. På de Heliga Källornas Dag vallfärdar man till någon av Caddos många heliga källor. En riark eller bontisâl välsignar källan genom en kort ceremoni. Man dricker sedan ur källorna, då det sägs att vattnet har en helande och livgivande kraft. Det finns många historier om mirakulösa tillfrisknanden just denna dag.
Heliga Källors Dag firs även på Pandarealia.
Díddepio (Vårdagjämningen)
(17 Giópporo)
På denna dag firar man med stora festligheter att mörkret blivit övervunnet av Ljuset. Det är en marknadsdag då många byar kommer samman för att sälja sina respektive varor till varandra och äta god mat. I städerna samlas man på torg och gator för att handla, äta och dricka. Det är vanligt att diverse tävlingar hålls, och mest populär bland dessa är naturligtvis bågskyttetävlingen. Det är populärt att gifta sig denna dag då det sägs att Etin välsignar med nytt liv. Få människor arbetar under Díddepio utan tar ledigt för att fira i goda vänners lag.
Násus (Odos insomnande)
(12 Pótioro)
Denna dag firas i åminnelse av den store profetens död. Det är en sorgedag och man klär sig på Caddo av sedvänja alltid i svart från soluppgången. Det är också en fastedag och det enda som är tillåtet att dricka är vatten med en nypa salt i. Inget som helst arbete får utföras, utan dagen skall tillbringas i självrannsakan och bön för de avlidna. Vid solnedgången hålls en lång bönestund bland de avlidnas gravar.
Hássat (Odos tillbakavändande till de levande)
(16 Pótioro)
De följande två dagarna efter Násus är också dämpade, men soppa och getmjölk tillåts. Denna fasta bryts vid middagstid den fjärde dagen då man firar Hássat, att Odo sändes tillbaka en tid för att undervisa sina lärjungar om Etins härlighet. Återstoden av den fjärde dagen firas med stora måltider och traditionella dalkiska folksånger om Etins härlighet och solserafernas rättrådighet.
Síttat (Odos återförening med världssjälen)
(10 Hékionoro)
54 dagar efter Odos återkomst till sina följeslagare firas hans återförening med världssjälen. Det var på denna dag som Odo hade fullbordat sin undervisning och sina profetior. Han återvände till sin grav tillsammans med sina följeslagare, lade sig ner och gav upp andan. Av tradition skall man denna dag föra med sig en gåva till templet. För handelsmän betyder detta en gåva i silver, men många ger bröd, säd, fisk, vin eller till och med boskap.
Káso Dericõs dag (S:t Dericusdagen)
(18 Hékionoro)
Detta är en stor dag på Caddo då Dericõ anses vara hela munkväsendets fader. Det är dennes levnadsregel som de flesta munkar på Caddo följer. Det är vanligt att på káso Dericõs dag besöka kloster och ge gåvor till munkarna. Det händer även (men det är ovanligt) att eremiter lämnar sina grottor och berg för att be med andra munkar denna dag. Det sägs också att detta är en särdeles bra dag att påbörja pilgrimsfärder på.
Skördefesten
(1 Varnoro)
Den första dagen i Varno månad är skördedagen. Det innebär dock inte att man arbetar på sin skörd, tvärtom. Det är en vilodag som kännetecknas av en stor höstmarknad och mycket mat och dryck. Det är en folkfest utan like, med mycket sång och dans. Man tackar Etin för skörden och tar med sig lite av förstlingsfrukten till soltemplet i form av antingen säd, grönsaker, frukt eller bröd. Detta offer fördelas följande dag bland de fattiga.
Oxfesten
(3 Iddearo)
Oxfesten är en urgammal tradition bland dalkerna och går tillbaka till tiden före Odo. Då det nämns i den Gyllene Boken att den store profeten själv en gång firade oxfesten anses det helt i sin ordning att behålla högtiden. Denna dag hänger man girlanger av blommor och växter på sina oxar och smörjer dem med parfym som tack för deras tunga arbete på fälten. Man ger dem god mat att äta och tvättar dem noggrant. Dalkerna själva äter aldrig kött på denna dag utan håller sig till grönsaker och mjölkprodukter. Det är också vanligt under oxfestdagen att byarnas och städernas riarker vandrar runt för att välsigna boskap och gårdsdjur.
Oxfesten firas även på Pandarealia.
Mörkerdagen (Hemakiõs dag)
(13 Iddearo)
Under natten som leder till Mörkerdagen låter man inte elden, vaxljusen och lyktorna slockna i husen på Caddo. Det sägs att om man slumrar i mörker denna natt kan den svarte frestaren Hemakiõ (på fastlandet kallad Hemaquiel) komma och stjäla ens ande från Etin. Under själva Mörkerdagen håller man sig gärna inomhus och det anses osäkert att resa och färdas på vägar och hav. Om man är på vandring brukar en troende slå läger för dagen och sedan fortsätta resan följande dag. Munkar håller sig av tradition alldeles ensamma hela denna dag för att kasta ut mörkret ur sin egen själ genom rannsakan och bön. Vanligt folk brukar av sed storstäda sina hus på Mörkerdagen och vid solnedgången hålls måltider i varje nystädat hus där familjens överhuvud leder hushållet i bön. Man tackar Etin för att man inte längre behöver frukta mörkret, eftersom Etins ljus nu lyser inom dem.
Den Lysande Vägens rena Lära
(14 Étinoro)
Under denna dag tackar dalkerna Etin för att han uppenbarat den Lysande Vägen genom Odos uppenbarelse. Soltemplen fylls med stora brinnande vaxljus tidigt på morgonen och dessa brinner sedan ända tills solnedgången. Mitt på dagen firas soltimmen och man lovprisar Etin för att han genom profeten spridit sitt ljus till världens alla folk.
Solserafernas dagar
Efter sitt insomnande tog Etin Odo till sitt rike bortom världarna och visade honom vad som väntade de som troget tjänat honom. Bland annat fick Odo se tio enorma andeväsen som stod närmast Etin och som sken med samma ljus. Dessa var solseraferna, som till Etin är vad solstrålar är till solen. Solseraferna var tio till antalet och har fått sin plats i den dalkiska kalendern. Desutom firas ljusandarna (heliga andeväsen), solandarna (som står närmast Altor) och själen (den troendes själ är kallad att var i samma närhet till Etin som övriga andeväsen).
- (Odosdagen i Étinoro) - (Solandarnas dag)
- Odosdagen i Ántioro - Reigómin, Visheten
- (Odosdagen i Ílioro) - (Ljusandarnas dag)
- Odosdagen i Giópporo - Úro, Budbäraren
- Odosdagen i Pótioro - Halio, Sångaren
- Odosdagen i Ossioro - Érravalo, Livgivaren
- Odosdagen i Hékionoro - Gavadiõ, Krigaren
- Odosdagen i Agionoro - Tilámenin, Vägvisaren
- (Odosdagen i Oleironoro) - (Själens dag)
- Odosdagen i Varnoro - Timeráddei, Vandraren
- Odosdagen i Ibattinoro - Irómea, Beskyddaren
- Odosdagen i Iddoearo - Civariõ, Dödsbringaren
- Ångerdag - Aggardiõ, Domaren
Solserafernas dagar firas ofta med stor högtidlighet. Som exempel kan nämnas att man på Halios dag ofta har stora festligheter med folksång och dans, på Civariõs dag minns man de avlidna och för med sig matoffer och bränner mynta vid deras gravar, och Aggardiõs dag är en fastedag då man ber och rannsakar sin själ.