Solfararorden
Solfararorden – Ekirs Orden
Typ
Solfararorden var den första riddarorden som skapades och även om den hade den Lysande Vägens välsignelse så var den inte en andlig orden utan en värdslig. Den var en sammanslutning av riddare som svor troskap till en såkallad ordensregel och alla senare riddarordnar, både värdliga och andliga, är organiserade efter samma princip. Solfararordens regel var skapad for att bilda ett administrativt styre av de erövringar i Efaro som gjorts under det Första Soltåget och även om den hade militära uppgifter så var inte detta dens främsta syfte. Ordens första ledare var soltågets härförare Ekir Johan Nordmark från Kardien. Solfararorden som även kallades Ekirs Orden är nära sammanknute med det Första Soltåget och hela den upprättade efariska statsbildningens historia. Efter att besittningarna i Efaro föll splittrades orden i tre delar; Harias Orden, Wilekhs Orden och Heliga Raals Orden, varav endast den sista existerar i dag.
Säte
Huvudsätet låg vid det som var ett nyckelpunkt for solfararnas erövringar, staden Kar Vosehke (Kwoske) i norra Efaro. Övriga viktiga säten låg i Skapen, Faltrax, Pendon, på ögruppen Hakkai och i den efariska staden Hittin.
Storlek
När orden stod på höjden av sin makt hade den omkring 1000 riddare sammanlagt både i Efaro och i hemlanden.
Tillträdeskrav
Orden bildades av redan dubbade riddare och kravet for att bli medlem var att svära trohet till ordensregeln och stormästaren. Det var också ett krav för alla de senare riddarna som inte hade varit med när ”Soltåget” drog ut, att även om de verkade i hemlanden faktiskt ha besökt Efaro innan de kunde tas upp som fullvärdiga ordensriddare.
Rikedomar
Orden disponerade stora rikedommar, huvudsakligen från skatteinkräving och tull på handelsvaror innom de erövrade områderna. Dessa gick dock snabbt åt till administrativa kostnader och orden var i konstant behov av pengar. Den engångsavgift alla riddare som togs upp i orden betalade gick oftast åt till rekrytering i hemländerna och kom sällan verksamheterna i Efaro till godo. När besittningarna blev mindre sjönk intekterna kraftigt, det blev färre att kräva skatt från och när inte alla handelsleder länger kontrollerades bortföll det mästa av tullinkomsterna.
Makt
Från det att orden upprättades hade den i teorien absolut makt över alla de efariska erövringarna och skulle styra dessa som en så kallad solfararstat. Denna myndighet gavs av kungarna i Kardien och Zorakin samt av exarken på Caddo. I praktiken så var orden dock tvungen att alliera sig med de kontigenter av tillkommande solfarare som oregelbundet kom seglande från hemlanden och politiken var ständigt skiftande. Omkringliggande makter som Sombatze och Felicien var det också nodvändigt att ta hänsyn till.
Organisation
Orden var organiserad i sällskap ledda av en mästare. Varje sällskap utgick från ett borgskomplex vartifrån mästaren styrde över ett antal priorier ledda av en kapten. Bland mästrarna valdes en stormastare som under sin livstid hade full makt över orden. Ursprungligen skulle denna stormästare även godkännas av exarken i Arno men detta blev snart endast en formalitet och kungarna i Kardien och Zorakin hade desto större inflytande over vem som ledde orden och därigenom hela solfararstaten i Efaro.
Syfte
Att administrera de i Efaro erövrade områderna samt att upprätthålla lag och ordning bland solfarare och efariter inom den upprättade Solfararstatens gränser..
Grundades
Orden grundades 212 e.O. i den efariska staden Hittin och bestod till 369 e.O. då den sista av solfararbesittningarna föll vid Helige Raals klippa.
Heraldik
På vit botten en svart mussla.