Lysande Vägen

Organisation

Kyrkan är hierarkiskt ordnad och verkande inom kyrkan har olika titlar. Det som står skrivet här nedanför gäller främst för fastlandskyrkan även om den dalkiska grenen är snarlik. På Caddo styrs kyrkan av ett råd, Stora Rådet, bestående av 11 personer. Caddo har också en egen exark.

Riark

Riarken är den vanlige prästen och agerar i regel församlingspräst. Även solriddare är ofta riarker. Den vanlige riarken har i regel ingen makt att tala om, hans uppgift är i regel att hålla sin församling i Herrens tukt och förmaning samt att förrätta vigslar och begravningar. För att bli riark måste man vara en bildad man. Man måste ha goda teologiska kunskaper. Man måste vidare ha god karaktär och djup övertygelse. De flesta blir riarker genom att studera i en munkordern och sedan avlägga prov men man kan också avlägga prov direkt om man blir rekommenderad av någon lämplig person inom kyrkan. Provet består av ett skriftligt prov som testar de teologiska kunskaperna samt samtal med en riark för att utröna trons äkthet hos den blivande riarken.

Bontisal

Bontisalen är biskop och styr över ett bontisat, stift. Som bontisal har man en hel del att säga till om i förhållande till den mundana världen. Ingen vettig adelsman vill komma på kant med kyrkan så politiska och ekonomiska beslut fattas i regel efter att man förhört sig om kyrkans uppfattning i frågan. Man blir bontisal genom att bli befordrad till posten av kerisgassen. Kerisgassen äger också makten att förflytta eller byta ut de bontisaler han förfogar över. Dock är det något som i regel väcker en del uppståndelse i kyrkan och om misstankar riktas mot kerisgassen om att han missbrukar sin makt på något sätt kan han räkna med att en utredning tillsätts.

Kerisgass

Kerisgassen är ärkebiskop och styr över ett kerisat, land. Kerisgasserna röstas fram av bontisalerna och man måste vara bontisal för att kunna nomineras. Kerisgassen sitter på livstid om han inte blir upptagen i kyrkoregeringen och tilldelas titeln totskerisgass. Bontisalernas val måste godkännas av totskerisgasserna. Om oenighet råder kan Exarken själv gå in och fälla ett avförande. Kerisgasserna har ett omfattande politiskt inflytande och fungerar ofta som konungens rådgivare i olika politiska spörsmål.

Totskerisgass

Totskerisgasserna är sex till antalet och bildar tillsammans kyrkoregering. Varje totskerisgass har ett eget ansvarsområde, en av dem är till exempel ledare för Den Lysande Handen. Om det fattas en totskerisgass utser de kvarvarande en ny. Rent formellt är det tillåtet att befordra en bontisal till totskerisgass men det är ytterst ovanlig att det händer. Utöver den lysande handen finns en totskerisgass med ansvar för; ekonomi - handel och kyrkans tillgångar, krig d.v.s. solriddarordnarna, teologi och lärdom d.v.s. den teologiska debatten inom kyrkan och utbildning av olika slag, relationerna med utomstående mäktiga intressen t.ex. andra länder eller religioner, den fredliga missionen.

Exark

Exarken står närmast Etin och är kyrkans överhuvud. Exarken motsvarar påven. När Exarken dör röstar totskerisgasserna och kerisgasserna fram en efterföljare, rent formellt kan vem som helst riarkvigd nomineras men hittills har alltid en kerisgass eller totskerisgass utsetts.

Den lysande handen

Den lysande handens uppgift är att inom kyrkan kontrollera och upprätthålla lärans renhet. Man bedriver undersökningar i syfte att finna falska profeter, kättare och misstolkare av Den Lysande Skriften. Den lysande handen har i princip helt fria händer i sitt ämbetsutövande vilket gör den till en både fruktad och respekterad organisation. Ingen vågar öppet gå emot en inkvisitor då det mycket lätt kan kasta misstankar mot en själv. Den lysande handen rekryterar företrädesvis riddare och riarker utan tidigare starka lojaliteter för att försäkra sig om att alla dess medlemmar är odelat lojala mot den lysande handen.

Väsen

Etin

Etin är guden – den ende guden. Etins symbol är solen och ljuset. han är den ende guden med sann skaparkraft, upphov till allt liv och allt existerande överhuvudtaget. Han är allsmäktig, allseende, barmhärtig och god. Alla andra ”gudar” har blott makt att förvränga delar av Etins skapelse.

Odo

Odo var den förste förkunnaren av Etins läror. Han var ursprungligen dalkisk krukmakare men fick vid 27 års ålder en uppenbarelse från Etin och började predika om Den Lysande Vägen. Han samlade runt sig ett antal lärjungar som sedermera skrev Den Lysande Skriften. Odo jämförs bäst med Islams Muhammed då han snarare var Etins profet än son.

Solandar

Solandarna är Etins sändebud på Altor. Solriddare och andra medlemmar av kyrkan försöker under ritualer vid sommarsolståndet att binda solandar till sig för att på så sätt få Etins hjälp i sina liv. Solandar varierar i makt och härlighet men alla är de i någon mån en förlängning av Etins ljus. Man kan anse att andra gudar är mäktiga solandar som av vilseledda människor dyrkas som gudar. Solandar får också representera kristendomens änglar.

Helgon

Den Lysande Vägens mest fromma och rättroende får efter döden i evigheter erfara den eviga saligheten sittandes vid Etins lysande tron. Kyrkan kanoniserar då och då hädangångna som under sin livstid agerat exemplariskt i enlighet med kyrkans bud. Alltifrån fromma munkar till hjältemodiga solriddare har kanoniserats. Helgonen ligger ofta till grund för ordnar av olika slag eller fungerar som en särskild grupps skyddshelgon.

Hemaquiel

Hemaquiel, den svarte demonen, den behornade, frestaren… Etins onda motsvarighet och Den Lysande Vägens svurna fiende. År 100 vredgades han och svor att ”Om Etins tjänare har påstått att jag är deras fiende, skall jag så ock vara.” Sedan dess har Hemaquiel ägnat sig åt att förleda och fresta mänskligheten att bryta Etins sex budord. Från och med år hundra har alltså Hemaquiel intagit en särställning bland allt det onda men ända sedan tidernas begynnelse har han ägnat sig åt ondskans hantverk, men först år hundra träder han fram och visar på allvar sitt vämjeliga ansikte för alla rättrogna följare av Den Lysande Vägen. Under Odos livstid var Hemaquiel ett näst intill okänt begrepp och man talade i vidare ordalag om mörkret eller ondskan men senare apostlar, lärjungar och profeter har bifogat hans namn till Den Lysande Skriften där hans illdåd finns väl dokumenterade. Det är inte brukligt att nämna Hemaquiel vid namn, i regel talar man istället om den bockfotade, frestaren, det eviga mörkrets prins e.t.c.

Budorden

Budorden utgör kärnan i religionen. De är ett rättesnöre för hur man skall leva som medlem i Den Lysande Vägens kyrka. Lever man i enlighet med dem når man frälsning. Budorden kan sägas vara Etins lag.

Etin är störst.

Detta bud innebär att Etin skall ses som den yttersta makten. Ingen annan religiös eller världslig makt kan sätta sig över Etin. Det är en tvistefråga i vilken utsträckning denna ”storhet” tillkommer kyrkan och dess företrädare. Det finns de som hävdar att Exarken borde ha makt att tillsätta och avsätta kungar. Vissa översättare hävdar att det dalkiska ordet för ”störst” här borde översättas till ”allt” i stället. Etin är allt skulle i så fall bli ordalydelsen.

Missbruka inte läran.

Innebär allt från att använda ett vårdat språk till att inte använda religionen som ursäkt för tvivelaktiga handlingar. Om en solriddare t.ex. utnyttjar sina befogenheter för att tillfredsställa personliga önskningar kan man med fog säga att han missbrukat läran.

Hedra din familj.

Det här budet handlar främst om lydnad. Man skall lyda sin familjs överhuvud, men det innebär också att överhuvudet har ansvar att försörja och hålla i tukt de familjemedlemmar han står över. De här principerna överförs utan vidare till förhållandet mellan riark och församling eller baron och bönder.

Begå icke grymma handlingar.

Det mest omtvistade budordet. Å ena sidan kan man tolka religionen så att det vore grymt att inte frälsa så många människor som möjligt, även om det innebär att mer handfasta metoder måste komma till användning. Man kan säga att av två onda ting väljes det minst onda, hellre frälsning betald i blod än ingen frälsning alls. Å andra sidan kan grymhet beskrivas som varje handling som på något sätt angriper en annan person. Detta kan vara allt från våld till att kräva ränta på lån eller inte skänka en hungrande man mat.

Stjäl icke.

Oenighet råder om hur de två begreppen ”stjäla” och ”erövra” skall tolkas i förhållande till det här budet.

Håll ditt ord.

De finns de som hävdar att man bara har förpliktelser gentemot de människor som på något sätt står över eller är jämlik med en själv. I så fall vore det inte fel av en riark att bryta ett löfte han gett till en person som t.ex. senare i livet hänger sig åt kätteri. Å andra sidan finns det de som hävdar att varje undlåtelse att samvetsgrant förmedla hela sanningen i varje tänkbar situation är enda sättet att följa det här budet. På dalkiska har budordet ungefär innebörden ”Var inte svekfull” men översatt ordagrant till något av de joriska språken blir det ”håll ditt ord”.