Kadrash

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök

Fonetik

Vargmännens språk består av ett antal ljud som det är svårt för en människa att skilja på eller ens uttala. Främst konsonanterna ingår i ett rätt komplicerat system.

Konsonanter

  • b – Tonad bilabial plosiv. Som svenskt b.
  • p – Tonlös bilabial plosiv. Som svenskt p.
  • ph – Tonlös aspirerad plosiv. Som p fast med kraftigare utandning.
  • Φ – Tonlös bilabial frikativ. Uttalas genom att man blåser ut luft mellan tänderna som ska vara stängda med läpparna något öppna.
  • m – Tonad bilabial nasal
  • ņ – Retroflex nasal. Uttalas med tungspetsen bakåtböjd mot gommen.
  • ţ - Retroflex tonlös plosiv. Uttalas med tungspetsen bakåtböjd mot gommen.
  • ş – Retroflex tonlös frikativ (sh-ljud). Uttalas med tungspetsen bakåtböjd mot gommen.
  • ļ – Retroflex tonande likvid. L-ljud med tungspetsen bakåtböjd mot gommen.
  • ç – Palatal tonlös frikativ, ung. som ch i eng. ”church”.
  • k – Velar tonlös plosiv. Som svenskt k.
  • g – Velar tonande plosiv. Som svenskt g.
  • ģ – Velar tonande implosiv. Som g, fast ljudet skapas genom inandning istället för utandning.
  • ŋ – Velar nasal. Som svenskt ng-ljud.
  • q – Uvular plosiv. Som k fast längre bak i munnen.
  • N – Uvular nasal. Som n fast längre bak i munnen.
  • R – Uvulart r-ljud. Som i franska, tyska eller skånska.
  • χ – Uvular tonlös frikativ. Som tyskans ach-ljud.
  • ħ – Pharyngalt h-ljud. Som svenskt h fast med halsen mer tillsluten.
  • h – Glottalt h-ljud. Som svenskt h.
  • י – Glottal plosiv. Som en halvkvävd hostning.
  • ř – Morrande r-ljud. Förändrar följande vokal från gnyende till morrande.

Vokaler

Vargmän kan inte uttala rena vokaler på samma sätt som en människa. Främst för att deras läppar inte är lika rörliga som en människas. Deras vokaler gnälls eller morras därför fram. Försök att uttala vokalerna med öppen mun och samma position på läpparna som om du skulle säga a, och ”gnäll” fram vokalerna i halsen. Vokalerna i kadrash är: a, o, u och y. Dessa kan sättas samman till diftonger som då ”ylas” fram. Diftongerna är: ao, ou, au och oy. Det finns äve ”morrande” vokaler, dvs. vokaler som uttalas tillsammans med ett skorrande R. För att markera detta skriver man ř innan vokalen.