Faltrax

Huvudartikel:Kardien

Faltrax är norra Kardiens största stad och rikets tidigare kungasäte. Staden är numera huvudstad i hertigdömet Darensslätt.

Faltrax

Faltrax är byggt på båda sidor om Phaltofloden några hundra meter från dess utlopp i Faltraxbukten. Faltrax ligger precis nedanför flodens sista fors, där Inmarks berg övergår i Darensslätts åkrar. Från början var det en handelsstation men blev huvudstad då Kardien utropades till enat rike av Ovar Förstekung 60 e.O. Vid den tiden var Faltrax i stort sett bara bebyggt på norra stranden, men när riket bildades växte staden snabbt och även den södra stranden bebyggdes. Efter bara ett par år stod stadsmuren på norra sidan klar medan staden fortsatte att breda ut sig söderut. Det kungliga slottet hade även byggts på en höjd på norra sidan om floden. När Ovars son Gerion I kom till makten 80 e.O. påbörjades byggandet av den södra muren och staden fick mycket av den form den har idag. På norra stranden ligger saluhallen och salutorget där mycket av handeln i Faltrax sker idag. En del av stranden utgör även den äldre kajen som utgjorde Faltrax hamn till en början. När Faltrax snabbt växte byggdes en kaj även på södra stranden. Utanför södra stadsporten har en kåkstad bebodd av förrymda livegna vuxit upp.

Karta

Vapen

Utseende

Staden är nästan helt uppbyggd i sten. Stora, murade block av granit bygger upp trevåningshus som täcks med skiffertak. Gatorna är stenbelagda och vid regn sköljs smutsen bort till floden genom de rännor som fungerar som enkel kloak. Runt salutorget ligger pampiga byggnader som en gång byggdes av faltrakiska ogdar och köpmän. Dessa har idag tagits över av olika handelshus, mestadels utländska. I allmänna termer kan staden beskrivas som lite nedgången. Husen är välbyggda och många gånger vackert utsmyckade, men nästan alla är över 200 år gamla och många har inte hållits efter. Rikedomarna som passerar staden har en förmåga att inte ansamlas här, även om Faltrax fortfarande erbjuder bäst möjligheter för den faltrakier som vill bli rik.

Hamnen

I Faltrax västra delar finns hamnen belägen. Hamnen utgörs av två stenkajer längs Phaltoflodens strand där floden är mellan 60 och 70 meter bred. Längs norra kajen som är betydligt äldre än den södra finns tre hamnkvarter med gott om handelskontor, lagerbyggnader och lastarbetare. Längst in mot slottet ligger den stora saluhallen som upptar ett helt kvarter och salutorget som anses vara stadens centrum. Detta handelscentrum utgör ett naturligt slut på hamnen. Dagligen sker här livlig kommers då bönder och fiskare från närområdet kommer till staden för att sälja sina varor. Mot en mindre avgift får de möjlighet att ställa upp ett litet stånd antingen i saluhallen eller ute på torget.

En stor del av den malm och metall som utvinns och tillverkas i gruvor i västra Aidnebergen fraktas till Faltrax i stora och välbevakade karavaner. När karavanerna anländer till staden transporteras godset via norra porten och lastas över till båtar vid den norra kajen. Det finns även baracker innanför den norra porten, på östra sidan där de soldater och arbetare som kommer i karavanerna huserar medan de är i staden.

På södra stranden finns den nyare och mer moderna kajen. Även denna kaj är kantad med hamnkvarter liknande dem på norra stranden. I ett av husen i södra hamnkvarteren har hamnchefen Borune Camaar sitt kontor. Det åligger honom att hålla ordning i hamnlagret och se till att inget blir stulet. Till sin hjälp har han några hamnsjåare och ett halvdussin vakter.

Man kan ta sig mellan de båda kajerna med hjälp av roddbåtar som körs från ena till den andra sidan av roddare. Resan kostar ett par kopparmynt per person och går ganska fort. Alternativet är att gå omvägen via slottsbron vilket tar tid, speciellt om man behöver ta sig över ett par gånger om dagen. I hamnkvarteren på båda sidor finns även ett flertal tavernor, ölställen och värdshus för att ta hand om resande och törstande handelsfolk och matroser.

Slottet

En massiv och lite dyster byggnad, helt uppförd i granit som idag är mossbelupen och långsamt börjat vittra. Slottet är dock så rejält konstruerat att det fortfarande är mycket svårintagligt. Det består av fyra stycken jättelika hörntorn som binds samman av murarna. Längs norra muren ligger riddarsalen där man håller gästabud. Vardagslivet levs däremot i tornen. När slottet härjades av draken Tallerin (219 e.O.) brändes Kungstornet och riddarsalen. På kungens vilja renoverades aldrig Kungstornet utan fick stå kvar orört, ett monument över och gravplats för kungens förlorade familj. Idag reser sig tornet som ett väldigt, svart och olycksbådande minne av den största olycka som drabbat den Ovariska dynastin. På senare tid har en profetia som tycks handla om Kungstornet börjat cirkulera, en profetia som talar om att ”… ett nytt torn skall resa sig när en faltrakier åter besitter Kardiens tron”. Tidigare var slottet det kardiska hovets hemvist och det ägs fortfarande av kronan. Här residerar den kungliga garnisonen, fredsdomaren, ett par lagmän, en kunglig drots (som är chef för tulltjänstemännen) och ett tionde Kungsriddare. Slottet är dock lite öde och lever endast upp vid de tillfällen då kungen och hovet avlägger visit.

Banken

Inne i slottet ligger förutom stadens administrativa avdelningar även stadens mest använda bank. Verksamheten drivs av familjen Duvelslätt som även driver en bank i Ekeborg. Bankföreståndare i Faltrax är Ederin Duvelslätt, en ganska kort och satt echt i femtioårsåldern. Han tillhandahåller både in och utlåning. För inlåningen ges en smärre ränta och i utbyte får man ett värdepapper med bankens sigill. Uttag kan sedan ske i någon av bankerna i Faltrax eller i Ekeborg. Utlåning sker endast till personer som kan ge någon form av försäkring eller personer kända i staden. Oftast krävs någon form av förklaring vad pengarna ska användas till och Duvelslätt gör då en kalkylering av vad han kan tjäna på affären.

Vissa utländska handelshus tillhandahåller också olika banktjänster som är populära bland folk med mer farsegels intressen. Viktigast av dessa är i Faltrax handelshuset Medicini.

Katedralen

En av de största och mest påkostade i Kardien. Liksom nästan hela Faltrax uppförd i sten. Här residerar Kerisgassen av Faltrax som leder aidniska kyrkan på Faltraxnäs och i norra Kardien. Här ligger också en katedralskola som utbildar blivande riarker men också klerker som sedan gör en världslig karriär.

Teatern

Faltrax konungsliga teaatersellskap grundades redan 261 e.O. av Brand II. Man har allt sedan starten en stolt tradition som bärare av det joriska kulturarvet, gamla krunska och joriska dramer från kejsartiden har alltid stått på repertoaren. En omfattande nyproduktion har även skett. De faltrakiska dramatikerna jobbar i den gamla traditionen och det typiska verket är ett ödestyngt drama om kungar, svek och mord som slutar i katastrof. Idag är Teaatersellskapet blott en strykrädd skugga av sitt fornstora jag. "Konungsliga" har sedan maktövertagandet strukits ur namnet, och så även det kungliga stödet. Idag erhåller man ett visst stöd från Ogd Ekker av Aruvshir som tillsammans med biljettintäkter (1 sm/person) räcker till att försörja de sex skådespelarna i ensemblen. Åtminstone nästan. Pengar till rekvisita, renovering eller kostymer finns inte och ensemblen får själva sköta hela teatern. Drömmande läser de emellanåt i Teaatersellskapets åldriga liggare om storstilade uppsättningar från 300-talet då scenen fylldes av pampiga kulisser, skådespelarna bar de mest fantastiska kreationer och teatern smyckades med påkostade bonader. Detta förblir dock endast en avlägsen dröm, särskilt som man för tio år sedan satte upp pjäsen ”En hyllning till det echtiska folket”. Otroligt nog fick verket gå hela tre föreställningar innan portarna slogs igen. Nog för att det mycket välskrivna och fyndiga verket i det närmaste förtjänar epitetet klassiker efter endast tre spelningar, men till slut blev den drypande ironin och sarkasmerna för uppenbara till och med för de mycket oironiska echterna. Sedan dess har man hållit sig till klassikerna. Verkets författare är okänd, men man antar i allmänhet att det är Jan Roså som hållit i pennan (vilket är korrekt). På en djupare nivå förespråkar pjäsen en långtgående jämlikhet mellan alla människor, men frågan är hur många som hann uppfatta detta.

Teatern är en pampig cirkulär stenbyggnad som ligger vid paradplatsen. En bred trappa leder upp till den en gång så magnifika entrén. Invändigt sitter publiken som i en amfiteater och pjäsen utspelas på scenen framför. Ovanför publiken löper en balustrad varifrån luckor i taket kan öppnas och stängas. Detta arrangemang är inspirerat av soltemplens utformning och möjliggör en intrikat ljussättning av scenen. Numera har de flesta luckor rostat fast och man öppnar dem man har för att få fullgott ljus under pjäserna. I våningen under scenen ligger teaterns lager, bibliotek, dekorrum etc. Lagret har under det senaste seklet agerat sovsal åt ensemblen, de flesta har ingen annan bostad. För närvarande repeterar man klassikern ”Aurelion”.

Kåkstaden

Utanför södra stadsporten ligger kåkstaden. Ursprungligen en olaglig bosättning utanför stadsmuren täcker den idag över 40 tunnland och rymmer över 2000 invånare. Den består av mycket enkla lerklinade hus av samma typ som byggs på landsbygden. Dessa står mycket tätt, det finns inga egentliga gator, endast smala, öppna stråk mellan husen. Överallt ligger kåkstadens avskräde och stanken är påträngande. Stadsdelen har ingen vattenförsörjning, man får gå in till själva staden för att hämta vatten. Kåkstaden är sedan några decennier tillbaka omsluten av en palissad. Detta är inte för att försvara staden utan för att skydda folket från adelsmän som söker återföra sina bönder till åkern. I och med att kåkstaden innesluts av en stadsmur räknas den som en del av Faltrax och dess invånare åtnjuter stadsprivilegier.* Då Faltrax borgare gjort sig beroende av den billiga arbetskraft som de före detta livegna erbjuder är man mån om att hålla adelsmännen borta. Varje morgon kan borgarna bege sig ner till Lilla torget och välja och vraka mellan de daglönare som erbjuder sina tjänster för tillfälliga påhugg. Betalningen är låg, mellan ett och två silvermynt per dag beroende på erfarenhet, men det saknas aldrig villiga arbetare och under perioder slåss man nästan om jobben.

Till kåkstaden bör ingen echtisk adelsman bege sig utan eskort. Invånarna är hämndlystna och kommer att ta chansen att låta en adelsman försvinna om de får chansen. Det är överlag en våldsam plats, här sker ett dussintal mord varje år och misshandel är vardagsmat. Kåkstadens invånare låses ute från resten av staden om natten för att minska kriminaliteten i övriga staden. Den är dock fortfarande hög och de flesta rika borgare ser till att anlita en pålitlig man att vakta hus och hem om natten.

* Kom ihåg att ”stadsluft gör fri” efter ett år och en dag.

Tjuv och lönnmördargille

På skuggsidan av Faltrax verkar tjuv och lönnmördargillet. Det är ett sällskap av en handfull personer som livnär sig på småstölder, ficktjuveri och beställningsjobb. Under Faltrax södra delar finns ett underjordiskt nätverk med gångar och det är i dessa gångar gillet håller till. Till underjorden finns två nedgångar, en från ett av husen mot stadsmuren, och en annan ett hundratal meter utanför staden. I huset med nedgången till underjorden finns en vinförsäljare vid namn Vigorel Skarptunga som importerar olika vinmärken till staden. Det är han som förmedlar kontakter mellan gillet och eventuella kunder. Nedgången finns gömd på botten av en av hans enorma vintunnor i källaren. Ordningsmakten känner inte till att det finns organiserad brottslighet i staden, mycket tack vare Vigorels personkänsla och gillets låga profil. Gillets medlemmar verkar i hela staden, men deras tjänster är dyra och de tar inte jobb som äventyrar gillets framtida existens (som att råna banken, t.ex.). Inte heller jobb som de själva skulle anse moraliskt förkastliga (som att likvidera barn, t.ex.). Likvidation av vuxna människor, både kvinnor och män, är dock generellt inget problem, såvida det inte är väldigt högt uppsatta personer.

Biblioteket

Faltrax bibliotek var en gång ganska välförsett och ansett. Det plundrades på allt av värde av echterna vid maktövertagandet och majoriteten av böckerna finns idag vid biblioteket i Ekeborg. Byggnaden samlar idag ett fåtal lärda män och en liten skrivarskola. Mecenat är stadens råd, tidigare var det Kardiens kungar. Mest känd av de lärde är Jan Roså, tidigare student vid katedralskolan, idag kontroversiell och fristående teolog och debattör.

Magikerakademin

I Faltrax ligger en magikerakademi inom magiskolan Animism. Akademin styrs av ärkemagikern Eärdinel Savatisan, animist och elementarmagiker, som även sitter som medlem i rådet så länge han styr över akademin. Förutom Savatisan finns det tolv andra magiker som undervisar vid akademin, alla inom animismen. Det finns även en elementarmagiker anställd vid akademin. Han heter Riavez Mart och tillhör egentligen akademin i Ekeborg, men arbetar nu i Faltrax genom ett utbytesprojekt. Hans specialiteter är magiska ritualer och speciellt att analysera och forska om magiska föremål. Akademins tjänster är öppna för alla som har pengar att betala deras ibland vanvettigt höga avgifter. För att antas som elev på akademin måste någon av de tretton mästarna ha plats och tid med en elev. Normalt kostar utbildningen 400 silver per vecka.

Förutom detta finns ett gediget bibliotek där Torbel Snorrspane styr och ställer. Han är en mycket lärd man, specialist på historia, geografi och samhällets styrfunktioner. Förutom att stå till tjänst med böcker kan han rita kartor över kända områden och städer. Detta kostar runt 30 silver per timme och oftast avrundar han tiden uppåt till närmsta timme. Snorrspane köper även in böcker av äventyrare som kommer till Faltrax. Det mesta är av intresse, men faktaböcker inom diverse områden betalas bättre än skönlitteratur. Däremot säljer han inga av bibliotekets böcker.

Den tredje institutionen i akademin är alkemisten. Han är en halvlängdsman på en och tio vid namn Mutfast Trippelskål som efter en lång äventyrarkarriär och långa resor slagit sig till ro som alkemist vid den anrika akademin. Hos honom kan invånarna köpa dagligvarusaker som tvättmedel, helande örter och salvor, fogmassa och metallpolish. För dem som har råd det vill säga. Mer välbärgade personer som så skulle behöva kan få andra salvor och elixir tillredda, speciellt sådana som har anknytning till animism; exempelvis läkande och botande drycker, motgift, vattenreningsmedel och speciellt bra växtnäring. Det skulle även kunna tänkas att mer exotiska saker som förvandlingsdrycker och styrkeelixir kan tillverkas på beställning. De vanligaste preparaten som vitlök, salt, och tvål kostar ett par koppar för en dos, medan ett förvandlingselixir kan gå på uppemot 250 silver.

Krigarakademin

År 122 e.O. grundade kung Klodvig en svärdsakademi i Faltrax. Det är en modern byggnad där Kardiens främsta svärdskämpar utbildar befäl vid landets försvarsmakt. Akademin förblev en central del av landets försvar under Ovariska och Brandiska dynastierna. När Faltrax övergavs som huvudstad av echterna förlorade akademin mycket av sin status, men bestod ändå som en del av utbildningen av nya befäl och soldater. År 578 köptes akademin loss från staten och är nu en del av staden. Efter en del renovering och ombyggnad blev akademin nu ett centrum för fler krigskonster än svärdsfäktning. Akademin är öppen för dem som klarar förkunskapskraven, vilka är någorlunda kunskaper med vapen, och kan betala avgiften som är 150 silver per vecka. För tillfället styr Corwin Martel akademin men det finns även möjlighet att få träning i de flesta vanliga närstridsvapen samt kastspjut, kastyxa och armborst. Dessutom lärs en del av de vanligaste vapenteknikerna ut.

Styre

Faltrax är en fri stad som står direkt under kronan. Staden styrs av ett råd bestående av de främsta borgarna som leds av borgmästaren. Denne måste alltid vara echt, i övrigt är de flesta rådsmedlemmar faltrakier. Smedernas skrå och aidniska kyrkan dominerar rådet med tre ledamöter vardera. Rådet har ganska stora rättigheter: t.ex. att ta upp skatt, besluta om marknadsregler, stifta lagar som styr skrånas verksamhet, och besluta om byggnadslov. Kungen har förstås rätt att utfärda dekret, men det är sällan detta utnyttjas. Så länge kronans rättmätiga andel av tullen levereras till Ekeborg och ordningen upprätthålls är kungen nöjd.

Rådet består av borgmästaren Filio Dunhere samt åtta representanter från stadens olika gillen och andra samhällsinrättningar. De är:

• Bontisâlen Eomer Sirkelkranz (kyrkan)
• Vaktkaptenen Gabriel Ekendal (stadsvakten)
• Ärkemagikern Eärdinel Savatisan (magikerakademin)
• Svärdsmästaren Corwin Martel (krigarakademin)
• Pälshandlare Alatar Defier (handelshusen)
• Värdshusvärden Ederic av Baeltua (värdshusen)
• Smedsmästaren Hador Halderic (hantverkare)
• Körsnärsmästaren Huor Ekenbrand (hantverkare)

Alla utom hantverkarna är ledare för sina respektive yrkeskårer i staden, och är medlemmar i rådet så länge de innehar den befattningen. Av alla hantverkargrupper i staden väljs två ut för att representera alla hantverkare i rådet. De väljs bland alla gillesföreståndare och har befattningen i fem år. Borgmästaren väljs av de åtta övriga rådsmedlemmarna och sitter på tio år.

Rådet ansvarar för att lag och ordning upprätthålls i staden samt att enklare samhällsfunktioner som brunnar och avfallshantering fungerar. Staden har dessutom rätt av kungen att kräva skatt av invånare och för alla varor som förs in eller ut genom staden. För närvarande måste alla bofasta stadsinnevånare betala en liten skatt till rådet. Av all försäljning som sker i staden tas en viss del ut i skatt som betalas när varorna förs ut genom staden, att föra in varor eller råmaterial är däremot skattefritt. Tjänster beskattas genom en årlig skatt som uttas i samband med att invånarna betalar sin skatt. Skatteinkomsterna finansierar stadens anställda tjänstemän, samt en fristadsavgift till kungen.

Borgmästaren bor och verkar i slottet som byggdes av kung Ovar Förstekonung under 60-talet e.O. Slottet var kungens bostad och rikets maktcentrum under tiden då Faltrax var huvudstad i Kardien fram till echternas övertagande år 424 e.O. I slottet finns förutom borgmästarens privata bostad även hans arbetsrum och rådsalen där rådets överläggningar sker. Denna sal fungerar även som rättssal vid större brott. Det finns även en administrativ avdelning, skattkammare, fängelse och en bank i slottet. Betydelsefulla adelsmän och handelsresande som tillfälligt besöker Faltrax kan erbjudas husrum på slottet.

Rättsväsen

Lagen upprätthålles av fem stadsfogdar. Dessa har till sin hjälp stadsvakten som består av 50 man. Vid större oroligheter finns den kungliga garnisonen och Kungsriddarna att tillgå, men deras uppgift är i första hand att avskräcka lokala adelsmän från att låta sina konflikter övergå i inbördeskrig och understödja Tornriddarna utifall att Svarta Tornets horder åter skulle välla ner från Aidnebergen.

Stadsvakten

För lag och ordning svarar stadsvakten under ledning av vaktkapten Gabriel Ekendal. Stadsvakternas uppgifter är dock fler än att upprätthålla ordningen. Man ansvarar även för att patrullera murarna, bemanna stadsportarna och bekämpa bränder. Stadsvakten är dåligt betald och ganska omotiverad och består i stort sett av samma busar som man bekämpar. Man patrullerar inte kåkstaden.

Vaktkapten Ekendal är av adlig börd och kusinbarn till hertigen av Darenslätt och följaktligen av folkslaget echter. Till förfogande har han 35 soldater uppdelade i sju grupper om fyra vakter och en gruppchef.

Dagtid vaktar tre grupper de tre stadsportarna, kontrollerar varor som förs in, och inkräver skatt på varor som förs ut. Dessutom patrullerar tre grupper stadens gator för att förebygga brott och ta hand om bråkstakar och oegentligheter. Den sjunde gruppen vilar för nattskift. På natten är endast den östra porten öppen och den vaktas av en grupp, samtidigt som en annan grupp patrullerar staden. Övriga fem grupper vilar. Detta innebär att vissa dagar får samma grupp väldigt långa vaktskift, vilket gör att vissa vakter vilar under tiden de har vaktskift. Därför är det inte säkert att det alltid finns fem soldater vid varje port eller femton patrullerande på gatorna varje dag. Ekendal har ett övergripande ansvar och ingår inte i någon vaktgrupp. Han har hela tiden befälet över alla grupper, men lyder under rådet. Ibland ser man honom patrullerandes på gator och torg med någon av vaktgrupperna, och ibland står han vid en port och inkräver skatt. Oftast är han dock i vakthögkvarteret vid östra porten och sysslar med administrativa uppgifter.

Vid vakternas högkvarter som ligger precis innanför den östra porten mellan porten och slottsmuren finns ett litet häkte med två celler. Där placeras bråkstakar och småtjuvar som plockats in i väntan på rättegång.

Rättsskipning

Rättegång, eller snarare straffbestämmande, förekommer i regel ganska omgående efter arrestering, oftast samma dag eller dagen efter och går snabbt tillväga. Rättssäkerheten är ganska låg och det händer ytterst sällan att en person av adlig börd eller annan viktig samhällsposition blir arresterad. Detta medför att den anklagade oftast inte har någon advokat. Stadsvakten fungerar både som polis och åklagare. Domare vid rättegångar är alltid borgmästare Filio Dunhere och domarna går inte att överklaga. Det ska tilläggas att det oftast rör sig om småbrott som stöld, misshandel eller störande av ordning och de vanligaste straffen är böter om en handfull guldmynt och offentlig förnedring i form av en skamstock så den ringa rättssäkerheten ses inte som något stort problem.

Vid allvarliga brott som mord, drop eller rån görs en mer grundlig undersökning ledd av Ekendal själv där beviskraven är högre än vid småbrott. Den misstänkte får då tillbringa längre tid i arresten och även möjlighet att få sina argument och bevis prövade. Vanliga straff är offentlig prygel med piska, fängelse eller utvisning; ofta kombinerat med något slags bötesbelopp om ett tiotal guldmynt. Om en person döms till längre fängelsestraff än några dagar finns det fängelsehålor i slottet. Vid få tillfällen utdöms dödsstraff, framförallt för brott riktade mot adeln eller vid mord, mordbrand eller någon form av förräderi. Dessa genomförs på paradplatsen genom halshuggning.

Näringar

Det största skrået i Faltrax är smedernas skrå. Närheten till Inmarks träkol och järn i kombination med de stångjärnshammare som drivs av floden är grunden till detta. Fristående smedjor samarbetar genom en ganska långt gången arbetsfördelning. Man specialiserar sig på enskilda moment som svärdsklingor eller handtag. Största produkten är just svärd och överhuvudtaget så tillverkas mycket vapen och rustningar. I stort sett alla Kardiens stadsvakter, häradsfogdar, borgvakter och infanterister är utrustade med vapen och rustningar från Faltrax. Priserna är låga. I Faltrax kostar ett svärd endast hälften av normalpriset. Kvalitén är inte dålig, men något sämre än det normala. Det är enkla, massproducerade varor för den vanlige soldaten. En riddare som drar en faltraxklinga får finna sig i att bli häcklad av sina kollegor.

Här finns även alla de sorters hantverkare som förknippas med sjöfart: segelmakare, repslagare, timmermän etc. Man finner även en växande tygindustri där man försöker efterapa de fantastiska tyger som vävs av inmarkafårens ull i Erebos och Berendien. Framgångarna har låtit vänta på sig och fortfarande går en överväldigande majoritet av ullen på export. Mer framgångsrika än vävarna är dock stadens bryggare. Öl från Faltrax håller högsta kvalité, säljs till stor del på export och är uppskattat i hela Aidne och även övriga Ereb. Främst av Faltrax öl är Faltrax Gammelbrygd som bryggs av mästerbryggaren Eddric Helmalt.

Handel

Faltrax hamn är en livlig plats. Genom denna passerar alla varor som går på export från Inmark, samt en del av Darensslätts jordbruksproduktion. I saluhallen bjuds varorna ut, inspekteras noggrant och auktioneras sedan till högstbjudande. Säljare är i allmänhet echtiska köpmän eller adelns fogdar, och köpare ett utländskt handelshus.

I Faltrax har handelshus som Festglade (Erebos), Medicini (Caddo), Zoraks Kista och Malthus Korns Kompani (Trakorien) permanenta kontor. De sistnämnda köper främst spannmål som skickas till Tricilve. Eftersom Faltrax inhemska bank (som drivs av familjen Duvelslätt) endast opererar inom Kardien, har huset Medicini i stort sett monopol på internationell bankverksamhet i staden. I Faltrax ligger även huvudkontoret för det faltrakiska handelshuset Norrtraden, med anor från 300-talet.

All export från Faltrax är belagd med tull som tillfaller kungen. Denna uppgår enligt urgammal sed till 1/10 av försäljningsvärdet (1/7 för dalker). Tulltjänstemännen är alla echter och i allmänhet svårmutade. Man har för vana att först spela med i eventuella mutförsök för att sedan plötsligt arrestera den godtrogne handelsmannen och låta dennes kompanjoner lösa ut honom till den erbjudna mutans värde. Pengarna får tulltjänstemännen sedan behålla själva. Det ses som en självklar löneförmån som tillkommer den rättrådige.

Besökare

Den äventyrare som besöker Faltrax bör passa på att se över sin utrustning. Rustningsdelar som armskenor, benskenor, hjälmar och ringbrynjehauberker finns som lagervaror i standardstorlekar till mycket förmånliga priser. Även vapen som svärd och spjut är mycket billiga.

Faltrax erbjuder ett antal boendealternativ. I hamnen finns de flesta värdshusen. Här finner man både syltor som Sjöbjörnen, de mer genomsnittliga Trossen och Vågtoppen, samt det luxuösa Gyllene Ankaret. Hästar inkvarteras i allmänhet samman med åsnorna vid östra stadsporten eller i slottet.

Sjöbjörnen

I norra hamnen kan man bland syltor och lagerlokaler hitta tavernan Sjöbjörnen. Som namnet antyder är det ett ölhak för mindre nogräknade sjömän och hamnarbetare. Det erbjuds ingen övernattning men väl mat och dryck. Maten är oftast smaklös eller för salt och ganska oaptitlig men jämfört med mat till sjöss är det överkomligt. Däremot serveras det både ljust och mörkt öl samt starkare spritdrycker för en ringa slant. Den som håller i rodret är Beni, en råbarkad sjöbuse själv en gång i tiden men som nu satt sitt på det torra och driver krogen för likasinnade. Om kvällarna brukar det vara stort ståhej både inne och utanför. Bråk är inte direkt vanligt fast det förekommer, vanligen är stämningen hård men vänlig.

Det gyllene ankaret

Det gyllene ankaret är ett elegant värdshus som ligger vid hamnen på den södra sidan av Phaltofloden. Värdshuset drivs av krögaren Rotard Vickelsson och hans hustru Velina, och det finns dessutom en anställd springpojke. Det är ett stort tvåvåningshus i sten med fasad mot huvudgatan. På övervåningen vetter en balkong ut över gatan och varje våning har fyra stora fönster. På nedervåningen finns en stor öppen matsal elegant inredd med fina mattor på golven, vackert utsmyckad inredning och snirkliga ljuskronor i taket. Det finns fem långbord och fem mindre runda bord. I inre högra hörnet finns en stor bardisk belägen med en dörr ut till köket som finns belägen på baksidan. Från matsalen leder en trappa upp mot övervåningen. På övervåningen finns det sju enkelrum och två dubbelrum för uthyrning. Priserna är mycket höga. I priset ingår då en utsökt frukost på morgonen, klädtvätt och bad för den som så önskar. Övriga priser är även de i överkant, men å andra sidan håller både mat och dryck väldigt god kvalité. På Det gyllene ankaret finner man inga sluskar eller trashankar utan välbärgade handelsresande och adelsmän.

Draken

Draken är ännu ett elegant värdshus som även det ligger på den södra sidan av Phaltofloden ungefär 150 meter från magikerakademin.

Sjöbusen

Ännu ett ölhak i norra hamnen för sjömän och hamnarbetare.

Slottet

För den som har känningar hos Kungsriddarna eller är av högadlig härkomst erbjuder slottet ett attraktivt alternativ. Den som utgör en del av aidniska kyrkan kan också räkna med att inte behöva bekymra sig om härbärge, det finns alltid plats i dormitoriet vid katedralen.

Äventyrsuppslag

Den livegne

Alvan av Brokå lever ett gott liv. Han har sedan han anlände till Faltrax för snart 20 år sedan gjort en anmärkningsvärd resa. Från att ha köpt och sålt vad han kommit över på gatan har hans utvecklade affärssinne och ett visst mått av tur tagit honom dit han är idag. En växande rörelse som agerar mellanhand i ullhandeln, ett stort hus vid salutorget, en godhjärtad och klok hustru, tre barn, en handfull tjänare och gott om pengar.

Nu verkar det dock som om turen har vänt. Alvan, som rymde från ett liv som livegen bonde i sin ungdom, blev nyligen igenkänd av en bekant från grannbyn. Denne tycks ha skvallrat för länsherren, ty bara en fortdag senare greps Alvan av Baron Skugges riddare och fördes till dennes borg. Där försmäktar han nu, inlåst högst upp i ett av tornen. Baronen har meddelat att han inte har för avsikt att låta Alvan träla på åkrarna utan ämnar låta denne köpa sig fri för en väl tilltagen summa (kanske 4 000 gm). Alvan kan som baronen räknat ut mycket riktigt komma upp med summan, men det skulle ödelägga allt det han jobbat för.

När äventyret börjar kommer RPna i kontakt med Alvans oroliga hustru Mathilde. Hur är givetvis helt upp till SL att anpassa efter spelargruppen. Ju närmare det går att knyta dem till henne eller Alvan desto bättre. Hon bönar och ber om deras hjälp - de är hennes sista hopp. När Mathilde (och SL) lyckats övertyga RPna att hjälpa henne ligger saken i deras händer. Mathilde är dock ovillig att betala den summa som baronen begär. Hon vet att hennes man in i det sista vill undvika att återigen stå på backen utan pengar. Hon kan givetvis erbjuda RPna en ganska stor summa pengar om de lyckas hjälpa henne (kanske 1000 gm, anpassa efter RPnas finansiella förhållanden). Vad som sedan händer är öppet.

Baronen kommer om ingen annan agerar att så småningom kontakta Mathilde och begära att lösensumman utbetalas. RPna kan ju sedan agera efter två huvudspår – fritagning eller juridik. Att frita Alvan från en adelsmans fästning är en utmaning även för ett starkt äventyrarsällskap och fodrar både list och mod. Den efterföljande jakten kommer att kräva snabbhet och uthållighet. Baronen förfogar över ett tjog (eller så många som SL anser) vältränade riddare som alla har ridit sedan barnsben. De har även en god uppfattning om vart Alvan är på väg… Juridiskt sett är fallet ganska entydigt: då Alvan hållit sig bortaa från sin herre i nästan 20 år, skall han enligt kardisk lag betraktas som fri. Problemet är dock att få till stånd en rättegång. Baron Riddar Pilon Skugge av Långefjärd, Hogsätra, Oxie och Svarte kommer att stänga sina portar för alla som nalkas honom med dylika krav. Här kan det hjälpa om RPna har kontakter som kan stödja deras krav på att Alvans fall tas upp och tvinga baronen att samarbeta. Även om de skulle lyckas frita Alvan kan de ändå tvingas till en rättegång, då baronen i sådana fall kommer att föra sin sak till Faltrax fredsdomare. Här finns risken att den echtiska domaren viker sig för sin adelsmannakollega och väljer att döma emot lagtexten. Ett kraftfullt försvar för Alvans sak, uppbackat av så inflytelserika personer som möjligt är då bästa sättet att vinna.

Fallet Roså

Kerisgassen av Faltrax har beslutat att det är dags att få Jan Roså att falla åter in i den aidniska kyrkans trygga famn. Han låter därför kalla Roså till öppet förhör, i syfte att få denne att avsvära sig sina kätterska uttalanden. Förhöret leds av bontisâl Lexer Sirkelkranz. Lexer är dock föga förberedd på sin opponents skarpsinne och vältalighet. Gång på gång hamnar bontisâlen på defensiven och tvingas slutligen stå till svars för alla Kardiens orättvisor inför den både roade och oroade publiken. Jan Roså lämnas så ifred av kyrkan för en stund.

När äventyret tar sin början har Ljusa Handen beslutat att det är dags att återupprätta kyrkans ära. Roså skall anklagas för kätteri. För att det skall bli något äventyr krävs att RPna har någon form av koppling till Roså, eller är oerhört godhjärtade och hjälpsamma. Ja, eller att de är på andra sidan då. Hur som haver, Ljusa Handen anländer överraskande till Faltrax och tar staden med storm. Man har med sig ett kompani solriddare och börjar med att spärra av stadsportarna och blockera alla skepp i hamnen. En vansinnig jakt på Roså följer. Ljusa Handen utlovar 1000 kardiermark (500 gm) till den som infångar Roså. Om RPna söker hjälpa honom att fly får de det svettigt om öronen. Det vimlar av riddare, och även om Roså är mycket omtyckt bland faltrakierna så är de 1000 kardiermarkerna en mycket lockande summa. Solriddarna kan dock inte upprätthålla sin blockad hur länge som helst. Faltrax borgarskap blir vansinniga då handeln stoppas och kungens drots, fredsdomare och riddare kan inte stillatigande låta Ljusa Handen klampa in på det här självsvåldiga viset. Situationen blir snart mycket infekterad. Mitt i allt tumult söker så förhoppningsvis RPna hjälpa Roså att undkomma. Vi önskar dem lycka till, men det blir nog inte lätt…

Ifall det blir rättegång är oddsen dåliga. Kyrkans ära är sårad och risken finns att Tots-kerîgass Yvein av Krerex själv tar sig an fallet, och då slutar det allt som oftast med bålet. Det krävs en heroisk insats, eller kunglig inblandning, för att få Roså frikänd. Att se till att domen stannar vid utvisning får anses som en stor framgång i det här läget.

Kåkstaden

Kungen har utfärdat ett dekret om att kåkstaden skall passiviseras och inlemmas med Faltrax. Av orsaker som endast SL känner faller uppdraget på RPna. De får en ganska tilltagen budget att hyra in vakter etc. Sedan är det bara att göra upp en plan, och vi önskar återigen RPna lycka till…

Detta kan svälla till en socialt inriktad minikampanj som skulle göra Stephan Jarl stolt, eller ett cyniskt ställningskrig mot ”orosmomenten” i kåkstaden.